KURDISKA RÖDA HALVMÅNENS VEKSAMH

KURDISKA RÖDA HALVMÅNENS VEKSAMHETSBERÄTTELSE ÅR 2009

Kära stödmedlemmar

Kurdiska röda halvmånen som är den unikt bistående institutionen som hjälper behövande människor i Kurdistans alla fyra delar. Kurdiska röda halvmånen har sedan den bildats och fram till nu fortsatt med sitt arbete för stöd i huvudsak två verksamhetsområden. Ett av våra områden, är folkets verksamhetsområde. Våra arbeten i detta verksamhetsområde, är i stora drag donationer och medlemmar som månadsvis ger sitt stöd. Vårt andra verksamhetsområde, är projektarbeten.

Projektarbeten i detta område är grunden för våra arbeten:

- Projekt för stöd av föräldralösa och nödlidande barn i Kurdistan.

- Projektet för medicinskt stöd till vårt folk som lever under svåra förhållanden.

- Projekt för stöd till familjer och interner i Kurdistan och Turkiet som orättvist berövats sin frihet.

- Projekt för akut hjälp vid undantagstillstånd.

Våra verksamheter som utförs inom ramen av projekt:

- Två gånger i månaden vid behov, sänds hjälp till hälsokommittén för flyktinglägret i Maxmur.

- Varje månad skickas det 50 euro till 180 barnfamiljer i norra Kurdistan. Dock har vi fortfarande vissa problem som orsakas av den turkiska staten och som fortfarande fortgår.

- För föräldralösa och krigsoffer i södra Kurdistan, sänds varje månad 50 euro till 55 familjer.

- För 30 familjer bosatta i sydvästra Kurdistan sänds varje månad 50 euro.

- Mammor för fred har varje månad fått hjälp.

- Fängslade fångar i Europa har genom byrån Azadî delgetts hjälp.

- Stöd till krigsoffer i Turkiet, förbereds inom ramen av möjligheter.

- För familjer i östra Kurdistan, vars fäder har mördats, har utan problem fått hjälp.

- Våra arbeten inom ramen för hälsa fortgår. 500 kg medicin och tillbehör som samlats ihop har nått områden i behov och dessa arbeten fortsätter.

- Förberedelser för behoven för krigsveteraner i Jordanien Och dessa arbeten fortsätter.

- Förberedelser för behoven till frigivna fångar i Turkiet.

- Alla våra behov för vår byrå i Hewlêr i södra Kurdistan har lösts.

Slutsats:

Vi har ansträngt oss för att dokumentera vår årsrapport till er medlemmar och vänner. Vi vill också tacka alla HSKs arbetare, medlemmar, vänner och organisationer i Sverige samt HSKs byråer i Frankrike, Tyskland, Schweiz, Nederländerna, Danmark och ROJA SOR i Australien för att ni inte lämnar oss ensamma.

Vi väl även tacka organisationen CÎBO som arbetar i Holland, den svenska organisationen AGAPE och alla de andra kurdiska organisationer som hjälpt oss i våra kampanjer, vänliga hälsningar till er alla.

Kurdiska röda halvmånen i Sverige

HEYVA SOR A KURDISTANÊ XEBATA KU 2009 DE DAYE MEŞANDIN

Sazî, dezgeh û hevalên hêja

Heyva Sor a Kurdistanê, ku yekane saziya alîkariyê ya Kurdistanê ye, ji dema avabûna xwe heta roja îro xebatên xwe yên alîkariyê li du qadên bingehîn meşandiye û her dimeşîne. Yek ji van qadên me, qada xebatên gel e. Xebatên me yên li vê qadê, bi giştî bi bexş û mehaneyên endamên me yên li ser konto, bi dayîna meqbûz u peredankê (kombere) tê meşandin. Duyemîn qada me ya xebatê jî, karên li ser projeyan e.

Em xebatên xwe yên li vê qadê jî, li ser bingeha van projeyan dimeşînin:

1- Projeya alîkariyê ya ji bo zarokên pêwistiya wan bi alîkariyê hene

2- Projeya tedarikkirina pêdiviyên tenduristiyê yên gelê me yê di şert û mercên giran ên li Kampên Penaberiyê dijîn

3- Projeya alîkariya bi malbat û girtî û hikumxwarên bi neheqî li Kurdistan, Tirkiye û gelek welatên din hatine girtin

4- Projeya alikariya lezgîn a ji bo rewşên awarte

Xebatên me yên di çarçoveya projeyan de tên meşandin:

1- Di çarçoveya pediviyan de, du mehan carekê bi awayekî rêk û pêk ji Komîteya Tenduristiyê ya Kampa Mexmûrê re alîkarî tê dayîn.

