Hjälparbetare var agenter
Av Ferda Turan
Den 5 april 1995 dödades tre av turkiska Röda halvmånens medarbetare (Röda korsets motsvarighet i Turkiet) i den kurdiska staden Duhok i norra Irak. Nyheten möttes med bestörtning i Turkiet. Samtliga turkiska medier och officiella röster fördömde detta illdåd. Idag kan vi avslöja att två av dessa tre Röda halvmånen-medarbetarna i själva verket var säkerhetspoliser som bedrev underrättelseverksamhet i norra Irak.
Turkiska regeringen och turkiska Röda halvmånen begår brott mot internationella lagar. Under täckmanteln humanitär hjälpverksamhet bedriver turkiska säkerhetstjänsten (MIT) underrättelseverksamhet i norra Irak.
"Merih Onuk, Yild›rim Muratli och Osman Bulut, tre turkiska Röda halvmånen-medarbetare mördades i en av Röda halvmånens bilar på en bensinstation utanför den kurdiska staden Duhok i södra Kurdistan (norra Irak). Dessa tre arbetade med att dela ut matvaror och sträcka vänskapens och humanitetens hand till befolkningen."
Detta var nyheten i turkisk TV om mordet på de tre, av internationella lagar skyddade, hjälparbetarna.
Jordfästningen skedde i Ankara. Förutom de närmast sörjande kunde man se höga militärer, ovanligt många säkerhetspoliser och den högsta chefen för den turkiska säkerhetstjänsten (MIT) samlade omkring kistorna. Med andra ord hedrades dessa tre hjälparbetare som höga ämbetsmän på väg till sin sista vila.
I Damaskus mörka gränder
Ett hus i ett av Damaskus fattigkvarter. Ett område där kurder utgör majoriteten. Jag sitter på en madrass på golvet och väntar på en man som har flytt från sin stad, Duhok, i irakiska Kurdistan. Två timmar försenad kommer han.
-Fred över er, säger han och sätter sig snabbt ner vid dörren.
Det är svårt att gissa hans ålder. Det är i och för sig inte så lätt i denna världsdel att gissa åldern på personer utifrån deras utseende. Detta kanske beror på att folket lever mycket intensivt och farofyllt. Han ser ut som femtio men i själva verket är han kanske i 30-årsåldern. Han är rädd, mycket rädd. Det syns på honom. Men jag ser också hans mod. Modet som symboliseras av ett par papperslappar som nu ligger i någon av hans fickor. Dessa papper är samtidigt hans dödsdom och skälen till hans flykt från södra Kurdistan till Syrien.
-Kan du visa mig pappren, frågar jag honom snabbt. Jag har inte bråttom men jag är rädd att han ska fly från rummet.
Han tvekar lite först, men stoppar sedan sin högra hand i kavajens vänstra innerficka och plockar fram ett par hopvikta papper. När han överlämnar dem till mig känns det som om jag har befriat honom från en stor börda.
-Skriv om dessa mördare, säger han, skriv att inte ens i irakiska Kurdistan kan vi vara fria från dem. Skriv om dessa gamar som är utkläddda till duvor. Jag håller i min hand fotokopior på två ID-kort. -Känner du till de sju herdarna som mördades av turkiska soldater? Några av dem var mina släktingar.
Stympade kroppar
Visst minns jag dessa herdar som mördades av turkiska soldater tillhörande turkiska invasionsarmén. Måndagen den 3 april kl 22.30 var jag själv på rättsmedicinska avdelningen på Azadisjukhuset i Duhok när fem kroppar anlände. Dessa var fem kurdiska herdar av sju som greps av turkiska soldater söndagen den 2 april i närheten av staden Amadiya.
Kropparna som bars in tillhörde Serbest Abdulkadir, hans 50-åriga pappa Abdulkadir Tamerxan, 16-årige Ismail Hasan Muhammed Sharif och hans 46-årige farbror Abdulrahmen Muhamed Sharif och 41-årige Abdulla Feli Hussein.
Följande var mina anteckningar från denna natt:
"Rättsläkarna och deras medhjälpare är samlade vid bordet. 13-årige Serbest läggs först på bordet. Medan hans kläder skärs bort från kroppen kan jag se att hans hjärnskål på högra sidan är borta. Kraniet omkring det tomma hålet visar tydligt att den saknade delen har krossats och slitits sönder. Han har flera långa och djupa skärsår på kroppen. Jag noterar snabbt ett sådant på hans högra bröstkorg och ett vid hans könsorgan.
-Hans huvud har krossats, förmodligen av en gevärskolv och ett skott. Ett långt och vasst, knivliknande verktyg, sannolikt en bajonett, har tillfogat kroppen de djupa såren, säger läkaren högt och fortsätter sitt arbete över den späda kroppen.
Klockan 23.10. Andra kroppen bärs in. Det är 13-åriga Serbests pappa Abdulkadir Tamerxan. Hans kropp är mycket, mycket illa tilltygad. Värre än de andra fyras. Kanske torterades och mördades sonen först, inför hans ögon. Och kanske försökte han desperat rädda honom. Tankarna flyger iväg medan jag stirrar på ett svart hål där hans huvud borde finnas. Hans huvudskål är helt borta. Hans pekfinger på högra handen har nästan helt skurits av. När hans kläder skärs bort ramlar det lite salt ur hans handvävda saltpåse som fårherdarna brukar ha på sig. Han har också många djupa, långa skärsår på kroppen.

En av dem som har samlats över kroppen bryter tystnaden och säger:
-Det går kanske att acceptera att de sköts ihjäl. Men varför lemlästa kropparna? Är dessa turkar soldater eller barbarer?
Ännu en kropp. Och en hand som försökt skydda sin kropp genom att hålla i en av sina mördares, en turkisk soldats bajonett eller kniv. Endast skinnet håller de fyra avskurna fingrarna fast vid handen.
De 20 patronhylsorna som hittats vid dessa fem herdars kroppar finns nu i en påse. De är tillverkade i Turkiet för turkiska armén. Längst under de tomma patronhylsorna finns bokstäverna "MKE".
Två personer, Guli Zikri och Ahmed Fatah, som saknas fortfarande
-Vi letar fortfarande efter deras kroppar, säger de som är samlade utanför dörren. När de nu har sett hur turkiska soldater behandlar kurder kan de inte ens hoppas på att få se Guli eller Ahmed levande.
-Låt oss hämnas. Låt oss driva ut dessa barbarer ur vårt land, säger en av de sörjande till en lokal kurdisk politiker som befinner sig utanför rättsmedicinska avdelningens port.
-Snälla ni, tala med turkarna så att de ger oss 24 timmar så att vi kan tömma vår by, vädjar byborna från Shelazasom, som också är med bland de sörjande.
-Turkarna har omringat vår by. Ingen får komma in eller ut ur byn. Vi har inget kvar att äta. Våra familjer svälter. Säg till dem att åtminstone kvinnorna och barnen får lämna byn.

