RAPPORT FRÅN KURDISTAN
DECEMBER - 1996
UNCHR vill tömma Atrush flyktingläger: UNHCR har uppgett att man vill häva statusen för Atrush och stänga det. Hittills har lägret, som ligger i närheten av staden Duhok och som rymmer 15 000 kurdiska flyktingar, varit under FN:s befäl 30 000 kurder har tvingats fly till södra Kurdistan från Botan området i norra Kurdistan(turkiska delen) efter förtryck, mord och tvångsevakuerade byar av den turkiska armén. Under flyktingtillvaron har 306 dödats och ett hundratal skadats efter den turkisk statens flygräder emot dem.
Först vägrades flyktingarna status av FN, men efter hungerstrejker och andra demonstrationer gick FN med på flyktingarnas krav och gav i viss mån hjälp till dem. 150 barn, kvinnor och gamla har p.g.a otillräcklig hjälp från FN dött av hunger och köld och för att FN dröjt för länge med hjälp som kommit via Turkiet. Dessa flyktingar har trots den otillräckliga hjälpen från FN och Turkiets militära anfall lyckats överleva. Flyktinglägret har varit ett stort problem för Turkiets kurdpolitik, varför man gång på gång anfallit den militärt men dock inte lyckats. Där Turkiet inte lyckades militärt försökte man istället politiskt att stänga igen flyktinglägret. I november 1996 fick man igenom sina krav efter förhandlingar med FN, USA, Storbritannien, KDP och PUK i Ankara. Det första steget var att FN drog in all sin hjälp i slutet av november. Efter protestaktioner i Europa och Kurdistan hävdade FN att man skulle förflytta flyktingarna till två andra läger. Men dessa bombarderades nästan dagligen av turkiskt flyg. Detta alternativ var som att godkänna Turkiets förintelsepolitik mot kurder.
Trots alla protester uppgav UNHCR att man officiellt skulle häva statusen för Atrush den 21 / 1 -1997 och dra tillbaka all personal från området. För att protestera mot beslutet hungerstrejkar fortfarande 400 flyktingar i Atrush. Därför kräver alla organisationer anslutna till Kurdiska Röda Halvmånen att FN beviljar fortsatt flyktingstatus och stöd åt flyktingarna i Atrush. (6 /12 Özgür Politika)
KOMMISSIONEN FÖR MÄNKLIGA RÄTTIGHETER; 10 FÅNGAR MED VETET MÖRDADE

Enligt kommissionens rapport mördades 10 fångar medvetet, och inte efter ett uppror, den 24 september 1996 i Diyarbakirfängelset av polis, militär och väktare. Enligt rapporter dog fången Mehmet Aslan på plats i fängelset, medan de nio andra fångarna dog av fortsatt misshandel och tortyr på väg till sjukhuset. Kommissionen har åtalat 30 militärer och 38 poliser för mord av första graden. Men turkiska justitie ministeriet har dock tillbakavisat kraven på åtal. På det sättet försöker man rädda sitt eget skinn.(2,5,6,7/12 Ö.P.)
STATENS SÄKERHETS RÅD: "Begränsa kurders barna födande".
Statens säkerhets råd (MGK) kräver enligt en rapport man framfört till parlamentet, att man ska vidta åtgärder för att begränsa kurdernas barnafödande. Som orsak anges det ökande stödet till PKK och HADEP. Mänskliga Rättighetsorganisationer, demokratiska och progressiva föreningar protesterade kraftigt mot rapporten och menar att rapporten är rasistisk, skrämmande och farlig eftersom den berör hela den kurdiska befolkningen och godkänner massmord och förtryck mot kurder.(21 - 22/12 Ö.P.)
"KRIGET ORSAK TILL FLYKT":
Enligt en rapport som sociologen Ahmet Bilgili från turkiska Barnfonden framlagt, är orsaken till flyktingströmmen från Kurdistan det pågående smutsiga kriget 96% av de tillfrågade i en enkätundersökning menar att orsaken är kriget och att de hade det bättre ekonomiskt ställt före kriget.
"MASSARRESTERINGAR":
Den 20/12 -1996 arresterades alla män i Lice av ca 200 militärer och torterades i flera dagar. Enda orsaken var att Liceborna vägrade bli byvakter. Efter hot om mer tortyr och andra repressalier har 104 personer gått med på att bli byvakter. Men dessa har dock påpekat att de inte blivit det frivilligt. Efter detta uttalande har militären tagit kontroll över alla infartsvägar. Dessutom vägras media inträde till samhället.89 sitter fortfarande arresterade och 7 personer har "försvunnit" (24, 27 - 30/12 Ö.P.)
MATEMBARGO:
I Byarna Yedisu, Adakli, och Yayladere i Bingöl råder matembargo. Det är förbjudet för byborna att medta mat, kläder och medicin till sina hem (10/12 Ö.P.)
IHD - RAPPORT JAN - OKTOBER 1996
2395 döda i strider
109 civila mördade av polis eller militär
119 civila skadade av polis eller militär
59 personer dödade av okända gärningsmän
46 personer skadade av okände gärningsmän
171 döda på öppen gata eller till följd av tortyr
21 politiska fångar dödade i fängelse av polis och militär
12 politiska fångar döda efter hungerstrejkar de genom fört
21 personer tände eld på sig själva i protest mot Turkiets kurdpolitik.
191 personer försvunna under arrestering
309 fall av tortyr
67 byar förstörda och tvångsevakuerade
17604 fall av arrestering varav 1715 häktats 5 personer dödade av minor
IHD - RAPPORT NOVEMBER 1996
449 döda i strid
9 civila mördade av polis och militär
9 civila skadade av polis och militär
11 personer mördade av "okända gärningsmän"
8 personer mördade på öppen gata eller till följd av tortyr.
13 personer "fösvunna" under arrestering
17 fall av tortyr
1652 fall av arresteringar varav 176 häktats 3 personer dödade av minor
1 - MÖRDADE AV "OKÄNDA" GÄRNINGSMÄN
Eleni Angeladis och Ali Ates 01/12 Istanbul
Mehmet Resit Gök o2/12 Batman
Felemez Öngül(62) 12/12 Bitlis

1/12 Diyarbakir: Byborna Kalo Kurkut(59), Fauk korkut(12), Fülya Bozkurt(8) och Mühterem Koçaga(14) skadades allvarligt, sedan de befunnit sig i orådet där det pågått en stird mellan gerilan och armén.
3/12 Diyarbakir: Oktan Çaçan(14) dör till följd av att polisen öppnar eld mot en grupp som firar ett bröllop i stadsdelen Baglar.
Istanbul: Cüneyt Erkan och Yücel Erkan hamnar i gräl och skadas efter att ditkommande polis öppnar eld mot dem. 4/12 Diyarbakir: Ünder Bedri Bozkurts (byvakt) begravningståg öppnar hans anhängare eld mot omgivningen där Bayram Çiçek dör och Behcet Eren, Ihsan Tegin och Çiçek Aktas skadas.
8/12 Siirt: 9- åriga Meyrem Esmer blir överkörd av ett militärfordon som kommer med hög hastighet, och dör.

Mardin: Hatun(44) och dottern Hatice(17) befinner sig utanför sitt hus här de blir beskjutna av militären. Dottern dör och mamman skadas allvarligt. 12/12 Adana: Sehmus Tosun stannar inte vid en militär kontroll, enligt militären, varför man öppnar eld. Tosun skadas.13/12 Istanbul: Erhan Aydin skjuts till döds i Sisli Polisen misstänker att han var inbrottstjuv.

14/12 Diyarbakir: Velat Özer, som gång på gång arresterades av polisen och torterades, tände eld på sig själv i protet. Han skadas allvarligt.16/12 Mardin: Mehmet Baran (15) som besköts av en militärhelikopter dör till följd av skadorna 24/12 Mardin: Militären misshandlar och torterar alla byborna vid en undersökning i byn Cilin, var på byborna Abdullah Boran (50), Mehmet Aslan (40) och Sehmus (37) blir tvungna att tas in på sjukhus av skadorna.28/12 Dersim: Militär öppnar eld mot en buss i närheten av byn Palandüzü, passagerarna Haci Simsek och Ali Bulut skadas.

4 - FÖSVUNNA UNDER ANHÅLLNING

1/12 Diyrbakir: Ihsan Atmaca, busschaufför, anhölls vid en körning. Passagerarna hävdar att han anhölls av polis. Men polisen hävdar att de inte anhållit honom.4/12 Adana: Nuri Dogan anhölls den 30/11 i Daglioglu.4/12 Diyarbakir: Hamit Güzel och Fahri Alver anhölls den 21 och 27 november i Urfakapi respektive Huzurevleri.6/12 Diyarbakir: Mehmet och Fahriye Mordeniz och Mevlude Tekdag anhölls den 28 /11 i stadsdelen Sehitlik.Adana: HADEP - medlemmen Ahmet Ceylan anhölls i Küçükkirim.

Isparta: Bahadir Kotur, Ilker Sahin, Umit Kaya, Murat Han, Ciçek Han, Ali Kemal Sosun, Mehmet Ertugrul, Bülent Kara och Gültekin Açikk anhölls i en cafeteria.29/12 Diyarbakir: Mehmet Önardi anhölls den 8/12.31/12 Mardin: Ahmet Batil anhölls den 20/12 i Nüsaybin. Sükrü Akgül anhöll den 28/12.

5 - DÖDA ELLER SKADADE AV MINOR ELLER BOMBER

1/12 Södra Kurdistan: Efter att turkiskt militärflyg bombarderat Sive -området fösrtörs en skolbyggnad byggd av FN. Inga uppgifter om döda eller skadade.10/12 Sirnak: Eftersom byborna i byn Yukari Çiyan vägrat bli byvakter anfaller militär och minerar utanför byn. Den 8/12 hittar barnen Huseyin Timur(16) och Mehmet Timur(14) en mina som de leker med varpå den utlöses och dödar barnen.10/12 Södra Kurdistan: Vid ett sprängdåd utanför MKM (Mesopotamiens Kultur Center) i staden Erbil dör en polisassistent och en skadas.

