Kurdistan Sol 12

NYHETER FRÅN KURDISTAN
JANUARI 1998

Kvinnlig gerilla dog i fångenskap i Sakarya:
Serpil Yilmaz (25), som sårades och togs till fånga i strid för två månader sedan, har avlidit av hjärnblödning. Trots vädjanden från flera människorättsorganisationer att hon måste få medicinsk behandling, vägrade myndigheterna att agera.(Ö.P.7/1).
Vem är trovärdig?
Mardin: Polisstyrelsen i Mardin uppger att 30 personer i Mardin med omnejd dödades av "okänd gärningsman" under 1997. Den turkiska regeringen hävdar att några sådana mord inte inträffat sedan början av 1997.
(Ö.P. 5/1).
Turkiska militärens hot: "Om du blir byvakt slipper du se din familj svälta."

Diyarbakir: Hungerstöd råder i byarna kring kretsstäderna Kulp, Lice, Hani och Hazro p.g.a. skärpt ransonering av livsmedel. Vid dålig väderlek kan inte befolkningen i städerna resa för att handla livsmedel. Särskilt alarmerande är läget i byarna Dekan (Durukuyu), Bekiran (Kipcak), Muahderik(Demirkuyu), Siltaniye (Torimova), Körbeyt, Basimt, Malahirva, Binin (Karaagac), Tirkevan Mala Hirma, Kilis (Akyol) och Malaalike där militären hindrar befolkningen att proviantera för vintern sedan 21/12. 12 barn från byn Binin har lagts in på sjukhus p.g.a undernäring. Männen i dessa byar har vägrat enrollera sig som byvakter (Ö.P. 5/1, 9/1, 20/1, 25/1.).
Anmälningar mot Turkiet till Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter.
Sedan 1987 figurerar Turkiet jämt och ständigt som svarande inför Europadomstolen för brott såsom förstörelse av byar, tortyr, utomrättsliga avrättningar, kidnappningar etc.
Hittills har närmare 1800 anmälningar mot Turkiet registrerats. Det är mest kurder som står bakom anmälningarna, som fördelar sig på följande sätt: 358 fall av förstörelse av byar i Kurdistan, 114 fall av tortyr och kidnappning, 6 fall av partiförbud, 205 fall av olaga tillgrepp av egendom av staten, 136 fall av tortyr och olaga häktningstider, 59 fall av kränkningar av åsiktsfriheten, 48 fall av fel i rättegångsförfarande, 23 fall av försvinnanden och utomrättsliga avrättningar samt 847 fall av övriga brott.
I landet annorlunda (läs Turkiet) måste polis och militär skyddas av civilister
Sirnak: En militär förordning från 1/10 1997 som godkänts av borgmästaren och kommunfullmäktige föreskriver att offentliga byggnader i Sirnak och dess omgivningar måste bevakas av tvångsrekryterade civilpersoner. Bevakningen gäller även polis- och militärkaserner. (Ö.P. 14/1).
Tortyr i fånglägren
Södra Kurdistan: Frigivna fångar uppger att det förekommer tortyr i de av KDP drivna fånglägren i Erbil, Selahaddin, Aqre, Dohok och Diana. I dessa läger finns c:a 5000 fångar från PKK och PUK och det är framförallt de förra som misshandlas och torteras. PKK-arna togs tillfånga sedan den turkiska armén invaderade Irak i maj 1997 och opererade tillsammans med KDP.
(Ö.P. 17/1).
Fler mystiska dödsfall i armén
Alltjämt dödas soldater av kurdisk börd under militärtjänst i turkiska armén. Dessa dödsfall kallas officiellt "självmord". Följande fall har nyligen inträffat. Mikail Ataman, kurd från byn Kas (Sermikan) nära staden Adiyaman, dödades vid 4: e infanteribrigaden i Kars
16/1.
När militärledningen underrättade föräldrarna per telefon uppgav de att dödsorsaken var självmord. Föräldrarna påstår bestämt att det rör sig om ett mord, därför att dagen före dödsfallet ringde Mikail och förklarade att hans liv var i fara. Han sade ordagrant: "De vill ta livet av mig, far, du måste hämta mig härifrån". Obduktionsprotokollet talar också om mord.
Ercan Aydin från Mus, som gjorde militärtjänst i Hozat i Tunceliprovinsen, dödades 25/12 1997. Officiellt kallas det "självmord", men föräldrarna, som sett sonens kropp, hävdar att han blev skjuten i ryggen.(Ö.P. 22/1).
Klagomål till Europadomstolen bestraffas
Mardin: Befolkningen i byn Cilin, som drabbades av beskjutning och vars hus delvis brändes ned 15/1 1997, har utsatts för kraftiga påtryckningar då den avser att dra Turkiet inför Europadomstolen. Den 13/1 1997 fördes c:a 60 byinvånare till gendarmeristationen och hotades att ångra sina planer. Under vapenhot tvingades de att skriva under ett protokoll som påstod att byn skulle ha förstörts av PKK. (Ö.P. 18/1).
Gendarmeriet efterliknar maffian
Folket måste betala skyddspengar!
Batman: Invånarna i byn Licike ålades 9/1 av gendarmeriet att betala för deras försörjning med ett belopp av TL 7,5 million (300 kronor) per hushåll. För att undkomma razzior har 7 familjer redan betalt den begärda summan (Ö.P.16/1).

Rapport från IHD 1997
2514 personer dödades i strid mot militären
104 personer dödades av "okända gärningsmän"
114 personer dödades av polisen i häkte huvudsakligen genom tortyr.
151 personer dödades vid razzior av polis och militär. 239 personer sårades vid razzior av polis och militär.
66 personer har "försvunnit".
366 fall av tortyr anmäldes.
27308 personer greps varav
1273 personer häktades .
23 byar brändes ned.
127 bombanfall registrerades.
106 personer befinner sig i häkte p.g.a. sina åsikter.

1. Dödade av "okända gärningsmän"
Tekin Keskin - Istanbul 19/1 1997
2.Sårade av "okända gärningsmän"
Ilyas Cokay - Istanbul 20/1 1997
3. Dödade och sårade av militär, polis och byvakter
3/1 Izmir: Melek Erkil (49) torterades tillsammans med sin son F.E. (15) i sitt hem 26/1 1997. Orsaken var att polisen ville få dem att avslöja den efterspanade mannens upphållsort.
7/1 Mardin: När militär gjorde en razzia mot byn Xursanava (Yüceli) i Kiziltepe, blev Zekiye Eren så illa slagen att hon behövde sjukhusvård. Dessutom pryglades 30-åriga Hanife Eren så att hon förlorade medvetandet. Anledningen var att hon ännu inte gift sig och att hon därför anklagades för att vara medlem i PKK (!)
8/1 Mardin: Rabiye Bayur (13) sköts ned av den militära gränsposten när hon samlade bränsle i närheten av gränsen 5/1. Under hot tvingade polisen föräldrarna att underteckna ett protokoll, som angav att gärningsmannen var "okänd".
9/1 Van: Aydin Hakan pryglades av militären i närvaro av kommunfullmäktige. Orsaken var att han hade vägrat underteckna ett falskt protokoll som beskyllde PKK för att ha förstört hans hus och dödat hans djur.
12/1 Urfa: Två smugglare, Imam Aktay (26) och Isa Catanak, sköts 5/1 av militär när de överskred gränsen nära Akcakale. De pekades ut som PKK-are. 20/12 sköts fem smugglare på samma plats.
15/1 Usak: De politiska fångarnas kvinnoavdelning överfölls 12/1 kl. 10.30 av militär och polis i närvaro av statsåklagarna Metin Adalioglu och Hüseyin Avni Özcan. Fyrtio kvinnor skadades (några allvarligt) och vägrades medicinsk behandling.
20/1 Istanbul: Tre ungdomar besköts när de inte stannade på polisens anmaning. Seran Mert (18) träffades i huvudet och dödades.
21/1 Diyarbakir: Dilan Bulut (16) blev sexuellt ofredad av en soldat ur en militär specialenhet 18/1. Då hans far besvärade sig på militärposteringen blev han torterad så att han blev inlagd på sjukhus.
Van: Vid en militär razzia mot byn Kis (Abali) vars invånare vägrat bli byvakter, torterades 14 av dem. Hasan Yesildag (80), Aziz Demir (36), Mendo Sunalp och byledaren Giyasettin Ayakatik befinner sig i ett kritiskt tillstånd.
28/ Hakari: Remzi Ciftci, student vid Harran -universitet, greps för 8 månader sedan i Hakkari och torterades så svårt att han nu förlorat hörseln.
29/1 Siirt: Militärens schäferhundar ingjuter skräck i befolkningen i städerna Kurtalan och Baykan. Militären släpper medvetet sina schäfrar lösa på gatorna så att människor attackeras och till och med dödas av dem. I byarna Minare och Zogeyde blev Ahmet Kiran (20) och Haci Gök (21) ihjälbitna av gendarmeriets schäferhundar 5/1.
Diyarbakir: Emine Kul greps av civilklädd polis och torterades och dödshotades, sedan hon besökt anhöriga i fängelset.
30/1 Adana: Journalisterna på veckotidskriften "Kurtulus", Mehmet Topaloglu och Salahattin Akinci samt en tredje, icke identifierad person avrättades av polisen i en våning i stadsdelen Kiremithane 28/1. Polisen hävdar att de dödades i en eldstrid, medan grannarna är övertygade om motsatsen, eftersom journalisterna var obeväpnade och polisens eld förblev obesvarad.
4. Gripna personer som är försvunna
2/1 Maras: Mehmet Kundur och han son Ali Kundur greps 30/12 1997 i byn Damlatas i Pazarlikdistriktet.
4/1 Istanbul: Ali Efeoglu (27) kidnappad 1/1 1994 på en buss mellan Izmir och Istanbul.
1/8 Izmir: Mehmet Adak, Siddik Ildeniz samt Ali och Mehmet (efternamn saknas) greps vid razzior mot olika bostäder i stadsdelen Mevlana.
11/1 Tokat: Kazim Kara letar sedan nio år tillbaka efter sin son, som 1988 omplacerades till militärtjänst i Hakkari. Myndigheterna har under hela denna tid inte kunnat eller velat förklara omständigheterna kring försvinnandet.
12/1 Ankara: Kenan Aydin som arbetade i Georgien är försvunnen sedan 26/12 1997, då han greps av georgisk polis och utlämnades till Turkiet.
13/1 Izmir: Serpil Polat greps i hemmet 2/1. Trots att hon fördes till Bingöl för att höras som vittne, förnekar myndigheterna att något gripande ägt rum.
Diyarbakir: HADEP-medlemmen Mehmet Özdemir greps 26/12 1997 på ett kafé i stadsdelen Baglar.
19/1 Diyarbakir: Hasan Basaran och Menaf Yilmaz arresterades 16/1 i byn Esda (Susuz) i Silvan.
Batman: Ali Celil Imret (HADEP-medlem) arresterades utanför partilokalen 16/1.
28/1 Mersin: Yusuf Yuruk, medarbetare i Mesopotamiens kulturcentrum (MKM) greps 13/1.
5. Helt eller delvis förstörda resp. avfolkade byar
Batman: Navala Batman (Cörpök).
Erzurum: Yasar.
Siirt: Kuse (Yerlicoban), Pariz, Hergule, Misefra (Cirpili), Lude (Ballikavak).
Van: Kis (Abali).
Tokat: Bozatalan, Sircak, Saritarla, Havlilan, Eskiköy.