Dagen efter hittades också Guli och Ahmeds kroppar.
Ögonvittnen
Guvernören i Duhok ordnade snabbt en presskonferens och anklagade turkiska soldater för de bestialiska morden på dessa sju kurdiska herdar. I salen finns också ögonvittnen. Dessa är sex kvinnor som förgäves vädjade och bad de turkiska soldaterna att släppa deras makar, söner och bröder. Guvernören informerade också om att inom hans område har 51 byars invånare - 15 300 personer - flytt, 38 hus är nedbrända, elva civila har dödats och stora jordbruksmarker har förstörts på grund av turkiska arméns invasion.
-Vi, 800 000 invånare i Duhok, fördömer turkarnas invasion och fördömer all skada som turkiska trupper gjort i vårt land. Turkarna är ansvariga för allt detta. Vi kräver att de som utfört detta ställs inför rätta och straffas.
Turkiska arméns och regeringens standardsvar inför dessa anklagelser kom samma dag:
-Vi är säkra på att dessa mord har utförts av PKK. Våra civiliserade soldater skulle aldrig utföra sådana dåd. Tvärtom, vi delar ut livsmedel och mediciner till civilbefolkningen och har mycket bra relationer med dem.
Agenter
Nu sitter jag och tittar på två ID-kort tillhörande två av dessa turkar som officiellt delade ut livsmedel och mediciner till civilbefolkningen. Två turkiska Röda halvmånen-medarbetare som mördades i Duhok. Två ID-kort som har utfärdats av den turkiska säkerhetstjänsten. Två utsända agenter som planerade och utförde sprängattentat i södra Kurdistan under turkiska röda halvmånens flagga. Agenter som alla kände till ,även FNs lokalanställda, men ingen kunde bevisa det eller göra någonting.
-Berätta säger jag till honom, hur kom du över dessa Id-kort?
-Vi hade just lämnat våra släktingars kroppar och skulle till Amediya för att begrava dem. Lite utanför Duhok stannade vi för att tanka våra bilar. En av oss såg turkarnas bil och skrek högt att det var de som mördade våra släktingar. Han kastade en sten mot bilen. Några till följde hans exempel och kastade också stenar på bilen.
Allt gick mycket snabbt. De som satt i bilen svarade med att skjuta. Sex släktingar till de sju mördade herdarna låg livlösa på marken. Lika snabbt kastade sig folk över turkarnas vakter, tog deras vapen och sköt ihjäl alla tre. Kurdiska regeringens styrkor var snabbt på plats.
-Jag hjälpte en Peshmerga som försökte bära ut turkarnas kroppar. Jag stoppade snabbt min hand i de dödas fickor och plockade fram två ID-kort och tog också med mig en liten väska som fanns i bilen.
Resten gick snabbt. Han kopierade ID-korten och lämnade originalen via en bekant till den kurdiska polisen. Men Duhok är en liten stad. Polisen kunde snabbt ta reda på vem som hade tagit ID-korten. Polisen samarbetade med turkarna och i den lilla väskan fanns en hel del dollarsedlar, så han flydde helt enkelt från Duhok till Syrien.
Nu satt han framför mig i ett hus i Damaskus.
-Skriv, sade han återigen, skriv om gamarna som är utklädda till duvor.
Tidigare publicerad i
Arbetaren nr 23/1996

Översikt över de mänskliga rättigheterna i Kurdistan och Turkiet efter militärkuppen de
12 september 1980

- Först och främst har militärjuntan genom olika lagar och författningar stärkt sin makt och fortsatt sin terrorpolitik till våra dagar.
- Hur det smutsiga kriget i Kurdistan som pågått i 12 år inte fått den uppmärksamhet i media den förtjänar.
- Hur väst blundat för händelserna i Kurdistan.
Utifrån den sista punkten bör man observera att EU, som på grund av sin tystnad om kurdproblemet kan räknas som medskyldig till kriget . godkände en tullunion med Turkiet och även FN som anordnade Habitat II konferrensen i Istanbul nedsvärtat sin ställning.
Utifrån dessa tre punkter vill vi med denna text visa hur den militär-civila regimen och det smutsiga kriget i Kurdistan sedan 1980 förändrat livet socialt, ekonomiskt och ekologiskt.
Enligt människorättsorganisationen (IHD) förhåller sig försvinnaden efter häktning: 1990- 13 personer, 1991- 4 personer, 1993- 23 personer, 1994- 328 personer, 1995- 231 personer.
Krigsrapporter mellan åren 1990 och de tre första månaderna 1996 är följande:
Antal torterade: 3124
Antal häktade: 19326
Civila förluster: 1526 döda och 1153 skadade
Döda genom tortyr och politiska mord: 733
Tvångsevakuerade/nedbrända/förstörda byar: 2791
Döda i strid (militär, polis och gerilla):11804
Antal uppsägningar: 700 524
Förbjudna föreningar fack och media organ: 207
Antal fängslade parlamentsledamöter, författare, fackledare, vetenskapsmän och journalister (exklusive de senast tillfångatagna HADEP-medlemmarna och andra politiska fångar) : 194
Dömda till dödsstraff från juli 1995: 315.
Om man undersöker dessa siffror och tar hänsyn till andra händelser kan man se att utrotningskriget mot kurderna som pågått i 70 år bara förvärras. Under det 12 åriga kriget har 30 000 mist sina liv, över 3000 byar förstörts eller tvångsevakuerats, över 3 miljoner människor tvingats bli flyktingar i sitt eget land eller i främmande land och den grymma och barbariska turkiska regimen har vidgat sin terrorpolitk. Man bör ta hänsyn till att alla de vetenskapsmän, författare, journalister, parlamentariker och fackledare som kräver fred blir fängslade.
En annan viktig punkt är att de anti- demokratiska grundlagarna som kom till efter militärkuppen 1980 fortfarande gäller. Det betyder att den verkliga makten ligger hos armén . De speciallagar som fortfarande gäller i Kurdistan infördes för 16 år sedan och har medfört förtryck, våld och dödande. Och andra lagar som gäller i hela landet följs annorlunda i Kurdistan. t ex en som häktats enligt den beryktade paragraf 8 i antiterrorlagen kan hållas häktad i mellan 4-7 dagar men i Kurdistan i upp till 30 dagar.
Dessutom har de häktade i Kurdistan mycket svårt att få advokathjälp. Detta bevisar den turkiska statens rasistiska- och chauvinistiska politik gentemot kurderna.
Dessutom förstörs naturen i Kurdistan. Över 3 miljoner människor har tvingats att bli flyktingar i sitt eget land. ca 15 000 av dessa lever i Ertrush flyktingläger i södra Kurdistan (norra Irak)
Resten lever antingen i kurdiska eller turkiska storstadsgetton. Men även här får de känna av statens terrorpolitk.
Enligt IHD och THIV (människorättsföreningar) har 390 personer torterats till döds mellan åren 1980-1995. Dessutom har 17 personer hungerstrejkat till döds i protest mot den omänskliga fängelsepolitiken. Nyligen så hungerstrejkade 12 politiska fångar i Turkiet till döds. Hungerstrejken som fördes av tusentals fångar fick stor uppmärksamhet världen över och den turkiska staten insåg sig tvungen att acceptera fångarnas krav på bättre fängelsevillkor.
Nämnvärt är att den del av budgeten som går till "säkerhet" dvs kriget är fem gånger större än vad som går till hälsa och sjukvård. Trots allt detta barbari, fortsätter den turkiska staten sitt smutsiga krig mot kurderna och organisationer som FN och EU begår ett stort misstag när de blundar för verkligheten. Att Turkiet antogs till tullunionen är att erkänna och respektera deras smutsiga krig. Sedan Turkiet antogs till tullunionen har 243 byar förtörts, 14 473 personer häktats, 122 dödats efter tortyr, 99 fall av politiska mord rapporterats, 101 mediaorgan och organisationer förbjudits och 121 fängslats för sina åsikter.
Mellan januari 1995 och januari 1996 har 3894 människor mist sina liv och det smutsiga kriget ytterligare förvärrats. Målet är att avfolka hela Kurdistan.
Samtidigt har väst hela tiden blundat för problemet. Att Habitat -komferensen anordnades i Istanbul är ett bevis på det. Inte nog med allt detta så mördades tre HADEP- kongressledamöter och hela dess centralkommitté sattes i häkte efter partikongressen den 23 juni 1996 i Ankara. Det kom inga protester från västvärlden. Detta bevisar väst dubbla politik.
Denna text har skrivits utifrån fakta från IHD och TIHV. Vi överlämnar denna text som en "present" till FN, EU och västvärlden och miljoner människor som kräver fred, demokrati och frihet.

