RAPPORTER FRÅN KURDISTAN SEPTEMBER - 1996

ÄNNU EN GÅNG MASSMORD I DIYARBAKIRFÄNGELSET

Enligt IHDs pressmeddelande av 14/9 - 96 har liken efter nio saknade personer hittats. Deras kroppar var oigenkänneliga. Endast vissa av dessa lik har kunnat identifieras. De mördades familjer var tvungna att kontakta IHD efter att de inte fått något svar på sina många efterforskningar hos statens myndigheter och domstolar. Den dag då Turkiets president Süleyman Demirel befann sig i Diyarbakir, anföll säkerhetsstyrkor fångarna i Diyarbakirfängelset. Sedan polis, militär och vakter anföll fångarna med betonger, järnrör etc dog 12 av PKK´s krigsfångar och 12 andra skadades allvarligt. Justitieminister Sevket Kazan påstod att fångarna dödades efter att de gjort uppror för att slippa förflyttning, men anhöriga till de mördade menade att det var en ren avrättning. För att protestera mot massmordet i fängelset i Diyarbakir tände tre PKK fångar i andra fängelser eld på sig själva. Två av dem dog och den tredje skadades allvarligt.

IHD: 45 POLITISKA FÅNGAR HAR MÖRDATS PÅ 12 ÅR

Enligt en rapport från IHD har 45 politiska fångar mördats i turkiska fängelser under de senaste 12 åren.

IHDs MÄNNISKORÄTTSRAPPORT FÖR 1995

Mördade av okända gärningsmän 321
Dödade i strid, gerilla och militär 2 894
Dödade civila 231
Utomrättsliga avrättningar och
mördade under tortyr 122
Försvunna under häktning 231
Antal tortyrfall 1 412
Brända och evakuerade byar 243
Antal bombanfall 184
Antal anhållanden 14 473
Antal häktningar 2 101

IHDs MÄNNISKORÄTTSRAPPORT FÖR JANUARI - JUNI 1996

DÖDA SKADADE
Gerillastyrkor 25 7
Säkerhetsstyrkor 375 61
Byvakter 28 26
Minor 25 26
Okända gärningsmän 57
Utomrättsliga avrättningar 79
Döda civila 23
Antal försvunna 56
Brända och evakuerade byar 14
Antal anhållna 1 687
Antal häktade 80
Antal tortyrfall 6

IHDs MÄNNISKORÄTTSRAPPORT FÖR

AUGUSTI
Mördade av kontragerillan 2
Dödade i strid 374
Civila mördade av polis och militär 26
Skadade civila 17
Utomrättsliga avrättningar och
dödade efter tortyr 21
Försvunna under häktning 12
Antal tortyrfall 37
Antal anhållanden 1094
Antal häktningar 143
Antal bombanfall 7

1 - MÖRDADE AV KONTRAGERILLAN

3 - MÖRDADE ELLER SKADADE AV ARMÉN, POLIS ELLER BYVAKTER

03. 09 Ankara: PKK fången Yunus Yaman blev sjuk efter att han torterats och dog den 30/8 när man vägrade ge honom vård
04. 09 Hakkari: Vehbi Sirin mördades av säkerhetsstyrkor när han försökte smuggla över gränsen.
Mersin: Fesih Akar sköts till döds med förklaringen att han inte stannade vid en vägkontroll den 31/8
05.09 Mardin: Mehmet Kodaman och Mesut Veysi mördades av säkerhetsstyrkor i närheten av Nusaybin

25.09. Diyarbakir: Efter att militär öppnat eld dog Hüseyin Kuzu(18) medan Mehmet Kuzu(14) och Rojin Diken skadades allvarligt i byn Zara(Gükçe).
Hatay: Jägarna Sait Tuncer och Bedir Yeral troddes vara PKK gerillasoldater, varför militär öppnade eld, Bybon Selami Tuncer, försökte stoppa eldstriden,men sköts ihjäl av militären.
27.09. Hakari: Efter att militär gått bärsärkagång i stadens centrum, skadades två små barn och flera byggnader fick allvarliga skador.

4 -FÖRSVUNNA UNDER HÄKTNING

01.09. Urfa: 15 - åriga Gülistan Ilhan anhålls den 29/8 i Ceylan Pinar.
02.09. Adana: Abdullah Kiran anhålls den 27/8 i Meydan.
04.09. Istanbul: Nizamettin Kodaman och Gürsel Tas anhålls den 31/8.
05.09. Edirne: Taha Gül anhålls deb 19/8 i Meriç.

Izmir: Mehmet Sah Yildiz och Hüseyin Kandemir anställda hos den förbjudna tidningenYeni Politika och Muzaffer Kökalan, HADEP - ledamot, anhålls den 2/9.
07.09. Diyarbakir: Kadri Karaoglu anhålls den 16/8 i Seyran tepe.
Malatya: Mehmet Ismet och Mehmet Tan anhålls den 3/9 i byn Nermikan.
09.09. Diyarbakir: A. Menaf och Salim Tasan anhålls den 3/9 i förorten Ofis.
12.09. Hakari: Selahattin Askan, Sait Ertus, Süleyman Tekin, Ahmet Bozkurt och Lokman Kaya anhålls den 24/8 i byn Xanemis när de vaktade byns nötkreatur efter att militär öppnat eld mot dem från helikopter.
13.09 Izmir: Redaktören för tidningen Den Revolutionära Proletären, Cemalettin Poyraz, anhålls i stadens Centrum.
18.09. Diyarbakir: Aziz....? anhålls den 16/9 i Lunapark.
Sirnak: Hasan och Ikram Oduncu anhålls den 28/8 i Silopi.
19.09. Van: Sibli Agir och M. Serif Altintas anhålls den 10/9 i Gawas.
21.09. Diyarbakir: Saban, Zuhal och Hasan Hikmet anhålls den 11/9 i Ergani.
23.09. Adana: S.K(16) anhåll den 21/9 i Osmaniye.
Bingöl: Müzzyen Kaya, HADEP-ledamot, anhålls den 18/9.
Mardin: Murafhan Beseli och Nejdet Özdemir anhålls den 17/9 på väg med buss till Diyarbakir.
26.09. Istanbul: Dogan Ayhan, taxichaufför ,anhålls den 18/9 i Esenler.
26.09. Tarsus: Zülfikar Tunc anhålls den 14/9 i Mithatpasa.
28.09. Antep: Adurrahman Güngör anhålls den 24/9 Seyitler.
30.09. Batman: Dogan Yalcin anhålls den 24/9 i sitt hem.
Istanbul: Halil Icöz anhålls på väg till fängelset där han skulle besöka anhöriga.
Antalya: Ali Isik anhålls den 28/9 på väg utomlands.

