Det kurdiska flyktingdramat, som började i Atrush och fortsatte till Ninova, har nu nått en ny höjdpunkt.

På grund av den turkiska statens omänskliga åtgärder tvingades 15000 kurder att fly till södra Kurdistan (norra Irak), där de samlades i ett läger i Atrush. De utsattes hela tiden för angrepp av den turkiska armén och Barzanis KDP-milis och många människor dödades.
I mars 1997 stängdes lägret i Atrush av UNHCR och flyktingarna begav sig då till Ninova. Även där blev de utsatta för attacker av Turkiet och av KDP, som resulterade i ett tiotal döda och många sårade. Flyktingarna, som hela tiden har bevarat sitt motstånd, kände sig tvingade att lämna Ninova och under mycket svåra omständigheter bege sig genom minerat område mot staden Mosul.

Många flyktingar dog under marchen, innan de övriga, hungriga och törstiga, slog läger utanför Mosul. Även här är levnadsbetingelserna lika dåliga. Läkarvård finns inte och enbart under den senaste veckan dog sex personer, därav fyra barn, av denna anledning. FN har ansvar för dessa flyktingars öde men har inte lämnat tillräcklig hjälp särskilt inte medicinsk hjälp.

Det medför att sjukdomar snabbt sprids som dagligen kräver nya offer. Flyktingarna från norra Kurdistan är flyktingar i sitt eget land. Även om dessa teman ofta förekommer i den internationella diskussionen, även om internationella organisationer (NGOs) och FN käner till situationen har hittills inget ändrats och FN uppfyller inte sina skyldigheter mot dessa människor.

Vi vädjar till alla ansvarsmedvetna människor med god vilja, till internationella organisationer och till media att förhindra fler offer bland dessa kurdiska flyktingar

Istanbul: En kurdisk asylsökande, Mehmet Huley Bat, som 13/3 hämtades från hemmet i Kempten i Tysklandoch 26/3 utvisades med flyg till Turkiet är försvunnen. Hans vänner som skulle hämta honom vid flygplatsen såg att han greps av civilklädd polis. Tjänstemännen förklarade för vännerna att de måste betala DM 5000 för Bats frigivning. Då de inte kunde betala fördes Bat bort och saknas sedan dess. (Ö.P. 18/4).

Agri: Prästen Haci Yusuf Karaduman (44), som i samband med offerfesten hade blivit ombedd att leda en bön för freden i moskén i Dogubeyazit- distriktet, sköts till döds av okända gärningsmän. Befolkningen utgår från att mordet utfördes av personer med anknytning till de till statsmakten länkade "dödsskvadronerna". (Ö.P. 11/4).

Ninova: 7.500 kurdiska flyktingar som befinner sig i Ninova i södra Kurdistan och sedan månader väntar på tillstånd av Kurdistans Patriotiska Union (PUK) att få färdas till staden Sulaymania fruktar för sina liv då de hotas av undernäring, sjukdomar och köld. Under loppet av en vecka har fyra flyktingar i lägret dött: Harbiye Kasim (30), Mahmut Mehmet (70), Abdurrahman Ören Bilehli (70) och Mahsom Abdo (2 måm). (Ö.P. 27/4).

Aydin: Yusuf Akca, kretsordf., och nio andra medlemmar av lärarfacket Egitim-Sen förvisades från staden Burdur till Izmir då de hade deltagit som organisatörer av den kurdiska nyårsfesten, Newroz. (Ö.P. 15/4).

Burdur: Fången Welat Arad Emirhanoglu (21) har i protest mot det pågående kriget och de omänskliga fängelseförhållandena satt eld på sig själv i sin cell i fängelset i Burdur. Emirhanoglu fick andra gradens brännskador och svävar i livsfara. En annan fånge, Cengiz Celik, har försökt begå självmord genom självbränning i fängelset i Erzurum men hindrades av medfångarna. Celik erhöll lättare brännskador i benen. På väg till sjukhus blev han misshandlad av soldaterna. (Ö.P. 17 - 18/4).

Istanbul: IHD:s Istanbulchef, Ercan Kanar, krävde vid en presskonferens en omfattande lagändring och en allmän amnesti. det är absolut nödvändigt för att åstadkomma en demokratisering och en rättsstat. Kanar angav att det stora antalet fångar i straffanstalter och häkten berodde på att en lösning av den kurdiska frågan hade förhalats. Enligt statistik från justitieministeriet fanns det vid årsskiftet 1990-91 ca 20.000 fångar. Vid slutet av 1997 hade siffran stigit till 74.000. F.n. finns det 650 fängelser i Turkiet. Till följd av misshandel och andra oacceptabla förhållanden har 183 fångar hittills dött i fängelserna. (Ö.P. 25/4).

Mardin: "Civilbefolkningen används som gratis arbetskraft vid byggandet av militärposteringen och vid grävandet av skyddsvärn runt denna". Så står det i en rapport från människorättsföreningen IHD, som undersökt förhållandena i byarna runt kretsstaden Mardin. Befolkningen i byarna Herbe (Dalliagac), Cinata Miho (Büyükkardes) och Xirbela (Güvenli) tvingades arbeta gratis som byggnadsarbetare vid uppförande av en militärpostering. De tvingades också gräva skyddsvärn runt posteringen (Ö.P. 10/4).

Den turkiska militären begår krigsförbrytelser

Turkisk militär begår brott mot krigslagarna om och om igen. De våldtar kvinnliga gerillasoldater och avrättar dem. Man kapar huvudet från kroppen, skär av öron, sticker ut ögon. Turkiska soldater poserar inför fotografer tillsammans med stympade lik. Vi dokumenterar nedan tre fall av grymheter som nyligen utförts av turkisk militär.

Antalya: Vid en strid 30 km utanför staden Antalya dödades två turkiska soldater och sex gerillakämpar. I staden Serik lades de dödas kroppar ut till massans beskådande och likaledes kastades deras hjärnor åt hundarna. Slutligen begravdes kropparna. Två av de dödades familjer hämtades från staden Malatya men meddelades sedan att deras anhörigas kroppar begravts på okänd plats. Senare hetsades mödrar till i strid dödade nationalistiska soldater, s.k. "grå vargar", varvid de tog sig före att försöka gräva upp kropparna för att bränna dem. Senare hämtades kropparna upp ur gravarna med en bulldozer och gömdes på okänd plats. Dessa avskyvärda dåd visades upprepade gånger i den turkiska televisionen.

Hatay: Vid en annan strid i området Sofular-Olukbasi den 19/3 blev två kurdiska gerillakämpar tillfångatagna. Ett ögonvittne som önskar förbli anonym berättar: "Den dagen hörde vi skottväxling mellan kl. 15.30 och 18.30 nära vår by Kuyuk. Vi stannade alla hemma. Senare anmodade en officer alla byns innevånare att samlas på byplatsen. Då såg vi en man och kvinna som var fjättrade och klädda i gerillans uniform. Inför våra ögon avrättades fångarna omedelbart. Vi stod alldeles stilla av skräck. Sedan började några soldater med otroligt raseri att illa tilltyga de döda med knivar och järnstänger. En officer tog ut hjärnan ur den krossade skallen och kastade den åt hundarna. Vi är alla chockade av detta fasansfulla illdåt. Vi orkade inte se på". De vanställda kropparna ställdes ut till allmän beskådan dagen därefter. Folket tvingades se dem i militärposteringens trädgård. Chefen för läkarstationen, Dr. Hakan Alper och åklagaren i Erzin, Necati Cakir som genomförde obduktion har protesterat mot detta barbariska illdåd och informerat pressen. En av de dödade transporterades genom familjens försorg till hemstaden Maras där han identifierades. Var det andra liket finns är obekant.Sirnak: En turkisk soldat med initialerna Y.D., som måste få förbli anonym, berättar om ett annat illdåd under hans militärtjänstgörning 1997 i Sirnak/Kurdistan: "Den 18/7 1997 utbröt en strid i området Besta. Tre gerllakämpar dödades och en kvinnlig gerilla togs tillfånga. En officer som heter Y. Koc och underofficer vid namn Mehmet förgick sig mot henne inför våra ögon. De vådtag henne flera gånger och sedan sköt de sönder hennes könsorgan. Därefter sprängde de hennes kropp med en handgranat, typ C-4. Soldaterna lät fotografera sig bredvid kroppen. Detta vansinnesdåd kommer jag aldrig att glömma".
(Ö.P. 17/4, 22/4).