NYHETER FRÅN KURDISTAN
FEBRUARI 1998

Mesut Yilmaz: "Staten mördar inte längre". Här är listan som visar att han ljuger.
Turkiets premiärminister Mesut Yilmaz hävdar att de utomrättsliga avrättningarna, morden av "okänd gärningsman" och de politiska kidnappningarna har upphört. Han åberopar en utredning av chefen för hans egen inspektionsstyrelse, Kutlu Savas.
Utredningen tillsattes med anledning av den triad av mafiosos, politiker och höga polisbefäl, som kom i dagen genom den beryktade trafikolyckan i Susurluk den 3 november 1996. Platsen kom att ge namn åt en härva av grova brott och politiskt maktmissbruk. Fakta vederlägger dock Yilmaz påstående.
Här redovisar vi listan över de brott som statens säkerhetsstyrkor och de s.k. dödsskvadronerna utfört efter 3/11 1996.
7/11 1996: Halil Birlik och Mehmet Bilgiç saknas sedan ett av polisens specialteam kidnappade dem i Habur på gränsen mellan Irak och Turkiet.
18/11 1996: Skoputsaren Orhan Yakar, som greps i Istanbul, hittades skjuten på militärt område i Bingöl-provinsen. Hakki Kaya (17) kidnappades på sin arbetsplats i Diyarbakir och är sedan dess försvunnen.
22/11 1996: Ramazan Yazici kidnappades vid bussterminalen i kretstaden Silvan och är sedan dess försvunnen.
28/11 1996: Mahmut Mordenis kidnappades vid djurparken i Diyarbekir. Hans fru Fahriye greps nästa dag vid bussterminalen. Paret saknas fortfarande.
29/11-96: Tevfik Kusun (36) greps av fyra poliser i stadsdelen 500-Evler i Elazig, där han arbetade som portvakt. Han påträffades död på vägen mellan Adiyaman och Urfa 5/1-97.
30/11: Suleyman Anil kidnappades i Mersin och är sedan dess försvunnen.
9/12-96: Mahmut Önervari greps vid bussterminalen i Lice.
22/12-96: Attila Korkmaz greps på sitt arbete i Diyarbakir. Korkmaz och Örnevari hittades döda på vägen mellan Urfa och Adiyaman.
8/1-97: Yasin och Yasar Yerlikaya samt Veysi Özkan som vägrade att bli byvakter, blev beskjutna av "okända gärningsmän" i byn Yukari Deman i distriktet Cinar/Diyarbakir. Yasin och Yasar sköts till döds och Veysi Özkan blev svårt sårad. Ramazan Denk stoppades av militär på vägen mellan Kulp och Diyarbakir. Han är sedan dess försvunnen.
20/1-97: När militären gjorde husrannsakan i Savur-distriktet "arkubuserade" de Murat Akman inför hans frus och släktingars åsyn.
21/2-97: Företagaren Huseyin Deger kidnappades och hittades sedan skjuten till döds i floden Tigris.
27/2-97: Fikri Özgen (73) grps när han gick hemifrån. Han är spårlöst försvunnen. Ali Karaeren, som var medlem i det förbjudna HEP-partiet greps av militär i Kiziltepe/Mardin i februari och är sedan dess förvunnen.
14/3-97: M.Serif Önen lyckades fly från fängelset i Iskenderun, men greps senare. Han torterades och sköts sedan ihjäl. I byn Hethhetke, Besri/Batman släpades Hanifi Karabulut ut ur sitt hem i guvernörens närvaro och avrättades.
19/4-97: Ekrem Akin ochAli Kardes saknas sedan de arresterats i Manisa och fördes till Nusaybin.
27/4-97: Ahmet Enver, Nizamettin Celik och Sadrettin Altun saknas. De greps i Mus och Adana.
19/6-97: Mele Dervis Demir, som greps i Cizire, återfanns död i Qeserdela (Güzeller).
19/7-97: Ali Ucar greps i Gercüs-distriktet och hittades död 13/8 i närheten av byn Tafo/Midyat.
23/7-97: Fariz Arici (18) och Nusret (17) sköts till döds av "okända gärningsmän" när de vallade boskap i byn Dereyani i Semdinlidistriktet.
30/7-97: Halis Göneyeli (24) sköts till döds av "okända" i stadsdelen 5-april i Diyarbakir.
12/8-97: A.Gani Ucar är försvunnen. Han kidnappades av maskerade byvakter i Van. Kadir Tekel (35) togs till fånga i Patnos-distriktet och är försvunnen sedan dess. Mehmet Al mördades av militär i byn Büyükvuslu, i Siverek/ Urfa när han vallade sina djur.
19/8-97: Hikmet Boyuneren körde bil när han blev beskjuten och tillfångatagen. Han är sedan dess försvunnen.
20/10-97: HADEP-medlemmarna Ali Tatak och Ismail Cevik dödades när det kafé de besökte utsattes för beskjutning. Det hände i stadsdelen Mustafa Kemal/Urmaniye i Istanbul. Sjuksköterskan Altin Dogan och hennes dotter Ezgi dödades och en gäst, Orhan Dogan, skadades svårt när Altin Dogans hus i Mazgirt/Dersim besköts. Tayyip Uzun från Idil/Sirnak hittades död i badorten Bodrum/Mugla.
6/11-97: Izzet Saltik (16) sålde grönsaker i Siirt när han greps. Han torterades senare till döds av gendarmeriet i Siirt.
24/12-97: HADEP-medlemmen Mehmet Özdemir är försvunnen sedan han blivit gripen på ett kafé i Sehitlik/Diyarbakir.
27/12-97: Mustafa Agaoglu blev knivdödad i Genc. Gäringsmannen bekände att han fått betalt av polisen och landrådet för att begå brottet.
6/1-98: Suat Erciyes (24) sköts till döds av "okända" i stadsdelen Kaynartepe, Baglar/Diyarbakir. (Ö.P. 2/2)
Skur av poliskulor dödar två ungdomar i Istanbul
Hamdin Salgin (19) och Gulistan Özdemir (15) avrättades med en skur av poliskulor i en lägenhet i Fatih, som beboddes av familjen Özdemir. Ögonvittnen uppger att någon eldstrid aldrig förekom utan att det bara var polisen som sköt. Familjen Özdemir som är kurdiska flyktingar från Midyat har flera barn. Gulistan, som arbetade i en textilfabrik, hade kommit hem för att äta luch strax innan polisen gjorde razzian. Förundersökningsledaren Attila Cengiz uppger för människorättsorganisationen (IHD) att han är övertygad om att det var fråga om en avrättning. (Ö.P. 12/2, 13/2, 14/2).
Dödssjuk fånge får ingen vård
Izmir: Musa Günes, PKK-gerilla som lider av Parkins ons sjukdom och svävar i livsfara, nekas behandling trots läkarintyg. Det meddelar hans advokat Bilge Özer
(ÖP 6/2).
Tortyr i polishögkvarteret i Mardin
Nio personer, som beskylldes för att stödja PKK, blev torterade i polishögkvarteret i Mardin 4/1 och 8/1. Abdulvahap Tahir, Abdullatif, Ahmet och Hidir Eren liksom Mehmet Baltaci, Murat Demir, Irfan Kizildag och Tacettin Örnek från byn Xurs (Yuceli) greps och transporterades till Mardin. Efter frigivningen bekräftades tortyren vid läkarundersökningen. (Ö.P.7/2 1998).
Avvisad flykting begick självmord
Italien: Den kurdiska flyktingen Remzi Sindi, som tillsammans med andra flyktingarna färdades i en gummibåt, greps och skickades tillbaka av den italienska kustbevakningen, har tagit sitt liv. Han hoppade i havet och drunknade. Händelsen gav upphov till häftiga diskussioner i Italien om dess flyktingpolitik (Ö.P. 19/2).
Nytt fall av "självmord" i armén
Diyarbakir: De mystiska "självmorden" av etniska kurder i den turkiska armén tar aldrig slut. Det senaste inträffade i staden Ergani. Zeki Imam från Hizan i provinsen Bitlis sköts under militärtjänst 22/11 1997.Enligt föräldrarna hade han samma dag ringt hem och sagt att han mådde bra. På kvällen ringde en officer och berättade att Zeki skjutit sig med sin väns tjänstevapen. Föräldrarna ville att sonen skulle obduceras med det vägrade myndigheterna. ( Ö.P. 4/12).
Hungerstrejkande politiska fångar svårt sjuka
Giresun: När fångarna hungerstrejkat i 18 dagar mot villkoren i fängelset kom en delegation för att undersöka förhållandena. Den visade att flera av fångarna lider av allvarliga eller t.o.m. livshotande sjukdomar. Fängelseledningen har nekat att låta dem få vård.
Abdulaziz Özdemir är svårt hjärtsjuk och skulle genast behöva gå igenom en by-pass operation. Bedrettin Çaylak är till hälften förlamad p.g.a. högt blodtryck. Mehmet Oktay har tidigare genomgått en benmärgstransplantation. Han har drabbats av inflammation som kräver omedelbar behandling. Samil Batmaz lider av kronisk bronkit. Halef Özer är sockersjuk, har lågt blodtryck, hjärtsvikt. ( Ö.P. 4/2).
Tvångsprenumeration
Diyarbakir: Samtidigt som polisen förbjuder försäljningen av oppositionella tidningar som "Ülkede Gündem" och "Emek", marknadsför den sin egen tidning "Polisens prestationer". Affärsfolk och återförsäljare uttsätta för påtryckningar eller direkta hot att prenumerera och betala för minst 10 ex i förskott (Ö.P. 4/2). Tidningen kostar TL 5 miljoner (DM 50).
Kurder fördrivs från Irak
Södra Kurdistan: Fördrivningen av kurder från staden Kirkuk fortsätter. Under en vecka mellan 26/1 och 2/2 "deporterades" 19 familjer och 90 enskilda personer till staden Cemcemal som kontrolleras av PUK. Dessutom har sex familjer flytt från staden Erbil till PUK - kontrollerat område på grund av repressalier av KDP.(Ö.P. 7/2).
En av sex byvakter är kriminell!
Ankara: I en rapport av Susurluk-undersökaren Kutlu Savas lämnas en utförlig redogörelse för de brott som paramilitära byvaktar sysslar med. Av 20319 undersökta byvakter som staten gett makt och vapen har 3488(17,2%) använt dem för att berika sig själva eller till privata uppgörelser. Genom sina gärningar har de brutit mot importreglerna, vapenlagen m.fl.lagar !! Brotten handlar för det mesta om mord,dråp, kidnappning, våldtäkt, smuggling och förskringring. (Ö.P. 5/2).
Student knockade polisman-hotas av dödsstraff!
Ankara: Vid en demonstration till stöd för studentkamrater, som dömdes till sammanlagt 96 års fängelse för att ha hållit upp en banderoll i det turkiska parlamentet som protest mot höjda studieavgifter, slog Ibrahim Güllü en polisman till marken och tog sedan hans tjänstepistol. Åklagaren vid Ankaras säkerhetsdomstol, Nuhmete Yüksel, hävdar att Güllü, som är medlem i Revolutionära Socialistiska Arbeteras Rörelse, därigenom ville "förändra den konstitutionella ordningen med våldsamma metoder" i enlighet med strafflagen § 146/1. Han kräver att Güllü döms till döden.
I samma åtal hotas Murat Akyildiz, som också är medlem i Revolutionära Socialistiska Arbetares Rörelse, av fängelse i mellan 15 år och 22,5 år för brott mot antiterrorlagens § 5 om "medlemskap i en illegal organisation." (Ö.P. 8/2).