5 - MÖRDADE EFTER KIDNAPPNING

1/9 Dersim: Mazlum Mansuroglus lik överlämnades den 15/8 till familjen efter att specialstyrkor torterat och skjutit ihjäl honom.
2/9 Sirnak: Ahmet Üruns (31) lik tillsammans med ett annat lik hittades den 14/5 utanför stadens soptipp. 9/9 Sivas: Mustafa Tutus anhölls den 22/6 och hittades senare död. 18/9 Diyarbakir: Faik Orals från byn Kanisipi, Nasir Alans från Hazro, Nuri Yigit från Hazro, och Esat Yasar från Baglar hittades med ett skott i pannan. 22/9 Diyarbakir: Nezir Çiçeks, som anhålls den 15/9, hittades i ett område mellan Diyarbakir och Bismil.

6 - DÖDA ELLER SKADADE AV MINOR ELLER BOMBER

1/9 Mardin: Den 28/8 hittar barnet Erkan Yalçin två bomber utanför militärposteringen. Mehmet Nuri Ipek(10) Erkan Yalçin(12), Mehmet Emin(9) och Salih Ildeniz(9) förlorar alla sitt liv när de leker med bomberna. 4/9 Bitlis: I byn Erdogan I Hizan dör två barn och fem andra skadas allvarligt när de leker med en mina som de hittat. 11/9Bitlis: M. Cn och Takdire Gezici dör, Mahmut, Ayse och Hadiye Gezici skadas mycket allvarligt, när de återvänder till sin förstörda by, av minor utplacerade av militären. 17/9 Bingöl: Yagin Bakirci(5) och Ahmet Bozan(3) dör när de leker med en hittad handgranat i byn Bozuklar. 21/9 Sirnak: Abdulwahap Özdemir, Haci Özdemir och Ömer Altay dör och A.Aydin, Nimet Gürgün, Sükrü Erdem och Kadir Tan skadas när den traktor de äördes i kör på en mina. 22/9 Diyarbakir: Hasan Yurcus båda ben fick amputeras efter att han trampat på en mina i Çermik.

7 - HELT ELLER DELVIS BRÄNDA ELLER EVAKUERADE BYAR

RAPPORTER FRÅN KURDISTAN OKTOBER 1996

Fyra lärare mördade:

Den 2/10 vid midnatt tvingades fyra lärare i byn Tilhan (Hantepe) under vapenhot utanför byn där de mördades kallblodigt. Tre lärare som tvingades med men som dock släpptes berättar: Två välklädda och välvårdade män som talade turkiska felfritt tvingade under vapenhot två bybor att visa vägen till vårt hem. När de kom fram satt vi sju lärare och drack kaffe. När vi öppnade kom de två beväpnade männen in och började att skrika åt oss. De tvingade oss utanför byn där vi fick ställa upp oss på led. Sedan släppte de tre av oss och höll kvar de fyra andra. På väg tillbaka till byn hörde vi att sex skott avlossades: När vi vände oss om såg vi att en bil hastigt åkte iväg från området. När vi gick tillbaka såg vi att de fyra lärarna Nesrin Örengil-Igdis, hennes make Cuma Igdis, Ugur Ören och Sadrettin Küçük mördats kallblodigt. Det var inte långt ifrån byns militärpostering. Ingen vet vad som hände de två bybor som var vittnen till händelsen. Fortfarande hindras olika kommissioner att undersöka omständingheterna av säkerhetsstyrkor. (4/10 Özgür Politika)

Massmord vid gränsen till Iran:

Liken av 30 personer, vars händer och ben var fastbundna, hittades av bybor i Kendolak området. Bybor hävdar att det var PUK-soldater som tvingats fly undan KDP-styrkor som tillfångatagits av turkisk militär och mördarts (22/10 Özgür Politika)

Protester i fängelser: PKK-krigsfångarna Vedat Aydemir och Hamdullah Sengüler tände eld på sig själva i protest mot massmordet i Diyarbakir fångelset. De satt i Sagmacilar respektive Bayrampasa fångelset. Både Aydemir och Sengüler dog på sjukhuset.(11/10 Özgür Politika)

IHD - Turkiet de försvunnas land: Enligt en rapport från Människorättsorganisationen IHD har 87 personer försvunnit under häktning mellan åren 1980 - 94. Under 1995 har 184 personer försvunnit och under de första nio månaderna 1996 har mer än 300 personer försvunnit under häktning.(27/10 Ö.P.)

Matembargo: Byborna i byarna Hergüle (Yediyapra), Deriski (Demirlemek), Buzikiri (Cintepe), Pariz (Üzümlü) och Misetra (Çivrili) i Siirt lever sedan en vecka under ett matembargo. Sedan byborna vägrat att bli byvakter har de tvingats att leva under embargot eller att lämna byn.(14/10 Ö.P.)