Rapport från människorättsföreningen IHD - Mars 1998

Mördade av "okänd gärningsman" : 20
Dödade av polis eller torterade till döds i polishäkte: 8
Antal fall av tortyr: 42
Antal fall av tortyr av barn: 2
Antal gripna och anhållna: 2.388

Rapport från IHD - Istanbul - Mars 1998

Mördade av "okänd gärningsman" : 6
Dödade av polis: 2
Antal fall av tortyr : 7
Antal fall av tortyr av barn : 2
Antal gripna och anhållna : 2.217
Därav häktade: 65
Antal gripna barn : 64
Dödade i häkte p.g.a. misshandel och dåliga fängelseförhållanden: 2

1. Mördade av "okänd gärningsman"

Haci Yusuf Karaduman (44) 11/4 - Agri
Cem Çelik 12/4 - Izmir
Remazan Çatal (30) 28/4 - Batman
Seyhmus Gür (35) 28 /4 - Diyarbakir

1/4 Diyarbakir: M. Emin Öner (70) som greps tillsammans med andra invånare i byn Tute (Yaprakli) i Lice-distriktet torterades till döds. Detta uppgav hans kamrater sedan de frigivits.

3/4 Siirt: Den 23/3 i byn Girdara (Ormanardi) i Eruh-distriktet blev 70-årige Ahmed Ertas påkörd av ett bepansrat, militärt fordon som körde i hög fart. Han skadades svårt.

5/4 Diyarbakir: Den 60-årige fången Ibrahim Kaya, som 1991 anklagades för att stödja PKK och torterades svårt, avled 10 dagar efter frigivandet i sviterna efter tortyren.

Siirt: Isa Uysal, Musa Uysal, Nusreddin Polat och Abdulaziz Polat greps 1/4 och 2/4 i stadsdelarna Dumlupinar och Conkayir och torterades sedan på gendarmeriets postering.

6/4 Mardin: Ramazan Ulag (12) och Veysel Ulag (13) utplånade valspråket "LYCKLIG DEN SOM KAN SÄGA: JAG ÄR TURK" från ett berg i staden Kiziltepe. De greps senare och blev torterade.

8/4 Eskisehir: Ali Uçar (47) befann sig på picknick i Sakaryabasi i Çifteler-distriktet då han sköts till döds av gendarmer.

9/4 Adana: Gymnasisten Nurettin Kalkan (18) fördes av polisen med förbundna ögon till en byggarbetsplats och torterades. Han blev avklädd och brännmärkt på kroppen.

11/4 Istanbul: Ibrahim Çoglatay (18) Murat Cihan (19) och R.F. (16) som sålde dagstidningen "Ülkede Gündem" greps 9/4 i stadsdelen Esenler och torterades svårt på polisstationen.

13/4 Van: HADEP-medlemmarna Faris Borozan, Fedecar Yacan och Huseyin Akdag greps av polis när de delade ut mat till behövande på dagen för offerfesten och torterades i polishäkte.

15/4 Dersim: En äldre kvinna, Emine Kayaalp, torterades av polis i sitt hem i stadens centrum den 12/4.

17/4 Adana: Två poliser och penningutpressare sköt ned två personer: Mehmet (31) och Cengiz Karaman (29) befann sig på ett kafé i stadsdelen Denizli den 15/4 kl. 0105 där de träffade två poliser, Arif Savas och Ahmet Metin, som pressade dem på pengar. När bröderna vägrade betala sköts de ned. De ligger på sjukhus med svåra skottskador i huvudet och deras tillstånd är kritiskt.

Diyarbakir: Mehmet Harman (70) greps i byn Tile (Dernek) den 12/4 och torterades svårt Hans tillstånd är kritiskt.

18/4 Dersim: De mystiska dödsfall som "drabbar" soldater av kurdisk börd fortsätter: Sahin Turan från Mus dödades vid en militärmanöver i Dersim. Hans major meddelade familjen per telefon att han hade tagit livet av sig. Då familjen hämtade kroppen fick den beskedet att han dött därför att han hade skjutit sig med ett skott i benet. Familjen tror dock att han hade mördats av sitt befäl eller sina kamrater då han under semester 10 dagar tidigare med familjen hade försäkrat att han mådde utmärkt.

20/4 Diyarbakir: En icke identifierad gerillakrigare i 20 - 25-års åldern som togs till fånga i strid i närheten av byn Küçükmezra 17/4 avrättades inför bybornas ögon. Liket misshandlades sedan till oigenkännlighet.

22/4 Mardin: Byvakter överföll en flicka vid namn Zeynep Asa i byn Hazaze i Mazidag-distriktet den 31/8 1997 och kidnappade henne. Efter 8 månader fördes flickan tillbaka till byn. Under tiden giftes hon bort under tvång med en byvakt.

23/4 Urfa: En desertör vid namn Burhan Kaya greps 12/4 i kretsstaden Suruc och skadades svårt av tortyr.

29/4 Hatay: En kurd från Diyarbakir vid namn Murat Ekti (17) som togs tillfånga i staden Kirikhan den 20/4 har torterats till döds. Hans kvarlevor har överlämnats till familjen.

Istanbul: Ett tvåårigt barn, Azad Tokmak, som greps tillsammans med sin mor 9/12 1996 och hölls kvar 12 dagar i polisens arrest blev torterat på ett bestialiskt sätt. Ett läkarintyg visar att cigarretter fimpades mot Azad kropp.

30/4 Mardin: Mahmut Düzar greps och misshandlades i sitt hem i stadsdelen Cumhuriyet i staden Mazidag den 26/4. Det skedde i barnens åsyn.

6/4 Diyarbakir: Sefer Okçu och Sali Basak greps 25/3 i byn Tute (Yaprakli).

10/4 Istanbul: Fadime och Zuhal Göçebe, Banu och Aynur Özdemir greps i hemmet i stadsdelen Güzeltepe 7/4.

18/4 Mardin: Abdullah Enük (50) greps av militär när han var på väg till sin mark i staden Nuseybin 18/4.

19/4 Sirnak: Ibrahim och Mahmut Isik (30), Hamit Yildiz (37) och Ömer Ekinci (37) kidnappades av militären och tvingades arbeta åt den som stigfinnare vid en militär operation i området Besta.

20/4 Izmir: Neslihan Uslu, Hasan Aydogan, Metin Andac och M. Ali Mandal greps 31/3 i stadens centrum.

27/4 Izmir: Veli Dogan, Senem Sarisaltuk och Evrim (efternamn saknas) greps i stadsdelen Kadifekale när de sålde en oppositionell tidning.

29/4 Adana: Mehmet Murat Altintas och Özgür Kiliç greps i samband med att de delade ut flygblad inför 1:a maj-firandet i stadsdelen Sakirpasa.

30/4 Diyarbakir: Zeki Zafer greps i stadsdelen Seyrantepe 22/4 när han gick hemifrån.

11/4 Mersin: Isman Caymak, kurd hemmahörande i Hizan/Bitlis, som kidnappades 5/4 då han lämnade sitt hem, har återfunnits ihjälslagen i en apelsinodling nära byn Useli 8/4.

30/4 Bingöl: Abdülkerim Uyar (16) hittade en handgranat när han lekte i kretsstaden Solhan. När han började leka med den exploderade den och skadade honom mycket svårt.