RAPPORT FRÅN MÄNNISKORÄTTSFÖRENINGEN IHD -Januari 1998
Mördade av "okända gärningsmän" 7
Dödade av polis eller torterade till döds i polishäkte 8
Civila dödade vid angrepp av polis och militär 3
Civila sårade av polis och militär 2
Försvunna efter gripande 1
Tortyrfall 53
Antalet gripna och anhållna 4 228
därav häktade 29
Brända och avfolkade byar 2
Fångar som skadats vid angrepp av
fängelsepersonal 40
Personer i häkte för "åsiktsbrott" 103

1. Mördade av "okända gärningsmän"
Sebahattin Yildiz - 13/2 Batman
Turan Ates (24) - 21/2 Batman
Sami Esmer - 25/2 Diyarbakir
2. Dödade och skadade vid angrepp av militär, polis och byvakter
1/2 Çorum: Vid en trafikkontroll på vägen mellan byarna Kuruçay och Amligüney i distriktet Bayat blev en bil, som inte stannade, förföljd av gendarmeriet. De fem i bilen flydde till ett hus i byn Kuruçay som besköts. Mehmet, Ali, Barat, Sait och Serpil Durak sköts till döds och Ahmet Durak skottskadades.
Istanbul: Temel Putiglu, som sålde tidskriften "Özgür Atilim" släpades bort av fem fem civilklädda poliser utanför Café Anadolu i Okmeydani 27/1. Potoglu berättade efter frigivningen för IHD att han blivit misshandlad och hotad till livet.
5/2 Izmir: Irfan Kaya (20) greps 1/2 i stadsdelen Bayrakli och torterades till döds enligt vad hans familj meddelar. Polisen påstår att det var självmord.
6/2 Malatya: Kvinnoavdelningen i Malatyafängelset attackerades åter av polisen 4/2. Kvinnorna pryglades uppger anhöriga till IHD.
8/2 Mus: på order av fängelsechefer misshandlades de kvinnliga politiska fångarna i fängelset i Mus av fångvakterna. Fatma Sido, Leyla Ataman, Ayse Altun och Rabia Altun blev allvarligt skadade.
10/2 Mardin: Vid razzia mot byn Güli i Ömerlidistriktet, vars invånare vägrat att bli byvakter, blev de torterade på byns torg av militären. Abdullah Bahri, Ali. Mahmut och Hüseyin Önder samt Izzettin Bulut skadades svårt.
13/2 Istanbul: Hamdin Salgin (19) och Gülistan Özdemir (16) avrättades av polisen vid en razzia 10/2 mot Gülistans föräldrars bostad på Yasemingatan. Föräldrarna och två systrar (17 år och 4 år) greps samtidigt.
17/2 Batman: Ahmet Osman och ytterligare två personer som tvingades arbeta som militärens vägvisare i en opertion nära Sason, sköts till döds och påstods vara PKK-are.
19/2 Adiyaman: Efter en eldstrid med PKK-gerilla i förorten Melecem 26/1 blev bybon Hüseyin Mezarci skjuten till döds av militären och Ismet Sinan skottskadades.
Istanbul: Tidskriften "Kurtulus" redaktion attackerades av polisen och journalister och andra medarbetare utsattes för grov misshandel. 22 personer skadades.
25/2 Batman: Polisen "ockuperade" tre lägenheter i stadsdelarna Hürriyet och Saglar 22/2 och torterade de där boende. Efter tre dagar släpptes Cengiz (26) och Ahmet Eglenti (34) samt Yüce (21) och hans fru Sirin Bölükgiray (19) fria. De var då skadade.
Çanakkale: Två studenter, Ulas Devrim Yurdabal och Bülent Demirel och arbetaren M. Zeki Degirmenci greps på gatan 20/2 och torterades under 6 timmar i polishögkvarteret. Orsaken var att de inte hade stått stilla och sjungit när den turkiska nationalsången spelades.
26/2 Diyarbakir: Dersim (24), Ejder (18) och Peswar Altan (15) skadades allvarligt av byvakter i byn Devsewan, när de försökte hindra dessa från att bränna ned sin vinodling.
3. Personer som saknas sedan de gripits
5/2 Diyarbakir: HADEP-medlemmen Mehmet Özdemir greps 26/12 på ett kafé i stadsdelen Baglar.
6/2 Mersin: Mehmet Yalçin (41), Abdulkadir Akis (37) och Hasan Ehim kidnappades 3/2 i stadsdelarna Yenipazar och Cilek.
10/2 Diyarbakir: Gürgün Erbey greps i hemmet i stadsdelen Iskenderpasa.
27/2 Izmir: Ali Kortak (42) och Ata Basboga greps 19/2 i sina hem i stadsdelen Yamanlar.
28/2 Mardin: Hikmet Yamac (27) och Gafur Göl (23) greps vid en trafikkontroll på vägen mot Derik.
4. Dödade och skadade av min - och bombexplosioner
14/2 Adiyaman: Mehmet Gögüs (8) hittade en bomb i distriktet Besni 12/2 som troligen fällts av ett flygplan. Då han lekte med den exploderade den. Han skadades svårt.
19/2 Södra Kurdistan: Kurdiska flyktingar, som fruktar angrepp av den turkiska armén har lämnat lägret i Ninova och väntar utanför Mosul på tillåtelse att slå sig ned där, attackeras av KDP och paramilitära turkmener. Området ligger 3 km utanför Mosul och är minerat för att begränsa flyktingarnas rörelsefrihet. En flyktingkvinna från Uludere miste ena benet när hon trampade på en mina 17/2.
5. Helt eller delvis förstörda resp. avfolkade byar
Adiyaman: Melecem (Düzagac)
Dersim: Havikpak (Babaocagi)
Van: Arpet (Yanikçayir)