IHD - RAPPORT FÖR SEPTEMBER 1996

Mördade av okända gärningsmän 3
Utomrättsliga avrättningar och
mördade efter tortyr 33
Dödade istrid 357
Civila mördade av polis och militär 12
Civila skadade av polis och militär 38
Antal tortyrfall 39
Försvunna under häktning 14
Antal anhållna 851
Antal häktade 177
Evakuerade byar 1
Antal bombanfall 4
1 - Mördade av kontra - gerillan
Yahya Yildiz och Fevziha Özkan 5/10 Sivas
Nezat Gümüs (63) 7/10 Istanbul
Hamza Karabulut 9/10 Diyarbakir
Arslan Bilgin (54) Tokat
Mehmet Veysi Eti (26) och Fettah Balta (68) 31/10
2 - Skadade efter anfall av kontra-gerillan
Hüsnü Karabulut och Resit Tan 9/10 - Diyarbakir.
3 - Mördade eller skadade av polis, militär eller byvakter
5/10 Siirt: Fadil Kaya (12) skadades allvarligt efter att militär anfallit byn Eyne den 28/9.
11/10 Sirnak: Hanim Eren (50), mor till en gerillasoldat, och hennes make Osman Eren torterades till döds av polis den 25/9.
12/10 Hakkari: Remziye Äetin (15) mördades utanför sitt hem av specialstyrkor.
Bitlis: Herdarna Ahmet och Halil Eltan och Ihsan dog och en oidentifierad skadades allvarligt när specialstyrkor öppnade eld mot dem med tunga vapen den 5/10.13/10 Diyarbakir: Kendal Koray (21) dog och Kasim Koray och Mehmet Taskiran skadades när militär öppnade eld mot deras bil i byn Karincak (Bayirlik) den 8/10.

Hakkari: Sait Yigit avrättades av militär när han var på väg hem till förorten Kiran.14/10 Sivas: PKK -förrädaren Cengiz Hüsümet mördades av polisen efter en operation i området.10/10 Igir: Cezmi, som anhölls förra månaden i byn Aralik torterades till döds.18/10 Mardin: Ferit Uçaran skadades allvarligt när byvakter öppnade eld mot hans hem. 19/10 Dersim: Eyüp Aslan anhölls den 14/10 men avrättades senare.

31/10 Mersin: Vural Gönüldas (5) sköts ihjäl av Fadil Tosuntas, en pensionerad polis. Enligt vittnen gick Vural av misstag in i Tasuntas trädgård när barnen i området lekte. Tosuntas sprang ut, tog tag i barnet, skrek att inga kurder fick komma in i hans trädgård och sköt ihjäl barnet. När polis och åklagare kom till plats försökte han framställa hela händelsen som en olycka. Samma polis har tidigare i liknande händelser skadat två barn.

4 - Försvunna under häktning

1/10 Izmir: Hüseyin Oruç (40) anhölls den 24/9  Istanbul: Hanifi Acar från Diyarbakir anhölls den 29/9 i Esenyurt.3/10 Diyarbakir: Nimet Cakmak (21), bilhandlare, anhölls den 2/9 på väg till Silvan 5/10 Diyarbakir: Cengiz Aslan anhölls den 2/10.6/10 Diyarbakir:Tarik Dogan anhölls den 16/9 i Camlica, M. NedimUructekin anhölls den 23/9 i Yenisehir. Bayram Polat anhölls den 16/9 i Baglar. Hadi Aksoy anhölls den 30/9 i Baglar. Menfiye Besenk anhölls den 1/10 i Baglar. M. Ali Dundar anhölls den 2/9 i Yenisehir. Sukran Yildiz (14) anhölls den 30/9 i sitt hem nära fängelset.Ordu: Kadir Özkök och Deniz Han både från Mus, anhölls den 23/9 i stadens centrum.Bitlis: Mehmet och Sirin Inarak anhölls den 30/9 i sin by Kums (Canakdözu).7/10 Manisa: Salih Ertas anhölls den 5/10 i Turguth.8/10 Diyarbakir: Vedat och Mustafa Celik anhölls i Kulp.11/10 Istanbul: Jucel Korkulu anhölls i Nurtepe.12/10 Batman: Bereket Yildirim anhölls dagen före i byn Kermut.13/10 Hakkari: Ahmet Bozleir (28), Halil Ertus (65), Suleyman Tekin (35) Lokman Kaya (18) och Selahttin Aslan, alla herdar, anhölls den 27/8 i byn Xenanis (Otluca).14/10 Elazig: Temel och Özgur Kiyak anhölls den 9/10 i byn Alayagmur. Zekeriya Aslan (62) anhölls den 10/10 i Karakocan. 15/10 Elazig: Ali Polat, gerillasoldat som skadades i staden Kovancilar togs till fånga.Vad som har hänt honom är oklart, detta inträffade den 18/10.16/10 Diyarbakir: Aziz Gece (35) anhölls den 12/10 i Silvan.Elazig: Nurettin Yucel (40) anhölls den 11/10 i Alacakaya.17/10 Kocaeli: Halil Yildiz anhölls föregående dag på sitt arbete.18/10 Diyarbakir: Cuneyt (20) och Ubeyt Kurucan (18) anhölls den 25/9 i Baglar.20/10 Istanbul: Fehmi Tosun, från Diyarbakr anhölls den 20/10 1995 i Avcilar.Diyarbakir: Mehdi Karagam (17) anhölls den 2/10 i Mardinkapi.21/10 Diyarbakir: Adil Bat anhölls den 16/10 i Ofis.Tahir Tok anhölls föregående dag i Dagkapi.22/10 Siirt: Saloh Acar och Halim Erek anhölls den 17/10 i byn Qayrik (Narlidere).Diyarbakir: Aydin Esmer anhölls den 13/10 i Kulp.23/10 Istanbul: Duzgin Talin anhölls den 21/10 1995.24/10 Adana: Erdal Özer, försäljare av tidningen Newroz, anhölls föregående dag i centrum.26/10 Diyarbakir: M. Ali Bozdag, Ihsan Aydin och Resul Akcakoyun anhölls alla den 2/10 i byn Tilhan (Hantepe).Istanbul: B. Ergun Selcer anhölls föregående dag i Esenler.30/10 Elazig: Aziz Gedik (50) anhölls den 28/10 i Karakocan Dersim: Kerem Demir, Nihat Kaya, Irfan Arslan, Bedri Taskale, Ekber, Selcuk, Ali och Bedri Gecgel anhölls i byn Tax (Tozkoparan).