Diyarbakir: Tute (Yaprakli)

Mardin: Herapresik (Karacaköy), Talate (Doganli), Zivinge (Eski Magara), Dercem (Heybeli)

Detta är en översättning av ett brev daterat den 9 maj 1998 från Suleymania till Kurdiska Röda Halvmånens högkvarter i Europa

Vårt sjukhus finns i förhyrda lokaler; det består av 15 rum och täcker inte på långa vägar våra patienters krav och behov. Sjukhusets materiella försörjning är mycket dålig, men vi gör så gott vi kan med de medel som står oss till buds. Vi lägger in nödfallen, de övriga behandlas i öppenvård. Vi ger medicinsk behandling till 200 - 300 personer varje dag.

Vår nuvarande sjukhusutrustning ser ut följande sätt:

1. Röntgenapparat (gammal)
2. Syrgasapparat
3. Andningsapparatur
4. Steriliseringsutrustning
5. Autoklav
6. Benborr
7. Centrifug
8. Mikroskop
9. Operationsbord (gammalt)
10. Operationsinstrument (3 uppsättningar)
11. Syrgastuber (4)
12. Kylskåp (2)
13. Tvättmaskin
14. TV-apparat
15. Bårar (2)

För närvarande arbetar 2 läkare, 2 sjuksköterskor och 3 biträden vid sjukhuset. Antalet sängplater inklusive hängmattor (30) uppgår till 60. Övriga patienter sover på golvet. I allmänhet behandlar vi alla sjukdomar och skador, men särskilt arbetar vi med arm-, ben-, bröst- och muskelskador samt hudskador. Till det har vi en ateljé där vi tillverkar och reparerar arm- och benproteser.

Aktuella brådskande behov:

1. Elektrisk nervstimulator
2. Mätapparatur för EKG.
3. Hydrauliskt operationsbord
4. Autoklav, steriliseringsapparat
5. Generator
6. Ultraljudsutrustning för fysioterapi
7. Massageapparat (vibrator)
8. Fysioterapiutrustning (cyklar)
9. Rullstolar
10. Operationsinstrument
11. Röntgenapparat
12. Tandläkarutrustning (komplett)
13 Verktyg för borttagande av gips
14. Operationsprojektor och lampor för operationsbelysning
15. Stetoskop och utrustning för blodtrycksmätning
16. Materiel för blodvärdesanalys

Dessutom är vi i mycket brådskande behov av preparat för allmän- och lokalanestesi, röntgenfilm, förbandsmaterial, medel för sårdesinficering, allmän antibiotika, serum mot skorpion- och ormbett, medel mot högt blodtryck, medel mot mag-tarmsjukdomar, medel mot blås- och urinvägssjukdomar, medel mot reumatiska sjukdomar samt medel för att bota hudsjukdomar och barnsjukdomar.Vi behöver också allmänpreparat för smärtlindring, medicinska handböcker på turkiska språket, över huvud taget medicinsk litteratur (Engelska/turkiska) med praktisk orientering. Vårt sjukhus stöds finansiellt då och då av Kurdiska Röda Halvmånen. För övrigt står vi själva för alla kostnader. Skulle vi inte erhålla finansiellt stöd av andra organisationer i utlandet måste vi själva ordna finansiering som uppgår till USA-dollar 10.000 per månad för att täcka våra kostnader.

FLYKTINGKATASTROF I NORRA IRAK

De 7 000 kurdiska flyktingar som i mars 1998 tvingades överge lägret i Ninova på grund av Turkiets och dess allierade KDP:s militära oparationer finns sedan juni 1998 i Mahmur nära staden Mosul i norra Irak.Området befinner sig under den irakiska regeringens kontroll. FN har upphört med all hjälp sedan flera månader. Försörjningen genom Irak är till stor del otillräcklig. Området där flyktingarna finns är flackt, det finns inga berg där. Hälften av flyktingarna saknar tält.Under vistelsen i Mahmur har 26 människor dött till följd av undernäring, köld och sjukdomar. Flyktingarna, särskilt barnen, drabbas av smittsamma sjukdomar som tyfus och tuberkulos och även brucellos. Den annalkande vintern kommer troligen att kräva fler dödsoffer.FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har ett oavvisligt ansvar för flyktingarnas försörjning och skydd. F.n. finns en FN - byrå i staden Dohuk som svarar för lägret i Mahmur, men på denna byrå arbetar KDP-medlammar. Enligt vad flyktingarna uppger utövar byrån stark press på dem för att de skall återvända till Turkiet. Annars får de ingen hjälp!

Flyktingarna kräver:

- Omedelbar medicinsk hjälp
- Tak över huvudet
- Mat och rent dricksvatten
- Utbildning

Lista över personer som dött i Mahmur lägret under senaste 4 1/2 månaderna (per 3/10 1998)

Fadile Yaya (40), Neman Xelit (60), Muhamed Sevgat (5 dagar), Zine Muhettin (30), Newroz Xelil (6), Sirin Xelil (3), Kerem Selim (3 månader), Xerip Avdullah (10 månader), Ahmet Levent (60), Sait Salik (28), Zulife Huseyin (40), Adar Salih (3 månader), Haci Huseyin (70), Osman Yusuf (50), Dilan Mustafa (7), Keder Rammazan (1), Nujin Tahir (6), Leyla Nazir (3 månader), Meyrem Deham (2), Nisan Adil (1) Orhan Emin (10 dagar), Salih Sabri (5 månader), Xidir (?) (60), Bénav Haca (10 dagar), Réber Mas (1), Bawer Salih (6 månader).

Vi nedanstående kurdiska organisationer

Uppmanar alla individer och organisationer som respekterar de mänskliga rättigheterna att trycka på UNHCR att följa de flyktinglagar som finns och att omedelbart undsätta flyktingarna i Mahmurlägret (i norra Irak).

Skandinaviska stödkommittén för flyktinglägret i Mahmur (i norra Irak)

-Kurdiska Röda Halvmånen
-Ledamöter för Kurdiska Exilparlamentet (Dr Sirac Bilgin, Özcan Keldoyo)
-Kurdiska Rådet
-Kurdiska Institutet
-YAJK (Kurdistan Fria Kvinnorörelse)

NYHETER FRÅN KURDISTAN - MAJ 1998

Fällande dom mot Turkiet:

Turkiet har åter dömts av Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. I maj 1995 anklagades Turkiet inför Europadomstolen av de anhöriga till 35-årige Üzeyir Kurt. Denne blev den 24/11 1993 anhållen och vittnen berättar att han fördes till gendarmeristationen Agili/Dicle. Därefter är han spårlöst försvunnen. Nu har Europadomstolen kommit med sitt domslut. Turkiet fälldes för att ha brutit mot paragraferna 3, 5 och 13 i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och käranden (Üzeyir Kurts familj) skall få skadestånd med 40. 000 pund och 100. 000 franska franc av Turkiet. (Ö.P. 27/5).

Nya mystiska dödsfall i armén

Det tycks inte finnas något slut på de dödsfall som drabbar soldater av kurdisk härkomst i den turkiska armén. Turkiet klassar dem utan undantag som självmord. Nyligen inträffade två fall där två kurder sköts till döds under sin militärtjänst. Ömer Bengi (20) från Agri, som tjänstgjorde vid 3:e gendarmeribataljonen i Emirdag/Afyon sköts med en kula i huvudet den 20/4. I telefonsamtal med sin far dagen före hade Ömer sagt att han var livrädd för sina befäl. Militären hävdar däremot att Ömer Bengi skjutit sig själv. Fatih Özturk (21) är kurd från Adana som tjänstgjorde vid 108:e artilleribataljonen i Malazgirt/Mus. Han sköts till döds 15/2. Två timmar innan han dog ringde han till sin far och klagade över misshandel och förnedring. Han berättade också som sin oro att bli dödad.

Agri: Hasan Yesilova (21) från Antep gjorde sin militärtjänst i kretsstaden Patnos. Enligt vad hans far berättar hade Hasan ringt hem den 13/5 och berättat att han blivit torterad därför att han inte hade utfört en av befälet given order. Nästa dag överlämnades hans döda kropp till familjen. (Ö.P. 4/5, 18/5).