Med vänliga Hälsningar...

HÖG TID ATT GE FREDEN EN CHANS

Av: Eric Sundelius

De extrajudiciella avrättningarna i Turkiet fortsätter, men konsekvenserna blir alltmer förfärande Godtyckligheten och irrationliteten växer, likgiltigheten för handlingens innebörd manifesteras genom krystade rättfårdiganden, hotbilderna av "fienden" förgrovas och blir allt diffusare och allomfattande
Natten mellan den 8 och 9 augusti 1996 dödades i Adana två små flickor, Berivan(3 år) och Dilan(18 månader). Deras far dödades också, medan modern skottskadades svårt. Avrättningarna skedde i sam band med en razzia mot familjens hem av polis och säkerhetsstyrkor.
När alla hinder som spärrar statens användande av våld, tvång, terror och förtryck har tagits bort, vad återstår då av rättsstaten och de fundamentala friheterna? Historien har gett oss talrika exempel på de katastrofala följderna. Vi har också sett att oinskränkt våldsanvändning ofta legitimeras genom doktrinen om civilisationens seger över barbariet. Men överlägsen vapenmakt kan aldrig i längden monopolisera begrepp som sanning, rättvisa, förnuft och moraliskt omdöme.
Berivans och Dilans död är en varningssignal och bör utgöra en maning till oss alla att bidra till att lösa den pågående konflikten med fredliga medel.
En politisk dialog som resulterar i en rättvis fred kommer med säkerhet att varmt välkomnas av de turkiska och kurdiska folken. Det skulle också vara det värdigaste sättet att hedra minnet av Berivan och Dilan.

NYHETER FRÅN KURDISTAN JUNI - 1996-
Byevakuenngar nu även i södra Kurdistan.
Det turkiska armén tvångsevakuerar byar i södra Kurdistan. Efter den senaste tidens intensifierade krigföring från den turkiska arméns sida har flera strategiskt viktiga byar tvångsevakuerats. Bara i Kanimasi området har 17 byar tvångsevakuerats.(13.6.1996 Ö.P)
Människorättsorganisationens (IHD) alternativa HABITAT rapport
Enligt IHD:s alternativa HABITAT-rapport har 30.000 mist sina liv under det 12-åriga kriget och 2067 byar förstörts eller tvångsevakuerats officiellt, men den sanna siffran ligger mellan 2500-3000. Sedan 1990 har så många byar förstörts i dessa olika städer:

Batman: 127
Bitlis: 117
Igdir: 5
Sirnak: 213
Bingöl: 103
Maras: 17
Hakkari: 172
Elazig: 16
Erzurum: 9
Diyarbekir: 432
Kars: 12
Tunceli: 270
Siirt: 206
Mus: 23
Erzincan: 2
Mardin: 229
Van: 69
Agri: 45
Dessutom har ca 3000 fallit offer för politiska mord sedan 1991. (15.6. Ö:P)
Stor folklig hungerstrejk
De hungerstrejkande politiska fångarnas hälsotillstånd försämras. Ca 5000 fångar hungerstrejkar sedan april vilket snart kommer att kräva dödsoffer. 150 fångar omvandlade sin hungerstrejk till en dödsstrejk vilken ännu pågår. I Malatyafängelset tände fången Erol Coskun eld på sig själv i protest men vägras få hjälp trots att hans ben blev svårt skadade. Anhöriga och vänner till fångarna, vilka solidaritetshungerstrejkar runtom i landet har gång på gång blivit attackerade av polisen (23.6. Ö.P)
Diyarbekirs hälsoförbund: "2500 byar förstörda":
Enligt Needet Upekyuz, förbundets generalsekreterare, har mellan 2500-3000 byar förstörts eller tvångsevakuerats mellan 1993 - 95. Enligt rapporten är de främsta anledningarna till flyktingvågen följande:
-folk vägrar bli byvakter
-man stödjer PKK,
-arméns och byvakternas attacker och politiska mord,
-folket kidnappas och dödas av statens officiella och hemliga styrkor,
-militära operationer mot byarna
-den hårda och stränga kontrollen av byarna och att staten förstör och bränner byar, skogar och åkrar.
Enligt rapporten används endast 15 av 112 vårdcentralen i Diyarbakir Upekyuz berättar att hälsotillståndet är mycket svårt och att staten hindrar att hjälp når fram till flyktingarna. (10.6. Ö. P)
Attack mot HADEP-kongress På HADEP kongressen i Ankara den 24/6 attackerade polisen deltagarna. Polisen skyllde på att den turkiska flaggan revs ned och att man istället hängde upp ERNK-flaggan och en bild på Abdullah Öcalan. Efter att polisen anföll deltagarna med batonger häktade man partisekreterare Murat Bozlak och alla i partistyrelsen. Efter Kongressen på väg hem till Elbistan, blev Hulusi Kul, Mehmet Kaya och Mustafa Özturk, alla partimedlemmar, mördade i närheten av Sariz Kayseri medan Mehmet Kisa blev allvarligt skadad, Även Ayhan Halici och Imran Afsag skadades svårt efter att deras partihögkvarter i Izmir utsattes för ett bombattentat. Ankaras statliga säkerhetsdomstol har påbörjat en rättslig process för att förbjuda HADEP.
1 Mördade av kontragerillan:
Kutbettin Kuru(17) 12.06 -kiziltepe
Hidir Mut 22.06 -Sivas
Hulusi Kul, Mehmet Kaya
och Mustafa Özturk (alla HADEP-delegater) 24-06 - Kayseri
2- Skadade efter anfall av Kontra-gerillan:
Mehmet Kisa 24-06 - Kayseri
Kudret Kiyi 27-06 - Diyarbekir.
3- Mördade och skadade av militär, polis och byvakter:
02.06 Diyarbekir: Den 26/5 bonden Mikail Kudret (17) av specialstyrkor i Kulp men dör den 30/5 på sjukhus.
03.06: Seyhan Enc mördas av byvakter i närheten av byn Becuk den 30/5.
05.06 Batman: Efter att byvakter beskjutit en bil skadas Haci (?) Men hans fru och dotter dör.
06.06 Diyarbekir: På väg mot Sirnak häktas G.Ö en 15-årig flicka i närheten av Kulp, tas till Bismils fängelse där hon torteras och våldtas.
17.06 Hakkari: Iraniern Seddigka Cahani dör efter att polisen öppnat eld mot hans bil i Yuksekova.
08.06Hakkari: Militären stormar byn Baye och tvingar 55-åriga Sabri Beyter äta människoravföring, bryter bybos ben och misshandlar en sjuk bybo till döds innan de beslagtar djuren och bränner ner byn.
10-06 Hakkari: Mustafa Idis, Serif Yusuf, Adil Esad, Ali Mahmut, Resit Yunus, Ömer Taka Mele Tacir, Sexa och hennes två söner, Mirza Agazade, Muhamed, Hasan Mahsubi Sabah och Faki Celikbas mördas först och bränns sedan av militären.
16.06 Siirt: Byvakten Faik Engin mördar Ubeyit Alam och skadar Ihsan Aslan och Cengre Gultekin, alla tre släktingar till en annan byvakt.
22.06 Sivas: Militär stormar byn Mesit i Hafik och torterar Hasan Polat till döds.
25.06 Hakkari: Turkisk militär opererar på andra sidan gränsen i Iran och dödar 7 pesmergas tillhörande Irans KDP.

4-Försvunna under häktning:
04.06. Istanbul: Talat Turkogli häktas den 1/4 på väg från Edirne till Istanbul
05.06. Erzurum: M. Sabri Demir häktas den 23/5i byn Catak
10.06. Van: En okänd person tvingas in i en polisbil av polisen. Vittnen berättar att han skriker: "De tänker döda mig, de tänker döda mig!!".
12.06 Diyarbekir: Mehdi Beyhan (30) häktas den 4/6 i Lice.
13.06. Hafag: Hasan Özgun häktas den 9/6 i Antalya.
20.06. Batman: Sehmuz Eroglu häktas den 13/6 direkt utanför tingshuset efter att ha blivit frikänd från ett mål.
Diyarbekir: Fehmi Celik och Aziz Okcu häktas den 11/6 i Lice
22.06. Mardin: Nimet Demir och Dursum Kamis häktas den 21/6 mellan byarna Mazidag och Derik och militären bränner upp deras bil.
24.06 Diyarbekir: Ahmet Sormaz, Nurettin Aydin och 5 andra studerande häktas den 15/6 utanför Dicle Universitet. Istanbul: Sebahattin Hül och Findik Aslan häktas den 31/5 respektive 19/6 i Fatih.
26/6 Diyarbekir: Musa Pektas, Seymus Kartalmis, Hanifi Tektas, Ahmed Ates, Muhittin Karahan och Metin Karahan häktades den 17/6 i byn Kocik.
27/6 Diyaybekir: Selahattin Koc häktas den 12/6 i byn Seydek. Sirnak: A. Hadi Sidar häktas den 20/6 i byn Gundike Nele.
28/6 Mersin: Ahmet Selim Cakmak häktas den 12/6.
30/6 Diyarakir: Abdurrahman Celikbilek, HADEP-ledamot, häktas den 24/6 i Camlica-kaféet. Heybet Cicek och Cemal Basbug häktas den 13/6 respektive 19/6 i Cice.
Urfa: Haci Kamber Kaplan, Mehmet Erzin, Mustafa Kahraman och Adil Kaplan häktas alla den 25/6 i byn Dergili.
Izmir: M. Nuri Beyazit, HADEP-medlem, häktas den 25/6 på väg hem från HADEP-kongressen.
5 - Döda eller skadade av minor eller bomber:
06.06 Syd-Kurdistan: Efter den turkiska arméns bombardemang i Gari- området dör Ömer Ismail Ömer och 23 bybor skadas allvarligt.
07.06. Sirnak: Hursit Sen skadas svårt efter att ha trampat på en mina.
12.06 Hakkari: Huseyin Ras dör efter att ha trampat på en mina i byn Asut.
14.06. Maras: Mehmet Arifoglu skadas svårt efter en bombutlösning i Uzuncarsi.
20.06. Diyarbakir: Efter att en bomb träffat deras bostad, dör barnen Dernaz, Denodil och Enver Babur och två andra barn skadas svårt.
24.06. Van: Halil Silor förlorar sitt ena ben efter att ha trampat på en mina i byn Urik.
26.06. Izmir: Ayhan Halici och Imran Atsay, HADEP-delegater, skadas allvarligt efter ett bombnedslag på partibyggnaden. Sirnak. Selman och Hasan Öncu och Abubekir Guzel skadas allvarligt efter att den bil de färdades i kört på en mina.
30.06 Öst-Kurdistan: Turkiska armén bombarderar i gränsområdet varvid 3 kvinnor och ett barn i byn Zere skadas. I byn Serbent dör Ali Ecem och 90 av hans husdjur.

6-Helt eller delvis brända eller tvångsfördrivna byar:
Mardin: Zorava, Sirecki, Sarinci
Van: Arcun, Avan, Askan, Sivres, Nahvend, och Sindar
Batman: Tarpinek, Maglu
Hakkari: Bace
Syd-Kurdistan: Kare, Baluka, Hese, Simalaya,
Afsarke, Hese, Herkaciiya, Yekmal, Xirabe, Helwa, Tiranij, Bigdaxde, Giri Berburi, Cemdostina, Milika, Betanira, Duri.