5 - Mördades efter kidnappningen:

9/10 Diyarbakir: Nimet Cakmak anhölls den 2/9 i Silvan. Dagen efter hittades hans lik i närheten av Bicakci militärpostering.10/10 Van: Haci Mete (58), som anhölls två veckor tidigare, hittades död nära byn Ortaklar.26/10 Diyarbakir: Faik Orak (32) som anhölls den 8/9 i Cinar hittades död 14/9 utanför byn Baharli.Även Nasir Alan (19) och Nuri Yigit (22) som anhölls den 9/9 i Iskenderpasa respektive den 8/9 hittades mördade.30/10 Dersim: Kamber Gunes (30) anhölls den 24/10 i byn Toratli, och Aziz Karakus (60) som anhölls tre månader tidigare hittades döda med tydliga spår av tortyr.

6 - Döda eller skadade av minor och bomber:

15/10 Sirnak: Efter att en mina utlösts mellan Cizre och Idil dör Semsettin Orak medan Ahmet Malgar skadades allvarligt.

7- Helt eller delvis förstörda eller evakuerade byar:

Diyarbakir: Sidada, Tilhan (Hantepe), Gulemira (Dolucank).Erzurum: Gökolgan Hakkan Rubaruk (Derecik).Sirnali: Xirabetuya.

REFUGEES AT THE ETRUSH CAMP IN SOUTHERN KURDISTAN ON HUNGER STRIKE

The situation surrounding the refugees camp of Etrush in Southern Kurdistan (Northern Iraq) in which 15,000 Kurdish refugees live, having fled the Turkish Army’s attacks since 1993, gives rise to concern. The United Nations High Commission for Refugees (UNHCR) will disband the camp as of the 15th of January 1997.

Our opinion is that this decision not only violates the International Human Rights treaties, but it also leads to the conclusion that this decision is a concession to the Turkish State’s demands to close the camp. The invoked justification pretending the camp would be used as a refuge for guerillas of the Kurdish Workers Party (PKK) corresponds to Turkeys statements. These false allegations are in contradiction with the facts - which has also been confirmed by international humanitarian organisations - that the camp is inhabited almost only by women, children and aged men. recently Turkey has particularly often been criticised by the International and European organisations for it’s human rights violations and its policy towards the Kurds. The European Parliament and the European Commission for Human Rights have clearly sentenced Turkey for it’s systematic violations of basic human rights. In opposition to it the UNHCR’s decision enhances Turkish policy which can be interpreted by the Turkish Government as an approval of it’s human rights policies.

UNHCR does not seem to be concerned by the consequences it’s decisions will have for the refugees. we would like to recall the waves of refugees having fled in the past the massacre of Halabja in 1988 and the Iraqi troops’ attacks after the Gulf War in 1991, during which the refugees were exposed to starvation, epidemics and death. Through this decision to lift the refugees protection by disbanding the camp their situation is alraedy forseeable. These people will once more become the target of the Turkish Armed Forces, from which they fled in 1993 seeking international protection.

To protest against the UNHCR’s decision to close Etrush camp, the refugees - men, women, children, young and old - have started an unlimited hunger strike. Through this action the refugees want to attire the international community’s attention on their situation and call it to take measures for their protection. In their appeal the refugees say that the United Nations did not take into consideration the oppression practiced by the Turkish State. Theu accuse the organisation to have taken a stand in favour of the Turkish Government and to stand by as observers towards the permanent war waged against the Kurds by the Turkish Army. The refugees are asking the following, as yet unanswered questions to the officers in charge:

• Has there been a solution concerning the political and national questions between Turkey and the Kurdish people?
• Did the assasinations by unknown murderers, the destruction of villages, forced evacuation and primarily the dirty war in Kurdistan end?
• Does Turkey recognise our democratic and national rights?
• Taking these questions into account, could the Uniited Nations give a guarentee for our lives?
• Which one of these questions has been solved, so that we might dare to quit the camp?

Through their action the UNHCR tries to hide the persisting problems, therewith supporting Turkey’s policy. We are left facing unsolvable problems. Through this step we will be sacrificed for Turkish and the United States interests. The concerned instituutions are wrong if they thought we would just accept it.

The refugees of Etrush camp mainly ask that a REFERENDUM ABOUT THE DISBANDING OF THE CAMP BE HELD UNDER THE AUSPICES OF INTERNATIONAL HUMANITARIAN ORGANISATIONS. The result of this referendum should determine the final developments concerning the camp.

Heyva Sor a Kurdistane (The Kurdistan Red Crescent) supports the refugees demands and appeals to the international community and to the humanitarian organisations, to the democratic parties to send delegations of observers to the camp and to take actions supporting the refugees demands to stay in the camp, so that their protection be granted. Our organisation also appeals to the UNHCR to revise its decision - also considering the approach of the harsh winter conditions - and to grant the refugees international protection.

Kurdistan Red Crescent
To:
Ms. Sadako OGATA, Secretary General
Mr. P. Vinet, Desk Officer
United Nations High Commission for Refugees
94 Rue de Montbrillant
CH - 1202 GENEVA

27/12/96

Dear Ms. Ogata and Mr. Vinet,

We learnt about the decision of UNHCR to disband the Etrush Camp in South Kurdistan (Northern Iraq) and later on your organisation’s intention to phase out its assistance program, which has created a deep sadness among the Kurdish people.

This camp has been established to provide shelter and security to about 15,000 people. As your Organisation has repeatedly confirmed, most of them are women children and elderly people, who have been forced to leave their own land, houses and belongings fleeing attacks by the Turkish army and security forces against Kurdish villages and the civilian population, first in Northern Kurdistan (South East Turkey) and later on in the region surrounding the Turkish - Iraq border.