6 - HELT ELLER DELVISs FÖRSTÖRDA BYAR

Siirt: Eyne(Baggöze), Hesefa Bere Sipi(Belenoluk), Gola Zeyné(Göl), Quse(Yerli Çoban)Södra Kurdistan: Homero, Sidika, Gero.

RAPPORTER FRÅN KURDISTAN
JANUARI - 1997
UNHCR:"Fortsatt hjälp till Artrush"Oväntat meddelar UNHCR att hjälpen till flyktinglägret Artrush, som rymmer kurdiska flyktingar från norr, kommer att forsätta. I lägret finns ca hälften av de 30. 000 kurdiska flyktingar som tvingades att fly undan den turkiska statens terror och förtryck under 1994. Under flykten dog 306 personer till följd av flygbomningar mot dem av den turkiska armén. Efter en lång och besvärlig kamp lyckades dessa människor få flyktingstatus av FN, och placerades i Artrush - lägret i närheten av staden Dohuk i södra Kurdistan.Dessutom har dessa flyktingar hamnat i skottlinjen mellan KDP och PUK, varvid ett tiotal flyktingar mist sina liv. Tills nu har dessa flyktingar fått klara sig med den knappa hjälp de fått av FN. Turkiet däremot har flera gånger försökt få till stånd en stängning av lägret. Först vägrade FN, men efter ett möte i Ankara i november 1996 med representanter från Turkiet, USA, FN, PUK och KDP beslutade FN att stänga lägret. I slutet av november förklarades lägret officiellt stängt och FN drog tillbaka all hjälp och personal. UNHCR:s förslag var att man skulle flytta till Mugiple och Balgus nära den turkiska gränsen. Det skulle betyda ett nytt massmord. Detta fick kurder runt om i världen att agera. Runt 3000 flyktingar i Artrush påbörjade en hungerstrejk medan kurder i Europa startade andra protestaktioner. Ett hundratal kurdiska intellektuella startade en hungerstrejk på obegränsad tid utanför FN:s högkvarter i Geneve och KRH samlade underskrifter till stöd för flyktingarna. Underskriftskampanjen fick snabbt stort stöd av olika människorättsföreningar, NGO;s och olika enskilda europeiska parlamentariker.När dagen för stängningen närmade sig, begav sig cirka 1000 flyktingar upp i bergen och anslöt sig till PKK. Allt detta fick FN:s Asienrepresentanter Shamsul Bariy och El Ovali Abdulhamid att sätta sig ner och diskutera med kurdiska representanter den 24/1-97 och beslutade då att hjälpen till Atrush ska fortsätta och att lägret skulle fortsätta under FN: s beskydd. Samma dag som beslutet togs offentliggjordes beslutet i ett pressmeddelande av Pamela O’Toole och Maki Shinohara. Besluten var följande: - Arush lyder under FN;s beskydd

- Hjälpen ska fortsätta.
IHD:"9 BARN MÖRDADE"Enligt en rapport av IHD:s Diyarbakirfilial har 9 barn dött och 35 skadats under 1996 i kriget i Kurdistan. I rapporten framkommer det också att 17 barn anhållits varav 6 häktats, men den verkliga siffran anses vara mycket högre.

IHD:"226 MÄNNISKOR FÖRSVUNNA EFTER ANHÅLLANDE"

Under 1996 har 226 människor försvunnit efter att de anhållits av säkerhetstyrkor i Kurdistan. Endast under den senaste månaden har 90 personer försvunnit i Diyarbakir.(14/1 Ö.P.)"300. 000 MÄNNISKOR SVÄLTER"Diyarbakir: Enligt en undersökning i Diyarbakir lever 300. 000 människor i extrem fattigdom. Alla dessa människor har tvingats lämna sina hem och byar p.g.a kriget i Kurdistan.

Diyarbakirs invånarantal har ökat från 370.000 till 1,5 miljoner de sista tre åren.HD:s 1996 ÅRS RAPPORT
2859 människor döda i strid
119 civila mördade av polis och militär
113 civila skadade under polis och militärattack- er.
78 personer mördade av okända gärningsmän och 48 skadade.
190 personer avrättade på öppen gata eller mör dade under tortyr.
21fångar mördade i fängelset av polis och mili tär.
12 fångar har dött till följd av hungerstrejker.
21 personer har tänt eld på sig själva i protest mot den turkiska statens krigföring i Kurdis- tan.
194 personer "försvunna" efter att ha anhållits.
346 fall av tortyr.
68 nedbrända och förstörda byar.
20.434 personer anhållna varav 2. 071 häktade
109 olika fall av bombattacker.
IHD - RAPPORT FÖR ÅREN 1992 - 1996
1360 människor mördade av okända gärningsmän och 582 skadade
761 mördade på öppen gata eller under tortyr
754 personer "försvunne" efter att ha anhållits
1308 civila mördade av polis och militär
1- MÖRDADE AV OKÄNDA GÄRNINGSMÄM
Halil och Giyasettin Sahin 10.01 Batman.
Yasin Yerlikaya och Yasar Aktan 12.01 Diyar bakir.
Abdurrahman Çelik 14.01 Batman
Selam Çalar 29.01 Ankara

.2-SKADADE EFTER ATTACKER AV OKÄNDA GÄRNINGSMÄN

Mehmet Koç 11.01 Diyarbakir
Veysi Özkan 12.01 Diyarbakir
Emin Karaca 16.01 Mus
M. Sevki Altingöz 16.01 Urfa

3- MÖRDADE ELLER SKADADE AV POLIS, MILITÄR ELLER BYVAKTER

05.01 Van: En gerillasoldat med kodnamn Zeki, tillfångatas skadad men dör till följd av tortyr han får utstå.
08.01 Diyarbakir: 12 - åriga Mahir Suna skadas allvarligt när militär öppnar eld mot barnen som letar efter något ätbart bland sopberget.
12.01 Istanbul: 14 - åriga Dogan Hafçi anhålls och torteras i 3 dagar eftersom han är släkting till en efterlyst.
23.01 Mardin: Murat Atman avrättas i sitt hem under en militäroperation i Savur, och ett hundratal bybor anhålls.
25.01 Batman: De kvinnliga fångarna Halise Ayyildiz, Fatma Çakir, Fikriye Ceylan och Emine Eser skadas när polis och vakter misshandlar dem.
26.01 Elazig:I byn Bukardi dör Hasan Temizlan och 2 andra skadas när militär öppnar eld mot dem.
Siirt: Ahmet Kiran (20), Haci Gök (21) dör och Nizamettin Ertug (17) skadas efter att militären släppt sina vakthundar på dem.
28.01 Siirt: Mizbah Karatag som vägrar ge mutor till traktens byvakter får sitt hem nedbränt och blirbestulen på ca 200 får.

4 - FÖRSVUNNA UNDER ANHÅLLANDEs

04.01 Dersim: Cafer Öz anhålls den 21/1 i Mazgirt.
01.09 Adana: Hazim Unver anhålls i september - 1996. Ahmet Çelik anhålls den 7/1 i Denizli.
Diyarbakir: Sirin Bayram(17) och Ramazan Tekin(65) anhålls den 1/11 -1996 i Kulp. Ramazan Yazici(36) anhålls den 22/11 -1996 i Melik ahmet. Haki Kaya(47) anhålls den 18/11-1996. Hidir Özturk anhålls men polisen påstod att han rymde i från dem. Selhatin Gumurcu anhålls den 25/11-1996.

12.01 Diyarbakir: Ercan Kara anhålls den 7/1 i Ofis.
13.01 Diyrbakir: Mehmet Çalan anhålls den 9/1 i byn Yolalti.
Mardin: Mehmet Batil anhålls den 20/12 1996 i Nusaybin.
Istanbul: Orhan Yakar(15) anhålls utanför sin arbetsplats.
17.01 Adana: Ali Çelikten anhålls den 12/1 i Barbaros.
19.01 Mersin: Süleyman Anil anhålls den 30/11 1996.
20.01 Istanbul: Ismail Ekinci, HADEP-medlem, anhålls den 18/1- 1996.
21.01 Diyarbakir: Teyfik Kusun (36) anhålls den 29/11- 1996.
22.01 Istanbul: Düzg´ün Ekin anhålls i Gaziosmanpasa.
24.01 Diyarbakir: Sinan Eren anhålls den 21/1-1996 i Baglar.
28.01 Batman: Deniz Kilinc anhålls den 26/1 -1996 i Sason.

5 - AVRÄTTADE

02.01 Agri: Orhan Yakar anhålls och häktas. Yakars fader tar kontakt med myndigheterna som påstår att sonen dött under en operation men överlämnar inte liket.
05.01 Adiyaman: Attilla Korkmaz anhålls den 23/12 - 1996. Dagen efter hittas hans lik 10 km utanför Urfa tillsammans med 4 andra oidentifierade lik.
11.01 Izmit: Hüseyin Kiliç(20) som försvunnit en månad tidigare hittas död med ett skott i pannan.

6 - DÖDA ELLER SKADADE AV MINOR OCH BOMBER

04.01 Mardin: Hayrettin Çabuk skadas allvarligt efter att ha trampat på en mina i närheten av Midyat.
05.01 Södra Kurdistan: Under turkiska arméns flygattack den 3/1 dör Haci Süleyman, med sina två fruar och tre barn medan 9 andra barn skadas allvarligt.
08.01 Mardin: 2 barn skadas allvarligt när en mina i byn Cibilgirani utlöses.
09.01 Mardin: Mehmet och Arzu Kaya skadas när de trampar på en mina utanför Midyat.
22.01 Mardin: Seydo Karatas dör efter att han trampat på en mina.
23.01 Diyarbakir: Nizah Yetisir(16) och Ihsan Söker(15) skadas allvarligt när en handgranat de hittat utlöses.
28.01 Bingöl: Ömer Anmac(18), Yunus Kolac(13) och Nuri Onay(6) dör medan tre andra barn skadas i byn Sirmalova när handgranaten de hittat och leker med utlöses.