FREDSLOPPTAL
Kära fredsloppsdeltagare !
Jag välkomnar alla deltagare och tackar Proletären FF för att de bjudit oss hit. Som ni kanske redan vet är Kurdistan uppdelat mellan 4 stater, nämlingen Turkiet, Irak, Iran och Syrien. Kurderna utgör en nation på 40 miljoner människor.
Det är nu 12 år sedan Turkiet började föra sitt smutsiga krig mot kurderna. Under dessa 12 år har mer än 3000 kurdiska byar brännts ned och tömts på sin befolkning av turkiska armén. Uppskattningsvis 4 miljoner kurder är nu på flykt i sitt eget land.Denna siffra ökar för varje dag som går. I sitt krig mot kurdena har staten brännt ned och skövlat skogar och förstört allt levande i miljön där kurderna utgör befolkningen. Ett hjälpmedel i denna förstöring har varit att med flyg bomba byar och skogar.
'Dessa bombningar resulterade i att 35 000 kurder tvingades fly till Södra Kurdistan (Norra Irak) våren 1996. Mer än 15 000 av dessa lever nu i Ertrush lägret som beskyddas av FN. Trots det lever de under mycket dåliga förhållanden. Värst är det för kvinnorna och barnen. Hitills har 50 kvinnor, barn och äldre dött på grund av de dåliga förhållandena. Och de miljoner kurder som flytt till turkiska och kurdiska storstäder lever i enkla plasttält i stadens slumområden. De hämtar föda från soptipparna som omger slumkvarteren i storstäderna. Dessa människor har sökt hjälp av Kurdiska Röda Halvmånen. Den Kurdiska Röda Halmånen har med sina knappa resurser försökt hjälpa dem. Men hjölpen har inte varit tillfredställande för de behövande på grund av det stora antalet.
På grund av det smutsiga kriget väntar idag tusentals människor på hjälp från humanitära och politiska organistaioner i Europa och världen. 1988 bombade kurdslaktaren Saddam Huseyin den kurdiska staden Halabja med kemiska vapen och dödade 5000 civila kurder. Men tyvärr har idag två kurdisk a feodala grupper ökat sina inbördes strider som underblåsts av Turkiet, Iran och Iran. Dessa strider har lett till att 70 000 människor flytt undan striderna till bergsregionen nära Irans gräns. Dessa lever i mycket dåliga förhållanden och återigen så visade det sig att det är civila som drabbas mest av krig.
Därför har Kurdiska Röda Halvmånen tagit på sig ansvaret för att hjälpa och skydda dessa civila.
För att hjälpa dessa civila har vi börjat arbeta ned tre olika projekt:'
1- Att hjälpa föräldralösa barn
2- Att hjälpa flyktingar i Kurdistan
3- Att bygga ett sjukhus i Erbil (Södra Kurdistan)
För att dessa projekt skall förverkligas behöver vi andra humanitära, politiska och religösa
organisatiners och olika privatpersoners hjälp. Vi tackar ännu en gång och hoppas på en fredlig värld för alla förtryckta folk.'
Kurdiska Halvmånens ordf.
Mehmet Üzel

NYHETER FRÅN KURDISTAN JULI 1996

Ännu en annan strategisk by:
Van: för att öka kontrollen över kurdiska byar har ännu en strategisk by bildats. I Gurpina i Van har militären tvångsevakuerat 5 byar och plaserat byborna i byn Agcuri. (7/7 Özgür politika)

UNHCR stoppar flyganfallen:
UNHCRs pressekreterare Ron Redmond meddelade i Geneve att turkiskt militärflyg rutinmässigt bombar i södra Kurdistan. Senast angreps flyktingförläggningen i Ertus den 2/7. Redmond krävde ett stopp för bombningarna. Den senaste månaden har ett tiotal civila dödats o ett mångdubbelt antal skadats.
( 07.07. Ö.P.).(26.05 Hüriyet)
Mordhot:
HADEP - medlemmen Sahap Dogan häktades den 10/6 och torterades svårt. Efter tortyren tvingades han till kyrkogården där han tvingades gräva en grav och hotades att begravas där om han fortsätte sin politiska linje.(Ö.P. 8/7)
Dödsoffer i flyktingkamp:
I flyktinglägren i Ertus i Çukurca råder epidemier vilket krävt 15 barns död. I lägren lever 600 personer. Familjerna hindras att återvända till sina byar av militären. Fler dödsoffer väntas p.g.a. de pågåande epidemierna. (Ö.P. 25/7)

Iranska armen in i södra Kurdistan :
Erbil: Den Iranska armén har gått in i Södra Kurdistan (Norra Irak) med 2000 soldater och 100 tanks. Officiellt jagade man rebeller tillhörande Iranska- KDP, men värst drabbades kurdiska flyktingar från Iran bosatta i Molla Ömer området nära Erbil, där två barn dödades och 7 skadades. 4 kvinnor i flyktingläger tände eld på sig själva i protest mot anfallet.
IHD - rapport januari - maj 1996
Dödade av okända gärningsmän 3
Oskyldigt dödade och dödade efter tortyr 67
Dödade civila efter polis - eller militärangrepp 33
Skadade civila efter polis - eller militärangrepp 64
Dödade i strid 638
Antal tortyrfall 203
Antal anhållna 8823
Häktade 778
Tvångsevakuerade byar 46
Bombanfall 49

1 - Dödade av kontragerillan:
Mehmet Inanc 09. 07 - Cizre

Sükrü Yanar(45), Nurettin Yazici och en okänd 21.07 - Lice
2 - Skadade av kontragerillan:

Mehmet Tuna 24 . 06 - Diyarbakir
3 - Dödade eller skadade av polis, militär eller byvakter:

Diyarbakir: Sahap Dogan HADEP - medlem torteras och mordhotas för att ha samarbetats med staten.
11. 07. Syd Kurdistan: Efter att turkiskt flyg bombat byarna Pistilan, Mehbut, Hizna och Bane skadas 12 barn.
14. 07. Maras: Ismet Demiralp, Sener Akkol, Bayram Akduman och Mevlut Taskin mördas av byvakter i Nurhak.

15. 07. Istanbul: Mahmut Dalgic mördas den 13/7 av polisen Aydin Yilmaz i förorten Mahmutbey.
16.07. Istanbul: Gülizar Simsek, Emine Tuncel, Hasan Hüseyin Onat och en okänd mördas i sina hem.
18.07. Mardin: Remzi Uyan(34) skadas när militären öppnar eld mot honom och avlider senare på sjukhus.
21.07. Istanbul: Levent Dogan deltar i en demonstration till stöd för de hungerstrejkande och mördas efter att polis skjutit mot massan.
Adana: M.A en ung kvinna anhålls och våldtas efter att ha vägrat att samarbeta med staten den 24/6. Hon släpps den 15/7 i Inönöparken.
24.07. Hakari: Hamza Kek Melle, Rahmet Abdullah Hasan, Muhuttin Fazil Ali, Eyup Isa Yahya och tre andra ökända som smugglar över gränserna mördas av militär i närheten av byn Biwerse och förklaras som PKK-are.
Bingöl: Halil Baki skadas svårt efter att militär skjutit mot hans bil.
27.07. Mardin: Militär skjuter mot en grupp smugglare vid Syrien-gränsen där Yahya Basak dör.