It is no secret to you that the Turkish Armed Forces have adopted a policy of systematic destruction of Kurdish villages and areas of Kurdish cities, burning to the ground houses, fields, livestock owned by Kurds and even forests. The Turkish media and Parliament do not hesitate any more to state that between 3,000 and 3,500 Kurdish villages have been destroyed and their population forcibly exiled and displaced, without receiving any alternative housing or compensation, allegedly to deprive Kurdish guerillas of food and shelter. But the people that are suffering the most from this scorched earth policy are the village civilian population. The number of people that have been forced to migrate - and mostly settle in the suburban areas of large towns - has reached between 3 and 5 million, who try to survive exposed to misery, starvation, illness and harsh winter conditions, thereby creating enormous urban problems which the Turkish Government have not managed to solve. Under these ongoing conditions - and while two thirds of the Turkish armed forces are still using their highly sophisticated weaponry and air forces to perform daily attacks against the Kurds - it is not possible to expect Kurdish refugees to believe in the Turkish Government’s statements that they will be treated well if they return to Turkey.

Fleeing the Turkish armed forces’ attacks against villages, bombings by helicopters, bomber planes or mortar fire or the attacks by state sponsored death squads which have already killed thousands of people, some of these forcibly displaced persons crossed the Iraqi border seeking a more secure ground in Southern Kurdistan. While they tried to settle down in the border area to restart building up a living for their families, they found themselves again under attack by Turkish troops bombing Kurdish villages during repeated cross border operations. Again these people had to flee, and hoped to find shelter in the Etrush camp. However the Turkish State does not accept that it’s Kurdish population might find protection wherever it may be and waged a pressure campaign towards the local authorities, the American forces ensuring a no-fly zone over Kurdish territories in Northern Iraq and against international humanitarian organisations to close the camp.

As an international organisation mandated to provide shelter and assistance to refugees, we consider that the UNHCR should brave this type of pressure and insist on it’s purely humanitarian task of defending the refugees. In other instances the United Nations Organisation and it’s agencies have been successful in negotiating with governments their right to perform humanitarian assistance; therefore we urge them to insist that the Turkish government lift its pressure against the Etrush Camp, to abide by the international resolutions and agreements that Turkey has ratified and to ensure that the UN bodies may provide humanitarian and medical assistance as well to the refugees at Etrush and the internally displaced Kurdish population inside Turkey itself.

•We support the refugee population at the Etrush camp in it’s demands for a referendum monitored by international organisations which should decide about the camps future.

•We stand by the refugees in their unlimited hunger strike started to ask for international protection and for the safety of their lives, as well as for aid by UNHCR and other international humanitarian organisations.

•We urge the international community to request the international organisations and accredited NGO’s to provide all possible aid, shelter, food, medical assistance and education facilities to the refugees at Etrush camp and to the internally displaced and forcibly exiled Kurds in Turkey.

•We also support the Kurdistan Red Crescent (Heyva Sor a Kurdistane) in it’s efforts to help these people and to provide them with urgently needed shelter, clothing and blankets to help them withstand the harsh winter conditions

Respectfully yours

RAPPORTER FRÅN KURDISTAN NOVENBER - 1996

Säkerhet orsak till flykt:

Istanbul:. I en enkätundersökning bland 897 kurdiska familjer som evakuerat till Istanbul, framkommer det tydligt att kriget och förtrycket är de främsta orsakerna. Flyktingarna menar att när kriget får ett slut och kurderna får sina rättigheter, kommer de att flytta tillbaka till Kurdistan.(30/11 Ö.P)

Kritiskt för flyktingarna:

Teheran: Enligt ett pressmeddelande i Teheran av organisationen läkare utann gränser, är det väldigt kritiskt för de kurdiska flyktingarna som flydde till Iran undan stridigheterna mellan KDP och PUK. Soliris Papaspyropoulos berättar att det varje dag händer att barn dör p.g.a kyla, otillräcklig föda och sjukdomar och att internationella organisationer akut bör sända hjälp.(Ö.P. 15/11).

Folket i Dersim " Rädda oss":

Dersim: Under IHDs undersökningar i området krävde befolkningen akut hjälp för att inte svälta ihjäl. Undersökningarna visade att 48 byar helt avbefolkats och att de endast bodde åldringar i de kvarrande 80 byarna som sedan 1994 påtvingats leva under ett föda embargo.(13/11 Ö.P.).

CHP - rapport, Inget förändrat i Dersim:

Dersim: Enligt en rapport framställt av Orhan Veli Yildirim, Mehmet Yildiz och Ercan Kanar alla från Republikanska Folk Partiet(CHP) den 22-24 oktober under ett besök i Dersim, framkommer det tydligt att förtrycket från militär och säkerhetsstyrkor ökat ytterligare. Som en följd av förstörelse av 809 byar av totalt 1599 byar, har 18 436 människor tvingats att fly. Endast 58 av totalt 363 skolor undervisar. Dessutom har områdets ekonomiska struktur slagits i spillror och det påtvingade föda embargot har gjort livet olidligt. Tex om en familj har mer än 50 kg. mjöl, tar militär det i från dem.(25/11 Ö.P.).

Amnesty International: " Även barn torteras i Turkiet"

Paris: Enligt en rapport från Amnesty från den 20/11, utsätts även barn för systematisk tortyr under anhållning i Turkiet. Enligt rapporten fick 12 - åriga Döne Talun som snattat bröd i Ankara, utstå tortyr under 5 dagar då hon satt i polis häktet. I områdena där det råder undantagstillstånd (Kurdistan), kan minderåriga sitta häktade upp till 20 dagar och torteras. 13-åriga Sevgi Kaya anhölls misstänkt för att tillhöra en förbjuden rörelse och torterades under 12 dagar. Serif Burgaz, en 13-årig kurd anhölls den 7/5 i Alanya och blev svårt torterad. (27/11. Ö.P.).

Hängde sig som protest:

Urfa: PKK - fången Fikriye Govla Muhammed hägde sig i sin cell den 19/11 i protest mot förhållanderna och förtrycket i fängelset. (29/11. Ö.P.).