7 - HELT ELLER DELVIS FÖRSTÖRDA ELLER NEDBRÄNDA BYAR

Bingö: Lecik(Kaynarpilar), Paltoken(Palndöken), Dinarbey, Elmali, Dikan(Salkim), Sen, Moz(Yesilgöl), Zirtanos(Kabaluk), Arnis(Gözgölü), Melkon(Düsengi), Angix(Yagmurlupinar), Musaxa(Kasikli), Americ(Ayanoglu), Gelinbertek, Kosan, Eskibalta, Fem(kayabel).

Mardin: Dengiza(Serenli).
Siirt: Eyne(Baggöze).
Sirnax: Baret.
Södra Kurdistan: Zenik.

RAPPORT FRÅN KURDISTAN
FEBRUARI - 1997

FN bröt övervakningen av Flyktingförläggningen Atrush!
Flyktingarnas situation fortsätter att försämras!1. 300 flyktingar var tvungna att fly från Atrushlägret till den av Saddam Hussein kontrollerade staden Mosul!Enligt rapporter som nått oss har mer är 1300 kurdiska flyktingar lämnat Atrushlägret vid 36 breddgraden(FN:s skyddszon) för tre dagar sedan och befinner sig på vandring i riktning mot Mosul. Hittills finns dock inte några officiella uppgifter från den Irakiska regeringens sida om hur man kommer att agera. De 15 000 människorna i lägret har gemensamt fattat beslutet att lämna lägret eftersom förhållandena har blivit outhärdliga till följd av UNHCR:s beslut att stänga det. Sjukdomarna har brett ut sig p.g.a. kylan och brist på mat. Sedan flyktingarna hade avböjt det förslag som UNHCR lade fram. Utan internationellt skydd står flyktingarna inför valet mellan att möta förestående turkiska attacker eller att dö till följd av hunger och köld. Enligt uppgift går de skyddssökande kvinnorna och barnen till fots genom fruset och isbelagt område. De är inte utrustade för dessa hårda vinterförhållanden och har ont om mat. Flyktingarna vill med deras beslut visa världsopinionen, att sedan FN ställt dem utan skydd mot den turkiska armén och mot hunger, finns ingen annan möjlighet än att vända sig till den irakiska staten under Saddam Hussein. De ser detta som deras enda chans att överleva.Kurdiska Röda Halvmånen uppmanar de mänskliga rättighetsorganisationerna och demokratiska pertier att engagera sig till skydd för flyktingarna och att sända observatörsdelegationer till området. Vi kräver att UNHCR omprövar sitt beslut och garanterar de kurdiska flyktingarna internationellt skydd. Vi vädjar vidare till UNHCR vars uppgift är att skydd de mänskliga rättigheterna att bereda flyktingarna skydd och hjälp.Vi vädjar till den internationella opinionen att stödja våra ansträngningar att förse flyktingarna med mat och medicin samt att tillgodose deras trängande behov av vinterkläder, filtar och tält.

DE SJUKA POLITISKA FÅNGARNA FÅR INTE VÅRD!

I det turkiska fängelserna förekommer ofta dödsfall och tortyr bland de politiska fångarna som inte får vård. Trots läkareintyg som styrker att fångarna behöver akutvård låter de turkiska myndigheterna fångarna att dö! P.g.a. hungerstrejk, tortyr och sjukdomar dog 24 fångar. Dessa fångar hade inte fått vård de sista 3 åren: Tüncay Baltas, Yunus Yaman, Süleyman Özer, Polat Iyit, Neziri Çaliskan, Celal Türker, Aziz Büyükertac, Bekir Celenk, Turan Çaglar, Adil Can, Haluk Aydin, Sazuman Kansu, Fikri Sönmez, Zekeriya Ülkücü, Vasif Özaltin, Hüseyin Elmas, Muamer Özdemir, Ahmet Çetin, Mustafa Bahar, Idris Can, Bedran Önen, Mustafa Kaya, Kalender Kayapinar och M. Salih IsikMånga fångar har p.g.a. tortyr och tunga fängelseregler fått dödlig sjukdomar och behöver akutvård. Resit Kayran, M. Salih Çelikpence och Selami Çelik har fått cancer i Ankara- fängelset. Enligt den turkiska läkare unionens rapport för 1996 har 10 fångar fått cancer och 45 fångar blev halvt fölamade av den tortyr de hade fått i Sagmcilar fägelset.(06.02. Ö.P)

DE CIVILA ANVÄNDS SOM FÖSÖKSKANINER MOT MINOR!

Batman: Än en gång visar det sig att turkiska armén använder civilbefolkningen som försökskaniner i Kurdistan. Det händer ofta att turkiska armén tvingar byborna från Gunderna (Tekevler) och Kelhesena (Kelhasan) att leta efter och hitta minor. Byborna klagade och berättade för Välfärdspartiets riksdagsledamot Musa Okcu: Att den 16.12.1996 båda byarna anfölls och byborna torterades av turkiska styrkor som därefter tog med sig ca 50 bybor till Newela området och tivingade dem till att söka minor i området. Sedan riksdagsledamoten M. Okcu tog upp händelsen i området för riksdagen kom en kommission för undersökning. Bybor berättade om den brutala behandling som de utsatts för. Kommissionen hade lovat att ta upp frågan i riksdagen. (20-25.02. Ö.P)

RESULTAT AV DGM (Den statliga säkerhetsdomstolen) "MÅNGA DÖDSDOMAR"

Diyarbakir: Enligt advokatens, M.Sezgin Tanrikulu,undersökningar under åren 94-96 dömde DGM i Diyarbakir 2281 personer till döden i de politiska rättegångarna. 230 av de var barn mellan 11-17 år och varav 59 kvinnor. Mellan åren 94-96 togs upp 16 418 politiska mål.15 932 dömdes varav 925 var kvinnor. Här är några typiska anklagelser: "Medlem i PKK", "stöder PKK", "Deltagit i otillåtna möten och demonstrationer" och "Utfört separatistisk propaganda". Enligt undersökningen från 1995 togs upp 12649 mål för "morden med okänd gärningsman". (09.02. Ö.P)

TIHV(Turkiska människorätts stiftelsen): "Tortyr finns överallt"!

Enligt rapport från TIHV påpekas att tortyr förekommer inte bara i fängelserna eller under anhållanden utan även på gatan, vid razzior och demostrationer. Enligt rapport tillämpas den mesta tortyren i Kurdistan. 94% var politisk aktiva människor under året 1995, 645 människor anmält sig som tortyr offer för TIHV varav 20 var kvinnor. Vid husrannsakningar demostrationer och möten torterades folk mellan 6 - 60 år. TIHV har hjälpt 1431 tortyroffer före 1995 och 713 under 1995 (04.02. Ö.P)

"FLYGANFALLS MÅL ÄR CIVILA BEFOLKNINGEN"

Södra Kurdistan: Turkiska stridsplan bombar ofta olika civila mål i Södra Kurdistan. Även de områden som är beskyddade av de allierade bombas av turkiska stridsplan. Enligt rapport; under 1996 dog 17 civila, många var barn och kvinnor samt 36 sårades. Under 1996 brändes 17 byar : Karé, Baluka, Avsarké, Hesé, Merkaciyé, Yekmal, Xirabé, Helwé, Tiranij, Bigdaxdé, Giri, Berburi, Cemdostina, Milika, Betaniré, Simaya och Duri.(16.02.Ö.P)

RAPPORT FRÅN IHD (Människorättföreningen) JANUARI - 1997

Dödade i strid mellan gerilla och militär 140
Dödade civila 7
Sårade 12
Mördade av okänd gärningsman 9
Utomrättsliga avrättningar och mördade under tortyr 9
Försvunna under häktning 6
Antal tortyrfall 18
Antal anhållanden 644
Antal häktningar 127
Antal bombanfall 7

RAPPORT FRÅN IHD - DIYARBAKIR; JANUARI - 1997

Dödade i strid gerilla och militär 23
Sårade 17
Mördade av okända gärningsman 8
Försvunna under häktning 4
Minor 7
Sårade av minor 12
Antal anhållna 154
Antal häktningar 21
Brända och evakuerade byar 3

Det här har hänt enbart i och runt Diyarbakir!

1 - MORD AV OKÄNDA GÄRNINGSMÄN:
Mehmet Gök (45) 03.02. Sirnak
Sevket Nazli 17. 01.Ergani / Diyarbakir.

2 - MÖRDADE ELLER SKADADE AV MILITÄR, POLIS ELLER BYVAKTER:
06.02. Mardin: Muharrem Daralan (34) hans fru Hasibe Daralan (31) och Newroz Daralan (12) skadades när militär öppnade eld mot deras bil mellan Mazidag den 03.02.
07.02. Istanbul: polis sköt ihjäl en student från Nusaybin , Kamurran Özcan(18) i sitt hem på Adem sokak i Tarlabasi.
12.02. Mardin: Hasibe Daralan(31) som skadades den 03.02 mellan Mazidag och Serik dog på sjukuset.
13.02. Siirt: Hasan och Cemallettin Büyükdal skadades allvarligt när byvakten Mahmut Öztoprak öppnade eld i byn Çali Düzü i Kurtalan.
16.02 Agri: M. Emin Çaliskan som arbetade i Izmir hälsade på sin familj i Dogubeyazit den 13.01 Familjen berättade att polisen hade frågat efter honom ett par gånger och han gick själv till polisen; Först anhölls han av polis och efter 4 dagar häktades han av domstolen. Den 14.02 meddelade myndigheterna familjen att han dött i fängelset. Obduktionen visade att han dog av skador i huvudet och på kroppen. Familjen påstå.r att deras son dog under tortyr.
18.02 Diyarbakir: Efter militärens anfall i Zilan (Gömetas) i Ergani Haci Kaçmaz sköts ihjäl, Sefik och Mehmet Kaçmaz skadades av Sevket Nazli som deltog i operationen. Nazli arbetar också som sekreterare hos åklagaremyndigheten.
19.02 Istanbul: Nurettin Demir (18) sköts ihjäl av polis när han försökte sätta upp en affisch.
22.02 Mardin: När Ismayil Yudum (41) arbetade den 18. 02 på sin vingård som ligger mellan Mazidag och Derik besköts han av militär och byvakter. Sedan slog de honom brutalt och band honom vid ett träd. Först efter 4 timmar räddades han av byborna.
24.02 Diyarbakir: Nihal Zogurlu (23) anhölls vid universiteten i Diyarbakir. Efter brutal tortyr förlorade han medvetandet. Han är häktade i Sivas fängelset. Advokaten Eren Keskin påstår att hans klient Zeynep Avci våldtogs under polisförhör den 24.11. 1996.
25.02 Izmit: Hizir Akus (25) som greps av polis tillsammans med 6 andra personer den 23.02 dog av tortyr på polisstationen i Diyarbakir: Murat Elhakan (21) skadades vid 17.30 tiden den 24.02 av polis. Hans tillstånd är fortfarande kritiskt.
26.02 Adana: Studenten S.A (14) greps och torterades den 23.02 varefter hon lämnades medvetslös utanför familjens hus!
27.02 Konya: Polis och militär anföll fängelset. 5 fångar varav 3 kvinnor skadades allvarligt.
28.02 Usak: Kvinnor i fängelset anfölls och 11 skadades.