4 - försvunna efter anhållande,:

02.07. Diyarbakir: Ahmet Demiray anhålls den 24/4 i Baglar.
04.07. Van: Hasan Bilik en persisk affärsman anhålls den 2/5 av byvakter i Caldiran.
05.07 Istanbul: Necat Aydin anhålls den 3/7 i Kagithane.
06. 07. Sivas: Mustafa Tokus anhålls den 22/6 I Divrig.
07.07. Istanbul: Ayten Caliskan, Abdurrahim Necmettin och en okänd anhålls den 27/6 i Eminönö. Naif demir anhålls den 3/7 i Kartal
09.07. Adana: Hasan Taybogan anhålls den 1/7 på väg från Hozat till Elazig.

16.07. Diyarbakir: Salih Koyuncu anhålls i Diyarbakir.
19.07. Mardin: Isa Efe anhålls den 7/7 i Derik.
20.07. Adana: Salih Özbek anhålls den 18/7 efter att han besökt sin far i fängelset.

21.07. Diyarbakir: Ibrahim Kartay anhålls de 16/7 i Hani. Även Nezir Ödemir anhålls i Huzurevler..
Istanbul: Lezgin Akay anhålls den 13/7 i Umraniye där han besökt en släkting i fängelse.
24.07. Cemsid Özbay anhålls den 16/7 i Sakirpasa.

27.07.Diyarbakir: Mikail Temiz och Ibrahim Malgir anhålls den 21/7 på väg från Cinar till Diyarbakir
5 - Mördade efter kidnappning:
30.07. Mardin: Suleyman Seyhan anhålls i november 1995 och hittas torterad till döds senare.

6 - Dödade eller skadade av minor eller bomber:
01.07. Diyarbakir: B.B ett elvaårigt barn dör efter att trampat på en mina i Lice.
25.07. Hakari: Sevdin Kilic dör och Ahmet Keskin skadas svårt efter att deras bil kört på en mina mellan Kadana(caliskanlar) och Katuna(kayalar).
7 - Helt eller delvis förstörda byar:
Bingöl: Gurnik
Bitlis: Gisk, Totan, Hormiz.

Diyarbakir: Kurucayir, Kubek, Dercan, Gepmane. Amrexe, Helhel och Barguc.
Mus: Hasina.
Siirt: Rejnav
Van: Govan, Xazir, Xatyan, Sililan, och Dudan.
Syd-Kurdistan: Simsakiye, Duri, Afsurk, Kari, Baluka, Hese, Simalya, Merkaciya, Yekmal, Xirabe, Helwa, Tiranij, Bigdaxde, Gire Berbun, Cemdostina, Milikta, Batman.
NYHETER FRÅN KURDISTAN AUGUSTI - 1996
Morden ökar:
I augusti månad ökade morden som begicks på öppen gata i hemmen eller på torg av polis och militär.
Adana: polis och specialstyrkor öppnar eld mot Ömer Bayrams hem den 8/8 i Kucukdikili, varefter Abdurrahman Sari, Ridvan Altun, Ömer Bayram och hans två döttrar Dilan (1,5år) och Berivan(3 år) dör. Bayrams fru Yeter Kaplan skadas svårt i anfallet. Gökhan Bayram, sonen som gömde sig under anfallet, hittades senare oskadd. Enligt polisen var det frågan om skottlosning från båda sidor men obdultionsrapporten bevisar att det var frågan om mord.
Istanbul: Ali Haydar Göcer anhålls den 7/8 i Bahcelievler. Dogan lämnas till sin familj torterad och mördad.
Igdir: Aziz, Mehmet och Enver Uygun får tillstånd av polisen att hämta vatten från en brunn. Framme vid brunnen möter de militär som dödar dem. Aziz dör på plats medan Mehmet och Enver lämnas kvar svårt skadade.

Diyarbakir: Polisen opererar i Baglar den 5/8 och skjuter ihjäl Naci Karatay och Mahmut Tosun.
Istanbul: Senem Adali(21) och Mahmut Kaya(22) mördes av polis i Alibeyköy den 20/8.

Diyarbakir: Mehmet Odun blev ihjälskjuten av specialstyrkor i Kulp den 19/8. Hans lik grävs ned i ett dike i närheten.
Manisa: Servet Surucu(27) anhålls av militär den 2/8 och tre timmar senare slängs han död framför dörren till sitt hus.
Mardin: Semsettin Gezici och Ahmet Ay anhålls av militären den 12/8 i Dargecit och hittas dagen efter mödade.
Dersim: Mazlum Mansuriogli(24) anhålls den 16/8 i Lerme och och mördas senare.
Sivas: Mustafa Tokus anhålls den 22/8 i Divrigi men hittas dagen efter ihjäskjuten.
Tortyr under läkarbesök:
Tidningen the Observer skrev i en artikel att läkare i Turkiet medverkade under tortyren för att undersöka offren och berätta hur mycket de tålde. Detta förekom ofta berättar läkaren som vill vara anonym. (Özgür Politika 27. 08.).
Människorättsorganisationen(IHD): "3000 fall av tortyr under det första halvåret"
IHD skriver i en rapport att det förekommit 3000 fall av tortyr under de sex första månaderna. Enligt rapporten har 7 personer dött till följd av tortyr, 57 kvinnor har våldtagits och 75 personer har blivit handikappade efter tortyren. (Ö.P 03.08).
Livsmedelsembargo
Siirt: Enligt HADEP i Siirt råder hungersnöd i byarna Nivila(Cizmeli), Kanika(Dalkuru), Deriskan(Demiremek), Ers(Gedikasar), Bezikni(Cintepe) och Rejnav(Bayiryüzü) till följd av att militären införde livsmedelsembargo i början av året.

JUNI - RAPPORTER i IHD
Politiska mord 7
Döda i strid 297
Dödade civila av pols, militär eller byvakter 16 Civila som dödats av polis, militär eller byvakter 11
Antal tortyrfall 16
Försvunna efter anhållande 34
Antal anhållanden 3482
Häktade 120
Tvångsevakuerade byar 6
Antal bombanfall 12

1 - Mördade av kontragerillan:
Necip Avci 09.08. Diyarbakir.
Harun Cayir(25) 23.08. Diyarbakir.
Hatice Kaya, Gulbahar och Bahar Telcin(2,5 år) 23.08. Sivas.
Sevket Alparslan 27.08. Van
Haci Mehmet Demir 28.08. Mardin

2 - Skadade efter kontragerillans anfall:
Veysi Oduncu 12.08. Diyarbakir.
Cumali och Asiye Keseci 20.08. Adana.
3 - Mördade eller skadade av polis, militär eller byvakter:

03.08. Diyarbakir: H. Isa Temiz, Musa Kertusi, Sadun Basboga, Halef, Kesire Sahdettin Barte, Sehmus Zorlu och Ibrahim Vari skadades alla svårt efter att statsstyrkor anfallit byn Elverdi.