IHD rapport för oktober 1996
Mördade av okända gärningsmän 9
Utomrättsliga mord och torterade till döds 9
Antal döda i strid 449
Civila mördade av militär och polis 15
"Försvunna" under häkting 13
Antal tortyrfall 8
Antal anhållna 1 875
Antal häktade 280
Antal bombanfall 8

1 - Mördade av kontoragerillan

Süleyman Karaeli 4/11 Diyarbakir.Hasan Gül 5/11 Mersin.Selhattin Demir, Ihsan Mehmetoglu och Eyüp Tas 21/11 BatmanMehdi Ok 22/11 Kozluk.

2 - Sårade av kontragerilla Seyhmus och Hilal Dinc 10/11 Diyarbakir.

3 - Mördade eller sårade av polis, militär eller byvakater

6/11 Diyarbakir: Hidir Öztürk anhölls i mars 1996. Efter 20 dagars tortyr, mördades han kallblodigt.
7/11 Adana: Erhan Cihangir(24) avrättades den 5/11 under en razzia.
9/11 Malatya: Bülent Celik mördades under en razzia av militär.
16/11 Mardin: Hatun(44) och dotern Hatice Bozaslan(17) blir beskjutna av militären. Hatice dör och modern skadas allvarligt.
17/11 Mardin: Fadil Demir(50) och Deniz Celik(10) misshandlades svårt av militär och byvakter stadsdelen Evren.18/11 Mardin: Ferit Ucaran såras allvarligt av byvakter.
20/11 Mrdin: 2 kvinnor och en man mördes av militär i byn Bate.Dersim: Fatos Özalp, Maka till Mazgirts kommun fullmaäktige från DYP, mördas när militären öppnar eld i området.28/11 Dersim: Selcuk Gecgel blev sinnessjuk till följd av den grymma tortyr han utsattes för.

4 - "Försvunna" under anhållning

2/11 Van: Ayse Tan(50) och sonen M. Sakir Tan anhölls den 27/10 i sitt hem i Xakurk.2/11 Izmir: Ercan Akin anhålls den 22/10 i Karsiyaka.3/11 Izmir: Nurretin Bingöl anhålls den 27/10 i Ballikkoyu.
4/11 Adan: Derbes Gecgel anhölls den 25/10 i sitt hem.Diyarbakir: Ahmet Süleymanoglu anhölls den 30/10.5/11 Batman: Hakim Özekinci, frun Gülbeyaz och fadern Aziz Özbay anhölls den 29/10 efter ett fängelse besök.7/11 Diyarbakir: Behri Kahanaslan anhölls den 29/10.Mardin: Mehmet Emin Asla(20), Abdurrahman Olcay(19), Abdurrahman Coskun(19), Davur Altun Kaynak(12), Nedim Eleyol och Seyhan Dogan anhölls den 30/10 1995 i Dargecit.Elazig: Selami Aysev anhölls den 4/11 på väg till Malatya.8/11 Diyarbakir: M. Salih, M. Ali, Abdurrahman Tanrikulu och Mahmut anhölls den 3/11 i Baglar.10/11 Istanbul: Asalet Kocoglu och Arzu Er anhölls den 6/11 under en demostration i Beyazit.11/11 Van: Mehmet Yavac anhölls den 6/11 Gevas.12/11 Sirnak: Halil Birlik och Mehmet anhölls den 7/11.13/11 Hakari: Ahmet Bozkir(28), Halil Ertuc(65), Süleyman Tekin(55), Lokman Kaya(18), oh Selhatin Aslan(46) alla herdar, anhölls den 27/8 utanför byn Xananis(Otluca).20/11 Siirt: Mehmet Cankacmaz, Haci Erdogan, Ali Cetin och Halil Aksu anhölls den 16/11 i Eruh.22/11 Adana: Halis Gecgel anhölls den 26/10 i Yenibey.23/11 Diyarbakir: Sirin Bayram anhölls den 4/11 i Kulp.24/11 Diyarbakir: Abdurrahman Kurt anhölls den 16/11.26/11 Bitlis: Fikret Özel och Burhan Can anhölls den 23/11 i Tatvan.27/11 Diyarbakir: Remazan Yazici(36) anhölls den 22/10 i Silvan.28/11 Dersim: Ekber Gecgel och Nihat Kaya anhölls den 25/10 i Tozkoparan.5 - döda eller sårade av minor eller bomber13/11 Batman: Fikret Demir och Alican Coban skadas allvarligt efter att de trampat på en mina i Sason.20/11 Hakari: 5 barn dog när de frampade på en mina när de flydde till Södra Kurdistan.Dersim: Celal Dogan och Ali Aydogdu dog och Mehmet Dogan, Veli Uctekin, Muzaffer Tacyildiz och Celal Turalp sårades allvarligt när någon slängde in en handgranat i restauranten de satt i.26/11 Hakari: Magdu Inan dog när hon trampade på en mina i Semdinli.

6 - Hellt eller delvist förstörda och nerbrända byar
Batman: Kavarzaxwari(Yenipinar)
Erzincan: Kilise.
Sirnak: Korcani
Siirt: Eski Eruh.

Urgent last minute appeal and petition

"Save the 15.000 Kurdish refugees in Atrush camp. The threatened closure endangers their lives"
To the United Nations High Commision for Refugees European goverments and the international public In defiance of the growing chorus of international criticism by human rights and aid organisations the UNHCR pias to shut down the Atrush refugee camp in South Kurdistan (Northern Iraq). This was officially announced on 21 December 1996.

Artrush is no ordinary camp. It is the only sanctuary for the approximately 15.000 Kurds from North Kurdistan who fled the destruction of their villages, torture and brutal persecution carried out by Turkish soliders and gendarmes in the last few years.

The clousure of this camp which has an internationally recongnized status, by the High Commisioner for Reugees, is tantamount to denying these refugees the minimum internationally recongnized humanitarian standards of treatment.

It also betrays the callous contempt for human rights. The temporary transfer of the camp´s refugees to the transit sites Ralqus and Muqible can only be construed as their deliberate transfer into Turkish hands. Both these sites are situated on the Iraqi-Turkey border where Ankara´s troops have repeatedly staged incursions and border operations on a massive scale since March 1994.