3 - FÖRSVUNNA EFTER HÄKTNING:

01.02 Imir: Orhan Yildirim anhålls den 09.01
03.01 Mardin: Aslan Dogan anhålls den 01.02 i byn Ahmedé (Baskavak) i Savur.
Istanbul: Ismail Özpolat anhålls den 29.01 i Merter.
07.02 Diyarbakir: studenten Mehmet Yoldas (22) som var på väg från Izmir till Diyarbakir anhålls i Bilecik den 01.02
Mersin: Abdulgafur Azgan, Sait Etiz, Mehmet Etiz, anhålls den sistan veckan i och runt Diyarbakir.
09.02 Mardin: Mehmet Bayirli anhålls när han försökte besöka en släkting på fängelset.
Istanbul: Reportrarna för veckotidningen "Dayanisma" Dilek Kahreman (25) och Songül Demir (26) anhålls den 07.02 i Gebze.
Diyarbakir: Sirin Bayram (17), Selahattin Gömücü (18), Remazan Tekin (65), Remazan Yazici(36), Haki Kaya (47), Hidir Öztürk (18), Mahmut Mordeniz (45). Fariye Mordeniz (40) och Tevfik Kusun (36) anhålls i och byarna runt Diyarbakir i november 1996.
13.02 Mus: Kerem Sahin(45) anhålls den 06.02 i byn Kumlu Kaya i Varto.
1502 Diyarbakir: Vedat Aktas(45) anhålls i sitt hem i Baglarbasi.
16.02 Adana: Abdullah Gümüs anhålls den den 15.02 i Havuzlubahçe.
18.02 Diyarbakir: Ziya Özkiliç anhålls den 14.02 i byn Zogar(Uzunargit) i Hazro.
Istanbul: Osman Kaya, HADEP-ungdomsrådets ordförande, anhålls den 14.02 i Okmeydani.
21.02 Diyarbakir: Mahmut? (35), Ismail? (55) och Hüsnü? (80) anhålls den 17.02 i byn Zengé(Dolunay) i Lice.
19.02 Diyarbakir: Seyda Okay anhålls den 14.02 i Huzurevler.
24.02 Sirnak: Halil Birlik (59) och Mehmet Bilgiç (42) anhålls den 07.11.1996 när de försökte gå över gränsen till södra Kurdistan / Norra Irak med sin privat bil i Habur.
26.02 Istanbul: E.D (16) anhålls den 25.02 i förorten Kartal / Kurfalic.
27.02 Diyarbakir: Remazan Deng (34) var på väg från Kulp till Diyarbakir när han stoppades och sköts i benet av polis och anhålls den 23.02
28.02 Diyarbakir: Medine Yakut (50) anhålls den 13.02 i sitt hem på Fatih Mahallesi i förorten Baglar. Azetin Dündaralp (40) anhålls den 26.02 i sitt hem på Kaynartepe mahallesi i förorten Baglar.
Bingöl: Melika Erdal anhålls den 20.02 i byn Bugurlu I Genc.
Istanbul: Cem Akyüz student anhålls den 27.02 framför Marmara -universitetet.

4 - MÖRDADE EFTER KIDNAPPNING:

23.02 Diyarbakir: Affärsmanen Hüsyin Deger lämnade sitt hus med sin privata bil vid 09.00 tiden på morgonen efter ett telefon samtal den 21.02. Bilen hittades övergiven, men oroliga släktingar och anhöriga hittade honom död i närheten av universitetet med bakbundna händer och ett skott i huvudet. Familjen påstår att han skuggades av 3 civila poliser på sista tiden och han mördades av okända gärningsmän.

5 - DÖDA OCH SÅRADE EFTER EXPLOSION AV MINOR OCH BOMBER:

06.02 Bingöl: Den 27.01 hittade barnet i byn Avdalan (Sirmaliova) i Genç en handgranat. Vid explosion dog Ömer Anmac (21).
11.02 Elazig: Hesan Temizkan dog sedan han tranpade på en mina den 21.01 i byn Bukardi i Palo.
16.02 Södra Kurdistan: Turkiska militära flygplan anföll Dola Rege som ligger på 36 breddgraden och dödar Halt Mahmut, Bese Heci Mahmut och Nebi Mahmut (10 personer skadades 12 hus ruinerades samt 300 kreatur dog).
22.02 Siirt: Hüsyin Özal den 21.02 i byn Reöena (Dikbogaz) i Eruh skadades allvarligt när han trampade på en mina.
28.02 Mardin: Bahattin Bastug (14) dog och Haci Alkan skadades när de trampade på en mina.

6 - HELT ELLER DELVIS BRÄNDA ELLER EVAKUERADE BYAR:

RAPPORT FRÅN KURDISTAN MARS 1997

Diyarbakir IHD:s (Människorättsorganisation) vädjan om omedelbart stöd.Den 3 juni 1996 tillfångatogs den sårade 22-åriga kvinnliga gerillasoldaten Sevgi Ince vid sammanstötningar i Bingölprovinsen. Efter 30 dagars förhör sattes hon i fängelse, först i Bingol och sedan i Diyarbakir. Trots att hon var sårad av tre kulor, fick hon ingen medicinsk hjäp. Sevgi Inces familj har vänt sig till IHD. På grund av hennes förvärrade tillstånd har familjen vädjat om akut behandling. Kulorna i Sevgi Inces kropp har skadat hjärtat Om hon inte får en snabb behandling kommer hon att förlora livet. Familjens alla ansträngningar och ansökningar till myndigheterna har inte givit något resultat IHD stöder familjens strävan och uppmanar allmänna opinionen att stödja familjens krav på medicinsk behandling.

STRATEGISKA FÖRSVARSBYAR

Van: Under benämningen "Återvändandet" vill den turkiska regeringen förverkliga sin planl att skapa strategiska försvarsbyar. För ändamålet har man valt Van provinsen som försöksområde. Enligt planen ska 409 familjer från 6 byar ska placeras i Qersik, Caldiran och Kircali. Som uppmuntran ska varje familj belönas med 200 får och annan ekonomisk hjälp. I mötet med byrepresentanter ställde landshövdingen i Vanprovinsen villkoret att alla män ska bli byvakter (Korocu). Enligt uppgift har dessa speciella byvaktsstyrkor redan börjat den militära träningen . (11. 03.ÖP)

Helsinki Watch: Det råder systematisk tortyr i Turkiet

I gårdagens pressmedelande konstaterade ordföranden för Helsinki Watch, Holly Carter, att tortyr förekommer systematiskt i Turkiet, framförallt i antiterroribekämpningsenheterna. I rapporten betonas att i de kurdiska områdena är tortyren en del av vardagslivet.

TIHV: Tortyren är en viktig metod under förhören.

Stiftelsen för mänsklilga rättigheter (TIHV) i Turkiet, säger i sin nyligen publicerade rapport, att under förhören används tortyr systematiskt. Enligt rapporten har 588 människor vänt sig till TIHV för att de torterats under förhören. Av dessa är 13 personer under 15 år och 47 personer var mellan 16-18 år. Av rapporten framgår också att 21 kvinnor våltagits i polishusen.
(ÖP 24.03,97)

Läkare under utpressning!

Läkarförbundets ordförande i Diyarbakir, Seyfettin Kizilkan, sade på en presskonferens att läkarna i Kurdistan arbetar under svåra förhållanden. Läkarna kan ej arbeta fritt därför att de utsätts för utpressning från de statliga myndigheterna. De läkare, undersköterskor och sjuksköterskor som ställer upp och hjälper folk, fängslas, deporteras eller dödas. Läkarna tar hand om 100 patienter om dagen. Den internationella standarden ligger på 20 patienter om dagen. Dessutom påpekade Dr. Kizilkan att krigets förskräckliga ödeläggelse orsakar svält och epidemier.
(ÖP 12.03.97)

Amnesty International: Vi kan inte följa upp angreppen mot mänskliga rättigheter.

AI:s rapportör, Carsten Jurgensen, var på besök i Diyarbakir för att undersöka attacker som förövats av okända gäringsmän. I attackerna har många dödats och sårats. Jurgensen sade att det förekommer allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och att AI har svårt att följa upp morden som begås av "okända gäringsmän".

CIVILA SOM DESARMERARE AV MINOR

Batman: I byarna Sason, Besiri och nu Kaniyahane och i Eco (Yolbasi) tvingas byborna att röja minor. Människorna riskerar sina liv. Den 6 mars beordrade miltären byborna till minfältet för undanröja minor. Förut utsattes byborna i Gundene (Tekevler) och Kelhasane för samma behandling. Händelserna resulterade i en parlamentarisk undersökning. Enligt Refahpartiets riksdagsman Musa Okcu, är den parlamentariska kommissionens bandade intervjuer med byborna mystiskt försvunna. (12.03., 30.03 Ö.P.)

MINERAD BY!

Diyarbakir: Militären minerade byn Mino (Incesu) efter det att byborna vägrade att bli byvakter.(29.03 Ö.P.)

IHD "ALLMÄN AMNESTI!"