NYHETER FRÅN KURDISTAN MARS 1998
Embargo resulterar i dödsoffer
Ninova / Södra Kurdistan : Ytterligare en flykting i Ninova har dött av sjukdom och undernäring. Fembarnsmamman Beydur Kara (60) är död. På grund av KDP:s embargo lider flyktingarna brist på mat och mediciner, så att enkla sjukdomar inte kan behandlas. Redan förut har kvinnor och barn dött av hunger och epidemiska sjukdomar. (Ö.P. 27/3).
Newroz- Syndromet
Diyarbakir, Van, Istanbul: På Newroz, nyårsdagensom är det kurdiska folkets traditionella nyårsfest, har den turkiska armén och polisen alltid praktiserat sin brutalitet mot kurderna. Särskilt sedan 1990 har Newroz-dagen den 21 mars präglats avv massarresteringar. Man har öppnat eld mot folkmassorna och många har dödats och skadats. Sedan 1995 försöker de turkiska myndigheterna nedvärdera Newroz till en turkisk nationalfest med tvivelaktig historia. Deras version går ut på att Nevruz (det turkiska namnet) var den dag då de turkiska stammarna utvandrade från Centralasien till Anatolien till följd av torka under 900-talet e.Kr. De anfördes av en grå varg. Sedan två år tillbaka ordnar statliga turkiska institutioner Nevruz med deltagande av höga dignitärer, såsom presidenten, premiärministern, övriga ministrar och militär. Det sker dock bara i Kurdistan, där man samtidigt går brutalt fram mot det kurdiska folkets Newrozfirande. Även i år upprepade Turkiet sitt agerande från tidigare år. I många kurdiska och turkiska städer attackerade polisen nyårsfirarna. Många människor skadades i Diyarbakir, Van och Siirt. Tre kvinnor, Mizgin Sen, Hanim Berge och Aslan (efternamn saknas) vårdas på intensivvårdsavdelningarna på olika sjukhus. Bland de gripna finns även den italienske journalisten Dino Frisullo, som anklagas för att ha manat folket till att göra uppror. Åklagaren vid Diyarbakirs säkerhetsdomstol kräver fem års fängelse för Frisullo. Det har skapat en diplomatisk kris mellan Italien och Turkiet. (ÖP 21-27/3).
Sex politiska mord på en månad
Batman: Trots att den turkiska regeringen påstår att staten slutat att utföra politiskt motiverade mord, så fortsätter de av staten understödda "mordmaskiner" som kallas dödsskvadroner sitt smutsiga hantverk. Enbart i staden Batman mördades sex människor inom en månad av s.k. "okända gäringsmän". (ÖP 30/3).
Självbränningar i protest mot kriget
Canakkale: Den kvinnliga fången Sema Yüce tände eld på sig själv i protest mot det pågående kriget. Det hände i hennes cell i Canakkale-fängelset natten till 22/3. Sema fick 40%-iga brännskador och ligger i koma. Fyra dagar senare upprepade en annan fånge, Fikri Baygeldi, samma handling. Han avled ett dygn senare. (Ö.P. 24/3)
Officer dömd till 30 D-mark i böter för upprepade våldtäkter
Bitlis: Gultekin Sen, biträdande kommendant vid gendarmeriet i Saginli i Hizan-distriktet våldtog flera gånger mellan juli och december 1996 A.C (20), dotter till en byvakt. Han dömdes av militärdomstolen i Van till böter på TL 3,65 miljoner (motsvarande 30 D-mark) den 25 oktober 1997. Han fick dock behålla sin tjänst, men blev förflyttad till staden Sinop vid Svarta Havet. (ÖP 24/3).
Skolbarn lockas att avslöja föräldrarnas politiska åsikter.
Hakkari: En enkät som begärts av gendarmeriet i skolorna i kretsstaden Beytüssebap kränker alla moraliska normer. Eleverna kommer att underkastas ett test som syftar till att med färger kartlägga föräldrarnas politiska inställning. Man frågar: "vad är dina föräldrar?" Svarsalternativen är: aktivist=rött, revolutionär=vitt, sympatisör=gult, neutral=blått. (ÖP 10/3).
Förenta Nationerna: "Turkiet, de försvunnas land"
FN:s kommission för mänskliga rättigheter har i en rapport över "politiska kidnappningar av människor" gett stort utrymme åt Turkiet som finns bland de 22 länder där sådana brott är vanligast förekommande. Enligt årsrapporten 1997-98 blev åtta kurder, alla i Diyarbakir, kidnappade. Rapporter innehåller 153 bevisade fall av politiska försvinnanden i Kurdistan sedan 1990. I statistik som tagits fram av IHD saknas alla spår av 436 personer som försvunnit av politiska orsaker. Rapporten noterar att dessa brott fortfarande genomförs i Turkiet.
(ÖP 25/3).
Diyarbakirs advokatsamfund: "Krigets följder är katastrofala".
Advokatsamfundet i Diyarbakir visar i en rapport som sänts till den turkiska regeringen på de förhållanden och djupgående följdverkningar som det pågående kriget innebär. Sedan de började 1984 har omkring 30 000 människor mist livet och över tre miljoner människor flytt från sina boplatser. T.o.m år 1997 har 3211 byar helt förstörts resp. avfolkats. Statistiken ser ut som följer: Mellan 1989/93 923 byar, 1994-1800 byar, 1995-195 byar, 1996-175 byar och 1997-118 byar. Under perioden mördades 3 000 personer av "okända gäringdmän". Av dem var sex kurdiska advokater. Mellan 1984-1997 åtalades omkring 100 000 personer i säkerhetsdomstolarna. (ÖP 3/3).
Militären "tigger pengar" av lärare och elever
Diyarbakir: Elever och lärare måste ge pengar till militären. Från staden Ergani rapporteras att elevernas föräldrar och lärare - delvis under hot - krävs på ett penningbidrag på mellan TL 250 000 -TL 1 000 000 (US dollar 1-4). Propagandan för insamlingskampanjen bedrivs av militären, polisen, landrådet och skolstyrelsen. (ÖP 8/3).
Rapport från människorättsföreningen
IHD i Istanbul februari 1998
Mördade av "okända gärningsmän" 13
Dödade av polis 2
Försvunna efter gripande av polis
och militär 4
Tortyrfall 17
Antalet gripna och anhållna män 2242
kvinnor 572
Därav häktade 44
Personer i häkte för åsiktsbrott 101