Istanbul: Ahmet Özdemir (38), kurd från Elbistan/Maras, blev under 1:a Maj-demonstrationen så illa misshandlad av polisens batongslag att han förlorade medvetandet. Han fördes till sjukhus där man konstaterade att han drabbats av en allvarlig hjärnskakning. Hans bror Hüseyin berättar att han "sedan han lämnat sjukhuset klagade över ständig huvudvärk. Han var deprimerad. När vi åt frukost lämnade han plötsligt bordet, gick upp på taket och hoppade till döds". (Ö.P.27/5).

Diyarbakir: Den turkiska militären använder utpressningmetoder för att samla in pengar till "Mehmetcik-stiftelsen". I byarna runt kretsstaden Silvan hotas invånarna att betala in TL 5 miljoner per familj på stiftelsens konto i Ziraat-banken i Silvan och sedan visa upp kvittot hos militären. Folk som vägrar, grips, misshandlas och anklagas för att stödja PKK. (Ö.P. 27/5).

Kriget slår sönder sjukvården i Kurdistan

Diyarbakir: Läkarsällskapet i Diyarbakir har i en rapport visat på de allt värre följderna för sjukvården p.g.a. av kriget. Enligt den är 97 av 112 läkarstationer stängda i Diyarbakirs närområde. Av barnadödligheten kan 60-70% hänföras till behandlingsbara sjukdomar som lunginflammation och olika tarmsjukdomar. Huvudproblemet för sjukvården gäller personalens säkerhet, då den trakasseras och förföljs av myndigheterna i sitt arbete. Sedan 1991 har 15 läkare och sjukvårdsarbetare dödats av statliga mordpatruller. Dessutom förbjuds läkare att besöka landsbygdsområden för att undersöka hälsoläget och de problem som där finns. (Ö.P. 16/5).

189 personer dödades i strid mot militären
21 personer dödades av "okända gärningsmän"
10 personer dödades vid razzior av polis och militär och i polishäkte och
156 sårades
5 personer har "försvunnit i polishäkte"
28 fall av tortyr anmäldes
3248 personer greps utan arresteringsorder varav
185 personer häktades
31 fångar skadades vid angrepp av polis och militär i fängelser

Flyktingkatastrof hotar i norra Irak!

Sedan maj 1998 befinner sig 7. 000 kurdiska krigsflyktingar från Turkiet i ett provisoriskt läger i närheten av Maxmur i Mosulprovinsen. De erhåller ingen hjälp. Bristen på medicinsk och hygienisk hjälp är särskilt kännbar. Under de senaste veckorna har 17 barn dött. Flyktingarna består till 95% av kvinnor, barn och åldringar. Hunger och sjukdomar och den kommande vintern garanterar en katastrof om inte omedelbar hjälp sätts in. Tyvärr sitter UNHCR overksamt.Irak stängde för några månader sedan sina gränser för alla västliga organisationer och personer som en reaktion på FN:s embargo. Endast UNHCR skulle kunna hjälpa flyktingarna på ort och ställe.Den nuvarande katastrofala situationen är, bortsett från de negativa följderna av konflikten mellan Irak och Förenta Nationerna, framförallt ett resultat av UNHCR:s partiska inställning eftersom denna organisation vägrar ge de kurdiska flyktingarna från striderna i Turkiet status som krigsflyktingar enligt artikel 3 i Geneve-konventionen. UNHCR har genom bristande bistånd till och skydd åt flyktingarna och genom passivitet vid angrepp mot dem av Turkiet och Kurdistans Demokratiska Parti (KDP) medverkat till att hundratals kurdiska flyktingar dödats eller avlidit av hunger och sjukdom under de senaste fyra åren.Kurdiska Röda Halvmånen (Heyva Sor a Kurdistané) kan inte genomföra hjälpleveranser på grund av de ovan beskrivna politiska förhållandena. Annars skulle flyktingarna redan fått mat, tält, filtar och mediciner etc. Vi anropar alla internationella organisationer och vädjar enträget till dem att inom ramen för deras förmåga utöva inflytande på den irakiska regeringen att inte stänga möjligheterna att hjälpa flyktingarna och att upphäva embargot mot internationella hjälporganisationer.Vi kräver av UNHCR att de materiellt efterkommer sina förpliktelser i enlighet med Geneve-konventionens artikel 3 och att de avstår från allt samröre med Kurdiska Demokratiska Partiet (KDP) till nackdel för flyktingarna.

KURDISKA RÖDA HALVMÅNEN

NYHETER FÅN KURDISTAN - JUNI 1998

Flyktingdrama utan slut

I ett ogästvänligt område 4 km utanför staden Mahmur i Irak finns nu 7.000 kurder från Ninova inkvarterade. De flydde därifrån sedan de ständigt attackerats av den turkiska armén och peshmergas från KDP under Mesut Barzani.Flyktingarna utgör en del av de 35.000 som kom från norra Kurdistan (Turkiet) i mitten av 1994. 15.000 av dem fanns i Atrushlägret till början av 1997 då de tvingades upprätta ett nytt läge i Ninova sedan UNHCR dragit bort det internationella skyddet som en följd av Turkiets påtryckningar. Vi har tidigare skrivit om hur flyktingarna är ständig måltavla för förrädaren Barzanis banditgäng, hur de utsätts för beskjutning, hur de kidnappas och dödas eller mot betalning lämnas över till den turkiska armén som "PKK-are".I Kurdistans Sol nr 11 betecknade Mustafa Çelikoglu och Jörg Hilbert Ninovalägret som ett fångläger. UNHCR:s uppträdande mot flyktingarna är hycklande och skandalartat. UNHCR försöker hela tiden att manipulera flyktingarna att återvända till Turkiet. Flyktingarna klagar över att UNHCR stillatigande tolererar KDP:s angrepp mot lägren och att lägrets försörjning är mycket bristfällig. Detta innebar att sex flyktingar, därav fyra barn, dog av hunger och sjukdomar under veckan 17/6 - 25/6.

Ankara: Enligt turkiska utrikesdepartementet har 358 anmälningar från kurder mot Turkiet registrerats. Turkisk militär och polis görs ansvariga för att i krigszonen i sydöstra Turkiet ha bränt ned byarna och tvingat invånarna att fly. De har också dödat dem eller kidnappat dem. De flesta anmälningar till Europadomstolen kommer från kurder som bodde i staden Lice och dess omgivningar. Enligt uppgift skall Turkiet har förklarat sig berett att betala skadestånd till varje klagande med 260.000 franska francs. (Ö.P. 30/6).

Istanbul: Den turkiska polisens tortyrmetoder antar perversa dimensioner. Fem barn mellan 6 - 8 år som lekte i en park den 4 juni lockades med godis av några poliser tillhörande Beyoglu distriktet. På polisstationen kläddes flickorna av och misshandlades sexuellt. Därefter rakades barnens huvuden och de pryglades med en vattenslang för att de skulle tiga om händelsen. På den lokala människorättsorganisationen IHD:s kontor berättade barnen gråtande för pressen om polisernas övergrepp. Den sexuella misshandeln och prygeln bekräftades av läkarintyg. (Ö.P. 11/6).

Istanbul: Fallet M. Ali Akbas som efter utvisning till Turkiet blev svårt torterad och efter ingripande av tyska myndigheter återkom till Tyskland sätter strålkastarljuset på behandlingen av kurdiska flyktingar. Enligt IHD:s undersökningar är detta inget enstaka fall utan praktiskt taget samtliga som utvisas blir misshandlade av den turkiska polisen vid ankomsten och några försvinner spårlöst.