Mäniskorättsorganisationen IHD krävde allmän amnesti för 60 000 fångar. En sådan amnesti utgör ett viktigt bidrag till demokratiseringen av Turkiet och lösningen av den kurdiska frågan.

OKLARA MORD I ARMÉN !

Istanbul: Kurder som gör militärtjänst i turkiska armén har blivit offer för mystiska mord. Den 18 februari sköts Celal Dogan i sin vaktkur framför vapenarsenalen. Nedanstående soldater har drabbats av samma öde.

Hosraf Sayin, dödades 1996.02.19 i Erzurum.
Osman Tastan dödades 1996.02.15 i Uskudar, Istanbul.
Ali Çiçek sköts av sitt befäl Adil Özdemir 1996.01.21
Hakan Eriktorterades till döds 1996.04.19
Haydar Kavanoglu dödades 6 månader före muck.

Cetin Çayli dödades efter tortyr.

IHD RAPPORTEN FEBRUARI 1997

43 människor stupade i militära sammandrag ningar.
8 människor har dödats av polisens angrepp mot civila.
7 människor har dödats av okända mördare.
6 människor torterades till döds i arrestlokaler.
7 människor försvann efter att ha arresterats.
25 fall av tortyr
964 människor arresterades och 44 dömdes till fängelse .
4 byar bombades.
3 byar tömdes och brändes ner.

IHD RAPPORT DIYARBAKIR FEBRUARI 1997

21 människor har stupat i sammanstötningar.
5 människor har sårats.
2 människor har dödats av polis och militär.
8 människor har sårats av polis och militär.
3 människor torterades till döds under förhör.
3 människor har försvunnit efter att ha arresterats
1 människor dog och 3 sårade efter minexplosio ner.
1 by brändes ner.

ISTANBUL IHD:S RAPPORT 1996 OM TORTYR

Till IHD anmälda, ej bekräftade, fall 2022
Antalen tortyrfall som publicerats av Inrikesmi- nisteriet 1052
Antalet torterade kvinnor 292
Antalet torterade barn 83 Antalet torterade män 650
Antalet våldtagna kvinnor 96
Antalet invalider efter tortyr 75
Mord av okända gärningsmän:
Selahattin Tekin (27) 03-03 i Gercüs,
Mahsur Ekßi (37) 14-03 i Istanbul
Yemliha (52), Salih (18) och Eyyüp Güllü och Bestani Gürz 25-03 i Antakya
Sårade efter attacker av okända gärningsmän
Nurettin Güllü och Murat Gürz 25-03 i Antakya.
Mördade eller skadade av militär, polis eller byvakter

01.03 Batman: 18-åriga Sevda Sarar bortfördes 06.01.1996 av byvakterna Sami, Mehdi, Kadir och Bayram Aktay.Hon tvingades till äktenskap med en släkting till Sami Aktay. När hon besökte sina föräldrar 19-02 tvingades hon ut och sköts ihjäl av byvakterna Sami och Mehdi Aktay.
06.03 Sirnak: Byvakten Hakim Ürek (20) dödade sin brors fru Adile Ürek och sårade sin farbror Casym Ürek i byn Mihraf (Küçükçayyr) i Uludere när han öppnade eld.
Van: Fången Mahmut Güran slogs ihjäl av soldaterna och fängelsevakterna i fängelset.
08.03 Urfa: Två barn med samma namn och efternamn Sami Adsyz (12) och Sami Adsyz (13) sköts ihjäl av militären när de lekte i byn Arycan i Akçakale.
09.03 Mardin: Hasan och Hicran Balta slogs ihjäl av militär och byvakterna den 04-03 i närheten av byn Serexebe när de var på väg till sina åkrar.
12.03 Mardin: Den 24 åriga kvinnan S.S. greps och torterades många gånger av polis och våldtogs av byvakten Fikret Aslan.
13.03 Istanbul: Nezih Çelik (19) från Siverek i Urfa sköts ihjäl av polis 11-03 i förorten Laleli.
14.03 Södra Kurdistan: 6 byar förstördes delvis och tre människor samt ett barn skadades svårt när turkiskakrigsflygplan bombarderade området Bradust i Erbil.
17.03 Istanbul: Journalisten Hatun Temizalp greps 07-03 och torterades tills hennes arm bröts.
22..03Diyarbakir: Byvakten Suleyman Askan våldtog den 10-åriga flickan Rezvete Kaya under vapenhot mellan november 1996 och februari 1997. Han greps och anhålls.
23.03 Siirt: vid NEWROZ-firandet 21-03 anhölls 20 studenter. 8 av dem fördes till sjukhus pga tortyr.
Batman: Specialstyrkorna (Özel Tim) kastade in och bränn skakade barnen Seyfi Nal (15), Mustafa (14) och Zeki (14) när de firade Newroz och dansade runt elden.
Istanbul: Den 18-03 greps A.K., anklagades för stöld och torterades svårt på polisstationerna i Halkali och Kanarya enligt läkarintyg.
24.03 Erzurum: Mehmet Polat torterades svårt när han greps vid Newroz- firandet.
Sedan fördes han till vårdcentralen men vägrades vård pga de svåra skadorna De ville omedelbart skicka honom till sjukhus men polisen förde honom istället till fängelset.
28.03 Nusaybin: Överlämnades M. Sirin Önens kropp till hans familj. Han rymde tillsammans med 27 andra fångar 08-03. Familjen påstår dock att han greps av polis och att han var obeväpnad. och sköts ihjäl i området vid Hassa i Hatay.Familjen kräver att hans kvarlevor obduceras.
Siirt: Halime Turhan (45) dog 25.03 i byn Parez (Uzumlu) i Eruh när militären hade övningar.
29.03 Södra Kurdistan: Mustafa Safi Kadir dog när turkiska militärplan bombarderade området Negal 27.03. Halit Mahmut, Bese Haci Mahmut och 3- årige Nebi Mahmut dog vid flygbombanfall i området Dola Rege.
Siirt: Bedia Turhan och 9-årige Hayat samt 15- årige Havva Özer skadades svårt i byn Parez(Uzumlu) när turkisk militän sköt mot byn med kanoner.

Försvunna efter häktning:

01.03 Diyarbakir: Fikri Özgen (73) anhålls den 27-02
Siirt: Ahmet Turkan anhålls under en buss resa mellan Siirt och Batman den 27-02 .
04.03 Diyarbakir: 34 årige Ramazan Deng togs av bussen vid Kulp av militär och sköts i foten och sedan drogs han efter marken och fördes bort.
05.03 Ankara: Zelal ? anhålls den 02-03 i Tuzlucayir.
Diyarbakir: Halil Birlik, Kemal Bilgic,Hazim Unver, Ibrahim Karatay och M.Selim Ucar anhållsre i närheten av Diyarbakir.
12..03 Istanbul: Erdal Celik och Tamer Tuncer greps sedan de hade sårats i en eldstrid med polisen för tre dagar sedan.
15.03 Diyarbakir: Ali Demir (34) anhålls i sitt hem i Baglarbasi den 11-03.
17.03 Diyarbakir: Basil Özturk (44) anhålls i november 1994 i byn Ergi (Salkimli).
19.03 Iskenderun: Mehmet Dirlik, M.Ali Yilmaz, Mehmet Gencer, Emir Ali Celebi, Yasin Islek, Mustafa Sengul, Mustafa Sudar och Tarhan Gencer rymde tillsammans med 20 andra fångar den 07.03. Den 15-03 greps de men de andra 20 är fortfarande spårlöst försvunna.
20.03 Batman: En medlem av HADEP-partiet, Aslan Demir, anhölls i sitt hem i Kultur mahallesi.
22.03 Sirnak:Yakup ? (27) som är anställd hos jordbrukmyndigheten anhölls den 11-03-94.
23.03 Batman: Bahattin Yilmaz och Aydin Yilmaz anhölls för 10 dagar sedan i byn Gundena (Tekevler).
25.03 Diyarbakir: M.Ali Aslan anhölls den 19-03 när han var på väg från Silvan till Diyarbakir. Ramazan Kartalmis, Mahiyet Tekin (medlem av HADEPs kvinnosektion) och Suleyman Aydin anhölls den 20-03 vid firandet av Newroz.
30.03 Adana: M.Nezir Yasar anhölls den 26-03 i förorten Daglioglu.
31.03 Mardin: Ali Karaca (46) och medlem i HADEP anhölls när han åkte med sin bil från Kiziltepe till Mardin.
Hatay: Adil Katran (25) anhölls i förgår i Dörtyol.
Mersin: Cavit Canözer, Ismail Celik och Ulfiye Özcan anhölls i Mesopotamiens Kulturcenter.

Mördade efter Kidnappning:

28.03 Hakkari: I domen mot Yuksekova-ligan, som består av militär, polis och byvakter påstod en soldat att Semsettin Yurtseven (75), Muhdat Özeken (19) och Munir Saritas (15), som anhölls den 27.10.1995 i byn Alyova (Agacli) i Yuksekova, dödades och sedan begravdes på skjutbanan på militärbasen.

Dödade och sårade efter explosion av minor och bomber:

01.03 Diyarbakir: 9- årige Hatip och 11- årige Abdulvahap som arbetade som fårherdar skadades svårt när de trampade på en mina den 25-02i närheten av Hazro.
05.03 Bingöl: Mahmut Onay och Idris Onay dödades och Ömer Anmac och Avni Onay skadades den 04-02 i närheten av byn Avdalan i Genc när en mina exploderade.
Diyarbakir: Abdurrahim Tan (18) skadades av en mina i närheten av byn Köprubasi.
11.03 Siirt: Hasan (15) och Hasret Kaymaz (10) skadades när de hittade och lekte med en handgranat på en militärområde i närheten av stdten Siirt.
14.03 Batman: Fåraherden Kutbettin Atay blev svårt skadad av en handgranat som han hittade och lekte med den 10-03 i byn Mezirxalke (Gunduzlu) i Kozluk.
17.03 Mardin: Kadri Kurucan skadades när han trampade på en mina i sin åker som ligger mellan Derik och militärstationen Ucyol.