1. Mördade av "okända gäringsmän"
Murat Bakir (31) 1/3 Tokat
Veli Demiryürek 8/3 Tokat
Akin Uygur och Mehmet Dal (23) 19/3 Batman
2. Sårade av okända gäringsmän
Faruk Kardes (19) och Davut Kersin (24) 19/3 Batman.
3 Dödade och skadade vid angrepp av militär, polis och byvakter
5/3 Van: Mikael Karademir och Huseyin Demirhan sköts ned utan förvarning av militären nära byn Dolucikin i Gurpinar-distriktet.
6/3 Urfa: R.E. (25) blev för sju år sedan våldtagen av byvakten. Mehmet Ucar (34) i byn Tilhan (Kinalitepe). Byvakten frigavs p.g.a. att brottet blivit preskriberat och åtalet lades ned.
8/3 Batman: Semra Ay och Necla Ates, som efter två år i häkte frigavs ur fängelset i Batman tillsammans med fem andra politiska fångar, greps på nytt utanför fängelset och utsattes för sexuellt våld.
16/3 Bursa: Ali Efeer, som tidigare anhållits, dog i polishögkvarteret 14/3 till följd av misshandel.
Izmir: Seyfettin Özçelik, medlem av HADEP:s kretsstyrelse i Gaziemir, greps när han delade ut flygblad och torterades.
17/3 Diyarbakir: Mehmet Yavuz (23) greps i sitt hem i stadsdelen Aliemir den 12/3 med motiveringen, att han var efterlyst av polisen i Adana. Yavuz fördes dit och torterades till döds i polishäkte den 13/3. Polisen meddelade familjen att dödsorsaken var hjärtinfarkt. Yavuz kropp bar emellertid flera spår av tortyr; ena armen var bruten, skallen var krossad, kroppen hade märken efter fimpade cigarretter och hans finger- och tånaglar var bortdragna.
Diyarbakir: Folket i byarna Dönenkaya, Köfürbeyt, Tarimova, Kelemköyü, Üzlüce, Dariseven, Esenyol och Ariçotak i Silvan-distriktet vägrade delta i verksamhet som byvakter. De blev då trakasserade och attackerade. Militären började beskjuta trakten där dessa byar ligger med tunga vapen och dödade Resul Kirdak (13), som vallade boskap nära byn Sütlüce den 12/3.
19/3 Siirt: Herdarna Etman Can, Ibrahim Evin och Ramazan Balik misshandlades av militären vid floden Tigris strand 10/3, eftersom de överträtt betesförbudet.
10/3 Mardin: Abdin Aydin, vars fru våldtogs i militärhäkte 1993, greps och torterades hos polisen i staden Derik. Familjen Aydin har länge trakasserats eftersom fru Aydin anmälde Turkiet till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen dömde Turkiet som skyldig.
21/3 Istanbul: Murat Can och Alpay Denizhan, som misstänktes för stöld, sköts ned av polisen 19/3 då de försökte fly i en bil. Detta orsakade en trafikolycka varvid båda omkom.
30/3 Agri: Fecri Yüce (18) är bror till Sema Yüce, som tände eld på sig själv i fängelset i Çanakkale 21/3 och fortfarande svävar i livsfara. Fecri greps 28/3 av polisen i Tutak, och torterades sedan han ringt till sjukhuset i Adapazari för att informera sig om systerns tillstånd.
Izmir: Gazali Turan och Abdullah Kaya greps under Newroz-firandet och torterades i polishäktet.
4. Försvunna efter gripande av polis och militär
1/3 Diyarbakir: Fikri Özgen (72) greps 27/2 utanför sitt hus i stadsdelen Hatboyu.
Siirt: Mehmet Inan (42) greps 18/4 1996 då han lämnade bostaden i stadsdelen Seyrantepe för att göra inköp.
5/3 Izmir: IHD-medlemmen Ayse Hira greps i hemmet i stadsdelen Yamanlar / Karsiyaka när hon låg sjuk.
6/3 Södra Kurdistan: Vid flyktinglägret Ninova kidnappades två flyktingar i samband med att lägret kom under beskjutning. Deras öde är okänt.
11/3 Aydin: Abdulgafur Aksoy, sångare i den kurdiska musikgruppen "Koma Jiyana Welat" greps sedan han uppträtt i samband med firandet av internationella kvinnodagen 8/3 i Aydin.
Istanbul: Yusuf Ulu greps tidigt på morgonen den 9/3 i sitt hem i stadsdelen Bagcilar.
18/3 Istanbul: Seraffetin (19) och Mehmet Salih (17), Sinan Beyazdogan och Salih Demir greps 16/3 i sina hem i stadsdelarna Terazi och Kücükköy.
19/3 Mus: Cerge, Irfan och Kemal Özer greps 16/3 i hemmet i byn Hanoglu i Malazgirt - distriktet.
Urfa: Nazan Aysal Can, medlem i lärarfacket (Egitim- Sen), greps 16/3 i hemmet i Siverek - distriktet.
27/3 Diyarbakir: Aziz Süer och Tahir Altinsöz greps 23/3 i Bismil -distriktet.
29/3 Mersin: Lütfi Kizilkaya och Hasan Ali Bindal greps 22/3 i samband med massarresteringar vid Newroz-firandet i Mersin.
Diyarbakir: Hatice Tekdag greps 22/3 vid Newroz-firandet på Republikplatsen.
5. Kidnappade och dödade
4/3 Diyarbakir: Mehmet Özdemir , som greps 24/12 1997 har hittats död i närheten av byn Kevnecar (Alabal) i Mermer - området.
27/3 Adiyaman: Hüseyin Cici (15) som tidigare kidnappades i kretsstaden Tut, återfanns 24/2 i ett öde hus, bunden och död.
30/3 Batman: Semsettin Özcan (45) som kidnappades i lokalen "Marmara" den 14/1, återfanns bunden och död i närheten av lärarhögskolan i stadsdelen "19 maj".
6. Dödade och skadade av min- och bombexplosioner
1/3 Siirt: Herden Ekrem Çelik (13) skadades svårt när en handgranat exploderade som han hittat 27/2 nära byn Qewik (Kemerli) i Eruh-distriktet.
6/3 Mardin: Ramazan Yürek (23) trampade på en anti-personmina 3/3 på väg till sin vinodling nära distriktet Mazidag. Han skadade allvarligt.
12/3 Mardin: Barn hittade en handgranat på ett fält som förut använts av militären. När granaten exploderade dödades M. Ali Akinci (12) och Lütfü Kacak (12) och Hüseyin Akinci (13) skadades svårt.
16/3 Diyarbakir: På internatskolans avskrädesplats i Lice, som används av militären, letade några barn efter metallskrot 11/3. De hittade en artillerigranat som då exploderade. Engin Ceylan (14) dödades och Mehmet Karadag (13), Hüseyin Bogar (13) och Abdullah(efternamn saknas) blev svårt sårade.
25/3 Van: Bomber, som militären lämnat efter sig på lek- och avskrädesplater, kräver allt fler
dödsoffer bland civilbefolkningen. Lekande barn hittade en handgranat på bataljonens avskrädesplats. Vid explosionen dog Mugdat Usman (13) och Adnan Usman (14) och Ali Aktas (12) sårades.

PRESS-
MEDDELANDE

BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN
Den turkiska statens förföljelse av de tusentals kurder som deporterats från sina förstörda byar till städerna fortsätter i form av arresteringar och tortyr. De senaste dagarnas attacker mot civila kurder visar ännu en gång den turkiska statens inställning till demokratin.
Den 4 juni arresterades 5 barn mellan 6-8 år av den turkiska polisen i förorten Beyoglu i Istanbul. Fyra flickor våldtogs och torterades med elektricitet. De fick håret avklippt och under tortyren urinerade poliserna på flickorna. Detta omänskliga handlande visar att Turkiet inte bryr sig om de internationella konventioner som de skrivit under. Detta visar också det dubbelspel som de ständigt spelar mot omvärlden.
Vi fördömer den turkiska statens agerande och uppmanar omvärlden att i fortsättningen uppmärksamma och förhindra övergreppen mot de deporterade kurderna som ständigt pågår i Turkiet och Kurdistan. Vi uppma-nar de internationella domstolarna att ta upp det här fallet och genast starta en utredning om detta grova brott mot de fem barnen.
11.06.1998
Kurdiska Röda Halvmånen

Rapport från människorättsföreningen
IHD i Istanbul februari 1998
Mördade av "okända gärningsmän" 13
Dödade av polis 2
Försvunna efter gripande av polis
och militär 4
Tortyrfall 17
Antalet gripna och anhållna män 2242
kvinnor 572
Därav häktade 44
Personer i häkte för åsiktsbrott 101