This story is in stark and revealing contrast to that pursued by the USA and the United Nations last year when 7.500 pro-Iranian PUK Kurdish supporters were evacuated hastily with adequate transport by the CIA, via Guam, to the US in order to protect them from possible reprisals by Saddam Hussein´s regime. But for the Kurds from Turkey new expeditiosly sacrificed to suit Turkey´s barbaric aims - with the apparent approval of the UNHCR following Ankara´s interventions in Washington.

The closure of the Atrush camp and the threatened transfer of Kurds to the "protection" of Turkey means that they face acute danger.

We urgentlyrequest your help!

Appeal to the UNHCR to stop immediately their plan to close the camp.Appeal to the Foreign offices of western goverments to guarantee the protection of the people and to keep the Artrush camp open.

Write to Mrs. Ogata

UNHCR
Fax: 009 41 22 739 7336 or 739 7377

Singnatories

Heyva Sor a Kurdistan (Kurdish Red Crescent), Hans Branscheidt (Medico International, Hannover Appeal), Prof. Dr. med. Ulrich Gottstein (IPPNW-International und Deutschland), Prof. Dr. jur. Erik Siesby (Vortsitzender des danischen Helsinka Komitees), Joachim Gerstecki (Generalsekretär Pax Christlidt Sektion), Angelika Beer (MdB, B90 Die Grunen), Prof. Norman Paech (Hochschule fur Wirtschaft und Politik Hamburg), Dr. med. Gisela Penteker (Vorstandsmitglied der IPPNW Deytschland, Peace in Kurdistan campaign (Great britain, Dr, Dagmar Lill (Ausländerbcaufuargte des Landes Bremen), Dr. H-Jochen Zenker (Psychiater Bremen).

Please sign and return this from
January 1997
Co-ordination Bureau

Heyva Sor a Kurdistan, In der Stehle 26, 53547 Kasbach-Ohlenberg, Germany,
Tel 0049 2644/8891, fax 0049 2644/7845.
In Sweden
Tel: 08-612 71 47
Fax: 08-612 51 56

ETT FLYKTINGBARNS PSYKISKA HÄLSA

Det är idag många människor som lämnat sina hem och tvingats bli flyktingar. Enligt FN uppgår antalet flyktingar i världen upp till 30 miljoner. 5 miljoner av dessa är kurder. De flestaa av dessa flyktingar är kvinnor och barn. De flyr undan våld, krig, förtryck och arresteringar. Många av flyktingarna får aldrig chansen att kunna flytta tillbaka till sina hem. Detta tvingar dem till att bygga upp ett nytt liv i en annat land och anpassa sig efter det nya landets värderingar. Men många flyktingar når inte så långt. De hamnar oftast i tältläger och lever mycket sämre än vad de gjorde innan flykten. Med andra ord kan man säga att fly från sitt hem och försöka hitta ett nytt är ett av det värsta som kan hända en människa. Särskilt känsliga är barn som utsätts för sådana påfrestningar som ger upphov till traumatiska minnen som de bär på i hela livet.

Vad är det egentligen som händer i ett barns tankar när sådant sker? Vad är det barnet ställs inför? Inget av dessa frågor är lätta att besvara. Olika individer tar flykten olika hårt. Men det ingenting som man kan kalla för en god upplevelse.

Vi kan tänka oss att ett barn flytt från sitt land tillsammans med sin familj och vänner. Vidare kan vi säga att de fått uppehållstillstånd i ett västerländskt land. Barnet kommer av ren nyfikenhet aatt börja fundera på vart de är på väg och varför inte deras kompisar följer med dem. Barnen förstår inte riktigt varför de lämnat sitt hem och flytatt till ett så avlägset och okänt land. Det gör att de börjar fundera och fundera i hopp om att kunna förstå det som de inte kan förstå. Varje fråga som de ställer sig och som de inte kan besvara gör att de i sina tankar sjunker djupare och djupare. I en låg ålder är det inte naturligt att tänka och oroa sig för sådana händelser i ett liv. Men många tvingas till det och låser sig själva i tankar som oftast blir obesvarade.

Barnet växer med åren och tvingas till ett nytt skola och bemöta ett nytt samhälle och kultur, mycket olikt hans eget. Än har inte barnet fått svar på sina frågor som han fortfarande grubblar på. Oftast leder det till att barnat har svårt att anpassa sig efter de nya förordningarna. Han har svårt att identifiera sig med den nya kulturen som bekommer honom konstigt. Barnet har inom sig en enorm längtan till sitt hemland, sina släktingar och framförallt barndomskompisarna. Det gör att barnet oftast utsätts för medvetet/omedvetet psykiska påfrestningar vilket gör att de har svårt att leva ett vanligt liv. De klarar inte vardagliga uppgifter som många utan svårigheter skulle klara av. Detta gör att barnens psykiska försvarsmekanism aktiveras. Vid unga år är detta mycket allvarigt. Dessa försvarsmekanismer går oftast ut på att borttränga minnena från barndomen och försöka komma ifrån tankarna. Oftast misslyckas det och följden blir att när barnen blir vuxna kan de drabbas av svåra psykosomatiska sjukdomar. Detta kommer då att prägla hela individens liv eller tills dess att den "befriats".

Serfiraz Serin

LICE DELEGATION REPORT 30 DECEMBER 1996

This is the report of the delegation that visited Lice (pronaunced) on 30 december 1996 in response to an appeal by the Diyarbekir Democracy Platform. This report was compiled by reporters appointed by the platform following a meeting at which 14 reports sent by representatives of organisations which joined the delegation were discussed.

1) The delegation was organised following calls by the residents office and in order to investiagate allegations covered by the press regardin incidents occurring since 11 December 1996.