Vi redovisar några fall nedan:

I.G., vars asylansökan i Hannover avslogs, utvisades till Turkiet den 23/2 1998 efter att ha suttit häktad under 15 dagar. Han överlämnades till den turkiska polisen i Istanbul tillsammans med sin asylakt. Han förhördes om sina politiska aktiviteter och sina personliga kontakter i Tyskland. Han fick under tortyr käken och flera tänder avslagna. Sedan han blivit fri greps han av militär nära staden Elazig när när han var på väg till sin hemort och fördes till okänd plats. Där torterades han under tre dagar och med brutna revben och en svår skada på en ryggkota måste han uppsöka sjukhus där läkarna föreskrev intensiv behandling under sex månader. Men polisen tillät inte detta utan hotade med ytterligare tortyr om han inte höll tyst. När han försökte fly till utlandet greps han på flygplatsen i Izmir 29/5 och torterades åter under sju dagar. Med uppmaning att hålla tyst släpptes han fri. Läkare ordnade fytsisk och psykologisk behandling.Abdulselam Dündogdu utvisades från Nordrhein-Westfalen den 11/5 1995 och togs av polisen på Istanbuls flygplats. Han torterades och häktades senare och finns i Bayrampasa-fängelset.Aligül Sahindal utvisades tillsammans med sin dotter den 13/6 1997 och utlämnades till polisen i Istanbul. Dottern släpptes direkt medan han själv torterades i häkte under 21 dagar.Ali Polat utvisades den 18/6 1997 och greps av polis på Istanbuls flygplats . Han sedan dess spårlöst försvunnen.Mehmet Osoy utvisades 18/8 1997 och greps i Istanbul. Tortyr gjorde honom döv på ett öra.Zülfü Demirkan hade vägrat att göra militärtjänst och utvisades från Frankfurt 27/8 1997. Han är försvunnen sedan dess.Haydar Alkas utvisade tillsammans med Gülsah och Gamze Alkas den 22/9 1997. Sedan de kom till Istanbul greps de och torterades.Sahin Dogan utvisades från Berlin 21/3 1998 och häktades i Istanbul. (Ö.P. 24/6).

Mardin: Det turkiska flygvapnet brandbombar skogarna i Kurdistan med motiveringen att gerillan gömmer sig där. Nyligen brandbombades skogarna på Cudiberget, runt Sasson och runt byarna Aluca, Zeytina, Xirbikatir, Danin, Dalin (Sivrice), Epsi (Senköy) och Hop. Turkiet vägrar också att underteckna en konvention om skydd av miljön som EU-länderna antagit i Köpenhamn. Konventionen ålägger de som undertecknat den att vidta alla åtgärder för att hindra miljöförstöring. Mot denna bakgrund förstår man att det miljömord som den turkiska militären bedriver i Kurdistan förhindrar Turkiet att ansluta sig till konventionen. (Ö.P. 27/6, 29/6).

Diyarbakir: Det turkiska myndigheterna utvidgar nu ransoneringen av livsmedel mot den kurdiska civilbefolkningen och omvandlar den i vissa fall till ett embargo. Sedan början av juni förbjöd man all tillförsel av livsmedel till tolv byar runt staden Lice. Med den absurda logik som utmärker den turkiska krigsmaskinen är motiveringen hela tiden densamma; livsmedlen hamnar ju ändå til slut i gerillans händer! (Ö.P. 10/6).

Det militära utpressarna utvidgar sitt revir

Den militära utpressarverksamheten mot folket i byra runt Silvan och i staden Bingöl drabbar nu också invånarna i Hani-distriktet. Särskilt illa ute personer som vägrar bli byvakter. Varje hushåll pressas till att betala TL 1 -3 miljoner till "Mehmetcik-stiftelsen". Betalar man inte hotas man av fördrivningen från byn. (Ö.P. 3/6).

Tekirdag: Den senaste offret är Hüseyin Baykara från byn Balla i provinsen Adiyaman som 2,5 månad före slutet på militärtjänsten i Cerkesköy hittades skjuten till döds. Tidigare hade han ringt till sina föräldrar och samtalat med dem på kurdiska. Av den orsaken blev han hotad av befälet. (Ö.P. 17/6).

Kirklareli: Den politiske fången Mehmet Güzel (33) tände eld på sig själv i sin cell i fängelset i Kirklareli den 24/6. Han skadades i benen och buken. Det skedde i protest mot påtryckningar att bli kollaboratör. Det är det sjunde fallet där fångar bränt sig i protest mot tortyr och miserabla fängelseförhållanden. (Ö.P. 27/6).

189 personer dödades i militära strider
21 personer mördades av "okända gärningsmän"
10 personer torterades till döds i polishäkte
6 personer dödades och
11 skadades vid angrepp av polis och militär
5 personer "försvann" sedan de gripits av polis eller militär
28 Fall av tortyr registrerades
3248 Anhölls och därav häktades 183 personer
31 Personer skadades i fängelse när de angreps av polis och militär.

1. Mördade av "okända gärningsmän"

Ahmet Uyan (30) i Batman 13/6

2. Skadade av "okända gärningsmän"

Ali Demir i Bingöl 17/6
Vahap Coskun i Batman 18/6

1/6 Mersin: Abdulkadir Acun (38) stacks ihjäl av poliskollaboratören Abdulbasir Ertas i byn Civanvoylu i Bekirdere-distriktet 26/3.

5/6 Hakari: Nio kurdiska smugglare sköts till döds av turkisk militär när de gick över gränsen mot Irak vid Zerza i Semdinlidistriktet 2/6. Kropparna lämpades ner i en massgrav.

10/6 Mersin: Nasim Kizilocak (23) från Kürecek / Malatya sköts till döds i Taksimparken i Beyoglu 6/6 av polismannen Arparslan Kandemir. Denna säger att han sköt därför att offret inte lydde hans order att stå stilla.

11/6 Istanbul: A.Y. (17) fick armen bruten sedan han gripits och torterats på polisstationen i Kagithane 4/6.

Maras: En herde som vallade sina djur sköts till döds av soldater i Kocalgöl 1/6. Sedan släpades hans kropp efter ett pansarfordon till byn och han påstods vara PKK-are.

12/6 Istanbul: Cengiz Süslü (25) från Diyarbakir greps med en pistol på sig i Sirinevler-distriktet 4/5. Han torterades svårt på polisstationen i Gayrettepe. Tjocktarmen sargades när en batong fördes upp genom analöppningen. Detta meddelade CHP-riksdagsmannen Sabri Ergül när han interpellerade den turkiske inrikesministern i parlamentet.

15/6 Mus: När byvakter sköt mot en minibuss nära staden Varto 6/6 träffades Süleyman Bingöl i ryggen.

16/6 Mus: H.Ö. (18) våldtogs av byvakten Abdulkadir Erkocak i byn Nordin i Malazgirt-distriktet. Det hände 1 vecka efter att hon fött ett barn.

17/6 Izmir: IHD-medlemmen och jounalisten Oguzhan Ögrük kidnappades sent på kvällen den 13/6 när han var på väg hem. Kidnapparna höll honom fången i källaren i hans eget hus under tio dagar och torterade honom. Senare avslöjade kidnapparna att de var poliser.

21/6 Adana: Fängelsemyndigheten hävdar att den politiske fången Hakan Altinkaya dog på grund av en hjärtinfarkt. Hakans far påstår däremot av det var mord då hans kropp bar märken efter tortyr.

Erzurum: Den politiske fången Cengiz Celik som skadades svårt när han satte eld på sig själv 16/3 har blivit torterad i fängelset av soldater.

22/6 Izmir: Hüseyin Kayaci kidnappades 12/6 och torterades och våldtogs i polishäkte.

Mus: Sadik Kaya greps av byvakter i staden Malazgirt 19/6 och blev torterad hos militären. Orsaken var att Kaya hade berättat offentligt att byvakter hade våldtagit Hülya Özyildirim.

23/6 Adana: Sakir Sik (20) som hade talat med politiska fångar i fängelset i Kürkcüler torterades av vice fängelsechefen, Ali Bayram.

26/6 Mardin: S.E., som är från byn Seba Jêr har anmält att hon våldtogs flera gånger av officerare på militärkommendaturen under åren 1993 - 1994. Hennes advokat, Eren Keskin, kommer att föra ärendet till Europadomstolen för mämskliga rättigheter.

30/6 Adana: Fången Halil Gice från byn Xirbe Cahs i Urfa har avlidit i fängelset i Kürkcüler 25/6 på grund av magblödningar. Hans familj anklagar fängelseledningen som vägrade Halil läkarbehandling.