1. Mördade av "okända gäringsmän"
Murat Bakir (31) 1/3 Tokat
Veli Demiryürek 8/3 Tokat
Akin Uygur och Mehmet Dal (23) 19/3 Batman
2. Sårade av okända gäringsmän
Faruk Kardes (19) och Davut Kersin (24) 19/3 Batman.
3 Dödade och skadade vid angrepp av militär, polis och byvakter
5/3 Van: Mikael Karademir och Huseyin Demirhan sköts ned utan förvarning av militären nära byn Dolucikin i Gurpinar-distriktet.
6/3 Urfa: R.E. (25) blev för sju år sedan våldtagen av byvakten. Mehmet Ucar (34) i byn Tilhan (Kinalitepe). Byvakten frigavs p.g.a. att brottet blivit preskriberat och åtalet lades ned.
8/3 Batman: Semra Ay och Necla Ates, som efter två år i häkte frigavs ur fängelset i Batman tillsammans med fem andra politiska fångar, greps på nytt utanför fängelset och utsattes för sexuellt våld.
16/3 Bursa: Ali Efeer, som tidigare anhållits, dog i polishögkvarteret 14/3 till följd av misshandel.
Izmir: Seyfettin Özçelik, medlem av HADEP:s kretsstyrelse i Gaziemir, greps när han delade ut flygblad och torterades.
17/3 Diyarbakir: Mehmet Yavuz (23) greps i sitt hem i stadsdelen Aliemir den 12/3 med motiveringen, att han var efterlyst av polisen i Adana. Yavuz fördes dit och torterades till döds i polishäkte den 13/3. Polisen meddelade familjen att dödsorsaken var hjärtinfarkt. Yavuz kropp bar emellertid flera spår av tortyr; ena armen var bruten, skallen var krossad, kroppen hade märken efter fimpade cigarretter och hans finger- och tånaglar var bortdragna.
Diyarbakir: Folket i byarna Dönenkaya, Köfürbeyt, Tarimova, Kelemköyü, Üzlüce, Dariseven, Esenyol och Ariçotak i Silvan-distriktet vägrade delta i verksamhet som byvakter. De blev då trakasserade och attackerade. Militären började beskjuta trakten där dessa byar ligger med tunga vapen och dödade Resul Kirdak (13), som vallade boskap nära byn Sütlüce den 12/3.
19/3 Siirt: Herdarna Etman Can, Ibrahim Evin och Ramazan Balik misshandlades av militären vid floden Tigris strand 10/3, eftersom de överträtt betesförbudet.
10/3 Mardin: Abdin Aydin, vars fru våldtogs i militärhäkte 1993, greps och torterades hos polisen i staden Derik. Familjen Aydin har länge trakasserats eftersom fru Aydin anmälde Turkiet till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen dömde Turkiet som skyldig.
21/3 Istanbul: Murat Can och Alpay Denizhan, som misstänktes för stöld, sköts ned av polisen 19/3 då de försökte fly i en bil. Detta orsakade en trafikolycka varvid båda omkom.
30/3 Agri: Fecri Yüce (18) är bror till Sema Yüce, som tände eld på sig själv i fängelset i Çanakkale 21/3 och fortfarande svävar i livsfara. Fecri greps 28/3 av polisen i Tutak, och torterades sedan han ringt till sjukhuset i Adapazari för att informera sig om systerns tillstånd.
Izmir: Gazali Turan och Abdullah Kaya greps under Newroz-firandet och torterades i polishäktet.
4. Försvunna efter gripande av polis och militär
1/3 Diyarbakir: Fikri Özgen (72) greps 27/2 utanför sitt hus i stadsdelen Hatboyu.
Siirt: Mehmet Inan (42) greps 18/4 1996 då han lämnade bostaden i stadsdelen Seyrantepe för att göra inköp.
5/3 Izmir: IHD-medlemmen Ayse Hira greps i hemmet i stadsdelen Yamanlar / Karsiyaka när hon låg sjuk.
6/3 Södra Kurdistan: Vid flyktinglägret Ninova kidnappades två flyktingar i samband med att lägret kom under beskjutning. Deras öde är okänt.
11/3 Aydin: Abdulgafur Aksoy, sångare i den kurdiska musikgruppen "Koma Jiyana Welat" greps sedan han uppträtt i samband med firandet av internationella kvinnodagen 8/3 i Aydin.
Istanbul: Yusuf Ulu greps tidigt på morgonen den 9/3 i sitt hem i stadsdelen Bagcilar.
18/3 Istanbul: Seraffetin (19) och Mehmet Salih (17), Sinan Beyazdogan och Salih Demir greps 16/3 i sina hem i stadsdelarna Terazi och Kücükköy.
19/3 Mus: Cerge, Irfan och Kemal Özer greps 16/3 i hemmet i byn Hanoglu i Malazgirt - distriktet.
Urfa: Nazan Aysal Can, medlem i lärarfacket (Egitim- Sen), greps 16/3 i hemmet i Siverek - distriktet
27/3 Diyarbakir: Aziz Süer och Tahir Altinsöz greps 23/3 i Bismil -distriktet.
29/3 Mersin: Lütfi Kizilkaya och Hasan Ali Bindal greps 22/3 i samband med massarresteringar vid Newroz-firandet i Mersin.
Diyarbakir: Hatice Tekdag greps 22/3 vid Newroz-firandet på Republikplatsen.
5. Kidnappade och dödade
4/3 Diyarbakir: Mehmet Özdemir , som greps 24/12 1997 har hittats död i närheten av byn Kevnecar (Alabal) i Mermer - området.
27/3 Adiyaman: Hüseyin Cici (15) som tidigare kidnappades i kretsstaden Tut, återfanns 24/2 i ett öde hus, bunden och död.
30/3 Batman: Semsettin Özcan (45) som kidnappades i lokalen "Marmara" den 14/1, återfanns
bunden och död i närheten av lärarhögskolan i stadsdelen "19 maj".
6. Dödade och skadade av min- och bombexplosioner
1/3 Siirt: Herden Ekrem Çelik (13) skadades svårt när en handgranat exploderade som han hittat 27/2 nära byn Qewik (Kemerli) i Eruh-distriktet.
6/3 Mardin: Ramazan Yürek (23) trampade på en anti-personmina 3/3 på väg till sin vinodling nära distriktet Mazidag. Han skadade allvarligt.
12/3 Mardin: Barn hittade en handgranat på ett fält som förut använts av militären. När granaten exploderade dödades M. Ali Akinci (12) och Lütfü Kacak (12) och Hüseyin Akinci (13) skadades svårt.
16/3 Diyarbakir: På internatskolans avskrädesplats i Lice, som används av militären, letade några barn efter metallskrot 11/3. De hittade en artillerigranat som då exploderade. Engin Ceylan (14) dödades och Mehmet Karadag (13), Hüseyin Bogar (13) och Abdullah(efternamn saknas) blev svårt sårade.
25/3 Van: Bomber, som militären lämnat efter sig på lek- och avskrädesplater, kräver allt fler dödsoffer bland civilbefolkningen. Lekande barn hittade en handgranat på bataljonens avskrädesplats. Vid explosionen dog Mugdat Usman (13) och Adnan Usman (14) och Ali Aktas (12) sårades.

PRESS-
MEDDELANDE

BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN

Den turkiska statens förföljelse av de tusentals kurder som deporterats från sina förstörda byar till städerna fortsätter i form av arresteringar och tortyr. De senaste dagarnas attacker mot civila kurder visar ännu en gång den turkiska statens inställning till demokratin.
Den 4 juni arresterades 5 barn mellan 6-8 år av den turkiska polisen i förorten Beyoglu i Istanbul. Fyra flickor våldtogs och torterades med elektricitet. De fick håret avklippt och under tortyren urinerade poliserna på flickorna. Detta omänskliga handlande visar att Turkiet inte bryr sig om de internationella konventioner som de skrivit under. Detta visar också det dubbelspel som de ständigt spelar mot omvärlden.
Vi fördömer den turkiska statens agerande och uppmanar omvärlden att i fortsättningen uppmärksamma och förhindra övergreppen mot de deporterade kurderna som ständigt pågår i Turkiet och Kurdistan. Vi uppma-nar de internationella domstolarna att ta upp det här fallet och genast starta en utredning om detta grova brott mot de fem barnen.
11.06.1998
Kurdiska Röda Halvmånen

PRESSMEDDELANDE 26/3 1998
* Kidnappade flyktingar i norra Irak påträffades mördade
* Flyktingar från norra Kurdistan skyddslösa i militär spärrzon sedan sex veckor
KURDISKA RÖDA HALVMÅNEN i Süleymania meddelar att Mehmet Benek (65) och hans bror Ahmet (55) från Sirnak i norra Kurdistan hittades mördade nära byn Beasle i norra Irak den 24 mars 1998.
Liken var sadistiskt stympade. Männens händer var bakbundna och deras huvuden avskiljda från bålen.
De kidnappades av styrkor tillhörande Masud Barzaniz KDP-parti från ett flyktingläger nära Mosul den 3 mars. Även fyndplatsen ligger inom KDP-kontrollerat område. Det gör att man har synneligen starka skäl att tro att KDP är ansvariga för detta illdåd.
Flyktinglägret nära Mosul har funnits i sex veckor. 7 000 människor bodde förut i lägret i Ninova. De lämnade Ninova den 13 februari därför att de var rädda för att bli attackerade av KDP och den turkiska armén. Flyktingarna väntar nu i minerat ingenmansland under vinterförhållanden och hoppas att UNHCR skall hjälpa dem att flytta till säkrare områden som står under kontroll av Kurdistans Patriotiska Union (PUK).
Flyktingarna i Mosul kommer ursprungligen från norra Kurdistan (sydöstra Turkiet). Även i Ninova blev de måltavla för ständiga väpnade attacker av KDP, som tydligt agerar på den turkiska regimens order. Kurdiska Röda Halvmånen (KRH) kräver ånyo att UNHCR garanterar flyktingarnas säkerhet.
Nedan presenterar vi en lista över KDP:s angrepp mot lägret i Ninova under andra halvåret 1997 .
30/6 1997: Mahmut Ahmet skjuts till döds av KDP-are i närheten av lägret. Aziz Keriman och en annan flykting blir svårt sårade. Hasan Ömer och Halit Musa förs bort av KDP-soldater och förhörs under 15 dagar i militärposteringen i Atrush. Sedan dess är de försvunna.
3/9 1997: Fem dagar efter det att en delegation från Kurdiska Röda Halvmånen besökt lägret överfaller 40 KDP-are det och stjäl 550 får och getter.
9/9 1997: Genast efter att en FN-delegation under ledning av FN:s Irak-ansvarige, Ahmet Cebresullah. lämnat lägret, beskjuts det av KDP-enheter, varvid 260 djur stjäls.
13/9 1997: Herden Efran Esaf mördas av KDP tre kilometer utanför lägret och hans hjord om 150 får stjäls. Denna händelse har kontrollerats och bekräftats av den FN-ansvarige platsrepresentanten.
29/9 1997: Cevher Ahmet, mor till fem barn, förs bort av folk som hör till KDP och överlämnas senare till turkiska myndigheter. Tonåringarna Izzet Ibrahim och Ferhan Ahmet grips av KDP.
1/10 1997: Legrät beskjuts av KDP med pansarskott. En kvinna skadas allvarligt. FN:s representanter informeras om händelsen, men inleder dock ingen undersökning.
14/11 1997: Herden Ferhan (efternamn saknas) mördas i lägrets närhet av KDP-are. 130 djur stjäls.
15/11 1997: Medlemmen av lägerkommittén, Ibrahim Cihangir, kidnappas av KDP:s specialenheter i Shexan. Han befinner sig ännu i fångenskap i staden Dohuk.
17/12 1997: Mitt på dagen stjäl folk tillhöriga KDP 15 kor och 29 getten från lägret, FN:s representant ingriper, men djuren återlämnas inte.
26/12 1997: Lägret beskjuts från flera håll samtidigt. Sehmus Musa såras allvarligt.
29/12 1997: en konvoj med 40 bilar kör genom lägret. Från en av bilarna öppnas plötsligt eld. KDP-enheter från de omgivande bergen öppnar också eld. Welat, Yusuf, Osman och Kadir dödas, medan Mehmet, Dervis, Hayat, Sabrik, Sabiha och Yusuf såras svårt. Vittnen berättar, att terrängbilen, från vilken eldgivningen inleddes, sedan körde till militärposteringen belägen 1 kilometer från Ninovalägret.