05.08. Diyarbakir: H. D en 16 årig yngling skadas svårt efter att militär öppnat eld mot honom
06.08. Kayseri: Fuat Önder (25) som sedan 14 månader sitter fängslad i fängelset i Kayseri mördades i sin cell efter att fängelsedirektören och högerextremister och fascister i MHP misshandlat Önder. Hans familj fick beskedet att Önder dött efter att han deltagit i hungerstrejken.
10.08. Adana: Ömer Bayram, Dilan Bayram(1,5-år), Berivan Bayram(3), Abdurrahman Sari och Ridvan Altun mördas, Ömers fru Yeter Kaplan skadas allvarligt och sonen Gökhan utsätts för mordförsök. Närpolis och specialstyrkor utför illdådet i Kucukdikili.
17.08. Igdir: Aziz, Mehmet och Enver Uygun ska hämta vatten ur brunnen när polis öppnar eld. Aziz dör på plats men Mehmet och Enver skadas svårt och lämnas kvar att dö.
18.08. Diyarbakir: Naci Karatay och Fevzi Tosun skjuts ihjäl och en förbipasserande, Gülten Uçar, skadas när polis och specialstyrkor anfaller i Baglar.
19.08. Bitlis: Cumali Taysin och Teymen anfölls av byvakter i byn Cevizli. Cumali Taysin dör medan Teymen skadas svårt.
22.08. Istanbul: Senem Adali och Mahmut Kaya mördas av poliser och paramilitära styrkor i Alibay köy.

Diyarbakir: Mehmet Odun mördas av paramilitära styrkor i Kulp, Liket slängs med i en grav och täcks över.
24.08. Hakari: Militär öppnar eld mot lekande barn där Fatih(5), Selim(6) och Semra(19) dör och Sehriban Seven skadas allvarligt.
29.08. Siirt: Fadil Kayar(10) skadas allvarligt efter att militär anfallit byn Eyne(Baggöze).
4 - Försvunna efter anhållande:
01.08. Istanbul: Önder Sarkci anhålls i Esenyurt den 18/7
02.08. Diyarbakir: Ender Kelekciler anhålls de 25/7 i Bismil.
03.08. Diyarbakir: Mikail Temiz och Ibrahim Malgir anhålls den 21/7 i byn Elverdi.
05.08. Diyarbakir: Ihsan Mansur, Mehmet Erbek och Cengiz Kusku anhålls den 12/7 i byarna Derca och Kubik.
Istanbul: Muhammed Sahin anhålls den 2/8 i Kadiköy.
12.08. Adana: Arif Günes och Tahir Aktas anhålls den 8/8 i Kucükdikili.

20.08. Diyarbakir: Remzan Yaman anhålls den 17/8 i Yenikösk. Kutbetin Kara anhålls på väg till Mardin.
21.08. Diyarbak›r: Y›lmaz Kahraman och Sabriye Karakoç anhålls den 16/8 i Baglar.
22.08. Diyarbakir: Sehriban Aslan (48), Hüseyin och Sabri anhålls den 13/8 i byarna Siginak, Cirali och Koçera.
28.08. Mardin: Sehmus anhålls den 25/8 i Derik.
29.08. Hakari: Halil Ertus, Selahatin Askan, Süleyman Tekin, Ahmet Bozkurt och Coleman Kaya anhålls alla den 24/8 i byn Xenanis i Derik.

30.08. Diyarbakir: Elmas Yigit anhålls den 25/8 i Seyrantepe. Emin Ali Deniz anhålls den 14/8 i Ergani.
5. Mördade efter kidnappning:
10.08. Istanbul: Ali Haydar Göçer anhålls den 7/8 utanför sitt hem. Hans lik överlämnas till familjen och har spår av tortyr och skottskador.
12.08. Manisa: Servet Sürücü anhålls den 2/8 i Sarigöl. Tre timmar senare hittas hans lik.
16.08. Mardin: Semsetin Gezici och Ahmet Ay anhålls den 12/8 i Dargeçit. Samma dag hittas de mördade.
18.08. Dersim: Mazlum Mansuroglu anhålls den 16/8 i Cerme. Hans lik hittas utanför Cerme.
28.08. Sivas: Mustafa Tokus anhålls den 22/8 i Divrigi. Hans lik hittas senare på samma plats.

6. Dödade eller skadade av minor eller bomber:
09.08. Diyarbakir: S.D.(7) och F.D.(8) skadas allvarligt av en handgranat. Den ena förlorar ett ben medan den andre förlorar en arm.
7. Helt eller delvis förstörda byar:

Diyarbakir: Kubik, Dircim(Tavsantepe), Iskender, Goma Haci
Hakari: Xenanis(Otlucu)
Sirnak: Kerasa.
Siirt: Salpame(Akdiken), Sidade(Demirli), Kelemerana(Erduragi), Tarul(Yenmez).
Van: Akçuri(Tasliyazi), Askan(Bühec).

Press Release

Turkish State found guilty in the European Court of Human Rights
In the first decision of the European Court of Human Rights concerning the forced eviction of Kurds from South East Turkey the Court found that the burning of houses and destruction of livestock belonging to the inhabitants constituted a violation of the European Convention of Human Rights.
The case Akdivar and others V Turkey (application No 21893/93) concerns the destruction of nine houses in the village of Kelekçi , Diyarbakir Province and the subsequent destruction of the village. The applicants stated that
"on the 10th of November 1992 the Turkish Security Forces launched an attack......burning their homes and killing animals and livestock belonging to the inhabitants."
The court found that the
"security forces were responsible for the burning of the applicants houses..... and that the loss of their homes caused them to abandon the village and move elsewhere".
The Turkish State was found to have violated the applicants rights to respect for private and family life and the peaceful enjoyment of their possessions. No justification for these interferences have been given by the government.
In an effort to intimidate the applicants into withdrawing their application to the court, a number of applicants were questioned by Turkish authorities about their applications and asked to sign a declaration denying that they had ever made applications...Two applicants had been filmed by the authorities in the course of these interviews. The Court concluded that this amounted to " a form of illicit and unacceptable pressure on the applicants to withdraw their application" and that Turkey had therefore violated Article 25 which guarantees the right to individual petition.
The Turkish State has been ordered to pay the applicants costs and expenses and the Court will decide on further compensation at a future date.
This isolated case is just one among numerous cases concerning the evacuation and destruction of villages in South East Turkey. To date an estimated 3 million people have been evicted from villages...following the destruction of 3000 villages in South East Turkey. A further case has been referred to the Court and a large number of cases are presently before the European Commission. The massive scale of the destruction of villages in South East Turkey by the State can only be interpreted as a long term state policy directed at Turkish citizens of Kurdish origin to achieve massive population displacement from the emergency region of South East Turkey. Despite the decision of the European Court the evacuation and destruction of villages in Turkey is continuing. Kerim Yildiz - Executive Director of the Kurdish Human Rights Project has stated that "this decision has important implications for all displaced people in South East Turkey and...it is hoped that the Turkish Government will abide by the judgement of the European Court and rescind its policy on forced village evacuations." Given that Turkey currently enjoys the advantages of membership of the Council of Europe its only just response to the finding of the European Court is to abide by this decision and immediately cease any further violations of the European Convention of Human Rights on the Turkish citizens of Kurdish origin.