3/6 Diyarbakir: Mehmet Ali Altun (67) från Tiyaks i Kul-distriktet greps utanför domstolsbyggnaden 29/5 sedan han hade blivit frikänd i ett mål.

5/6 Siirt: Ferya Ayyildiz (40) och Latif Aktürk (35) greps vid 22-tiden den 2/6 i bussterminalen när de skulle resa till Istanbul för att besöka en släkting i fängelse.

8/6 Hatay: Sinan Baybaris (50) styrelsemedlem i HADEP:s lokalavdelning i Dörtyol greps på morgonen 5/6 när han gick hemifrån.

9/6 Batman: Naif Korkut (50), Nezir Külkürt (45) och Mehmet (efternamn saknas) greps på tillfartsvägen mellan Batman och Hasankeyf 5/6.

10/6 Izmir: Ali Dogan och Hakan Dilmac greps 8/6 i kretsstaden Menemen.

11/6 Mardin: Fadil Güroy (24) och Besir Dalan greps vid en trafikkontroll mellan Midyat och Nüsaybin.

Istanbul: Hamiyet Yesiller greps 4/6 i sitt hem i stadsdelen Haciahmet.

24/6 Maras: Murat Aslan (24) greps utanför Nationella Säkerhetstjänstens (MIT) byggnad 10/6.

27/6 Istanbul: Selma Isikgün greps i sitt hem i stadsdelen Kucukbakaiköy.

28/6 Adana: Hamdiye Yavuz (40) och Ahmet Sirca (20) från Mardin greps utanför fängelset i Konya när de skulle besöka anhöriga i fängelset.

19/6 Bitlis: Två jägare dödades på berget Banar i Hizan-distriktet 14/6 när de trampade på en mina.

Van: När Mithat Dogal vallade betesdjur i närheten av Zernek- dammen i Baskale-distriktet hittade han en handgranat och började leka med den. Han skadades svårt när granaten exploderade.

22/6 Batman: Dena oppositionella dagstidningen "Özgür Politika" förstördes vid ett sprängattentat 20/6 kl. 02,35. Under flera år har tidningen utsatts för liknande attentat. Det finns starka skäl att tro att polis och militär i Turkiet ligger bakom detta brott.

Diyarbakir: Xabakala (Capir), Herta (Karpuzlu).

Van: Arpet (Yenikcay), Kers, Bilisava, Berekelka Jor (Yukari Aydemir), Pegan.

Siirt: Hadidi (demirkaya), Setuk, Ginyanis.

NYHETER FRÅN KURDISTAN JULI 1998

Irak: Flyktingarna i Mahmur-lägret berättar att de också där utsätts för repressalier av Kurdiska Demokratisk Partiet (KDP). UNHCR:s representant på platsen heter Senfani Bosman och är KDP-anhängare (!). Bosman försöker tvinga flyktingarna att återvända till Turkiet. På hans order attackeras och kidnappas flyktingar som befinner sig utanför lägret. Det hände nyligen att Salih Haydar från Uludere kidnappades av KDP och utlämnades till Turkiet. UNHCR-representanten Senfani Bosman förbjuder flyktingarna att lämna lägret och ställer som villkor för lägrets försörjning att de återvänder till Turkiet. Då flyktingarna vägrade gå med på det stoppade Bosman vattenleveranserna. Antalet flyktingar i Mahmur-lägret är ungefär 4.800. Det ligger ca fyra km utanför staden Mahmur på vägen mellan Mosul och Kerkuk. Flyktingarna protesterar mot UNHCR:s uppträdande eftersom dess representant kollaborerar med KDP och Turkiet. (Ö.P. 16/7).

Amman: En kongress om minor har hållits i Amman under beskydd av Jordaniens drottning Nur. I en rapport till kongressen visades att södra Kurdistan är det område i hela världen där flest dödsoffer skett på grund ax exploderande minor. Under perioden 1 januari 1993 - 30 april 1998 har 7.833 personer (därav 294 kvinnor och 206 barn) dödats vid minexplosioner i södra Kurdistan. De berörda områdena minerades tidigare av Saddam Husseins armé och sedan 1991 av den turkiska militären. (Ö.P. 19/7).

Diyarbakir: Professor Dr. Kenan Haspolat vid universitetskliniken Dicle visar i en studie att undernäring kräver allt fler dödsoffer, framförallt bland flyktingbarnen. Varje månad dör mer än etthundra barn i Diyarbakir på grund av hunger och därav reulterande sjukdomar. Barn i 3 - 4 årsåldern är betydligt kortare och väger mindre än normalt. Undernäring orsakar också missbildningar hos barnen. I första hand drabbas barn som på grund av det pågående kriget tvingats lämna sina hem och flytt till staden Diyarbakir. (Ö.P. 16/7).

Ankara: Den turkiska människorättsstiftelsen (TIHV) och Center för rehabilitering av tortyroffer skriver i sin årsberättelse för1997 att tortyr används regelmässigt i Turkiet. Man betonar att det snarast måste byggas rehabiliteringscenter i undantagstillståndsområdet i Kurdistan där de flesta tortyroffren finns. Enligt årsrapporten förekommer tortyr inte bara i fängelser, polishäkten och militärposteringar utan även i samband med husrannsakningar och på arbetsplatser. 357 av 518 personer som under ett år utsatts för tortyr angav att det skedde i polishäkte eller i militära lokaler. Av de tortyroffer som anmält sig för rehabilitering hos TIHV led 75% av svåra posttraumatiska symptom. (Ö.P. 22/7).

Batman: Den turkiska generalstaben gillar inte att gerillan gömmer sig i skogarna. Därför förintar generalerna delar av naturresurserna genom att brandbomba skogarna. Senast förstördes på detta sätt skogsområden runt byarna Hacek (Tasagili), Heridan (Kirkpinar) och Pirojman (Kursunlu) i Licedistriktet och i Sasson samt runt byarna Hejire, Sebuna (Baramese) och Belawe. Även skogarna runt byar som tillhör krestsstäderna Kurtalan/Siirt, Kulp, Hazro och Silvan förstördes den 29/6, 2/7 och 16/7. Även åkrar, vingårdar och betesmark förintades. Bara i Kurtalan-distriktet förstördes 3500 hektar skog. (Ö.P. 13/7, 14/7, 21/7) .

Diyarbakir: Politiska fångar får ofta inte nödvändig medicinsk behandling av de turkiska myndigheterna. Detta gäller särskilt tillfångatagna gerillasoldater. Hasan Ürüm som lider av anemi och Mehmet Turgay (34) som sårats av granatsplitter vägras sjukhusvård. En petition av demokratiska organisationer till stöd för dem har hittills förblivit resultatlös. (Ö.P. 13/7).

Isparta: Soldater av kurdiska börd drabbas fortfarande av plötslig, mystisk död i den turkiska armén. Armén skyller utan undantag på självmord. Det senaste offret är Sezai Karaaslan från Diyarbakir, som tjänstgjorde vid 40:e bataljonen i Isparta. Kamrater vittnar om att en officer kastade ut Karaaslan från tredje våningen (Ö.P. 12/7).

Hakkari: Gerillasoldaten Hüseyin Yildiz sårades i benet vid en strid nära byn Xezekyan (Bagisli) den 29/6. Han togs till fånga och avrättades. Senare hängdes han upp i fötterna tillsammans med sju dödade gerillasoldater till beskådan. Kropparna hängde i träden till den 1/7 varefter de fördes till okänd plats. (Ö.P. 8/7)

Batman: Invånarna i byarna runt staden Sasson har åter tvingats arbeta som minröjare. Biltrafikanter som var på väg mot Batman på morgonen den 15/7 stoppades vid en militär vägspärr och fördes under vapenhot till ett område som misstänktes vara minerat. De var tvungna att springa över området tills militären förvissat sig om att det var fritt från minor. Därefter frigavs "minröjarna". (Ö.P. 18/7).