Helt eller delvis brända eller evakuerade byar:

Batman: Timoq (Gumusörgu)
Hakkari: Ertos (Uzundere)
Södra Kurdistan: Kolik, Yukariberceme, Asagi berceme, Navdare, Berceme.
Siirt: Hilakuk (Gölgeli Konak), Kanika (Dalkuru).

DRAMATIK I FLYKTINGFÖRLÄGGNINGEN I NINOVA

Sedan FN beslutade att stänga flyktinglägret i Atrush bor många kurdiska flyktingar i 8 olika bosättningsområden i södra Kurdistan, men både FN och KDP fortsätter med sitt ränkspel. I Ninova bor ca 8 000 flyktingar, men de klagar över att de inte får hälsovård och att det saknas vatten i förläggningen samt att de hindras att besöka staden. Både FN och KDP har ännu inte löst deras problem. Flyktingarna i Ninova klagar ständigt över att de inte har tillgång till dricksvatten utan måste använda orenat vatten och att detta leder till hälsoproblem. Många människor brännskadades svårt sedan några tält hade fattat eld, varvid den 10- årige flickan Leyla Resul miste livet.De som svårt skadades vid branden var mamma Dirri Tok och hennes dotter Rengin Tok från byn Mijini.De otillräckliga hälsovården orsakade att många flyktingar blev sjuka. De sjuka tillåts inte att få vård i KDPs och Iraks statliga sjukhus vilken ledde till att en dödssjuk kvinna miste sitt liv.

TILL STÖDMEDLEMMAR OCH LÄSARE:

KRHs verksamhetsrapport 1996

Det är nu 13 år sedan den turkiska staten påbörjade kriget mot det kurdiska folket. I kriget har Turkiet använt sig av barbariska och avskyvärda metoder. Kriget är mycket intensivt och påverkar ett stort antal människor. Med undantag av militär,byvaktsledare och de "svarta" styrkorna så drabbar det smutsiga kriget det kurdiska folket som blivit en måltavla i det. Såväl i Turkiet som i Kurdistan har kriget orsakat stora ekonomiska svårigheter bland folket. De kurder som vägrat att bli byvakter och agenter åt den turkiska staten har torterats och mördats. Av denna orsak har oskyldiga människor tvingats lämna sitt hem och ge sig av som flyktingar. Hittills har, på grund av Turkiets förtryck, över 4 miljoner människor i Kurdistan tvingats på flykt. Över 3000 kurdiska byar har tömts eller brännts ned av den turkiska statens styrkor. De kurder som tvingats till flykt har sökt sig till de kurdiska städerna Diyarbekir, Van, Batman, Antep och turkiska storstäder. Dessutom finns det 15 000 i Artrush lägret. Dessa människor som blivit måltavlor i kriget som Turkiet för lever i en mycket dyster situation. Detta knappa och fattiga liv som de tvingas leva i tältlägren och i Turkiets storstadsslum orsakar sjukdomar. Men de har ingen chans att få medicinsk vård eftersom det kostar pengar. De har heller ingen rätt att utan kostnad få plats för en avliden person i bårhuset. Även om de får det håller staten den avlidnes kropp som ``gisslan" tills dess att pengarna betalas.Hur dessa människor på flykt mår psykiskt kan varje människa föreställa sig själv. Flyktingarna i Artrush har inte bara hungern och nöden att handskas med. De lever ständigt under turkiska hot. Det är ju självklart att det är civila som drabbbas värst i krig. Men det finns även lagar och gränser i ett krig. Det finns internationella konventioner som bestämmer krigslagarna. Men den turkiska statens krigföring mot kurderna sker utan dessa lagar. I detta krig har över 20 000 civila dödats. Det har gjorts stora ansträngningar från FN och Internationella Röda korset för att få Turkiet att ratificera krigskonventionerna.Trots att Turkiet kontinuerligt bryter mot krigslagarna har Röda korset och FN tappat hoppet och förblir tysta. Som om det inte vore nog så beslöt FN:s Flyktingkommisariat att stänga Artrush lägret. Detta beslut är en aktion emot mänskligheten och går också emot FN:s principer. Tusentals kurder har dödats,sårats,torterats och 100 000-tals har drivits på flykt på grund av kriget som pågår och måste stoppas.Om inte detta är en grund för hjälp, vad ska mer behöva hända?Det tretton år långa kriget har präglats av tystnad. Och detta har politiska orsaker. FN:s tystnad har politiska orsaker som förknippas med Västländernas ekonomiska intressen. I södra Kurdistan där situaitonen är mycket komplicerad är det också Västländerna som har intressen. Detta har resulterat i inbördesstrider mellan kurder som underblåsts av väst.Inbördeskriget orsakar ekonomiska problem för folket. I östra Kurdistan bedriver den Islamiska staten Iran en terrorpolitik. Kurdiska byar bombas av Iranska flygvapen. De problem som beskrivits ovan lägger en stor börda på Kurdiska Röda Halvmånen(KHR):s axlar. Det var för att lindra flyktingarnas och krigsoffrens nöd som KRH bildades. Sedan 1993 har KRH sträckt ut sin hand för hjälpa dessa människor. KRH har sitt huvudkontor i Tyskland och filialer i Sverige, Danmark, Norge, Holland, Schweiz, Grekland och i Suleymaniya (Södra Kurdistan). Filialerna arbetar kollektivt med varandra. KRH samlar in medel från folken i Europa och skickar dessa till behövande i Kurdistan.Den 28-29 mars 1997 samlades alla KRH:s funktionärer till dess fjärde konferens där arbetet under år 1996 presenterades och utvärderades. Under 1996 satte KRH i Sverige ut bord på 19 platser samtidigt som flygblad delades ut och pengar insamlades genom sparbössor. KRH hade 25 möten med olika humanitära organisationer. Mötena gav framgångar men en del humanitära organisationer ställde sig negativa till att bedriva arbete med KRH. Pingstkyrkan lovade KRH att transportera två lastbilar med materiella förnödenheter till södra Kurdistan. Men de höll inte sitt löfte och sade ett år efter, att de inte hade möjlighet att göra det de lovat. SIDA som arbetar med svensk U-landshjälp har än så länge inte ställt sig positivt till KRH:s verksamhet. KRH vet inte av vilken orsak detta har gjorts. De humanitära organisationer som praktiskt arbetar med KRH är Caritas och Proletären FF. Under 1996 gav Proleteren FF 11 000 kronor i stöd till KRH.I södra Kurdistan har KRH två sjukhus, ett i Arbil och ett i Suleymaniya. Det mesta av pengarna som KRH samlar in kommer från kurder bosatta i Sverige och KRH:s stödmedlemmar. KRH tackar kurderna, stödmedlemmarna och Proletären FF för den hjälp de givit KRH. De pengar som samlas in skickas till huvudcentret i Tyskland. Dessa medel går direkt till de behövande i hemlandet.

Det ekonomiska stöd som alla KRH:s filialer skickat till de hjälpbehövande kurderna under 1996:

* 360 000 DM har skickats till barn som förlorat sina föräldrar i kriget.
* 495 000 DM har skickats till de kurder som fått sina byar nedbrända och tvingats på flykt.
* 100 000 DM för underhåll av sjukhusen i Suleymania och Arbil.
* 55 000 DM har skickats till anhöriga till fångar i turkiska fängelserna.
* 110 000 DM för delegationer som åkt till södra Kurdistan och delat ut dessa medel direkt till folket.
* 25 000 DM har skickats till civila människor som sårats i kriget.
Kurdiska Röda Halvmånens totala kostnader (Hyra av lokal, porto, telefon etc) uppgick till 135 000 DM. Det finns 108 000 DM kvar på KRH:s konto. All denna hjälp har möjliggjorts av KRH:s medarbetare, utländska biståndsarbetare, KRH:s stödmedlemmar och kurder som lever i Europa. Hjälpen har kommit fram till de utsatte kurderna genom KRH:s arbetare. KRH tackar alla sina bidragsgivare. Vi alla tillsammans ska se till att KRH:s arm förlängs och når alla civila krigsoffer i Kurdistan. Vi vill också att alla våra stödmedlemmar verkar för att utöka vår hjälp till de behövande kurderna.
Kurdiska Röda Halv Månen