Kurdiska Röda Halvmånen

FLYKT OCH ETNISK RENSNING I NORRA KURDISTAN
av Dieter Burckhardt

"Soldaterna kom i gryningen. De drev ut oss ur våra hus och tvingade oss, män och kvinnor åtskilda, att stå på knä med händerna över huvudet framför en husvägg. Vi blev väldigt rädda. Under hela morgonen och förmiddagen sökte soldaterna noga igenom våra hem, medan vi förblev stående på knä. (...) Sedan drev de oss samman på byns torg med sparkar och slag. De behandlade oss sämre än djur och okvädade och hotade oss. Jag vill inte gå in på detaljer. Till slut meddelade officeren som förde befälet en tidsfrist, då vi måste ha lämnat byn. Annars skulle de låta oss "smutsiga kurder" brinna innestängda i våra hem. För att understryka hotet lät officeren kasta in handgranater i några av husen innan soldaterna försvann.
Nästa morgon ordnade några av männen två gamla lastbilar från närmaste stad. Liksom våra släktingar och grannar lastade vi våra nödvändigaste ägodelar på flaket. Sedan satte vi oss där själva. Vårt mål var Antep där vi först och främst hoppades få tak över huvudet hos min farbror. (...) En kort tid därefter fick jag veta, att vår by hade blivit fullständigt nedbränd. Må Gud straffa dem för det".
Den här bondens berättelse från provinsen Mardin är ingen enstaka händelse. Tvärtom. Bakom statistiken över tortyr, mord, förstörelse och etnisk rensning i Kurdistan och Turkiet som turkiska och internationella människorättsorganisationer redovisar, finns otaliga enskilda öden. Hela regioner i de kurdiska provinserna har avfolkats i betydande utsträckning. De byar vars invånare vägrar att arbeta som byvakter eller hemliga agenter förstörs planmässigt och människorna drivs på flykt.
Sedan några hundra flyktingar, de flesta kurder, landat på den italienska sydkusten i skrotfärdiga lastfartyg, började den internationella opinionen att uppmärksamma förhållandena i Kurdistan och Turkiet. Deras ankomst satte en lavin i rörelse. Varifrån kom dessa utmärglade män, kvinnor och barn? Vad hade fått dem att fly och riskera livet genom att färdas på dessa genomrostade fartyg? Europa och världen fick en ny påminnelse om den turkiska statens krig mot folket i Kurdistan. I denna ström av flyktingar kunde samtidigt Europas länder, som i en spegel, se sitt eget medansvar. Det är ju de, som i åratal givit ett kraftigt stöd åt Turkiet.
Statligt organiserad terror mot och fördrivning av civilbefolkningen är sannerligen ingen ny företeelse i Turkiet.
Etniska rensningar - en turkisk tradition
Under den turkiska republikens drygt sjuttioåriga historia drar ett stråk av mörka, blodiga händelser. Tillsammans med den kemalistiska ideologin inympas alltjämt i människorna sinnen redan som barn aggressiva, nationalchauvinistiska och militaristiska idéer. Dessa idéer riktas såväl mot grannstaterna och dessas folk som mot minoriteterna i den egna staten.
Det må gälla programerna mot och fördrivningen av kristna minoriteter från deras traditionella bosättningsområden eller det totala förnekandet av det kurdiska folkets existens. Man kan lätt finna exempel på en politik av eld och svärd mot folkgrupper, som inte helt underkastar sig den turkiska dominansen.
Detta blodiga historiska stråk påverkar också de nu rådande förhållandena i Turkiet. Så utgörs en omständighet i politiken mot det kurdiska folket och det smutsiga kriget i de kurdiska områdena av den systematiska tvångsförflyttings- och deportationspolitiken. Men denna politik är av ondo inte bara för Kurdistan, för den drabbar även Turkiet.
Den brända jordens politik och dess följder
Sedan årtionden har de turkiska storstäderna varit mål för miljoner människor som strömmat dit av ekonomiska orsaker i hopp om arbete och ett bättre liv. Nu kommer ännu fler som flyr undan kriget. Bara sedan år 1990 har i de kurdiska områdena mer än 3500 byar bränts ned och invånarna tvingats fly. Det blev nyligen känt, att i provinsen Siirt har hela stadsdelar i medelstora städer tvångsevakuerats. Den turkiska militären beslutade t.ex. om evakuering av stadsdelarna Kotiba Jér och Kotiba Jor i staden Kurtalan.
Andra flyktingar ville inte låta sig tvingas att bli byv akter och samarbeta med de turkiska säkerhetsstyrorna. De flydde för att undgå militärens massiva påtryckningar.
Den brända jordens politik har dessutom förintat möjligheterna att existera för miljontals människor i Kurdistan. Att bedriva jordbruk, boskapsskötsel och fåravel är knappast längre möjligt. Skogar och fält har bränts eller minerats. Konsekvenserna kunde inte döljas, som framgår av en undersökning om "tvångsförflyttningsplaner" under ledning av Prof. Dr. Sebahattin Güllü vid Atatürkuniversitetet i Ankara. Resultatet av en stickprovsmässig enkät av 759 personer i provinserna Erzurum, Kars, Agri, Erzincan och Van visade att folk p.g.a. repressalier och hot tvingades lämna sina byar och fly till storstäderna. Som i fallet med den tidigare i artikeln omtalade bonden från Mardin beger man sig i första hand till släktingar. 77% av de tillfrågade har släktingar som redan blivit tvångsförflyttade från Kurdistan. Undersökningen visar också att 47 % hade begett sig till Marmararegionen, 16 % till Egeregionen, 11 % till Medelhavområdet, 8 % till mellersta Anatolien, 2 % till Svartahavsregionen, 4 % till utlandet och 12 % till ett annat område i Kurdistan.
Flyktingar i Turkiet
Vi ser att de flesta flyktingar strömmar till de stora städerna i västra Turkiet och att bara en liten andel flyr vidare till Europa. Andra flyr över bergen till södra Kurdistan. Säkerheten på dessa tillflyktsorter är dock skenbar, även om man bortser från repressalier av polis och dödspatruller och den turkiska arméns upprepade invasioner av södra Kurdistan. Den dagliga kampen för att överleva i de turkiska storstäderna utmärkes i första hand av bostadsproblem, arbetslöshet och hunger och därmed sammanhängande frågor om hälsa och utbildning. Därtill kommer att många flyktingar saknar tillräckliga språkkunskaper.
Tusentals kurdiska familjer befinner sig i en situation som präglas av hopplöshet och utsatthet. Utan arbete, utan möjligheter att försörja familjen måste alla improvisera, uppoffra sig och förneka sina naturliga behov i den dagliga kampen för att överleva. Deras enda vapen är deras utpräglade solidaritet sinsemellan.
Många av de redan förut försvagade människorna blir sjuka under sådana livsbetingelser. Det råder brist på rent dricksvatten och de hygienska förhållandena måste betecknas som mycket dåliga. Då flyktingarna ofta saknar annan bostad än hopsnickrade träskjul drabbas de av infektioner och andra sjukdomar. Pengar till läkarbesök är en lyx som knappast någon har råd med.
En aspekt som ofta försummas i debatten är de fördrivna människornas sociala och kulturella rotlöshet. Den har orsakats av att hembygden har förstörts, att bygemenskapen brutits sönder och att flyktingarna kastats in i en främmande, fientlig värld där de diskrimineras av det omgivande samhället. Slutligen utsätts flyktingarna i storstädernas slumområden för en förrädisk tvångsassimilation. Om en kurd skulle hitta ett arbete och där tala sitt modersmål "blir han i bästa fall förlöjligad, i värsta fall förlorar han jobbet" enligt W. Koydl, som är Süddeutsche Zeitungs korrespondent i Istanbul.
Den systematiska, etniska rensningens politik drabbar barnen värst. De förvägras en trygg barndom; generationer av barn blir utan reella möjligheter till studier och yrkesutbildning. Barnens utsatthet är också störst för följderna av undernäring och brist på medicinsk omsorg.
Framtiden är bara möjlig om kriget upphör
Kriget hindrar sedan länge de investeringar som är nödvändiga i Kurdistan. Investeringar kräver säkra förhållanden och de finns varken för människorna eller kapitalet. Tvärtom föranleder kriget att kapital dras bort från Kurdistan. Vidare tränger de oerhörda resurser som satsas på kriget undan de angelägna investeringsmedel som behövs i det turkiska närlingslivet. Kriget är också den viktigaste faktorn till överhettningen av ekonomin, vilket medför en kraftig inflation som för närvarande överstiger 100% på årsbasis. Så länge kriget fortsätter kommer dessa fenomen att pågå oavbrutet.
En sak är säker. Människorna måste gemensamt och kraftfullt protestera mot och kräva ett slut på kriget i Kurdistan.
Översättning och bearbetning Eric Sundelius