Ankara: Ismet Özbilici, ordförande i YAKAD (Anhörigföreningen för de försvunna) har i ett pressuttalande åter riktat uppmärksamheten mot de försvunnas öde i Turkiet sedan de gripits av polis och militär. Sedan 1992 knackar de anhöriga på varje myndighetspersons dörr för att försöka få reda på deras kära anhörigas öde. Fram till idag har cirka 7000 personer "försvunnit" i Turkiet. Att tala med dessa myndighetspersoner är som att tala till en vägg; allt för att få oss anhöriga att förlora hoppet. Man antar allmänt att ungefär 2000 av de försvunna har avrättats. (Ö.P. 25/7).

194 personer dödades i strid mot militären.
10 personer dödades av "okända gärningsmän".
9 personer dödades i polishäkte huvudsakligen genom tortyr.
25 personer dödades vid razzior av polis och militär och 21 personer sårades.
7 personer har "försvunnit i polishäkte".
33 fall av tortyr anmäldes
3248 personer greps utan arresteringsorder varav 86 personer häktades.
14 fångar skadades vid angrepp av polis och militär i fängelser.
14 bombmål registrerades
5 byar resp. samhällen avfolkades med tvång.

1. Dödade av "okända gärningsmän"

Cafer Avci (51) och Haydar Iyidogan - Amasya 10/7
Öznur Demir (3) och Emine Demir (14) - Mardin 29/7

2. Sårade av "okända gärningsmän"

Elmas Avci och Ecevit Köksal - Amasya 10/7

2/7 Dersim: Yusuf Kücük dödades i förorten Kedek (Koyyungölü) i Ovacik-distriktet när samhället besköts med artilleri av turkisk militär den 11/6.

4/7 Sirnak: Sadik Acar ville inte fortsätta veksamheten som byvakt utan lade ned sitt vapen. Därför greps han av militären i Dergule (Kumcati) och utsattes för tortyr. Han fick käken avslagen.

7/7 Hakari: Herden Fikret Dereli (11) avrättades av militär, som överföll byn Arinci i Yüksekova den 4/7.

9/7 Bingöl: Enver Simsek (29) dödades och Bekir Narin (45) sårades när samhället Gasvir i Genc-distriktet besköts av turkisk militär 6/7.

10/7 Diyarbakir: Nurettin Balkic (45) har avlidit den 2/6 av de skador som tillfogades honom genom tortyr.

11/7 Mus: Hülya Özyildir våldtogs av byvakten Abdulkadir Erkocak en kort tid efter att hon fött ett barn i byn Nordin i Malazgirt. Trots att polisanmälan gjorts har inga åtgärder hittills vidtagits mot gärningsmannen.

12/7 Mus: Zeki Bozkurt och Said Kandemir sköts till döds av byvakter i byn Norkaxa (Icbag) i Korkuta-distriktet. Abdulcabar Bozkurt, Zernisan Bozkurt och Yusuf Kandemir skottskadades.

Antep: De kvinnliga politiska fångarna Cennet Günes, Lütfiye Aydin, Arzu Talu och Esma Aslanboga har misshandlats av polis och militär utrustade med batonger.

15/7 Van: Ali Ceylan avrättades med kallt blod av en officer i byn Xalkan.

19/7 Diyarbakir: Militären lade nomadområdet i triangeln mellan Hacica, Tahik och Sarika under artilleribeskjutning. Sükran (13) och Remzi Velioglu (16) sårades svårt.

21/7 Mardin: Mehmet Salgin (17) greps i hemmet i samhället Ewina (Sürgücü) i Savur-distriktet 13/7 och fördes till gendarmeristationen i Ewina. Läkarintyg visar att han torterades där.

23/7 Sivas: Tre av 120 hungerstrejkande politiska fångar, Figen Etki, Aygül Kapcak och Hatice Ata, misshandlades av soldater när de transporterades till sjukhus.

28/7 Batman: Riksdagsmannen för Den Rätta Vägens Parti (DYP), Fariz Özdemir och hans närmaste anhang fick för sig att fiska med dynamit när de 25/7 befann sig i närheten av byn Sikefta (Sucekan). När byborna uppmanade medlemmarna i det illustra sällskapet att inte springa omkring nakna, blev riksdagsmannen, som också är byvakt, arg och öppnade eld mot byborna. Därvid skottskadades Mucup (efternamn saknas), byföreståndaren Ahmet Kandemir och Hasim Ayis.

29/7 Maras: Vid en bröllopsfest den 26/7 i distriktet Narli började en soldat att skjuta urskillningslöst omkring sig, varvid Murat Karagöz (12) och Erkan Zincirkiran träffades.

1/7 Diyarbakir: Gerillasoldaten Evin Akgün som sårades och tillfångatogs vid en militäroperation den 23/4 i Genc-distriktet är sedan dess försvunnen.

2/7 Van: Emin Acar (22) är försvunnen sedan 25/6. Han lämnade då hemmet i stadsdelen Xacort. Han har tidigare anhållits två gånger på grund av politiska aktiviteter.

3/7: H.A. (15) greps 23/6 vid en militär operation nära byn Ilic i Gevas-distriktet, när han vallade djur.

Istanbul: Abdulhalim Dogan (17) saknas sedan 8/6 när han gick hemifrån till sitt arbete.

5/7 Urfa: Dr. Suat Bayram, chefsläkare vid läkarstationen i staden Birecik greps 2/7 kl. 0100 i sitt hem.

Mardin: Lezgin Kivilcim (39) greps 5/7 i sitt hem i Mazidag-distriktet.

6/7 Mardin: De boende i ett hus i Kiziltepe där gerillasoldaten Seyfettin Aydemir greps i sårat tillstånd den 1/7 har bortförts tillsammans med de boende i några grannhus. De bortförda är: Ahmet (55), Sadiye (48), Sahide (17), Hüsnü (15), Selime Budak (10) och Mehdiye Demir samt grannarna Ahmet Kaymaz (25), Fikret Dogan (25), Remazan (50), Sükriye (45), Naside (18) och Erdal Akyol. De är spårlöst försvunna.

Maras: Hüsyin Yurtsever (55) kidnappades i byn Agcasar i Nurhak-distriktet den 3/7.

8/7 Diyarbakir: HADEP-medlemmen Mehmet Özdemir kidnappades 26/12. 1997 i stadsdelen Balikcilarbasi.

18/7 Batman: I samband med en sammanstötning mellan turkisk soldater ock ARGK-gerilla den 4/6 i närheten av byn Demirbilek i Batman-provinsen saknas arbetarna Naif Korkurt, Nezir Kükürt och Mehmet (efternamn saknas). De var på väg till Hasankeyf i omedelbar närhet av platsen för striden.

Sirnak: Ögonvittnen såg hur lantarbetaren Haci Özen fördes bort av okända personer på vägen mellan Sirnak och Eruh. Özen hade händerna fängslade och kläderna söderrivna. (IHD-meddelande).

22/7 Batman: Ahmet Sagir (50) greps 20/7 i byn Korike (Aydinkonak).

27/7 Diyarbakir: Cafer Demir greps 23/7 vid en trafikkontroll mellan Silvan och Diyarbakir.

28/7 Bingöl: Abdulmecit Adlir och Süphi Yükseler greps 23/7 i byn Hiznova (Hasanova) i Karliova-distriktet.

Istanbul: Tacim Demir, medlem i den lokala styrelsen för HADEP, greps 26/7 på sin arbetsplats i Zeytinbornu.

19/7 Maras: Hasan Cinar (11) kidnappades 27/6 nära byn Narlica och återfanns död inte långt därifrån. Hans huvut hade krossats av slag med en sten

.6. Dödade och skadade av min- och bombexplosioner

7/7 Hakari: Vid en minexplosion den 4/7 nära byn Konur i Semdinli-distriktet dödades Müsür Gündogan, Seyidhan Sen, Esat Gündogan, M. Tahir Kilic, Kemal Nurcin och Sadik Kilic.