NIO ÅR SEDAN HALABJA KVÄVDESAV KEMISKA STRIDSMEDEL

Det var nio år sedan den irakiska mördarregimen, som styrs av Saddam Hussein, bombade den kurdiska staden Halabja med kemiska stridsmedel. Vi minns med sorg denna grymma händelse. Detta skedde den 16 mars 1988 inför hela världens ögon. Några dagar efter attacken kablades de första bilderna på offren ut i världen. Det var bilder på 5 000 civila som gasats ihjäl av cyanid, cyanväte, mycotoxin, sarin och senapsgas. Det var bilder som visade stekta kvinnor och barn.Staden Halabja, som ligger sydväst om Sulemaniya, hade vid attacken 70 000 invånare. 5 000 av dessa dödades ögonblickligen av nervgaserna cyanid, cyanväte och mycotoxin. En del hade inte en sådan tur att få en sådan snabb död, de fick i 20-30 minuter långsamt kvävas på ett mycket plågsamt sätt. Deras inre organ frättes sönder och luftrören fylldes med blod som rann ut genom munhålan, näsborrarna och öronen. 12 000 människor sårades för livet av de andra mindre dödliga gaserna. Ett barns plågsamma död, en kvinnas tröstlösa skrik och en mans hopplösa kamp för livet, det var denna bild som fastnade på miljoner människors näthinnor runt om i världen. Allt levande; träden, buskarna, grödorna, djuren och människorna hade utplånats. De enda överlevande var husen som inte kunde förstå vad som hänt deras ägare och parkerna som undrade var alla lekande barn tagit vägen. Avskyn var obeskrivlig, liksom sorgen, men för vissa var det en seger. Hundratusentals människor i och runt om kring Halabja flydde i panik mot gränsen till Turkiet och Iran. De flydde utan mat, utan kläder, utan skydd mot kylan eller hettan. De flydde utan tillbehör, en del utan sina barn, utan sina föräldrar, utan sina systrar och bröder. Det var skam, skam för mänskligheten!Nervgas, somangas, tabungas, cyanid, cyanväte och andra fosforföreningar som Irak använde i attacken tillverkades i både väst- och östvärlden. Experterna i Storbritannien, som dittills prövat gaserna med råttor som försök, kunde nu jubla över att dessa vapen även var effektiva då det gällde att förgöra människor. De sände t o m egna experter till området för att ta prover och se hur mycket effektivare och dödligare man kunde göra gaserna. Det var för dessa människor som massmordet i Halabja var en seger. Man hade lyckats gasa ihjäl 5000 kvinnor och barn på två, tre sekunder, vapnets effektivitet var bevisat. Vilken seger! Massmordet fördömdes av ett fåtal länder, vilket gjorde Irak ännu mer angeläget att fortsätta med sin kemiska krigföring mot kurderna. Det finns 96 dokumenterade fall där Irak använt sig av kemiska vapen mot civila kurder. Attackerna efter Halabja krävde också tusentals offer men uppmärksammades inte. Mellan 1988 och 1991 dödades 200 000 kurder av den irakiska mördarregimen. Halabja var bara ett led i ett utrotningskrig mot kurderna. Den tystnad som rådde efter Iraks folkmord, råder idag när Turkiet och Iran gör sig skyldiga till liknande massmord. Det kurdiska folket har lidit i århundraden. De vill precis som andra folk leva i frihet och demokrati. Men deras kamp för frihet har bemötts med brutalitet utan gränser. Detta gäller kurderna i såväl Turkiet, Iran, Irak som Syrien. Trots människans ondska och likgiltighet, är Halabjatragedin oacceptabel. Det är skamligt att när människor idag, då vi närmar oss 2000-talet, kräver nationella och kulturella rättigheter blir de bemötta med massiva gasanfall riktade mot oskyldiga civila. Men låt oss ändå, nio år efter Halabja, hoppas att Halabjatragedin aldrig skall upprepas.

JAG VAR DERAS FÅNGEMEN INTE DERAS SLAV

S.S är född 1972 i Mardin. Hon är gift och har två barn. Hon arresterades ständigt och gick genom olika tortyrmetoder sedan 1991 bl a elektricitet och högtryck vatten på kroppen och våldtäkt. Just nu ligger en anmälan hos Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Vi var noga att skriva vad hon berättade .Det finns tusentals som S.S. som är under tortyr just denna stund. Deras skrik är i tortrernas öron. Vi påminnerom den internationella kvinnodagen den 8:de Mars och vill minnas de kvinnor som har hjälpt världsfreden och revolutionen.Inför denna dag här är historien om den kurdiska kvinnan S.S.Jag levde tillsammans med min familj i Nusaybin. Jag och min familj är patriot och ville lära känna PKK på nära håll. Vi var inte kända av någon myndighet som "terrorister". Jag deltog i en otillåten demonstration i Nusaybin 1991. Egentligen det var en begravningsceremoni för den stupade gerillasoldaten Abdulsamet, vi begravde honom trots förbud. Jag och många andra greps av polis. Då var det vinter, de förde mig till polisstationen, på gården fanns en vatten bassäng, de doppade mig i det kalla vattnet flera gånger tills jag svimmadeJag vaknade av sparkar mot min rygg. De försökte tömma vattnet ur mig.. Efteråt slängde de mig på marken och sparkade mig överallt med sina kängor. Jag stannade här i två dagar. Vi var 87 personer. Vi flyttades till en annan plats för förhör; vi kunde varken se eller höra varandra för att de band för våra ögon och kastade oss i varsin cell med dubbla vakter framför dörren .De förhörde och slog mig många gånger under fem dagar. Efter fem dagar släppte de mig.

Internering i 10 dagar på grund av en okänd tjallare

1993 greps en person som känner mig men inte personligen. Denne person är fortfarande i Mardinfängelset Han gav beskrivningen på mig och min farbrors son.Polisen grep oss hemma hos min morbror .Vi sattes i husarrest i två dagar i min farbrors hus. Förhöret var obeskrivligt. Tortyr och psykologisk förtryck följde efter varandra. Sedan förde de mig till polisstationen för ytterligare förhör..
Jag var nternerad i 10 dagar. Under denna tid gav de mig två gånger elektricitet och hängde mig i händerna i taket .Jag medgav att jag inte kände till den okända tjallaren. Polisen grep en person vid namn Myho den 15 augusti 1995 och han gav dem mitt namn.Han var känd i Nusaybin tack vare honom minst 100 hus stormadesoch plundrades av polis och milltär .Jag var hemma med mina två barn . De knackade på dörren och frågade efter vem som ägde huset och sedan mitt namn. Jag upprepade mitt namn,då de tvingade mig att öppna dörren samtidigt stormade de in i huset och frågade efter om jag hade några identitetshandlingar och började de sparka mig framför mina barn och krossade två tänder. Barnen började skrika och gråta då bad jag att de inte får slå mig framför barnen de får spara sin vrede tills vi kommer till polisstationen…Efter det låste de barnen i ett och mig i ett annat rum. Efter ett tag kom de tillbaka för att förhöra mig jag sa att jag vet ingenting och jag är oskyldig och har ingen information som jag kan ge er, om ni vill döda mig så har jag ändå ingenting att berätta för dem. De hotade att klä av mig och svor åt mig.De var hemska det går inte beskriva dessa sadister.Sedan fördes jag tillsammans med Myho i polisbilen till polishuset Han påstod att jag känner ett annat hus och de ville att jag skulle beskriva vägen och leda dem till det aktuella huset. Jag protesterade omedelbart och sa att jag varken känner huset eller personerna i huset . Myho vände sig till poliserna och envisades att jag känner till det hela. Polisen började slå oss båda han erkände omedelbart var huset låg. Inne i huset de tog ifram ett foto på en ung kille och frågade om jag visste vem han var? Jag sa: Myho ljuger och jag har aldrig träffat denna person. Denna kväll och natt förde de oss till 50 olika hus. Ett tag var jag och Myho ensamma i polishuset och jag frågade vad han berättade om mig för polisen . Han sa: "Att jag var deras kamrat och vi tillsammans organiserade möten och hade ständig kontakt med gerillan".Jag varnade honom och skulle aldrig acceptera det han gjorde mot mig och vårt folk. De torterade mig genom att hänga mig fritt rån taket, slog mig, gav mig elektricitet och hög vatten tryck på kroppen.Sedan la de mig på det isbelagda golvet ! där låg jag en hel natt. Jag svimmade och förlorade medvetandet. De fortsatte att ge mig elektricitet på mina örön, tunga, mun, bröst, fingertopparna och könsorgan, samtidigt slog de mig ständigt i huvudet och nacken. Jag har fortfarande huvud värk och dålig syn. Denna tortyr pågick i 30 dagar.Den 30:e dagen kl. 14.00 frigavs vi av åklagaren.

Den 18 Augusti 1995 internerades hon mitt i natten

Den 18 augusti 1995 internerades jag vid 03.00 tiden av militär och poliser i hemmet De tog oss alla till vardagsrummet och tvingade oss att lägga oss på magen medan de hade dragna vapen som var riktade mot våra huvuden. Jag kände ingen av poliserna som var från Mardin inte från Nusaybin. De frågade efter mitt namn och separerade mig i från de andra.Plötsligt fick jag sparkar de omringade mig i ett hörn och började med kroppsvisitering, tafsade, gjorde sexuell närmanden fortsatte att slå mig och använde fula ord inför min familj. Jag fördes till gården där frågade de om jag vet om något skyddsrum. Jag svarade att det existerar inte något skyddsrum. De fortsatte att slå mig och svor tills jag svimmade.Jag vaknade när de försökte sätta mig i bilen.En kraftig hand tog mig om halsen. De band för mina ögon omedelbart och jag visste inte vart jag var på väg! Nu var vi i på en byggnad, jag hörde dörren stängas och de frågade: "Vem är S.S." när jag svarade fördes jag till ett annat rum. Nu såg jag en kamrat; jag kallar honom för O. Han var hängande med armarna i taket men under hans fötter stod en stol. Han vände sig mot mig och sa: "lämna vapnet du har till polisen"men jag hade ingen aning om något vapen .De tog ner honom och hängde mig istället.De rev av mig mina kläder och slog mig med knytnävarna,de krossade två revben och slog mina fötter. Mina fötter var svullna och helt svarta. De tog ner mig och gav mig högtryck vatten sedan klädde de på mig. Efter en timme fördes jag till O.Han hängde där och skrek och var svårt tortera Vi bytte plats, de började ge mig elektricitet i munnen och stoppade sladden i munnen , hela min mun var full av sår och var infekterad. De knöt om min tunga med sladden och stoppade batongen i munnen och halsen,jag tror jag fick alla sår av batongen. Varje gång jag skrek fortsatte de stoppa batongen i min hals. De gav mig elektricitet på könsorganen och mina bröstvårtor. De sår jag fick på mina vårtor är inte läkta än.(20.06.96).De klädde av mig ofta och började pressa mina bröst tills jag svimmade tillsammans med elektricitet fick jag alltid slag i min nacke. Så här torterades jag systematiskt tre gånger i Nusaybin. En gång de klädde av mig och O och la oss bredvid varandra och tvingade oss till "älska med varandra…Jag blev tvungen att gå runt till de 50 poliserna de tafsade på mina bröst vårtor tills de blödde och alla skrek "tala, tala" vad skulle jag säga? Jag minns att jag svimmade tre gånger. Sedan flyttades vi till Mardin med våra grejer och de hittade skyddsrummet hemma hos mig!.