STATEMENT TO THE PRESS
South Kurdistan / Northern Iraq:
- Emergency call of 7 000 Kurdish refugees from the former Ninova camp
- Refugees theatened by death from lack of aid
Kurdish refugees from the former Ninova refugee camp in Northern Iraq are in danger of dying from starvation, a lack of medical treatment and tents. According to the camp committee of the refugees, four people including a child of two months have died from untreated infectuous diseases in the last week.
The 7 000 people concerned came from the close-by Ninova refugee camp which they left on 13 of February in fear of attacks from the Kurdistan Democrati Party (KDP) and the Turkish army. Now they are trapped in the middle of nowhere inbetween Iraqi troops and the KDP, only insufficiently provided with aid by the United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR). Massoud Barzani’s KDP, Turkey’s ally, prevents a regular supply of aid to the camp. The majority of the refugees from North West Kurdistan (Turkey) are women, children and elderly people. Especially children are often fatally affected by the imminent spread of epidemics.
The Kurdish Red Crescent reiterates its appeal to the UNHCR to ensure that aid be provided to the refugees and to guarantee the access of independent aid transports to the camp.
Kurdish Red Crescent
Rapport från Kurdiska Röda Halvmånens femte konferens
Kurdiska Röda Halvmånen (KRH) som bedriver sin verksanhet i tio europeiska länder höll den 27 mars 1998 sin femte konferens i den tyska staden Köln. I konferrensen som pågick i två dagar deltog 96 delegater. Huvudpunkten i konferensen var att utvärdera verksamheten 1997 och påtala vilka problem eller hinder som uppstod under året. Varje punkt följdes av debatter där de olika delegaterna presenterade sina åsikter om det framtida arbetet. Det är nu 14 år sedan Turkiet påbörjade sitt krig mot det kurdiska folket. Delegaterna fördömde kriget som under dessa fjorton år ödelagt stora delar av de kurdiska områdena. 3500 byar har bränts ned och fyra miljoner har tvingats fly från sina hem till de hemska förhållandena i de turkiska storstäderna. Dessa flyktingar har skickat tusentals brev till KRH och begärt hjälp från oss och fortfarande strömmar breven in. Det är inte bara dessa flyktingar som varit måltavla i kriget. Den turkiska militären har fällt miljontals ton bomber över Kurdistan och skadat naturen och ekosystemen i de bombade områdena.
Konferensdelegaterna beslutade att verka för att i sitt arbete stärka KRH:s projekt så att hjälpen till de behövande sker mer systematiskt än tidigare. Som KRH:s medlemmar, stödhjälpare och vårt folk vet så bedriver vi arbetet i fyra projekt:
1- Barnprojektet (barn som förlorat sina föräldrar i kriget). Som våra stödmedlemmar vet så har KRH från sitt grundande tagit hand om 600 föräldralösa barn och varje månad skickat DM 250 till varje barn. Stödet till dem kommer att fortsätta och konferensdelegaterna beslutade att öka antalet barn i projektet.
2- Projektet för flyktingarna. KRH beslutade att även i fortsättningen skicka hjälp till flyktingar främst till de i Ninova-lägret. Än så länge har de europeiska länderna och deras humanitära organisationer inte skickat någon hjälp till kurdiska flyktingar, förutom FN som fördelat en liten hjälpsändning mellan inkvarterade i Ninova-lägret. Den turkiska staten och dess bundsförvanter hotade FN med våld för att de skulle avbryta sin hjälp till Ninova. Tyvärr så hjälpte detta och FN åsidosatte sina humanitära förpliktelser och stoppade sin hjälp till Ninova. Som inte detta var nog så stoppade FN Kurdiska Röda Halvmånens hjälp som hade insamlats bland folken. Och fortfarade så läggs det hinder för KRH:s arbete. KRH samlar all sin hjälp från det kurdiska folket och andra folk och delar ut hjälpen efter alla sina tillgängliga och möjliga förutsättningar. Med anledning av detta uppmanar vi alla människor och alla humanitära organisationer att förmå FN att sluta upp med att sätta hinder för KRH:s arbete för Ninova-lägret.
3-Sjukhusprojektet i Suleymaniya. Som tidigare känt så fanns KRH:s sjukhus förut i staden Erbil. Men den 14 maj 1997 attackerades sjukhuset av turkiska militären och dess allierade. På ett brutalt sätt avrättades 14 patienter på sjukhuset. De mördade patienterna var i en sådan kondition att de inte kunde stå på benen. KRH var tvungna att stänga sjukhuset och byggde istället ett nytt i Suleymaniya. På sjukhuset i Suleymaniya undersöks och behandlas varje dag 200-300 personer gratis. Konferensdelegaterna beslöt att bygga ut sjukhuset så att det kan ta emot fler patienter.
4- Projektet för kurdiska kvinnor. Detta är KRH:s nya projekt. (Det gäller de kvinnor som blivit torterade i fängelserna och de tvångsförflyttade kvinnorna). KRH kommer att hjälpa till med rehabiliteringen av de kvinnor som utsatts för tortyr eller annan omänsklig behandling.
I Sverige har KRH haft möte med flera olika humanitära organisationer. De flesta mötena slutade bra men efteråt, då det gällt att genomföra överenskommelser har de dragit sig tillbaka. KRH har bra relationer med Caritas och har kunnat arbeta praktiskt med dem. Caritas lovade att de skulle skicka de förnödenheter som KRH hade samlat till Ninova. KRH i Skandinavien hade samlat kläder, tält, filtar och andra förnödenheter som fyllt två lastbilar. Caritas skulle transportera hjälpen till Ninova men hjälpen har fastnat i Jordaniens huvudstad Amman. KDP har inte tillåtit transport över sitt område i södra Kurdistan.
Det ekonomiska stöd som KRH fått från folk och stödmedlemmar har använts i KRH:s olika projekt. Detta är en kortfattat redogörelse om KRH:s verksamhet från de tio länder där KRH arbetar. KRH ber alla sina stödmedlemmar om råd och idéer hur vi i fortsättningen skall utforma vårt arbete och hur vi kan förbättra vårt arbete.
För att KRH skall kunna bedriva sitt arbete för flyktingar, föräldralösa barn och andra behövande så behöver vi alla stödja varandra. Utan Er hjälp kan vi inte hjälpa andra. Enbart om vi alla samlar våra krafter och deltar i KRH:s arbeten och projekt kan vi framgångsrikt hjälpa alla behövande i Kurdistan.
Kurdiska Röda Halvmånen
Mordförsöket
på Akin Birdal
organisationen IHD:s ordförande Akin Bird. Mördarna som klätt sig propert ville tala med Akin Birdal för att de ville ha hjälp i ett mål rörande mänskliga rättigheter.
När Birdal kommer till kontoret så får de två attentatsmännen träffa honom. Efter att de talat med Birdal så går de ut ur hans kontor och kommer sedan snabbt in och avlossar 13 skott, varav 6 stycken träffar Birdal. Birdal:s liv räddas av de snabba insatser som hans medarbetare utför och efter de flera operationer som han genomgår på sjukhuset.
Attentatet visar ännu en gång den turkiska statens ovilja att klara upp dessa politiska mord och attentat. Ordföranden i PEN skrev i Dagens Nyheter att "med så mycket bevis i form av kulor, signalement och fingeravtryck som fanns på platsen, skulle t.o.m en blind poliskår klara upp attentatet".
Vi på Kurdiska Röda Halvmånen fördömer kraftigt detta vidriga attentat som inte bara är riktat mot IHD utan också mot alla de freds- och demokratiälskande människorna i världen.
Kurdiska Röda Halvmånen