10/7 Hakari: Selhattin och Mehmet Akay omkom vid en minexplosion i närheten av byn Pinyanis den 8/7.

11/7 Van: Herden Murat Dogan (10) skadades svårt av en exploderande handgranat 9/7 vid byn Mirava i Gürpinar-distriktet.

15/7 Van: Sirin Avci dödades när en mina exploderade 12/7 nära byn Pirahedrhé i Caladéran-distriktet.

19/7 Batman: En grupp barn hittade under lek en handgranat 16/7 i förorten Tira i Sasson. Då granaten exploderade dödades Müzafer Bayindir (9) och Ümit Bayindir (11) medan Ridvan (12) och Sezgin Bayindir (8) skadade svårt

Diyarbakir: Xanakalê (Ceper), Hüseynak (Sulubag), Beynat.

Hakari: Sêvê

Mardin: Sêxkir, Xirbabelik, Merzika, Zivistan (Kislak)

Siirt: Bêdarê, Dêriske (Demiremek), Hedit (Demirkaya)

Sirnak: Setuk, Ginyani, Hebler (Hisar).

Van: Bêrikêlka jor, Bêrikêlka jêr, Arpet (Yenikcay )

MED-TV intervjuar kurdiska flyktingar i "Ninova-lägret¨ i Mahmur i norra Irak

I en direktsändning från MED-TV:s studiolokaler i Bryssel 29 augusti 1998 intervjuades några kurdiska flyktingar från Botan i norra Kurdistan som finns i ¨Ninova-lägret¨via satellittelefon. Vi återger här ett utdrag ur dessa intervjuer.

Ali Ziravki: Vårt läger heter fortfarande ¨Ninova¨ och hjälpen från FN har delvis stoppats; i själva verket har den helt stoppats de senaste två månaderna. Irak kan inte erbjuda oss någon lösning. De säger, att om inte FN kan hjälpa Er kan inte vi göra något heller, därför att vårt eget folk tvingas leva under extremt svåra förhållanden. Metoderna mot oss är tydliga. De försöker splittra oss och evakuera oss. Samma metoder användes mot oss i det förra lägret Atrush. Att vi finns i Irak skärper deras hållning. Vårt läge är hopplöst. De tvingar oss att ge upp.

MED-TV: Hur ser omgivningen ut? Finns det berg eller slätter? Kan Du repetera lägrets namn?

Ziravki: Lägret heter ¨Ninova¨. Det är beläget i Mahmur-regionen och tillhör distriktet Mosul. Vi finns ca 5 km från staden Mahmur vid foten av ett berg. Här finns ingen grönska, landskapet ser ut som en öken. Här finns inte heller något vatten. Det finns några källor, men vattnet är för bittert för att duga som dricksvatten. Till och med djuren vägrar dricka av det. Det är vårt största problem just nu. Vatten hämtas i fem tankbilar från floden Tigris, men den platsen ligger 20 - 25 km härifrån och vi är

7150 personer...

Vintern är snart här och vi har ingenting. Som Ni säkert vet, tvingades vi lämna allt kvar i det förra lägret Atrush. Vi kunde bara rädda våra barn. KDP -peshmergas tog våra tält, filtar och andra föremål. Det är snart vinter och vi har inte tillräckligt antal tält och filtar. Vi kan inte värma oss. Vi har inte ens en kamin. En filt för fyra personer räcker inte. FN har lämnat oss under dessa villkor och de säger: Äntingen återvänder Ni (till Turkiet) eller dör.

MED-TV: Får Ni någon hjälp av FN eller av kurder? Hur mycket i så fall?

Ziravki: Vi har inte fått någon hjälp på två månader. Vi kan dra nytta av FN-hjälpen till Irak i begränsad utsträckning.

MED-TV: Men vad har Ni att äta och dricka?

Ziravki: Som jag sa kan vi dra en viss nytta av mat-mot-olja programmet, men det är mycket begränsat.

Ziravki: Just nu har vi ingenting. Vi är helt skyddslösa. Som jag sa, så saknar vi tält och filtar. Här finns några diken där folk söker skydd. Vi vill att FN:s representant besöker vårt läger så att han kan föreställa sig vårt läge och analysera situationen. Vi vill få våra mest elementära mänskliga rättigheter tillgodosedda. Vi vill, att människor som intresserar sig för vår situation besöker oss. De skall inte låta sig nöja med en journalist med pro-turkisk attityd...Det finns 3205 barn och 2019 kvinnor i lägret.

(Intervjun fortsätter här med den kurdiske flyktingen Kamil Silopi.)

MED-TV: Vad sade FN:s ansvarige till Er senast?

Silopi: Antingen återvänder Ni till Turkiet eller dör Ni här! Så har de hållit på mot oss under de sista fem åren. De försöker hela tiden tvinga oss att "samarbeta" och ta hoppet ifrån oss. De pressar till och med de irakiska myndigheterna att stoppa deras hjälp till oss. FN:s platsrepresentant här heter Bosman, men han agerar som om han vore den turkiska regeringens representant och tillsammans med KDP försöker han få oss att kapitulera. Så är vår situation.

MED-TV: Hur mår barnen? Finns det någon skola? Vad gör FN åt detta? Hur hjälper de Er?

Silopi: Barnen har inga kläder och saknar skor. De får inte tillräckligt med näring. De får inga vitaminer. Skolmaterial saknas. Vad kommer att hända med dem? De här barnen har rätt att leva som andra barn i världen. KDP skickade en rapport till FN i Geneve i vilken de sade att lägret fungerade och att de (KDP) gav oss hjälp. Det är en grov lögn och det finns andra motsägelser i denna rapport. Nu är vintern snart här. Här föds nya barn. Men många barn dör. Jag vet inte hur många som dör varje månad.

MED-TV: Har Ni mottagit den hjälp som Kurdiska Röda Halvmånen skickade?

Silopi: De skickade hjälp, men inget har kommit fram.

Silopi: Vi är tacksamma för hjälpen, men som jag sade så har den inte kommit fram till oss.

MED-TV: Du nämnde att tälten togs ifrån Er. Hur många personer bor i ett tält?

Silopi: 10-15 personer. men tälten är öppna i taket.

(Intervjun fortsätter med den kurdiske flyktingen Ibrahim Sahin via satellit-telefon.)

MED-TV: Vilka hälsoproblem finns i lägret? Vilka är de vanligaste sjukdomarna?

Sahin: Lägret här i Mahmur har funnits i fyra månader och vi har fått mediciner bara en gång. Vi har inte tillgång till gynekolog eller tandläkare. En läkare kommer från staden Mahmur och arbetar i lägret fyra timmar om dagen. Men nästa vecka kommer en ny läkare som måste börja om med undersökning och diagnos. De vanligaste sjukdomarna här är tuberkulos, tyfus, brucellos, olika hudsjukdomar och 95% av kvinnorna har gynekologiska besvär.

Irakiska Röda Halvmånen gav alla ett behandlingskort. Men sedan togs korten ifrån oss av FN. På grund av embargot är Iraks förråd av läkemedel mycket knappa, så de kan inte hjälpa oss.FN ger oss ingen hjälp. Det hände i en familj att fem personer blev sjuka i tufys samtidigt. Många människor dör därför att de inte får medicinsk behandling.Sedan vi gav oss iväg till det här lägret har 44 personer dött, de flesta av tyfus och liknande sjukdomar. Det finns en bil här men den kan bara ta två personer åt gången. Denfår dock bara användas på förmiddagarna till kl. 12. Sen får vi inte använda den vad som än händer. Just nu har 16 personer drabbats av dysenteri. De får ingen behandling. Det finns ingen medicin. Barnen vaccineras inte. Mödrar som inte kan amma sina barn har ingen ersättningsmjölk att ge. De hygieniska förhållandena är mycket bristfälliga och leran är en farlig sjukdomsorsak.

MED-TV: Vad kräver Ni beträffande medicinsk hjälp?

Sahin: Vi ber allmänheten och människorna i Europa om hjälp. Våra problem måste få en lösning och det måste ske med fredliga medel.