"Jag är fånge hos er, ni gör vad ni vill"

Efter ankomsten till Mardin började de förhöra O. Jag hörde hans skrik det var hemskt .De började tortera honom. Sedan hämtade de mig för förhör.De klädde av mig och satte mig på en stol ,hämtade en batong och hotade att föra upp den i slidan om jag inte började prata. Jag sa: Jag vet ingenting om det ni frågar eller är ute efter, jag är fånge hos er ni vill att jag ska ljuga men vad jag kommer att säga så tolkar ni det som det passar er. Vad skulle det hjälpa, vad jag säger och tycker? Ni gör ändå vad ni vill med mig! De hotade " det finns 50 poliser i huset och alla väntar på att våldta dig". Jag teg och mådde jättedåligt Det går inte berätta om denna stund. De sa: "Vi har bestämt att få dig att erkänna varken du vill eller inte".Sedan band de för mina ögon och flyttade mig till ett annat rum.När de la mig på golvet lossnade ögonbindeln något. Här var några andra personer, bland dem fanns en byvaktsledare som jag kände igen på rösten.Det var Fikret Aslan från byn ßariße i Nusaybin. Jag våldtogs av honom och polischefen i detta rum tre gånger, jag svimmade och vaknade hos läkaren. Jag kände igen rösten på honom som förde mig till läkaren, det var samma person som våldtog mig tillsammans med Fikret Aslan. Jag skulle aldrig glömma hans röst .Där fick jag veta att denna person var polischefen. Läkaren visste att jag kom från förhöret och han bad poliserna att lämna undersökningsrummet men de vägrade att gå ut. Hans diagnos var:" lågt blodtryck och stor blodförlust".Läkaren skrev inte något intyg men varnade polisen:" Ni får inte fortsätta att tortera henne, tillståndet är kritiskt just nu, hjärtat kan stanna".Jag förstod bara de här orden. Jag fick mat varje dag men åt ingenting på de första 8 dagarna jag började äta lite den 9:e dagen.Det var mina 12 dagar i Mardin.

Tortyren under internering tar aldrig slut…

Efter den 12: e dagen skickades jag tillbaka till Nusaybin där jag förhördes och torterades ytterligare i 11 dagar.Här fanns både vanliga och politiska fångar. Vi alla blev hotade av en polis som gick mellan cellerna och gav order: "Vem jag kallar ska omedelbart lämna sin cell och ställa sig i givakt framför mig och visa respekt genom att skrik högt "Ja kapten". Han lekte med fångarna. Jag vägrade att ställa mig framför honom. Han slog mig framför de andra, sedan skickade han mig till duschrummet och lekte med mig genom att duscha mig med högtryckvatten.De andra fångarna tyckte att jag var dum som inte gjorde som polisen ville. Jag skulle förlora mycket av min motstånds kraft ,det här var någon slags motstånd och opposition ..jag var stolt över det känslan. Jag hade förlorat mycket under förhöret och tortyren men vill behålla min ära. Jag ska aldrig lyda en befallning av dem.Jag berättade aldrig för mina vänner om våldtäkten. De flesta var män från byar och outbildade. De skulle uppfatta helt fel och kanske bli skrämda av det. De kanske tänker t o m att det var jag som sökte det hela alldeles själv. En svårt situation för en kvinna att berätta just om våldtäkt; man är rädd att inte bli förstådd av de andra!! De torterade mig systematiskt tills vi skulle till domstolen. Förutom jag fanns 6 andra kvinnor i cellerna. Ofta skilde de mig från de andra kvinnorna och " lekte" med min kropp och hotade att våldta mig framför de andra fångarna. De själva var helt nöjda med sina sadistiska och barbariska metoder, det pågick ända tills vi fördes till åklagaren. Framför åklagarens dörr fortsatta de att slå oss och svor. Vi gick in en och en från 8.00 t o m 20.00 och väntade i 12 timmar med ansiktet mot väggen. Vi fick varken röka eller prata med varandra. Åklagaren frågade mig "Du gjorde det och det"? Jag svarade att alla anklagelser är lögn och påhittade uppgifter. Jag berättade ingenting.Polisen förde ut mig ur rummet. Efter förhöret skickades vi till Nusaybinfängelset, där stannade vi i två dagar. Den tredje dagen flyttades vi till Diyarbakirfängelset.Vi var tre flickor, tre mammor och en ung kvinna…

Internering igen efter 5 dagar i frihet

Efter frigivningen stannade jag hemma i 4 dagar.Den 5;e dagen stormade polisen in i huset och arresterade mig igen De frågade: "Blev du fri?"Jag svarade: Ja det var domstolen som beslutade.De började säga fula ord om domstolen. "Domstolen kan fria dig men vi släpper dig inte ur sikte". Jag svarade att jag inte är rädd för någonting. "Följ med oss" sa de men min svärmor gick emellan. Hon är skadad i huvudet ni hade slagit henne vad vill ni med henne?",Då vände de sig mot min svärmor och sa "Vi ska ge henne hennes medicin". Jag var tvungen att följa med dem. Både jag och min familj var oroliga att jag kommer att försvinna och att det här är sista gången de ser mig. När vi kom till polishuset började tortyren; de band för mina ögon och frågade ingenting. Efter några minuter hörde jag en röst som sa: "klä av dig". Jag svarade: "Varför skulle jag göra det? Vad är jag anklagad för?" De frågade: "Vad gjorde du under fängelsevistelsen? "Klä av dig genast". "Varför skulle jag göra det?" "När vi säger så gör du det". Jag vägrade men då rev de sönde mina kläder och la mig ner på golvet och våldtog mig. Jag trodde de ville döda mig denna gång. Efteråt satte de mig på en stol. Mina ögon var fortfarande förbundna. Sedan band de mig och hängde mig från taket och började slå mig. Jag hostade och kräktes och efteråt svimmade jag och mindes inte mera vad de gjorde med mig…Jag vaknade när de försökte klä på mig.Mina ögon var fortfarande förbundna och mina fötter var brända. Sedan slängde de in mig i en bil och sa: "Vi ska föra dig till en plats och där vi ska döda dig". Den här tortyren pågick under tre timmar och därefter lämnade de mig på landsvägen mellan Nusaybin och Mardin och sa "Res dig inte på tio minuter sedan får du gå i din väg"…

Sista metoden;"Bli vår agent"

Innan de släppte mig efter all tortyr fördes jag till ett annat rum. De tog av mig bindeln Där fanns 5-6 personer som jag aldrig sett förut.De sa: " Du är en bra person och vi tror du kan hjälpa oss med viss information". När jag vägrade försökte de ge mig ett telefonnummer. "Om du skulle inte funka som agent behö. Jag sa: " Jag varken orkar eller vill det". "Jaså du hade fått en bra utbildning att organisera folket mot oss". Jag sa att detta är omöjligt ni vet det också. När de släppte mig hotade de mig "om någon frågar skall du säga att polisen förhörde dig och att de inte gjorde någonting med dig, är det OK?". Jag sa OK.När de lämnade mig på landsvägen kunde jag inte resa mig och gå, det var våldtäkten och all tortyr som gjorde det omöjligt. Jag visste inte var jag befann mig, hade ont i armarna och fötterna var brända så jag hade svårt att gå.När jag kom hem tog jag av mig mina strumpor såg jag hur svårt brända mina fötter var. De här såren är kvar (visade såren och spåren på sina fötter)

PRESSMEDDELANDE (15 MAJ 1997* TURKISKA ARMÉN invaderar FN:s skyddszon i södra Kurdistan

* Angrepp mot civila mål
* Konflikten hotar att utvidgas

Tidigt igår morse överskred den turkiska armén än en gång gränsen till FN:s skyddszon i södra Kurdistan. Enligt information som nått oss, deltar mer än 70 000 soldater och 2000 "byvakter" i invasionen, och de understöds av artilleri och stridsflyg. De turkiska trupperna rycker fram från tre håll: dels från Cukurca i Metinanregionen, dels via Silopi/Habour mot Zakho och från Hakkari mot Xankurke.Redan under invasionens första timmar blev civila mål bombade. I Metinanregionen dödades därvid en person och 12 sårades. Flygangrepp riktades också mot mål i områdena Sinat, Xankurke, Avagoze, Haftanin, Kersan, Zap och Gare.Tusentals människor befinner sig på flykt efter att ha lämnat sina byar.Lokala observatörer räknar med att strider kommer att inträffa idag mellan gerillaenheter ur Kurdistans Arbetarparti (PKK) och turkiska trupper. Kurdistans Demokratiska Parti (KDP) under Mesud Barzani har slutit upp på den turkiska arméns sida. Igår förekom enstaka sammanstötningar mellen enheter från KDP och PKK.Heyva Sor a Kurdistane (kurdistans Röda Halvmåne) befarar, att Turkiet kommer att utnyttja invasionen för att än en gång angripa den kurdiska civilbefolkningen. Under förevändning att bekämpa PKK:s baser, har Turkiet förut begått allvarliga brott mot kurdernas mänskliga rättigheter i södra Kurdistan.Med denna invasion har Turkiets folkrättsvidriga angrepp mot FN:s skyddszon blivit permanent , något som den internationella opinionen överhuvud ännu inte uppmärksammat.Genom att den irakiska armén marscherat upp till gränsen för FN:s skyddszon, hotar konflikten att spridas över hela området.Vi kräver att internationella institutioner, särskilt Internationella Röda Korset och Europeiska Unionen, sänder observatörer till stridsområdet för att garantera civilbefolkningens säkerhet. Vidare kräver vi att de europeiska staterna - framförallt Förbundsrepubliken Tyskland - sätter Turkiet under politiskt tryck för att åstadkomma ett snabbt återtåg av de turkiska styrkorna.Vi vädjar till alla mänskliga rättighetsorganisationer att snarast kraftfullt protestera mot Turkiets brottsliga kränkningar av internationell lag och dess brott mot den kurdiska civilbefolkningen i södra Kurdistan.

Press Release
Massacre in Erbil - South (Iraqi ) Kurdistan

According to information received from Heyva Sor observers in Erbil, 14 patients were killed in a hospital yesterday.
The military operations of the 70.000 Turkish soldiers with the support of the KDP and Iraqi Turcomans are continuing with massacres.
The latest news we have received is a small example of Turkish barbarity. Turkish soldiers together with KDP members and Iraqi Turcoman criminals have yesterday attacked the hospital of the Kurdish Red Crescent (Heyva Sor) in Erbil killing 14 defenceless hospitalized Kurds.
The killings are continuing.
Kurdistans Röda Halvmåne