2) Allegations

A meeting was held in the town of Lice on 11 December to which all the village and neigbourhood representative of Lice were invited by the District and Gendarme Command. At the meeting the Diyarbakir Genderme Commander and senior military officers asked all the local representatives to submit the men for the village guard list. The local representatives said that this would not be feasible, that the people would not accept it and they rejected the demand saying that the would be put in a difficult position with the people. The representatives were then threatened concerning the town.

3) Delegation to Investigate Allegations

A total of 64 people, comprising 43 of the peoples representatives, 37 organisations and 21 local and national journalists met in the diyarbakir branch of the Human Rights Associations at 9-30 am.

Following a brief preliminary meeting regarding a visit to Lice a seven person delegation went to the Diyarbakir Provincial Authority in order to inform the authorities of the planned visit to Llice. However due to the fact that none in authority could be found in the building, the meeting could not take place. A fax was also sent to the State of Emergency Region Governor(OHAL) office..

After the commission had returned to the Human Rights Office a short press statement was made regarding the commissions attempt to inform the authorities. At 11 am, the delegation convoy was first stopped att Mermer Military Post. The commander said the delegation could not be permitted to pass without written permission from the OHAL office, and that the jounalists needed written authority from the OHAL press office. A telephone call was then made to the OHAL governor Necati Bilican as a result of which, permission was given for the delegation to proceed. After short delays at Kocakoy and Duru military posts the delegation reached Lice att 2 pm, without encountering further difficulty.

From the approch road to Lice we were escorted into the town by security forces. When we reached the Gendarme Battalion a group of about 20, mainly elderly woman and children who had probably had heard about or visit stopped the delegation.

The members of the group were confronted by a human drama, and while trying to understand what people were saying amidst shouts and cries, got out to speak to the crowd. The peolple held the delgations arms and collars and said "help! help! We do not want the village guard system. We are being held here like prisoners". The security forces intervene to make sure we moved on as soom as possible to prevent the people expresseing their reaction.

In order that nothing untoward occurred as a result of the inervention we peoceeded towards the distrct governor's office where a meeting was to be held. The delegation met poxy governor, captain Haci Ilbas, without the journalists, who began to speak to the people gathered in front of the boulding.

It was clear that a grat contrast between the explanations of events offered by captain Haci Ilbas and the scene witnessed by our delegation. He said, "No one has been forced to become a village guard. 84 poeple in Lice have voluntarily applied to us to become village guards. We then issued weapons. Our goal is to provide our impoverished people with material opportunities. Halis Toprak is going to build two factories in Lice. There will be a need for village guards to protect these factories. Our entirely well-intentioned ideas have been misrepresented and this has led to a reaction. However such raction in many places have been short lived" he said.

Captain Ilbas then responded to our delegations request by speaking to the people gathered infront of the buildin, to confirm what he had told us. He said "people of Lice, didn't you ask to be village guards?" The people shouted back as one"No you are forcing our people to become village guards.

What you are saying is not true". A member of the deledation then explained the purpose of the visit and said the group would follow up the matter.

In conversations with the delegation people said, "Our children and husbands are being forced to become village guards. We can't put up with the hunger, begging and even leaving here, but you must stay if you go the pressure on us will increase even further." We then went with the people to the centre of town. We spoke to the shopkeepers there. Most of them were reluctant to speak to us and said a food embargo had continued for years, adding:"you can see everything for yourselves, you can guess what will happen to us after you've gone if we speak".

We then selected a three-person commission to meet with the 84 men foced in to training. The commission went to the Genderme Battalion. When our commission met the 84 they all had their heads down and a sad look on their faces. The captain asked the commission members to walk with the group twards the rest of the delegation. At this juncture the men told members of the delegation that they had been previously instructed by the captain to say that no one had been forced to become a village guard, and that they had been told that any one saying anything contrary to this would suffer the conseguences.

They said that none of themm wished to be a village guard that they wanted to hand their weapons as soon as possible and asked the delegation to help by going public support. They also said they would not be able to express these things infront of the delegation and would respond to all questions by remaining silent. When they reached at the place where the rest of the group was waiting a member made short speech on behalf of the delegation which was stopped by the captain who instructed the security forces to intervene. The security forces then harassed and began to jostle the members of the delegation and journalists had films taken from their cameeras.

In order to not permit the situation to get worse the delegation left the town shortly after at around 4 pm. Our delegation arrived in Diyarbakir with a security forces escort at about 5.15 pm. The investigation ended with a short press statement in the Southeast Journalist Association.

Findings

Our delegation reached the following conclusions following meetings with both the authorities and people.

a) It is abundantly clear that the people and that this was illegally imposed on them by the military authorities.

b) It has been ascertained that the people and that the residents who are being subjected to compulsory training at the Genderme Command are under great material and moral pressure.

c) We have come to the conclusion that between 21-30 December 1996 a tense situation developed from time to time as the familes of those forcibly taken under arms waited on side the gate of the Genderme Command, and believe upsetting incidens may occur.

d)It is clear that the reason for the male population of Lice being reluctant to speak to members of the delegation was due to the people being warned not to say anything before the group entered Lice. However the fact that despite this women and children explained what had been happening, their reactions and their openly stating that being a village guard was not comatible with their sense of self-respect is proof of the bankrupt of the persistence of the military rationale.

e)Once more in Lice the most concrete example if the imoverishment, forced migration and poor living conditions created by the long-running civil war environment has been observed in Lice. As is the case in many other places there is rationing in Lice.

f) We are worried that if oppression continuous in Lice there may be a mass exodus from the town.

Proposals

1)An official delegation of high-level officials must go to the town as soon as possible and urgently alleviate the situation of the people by putting an end to the arbitrary nature of authority there.

2)Both our report and press coverage demonstrate that the situation in the town is illegal, and these findings should be accepted as a report of an offense by the legal authorities and action taken.

3)National and International human rights organisations and all democratic organisations should urgently take action and ensure that a Lice Monitoring Committee is established.

4)Given the importance and seriousness of the issue MPs from the region in particular should raise the matter in the Turkish Grand National Assembly, call for a Parliamentary investigation and not remain silent.

Diyarbakir Democracy Platform