Varför Kemiska vapen?

Kemiska vapen angriper alla levande varelser. De är särkilt verksamma mot oskyddade civila människor. Av denna orsak har dessa vapen totalförbjudits i FN:s konvention mot kemiska vapen. För att få en tydlig klarhet om vad begreppet kemiska vapen omfattar krävs en beskrivning av de tre viktigaste huvudtyperna av kemiska vapen. Dessa är: nervgaser, hud- och vävnadsskadande ämnen (bl. a. senapsgas) och tårgaser. Av dessa tre typer är nervgaserna de giftigaste kemiska stridsmedlen. De är färglösa. De verkar på nervsystemet och leder till kramper i andningsmuskulaturen som gör det omöjligt att andas och man dör genom kvävning. En milligram nervgas är tillräcklig för att döda en frisk vuxen man. De tre vanligaste nervgaserna är sarin, soman och VX.
De hud- och vävnadsskadande ämnena är den andra huvudgruppen av kemiska stridsmedel. De ger upphov till svåra skador i kontakt med hud, slemhinnor eller ögon. Om ämnena inandas uppstår svåra lungskador. Bildningen av vita blodkroppar upphör så att kroppens immunförsvar inte kan försvara sig mot infektioner. Det mest kända stridsmedlet i denna kategori är senapsgas. Men även ämnet lewist hör till denna typ av stridsmedlet.
Tårgaser räknas som kemiska stridsmedel om den används för krigföring enligt FN-konventionen och den utgör den tredje gruppen av kemiska stridsmedel. Den kändaste typen av tårgas har framställts av USA och den har NATO-beteckningen CS. Denna typ av tårgas och änvändes i stor skala under Vietnamkriget. CS verkar på ögonen och andningsvägarna. Effekten uppstår inom några sekunder. Ögonen börjar svida, rinna och det kan till och med slutas genom kramper i ögonlocken.
Tre länder, USA, Ryssland och Irak, är idag officiella innehavare av kemiska stridsmedel. Men många fler stater har producerat kemiska stridsmedel och har fortfarande stora mängder lagrade.
De enda länder som i modern tid använt sig av kemiska stridsmedel är USA och Irak. USA:s kemkrig mot Vietnam är väldokumenterat. Dessa gifter orsaker än idag missfall hos foster vars producent skadats av gifterna. Den Irakiska attacken mot staden Halabja intar en särskilt plats i världshistorien. Dess råhet, grymhet, människofientlighet och bestialitet ä i en klass för sig och kommer alltid att visa vilken grymhet människans intelligens består av.
Hur grymt var det inte att se bilderna som visade offren från Halabjamassakern då de kablades ut.Man hade svårt att acceptera att man var människa. Man ville inte visa att man var en människa och det på grund av skammen över att tillhöra en varelse vars art begått en grymhet utan like och detta mot sin egen art. På vilket sätt skulle man kunna agera för att försvara attacken? För det var ju till stor lycka för vissa individer. Jag tänker på de företag i väst som försett Irak med utrustning till att kunna framställa dessa vapen. Tänkte de aldrig på att bruket av vapnet kan komma att användas mot människor? Och mot vilka användes de? Inte var det soldater som var i stånd att erövra dess land och därmed hota deras "Internationellt erkända gränser" eller "Nationens säkerhet". Nej, det var 5000 oskyldiga människor som ingick i barnfamiljer som gasades ihjäl som försöksdjur. Och detta skedde öppet i den tid som vi har lärt att kalla "den moderna nutiden" och "informationssamhällets gryning". Det var inte ett dåd som en ensam galning begick. Denna attack skedde systematiskt och var ett led i Saddams utrotningskrig mot kurderna. Att det finns 96 dokumenterade fall där Irak använt sig av kemiska vapen mot civila kurder bevisar den systematiska utrotningen som skedde med hjälp av kemiska vapen. I dessa attacker dödades tusentals människor men det väckte inte uppmärksamhet som Halabjamassakern gjorde. För man hade kommit i underfund med att offren i fråga varit kurder och det hade gjort att det helt plötsligt förföll sig naturligt att kurder återigen blivit offer för ett eller annat lands aggressivitet.
Att aggressivitet finns mellan folk och stater är acceptabelt och förståeligt med tanke på människans oförmåga att anpassa sig efter andras predikningar och lagar. Men att man med sin ofantliga grymhet vänder sig mot försvarslösa kvinnor och barn och med fruktansvärda metoder gasar ihjäl dem är något som är onaturligt och oförståeligt. Brukandet av dessa otillåtna kemiska stridmedel som på ett plågsamt sätt kväver människan, dränker den med ens eget blod och fräter sönder huden placerar människan utanför den natur som hon egentligen aldrig har förstått sig på.
Det är verkligen svårt för oss människor att identifiera oss med de galna mördarna som för en politisk idé utplånar städer i syfte att uppfylla det idén kräver. Men ännu svårare för oss kommer det att vara att identifiera oss med offren för dessa idéer. För hur skall man kunna identifiera sig med en kvinna som tillsammans med sina barn och sin man på två sekunder dödats av nervgas? Hur skall man kunna lista ut vad hon tänker på innan dödsögonblicket? Ville hon rädda sin man först? eller förtvivlad slängt sig över sina barn i det ögonblicket? Jag undrar då vad mannen i så fall tänkte på. Klart är det att vi inte skulle kunna kontrollera vårt liv om vi känt det offret känt. Men å andra sidan tror jag att vi skulle ha svårt att erkänna de känslorna. Och med vårt ofattbara tröstningsförmåga skulle livet trots allt vidare, men en ny världsuppfattnnig skulle vi få med.
Men låt oss allihopa stämma upp vår röst och inte låta kemiska vapen blir oskyldiga barns död.
Källa: UD: konventioner mot kemiska vapen
O. Gebari
Av Serfiraz Serin