2- Di çarçoveya projeya zarokan a li Bakurê Kurdistanê tê meşandin de, ji 180 malbatan re mehê 50 Euro alîkarî tê dayîn. Le belê pirsgirêkên me yên ji ber dewleta Tirk di vî warî de rû didin, hînê dewam dikin.

3- Ji bo sêwî û mexdûrên şer ên li Başûrê Kurdistanê re, her meh bi rêk û pêk ji 55 malbatan re 50 Euro alîkarî tê dayîn.

4- Ji 30 malbatên li Başûr-rojavayê Kurdistanê dijîn re, her meh bi awayekî rêk û pêk 50 Euro alîkarî tê şandin.

5- Pêwistiyen dayikên aştiyê, bi awayekî rêk û pêk her meh tên tedarikkirin.

6- Pêwistiyên girtiyên li Ewrûpayê, bi rêya Buroya Azadî tên tedarikkirin.

7- Pêwistiyên mexdûrên şer ên li Tirkiyê, di çarçoveya derfetan de tên tedarikkirin.

9- Ji bo malbata mafên mirovan a li Rojhilatê Kurdistanê hat kuştin, bi rêk û pêk alîkarî tê dayîn.

10- Xebatên me yên di çarçoveya projeya tenduristiyê de tên meşandin, dewam dikin. 500 kg. derman

alavên tenduristiyê yên hatine berhevkirin, gihaştine cihên pêwîst û xebatên di vî warî de dewam dikin.

11 -Pêwistiyên hevalên gazî yên li Urdunê tên tedarikkirin û ev xebat hînê dewam dike.

12 -Pêdiviyên hin hevalên ji Girtîgehên Tirkiyê derketin, hatin tedarikkirin.

13- Hemû pêwistiyên buroya me ya li bajarê Hewlêrê yê Başûrê Kurdistanê hatine çareserkirin.

14- 15000 Euroyê di Cejna Qurbanê de weke fitre û zekatê hatibû berhevkirin, li mirovên hewcedar ên li Kurdistanê hatine belavkirin.

15- Ji bo pêwistiyên saziya DILDARÊN JIYANÊ ya li Elmanyayê ku nû hatiye avakirin alîkarî hatîye dayîn

Encam:

Me pêwîst dî kû, xebatên xwe yên salekê, pêşkêşî we endam û dostên hêja bikin. Her weha, ji ber ku di xebatên me de we em bi tenê nehiştin, ji hemû kedkarên hêja yên HSK'ê, endam, dost û saziyên me yên bira HSK yên li Fransa, Almanya, Swîsre, Hollanda, Danîmarka, ROJA SOR a li Awûstûrya, saziya CÎBO ya li Hollandayê xebatê dimeşîne, saziya Swêdî ya bi navê AGAPE û hemû saziyên Kurdan ên di kampanyayên me de alîkarî dane me, em malavayiya wan dikin, silav û hurmetên xwe pêşkêş dikin.

Heyva Sor a Kurdistan, Swed

Hälsokontroll i södra Kurdistan

Den 5 Maj 2010 reste vi sammanlagt sex personer; Dr Saren Azer ( Kanada), Dr. Sara Weinberg ( Kanada ), Dr. Fahrettin Gülsen (Tyskland ), Biologen Nari Okiu ( Havaii ) tolken Mohamad Khademyani ( Kanada ) samt socialpedagogen Lynn Foster (Kanada), till södra Kurdistan. Med oss hade vi mediciner och vårdmaterial till ett totalvärde av 1 miljon dollar. Hälsokontrollerna utfördes på sjukhusen i Halabja, Kalar, Balisan, Koya, Erbil och i flyktinglägret i Mahmur och innefattade vård av 1500 patienter. För patienter med dålig ekonomiska resurser stod vi för kostnaden. Efter hälsokontrollen som pågick i 25 dagar kunde vi dra slutsatsen att hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar tillsammans med tyfus, hepatit, tuberkulos, dysenteri och påssjuka är de sjukdomar som är vanligast och med hög smittorisk. På grund av detta ansåg vi att det var nödvändigt att forska om orsakerna bakom dessa sjukdomar. I vår forskning har vi upptäckt dessa två viktiga punkter: Den första är att vår befolkning på grund av fattigdom inte har tillgång till tillräcklig och variationsrik kost och brist på hygieniska levnadsförhållanden. Den andra punkten, och enligt oss den främsta, är att kroniska sjukdomar som hjärtkärl, magsäcks- och tarm- och lungsjukdomar har störst spridning i områden där kemiska vapen användes under Saddams regim. Dessa områden är i huvudsak Halabja, Balisan och Kallar. Vi har sett att de livsfarliga kemikalierna trängt ned i marken och fastän lång tid har gått, fortfarande inverkar negativt på befolkningens hälsa. Vi har vidarebefordrat denna information till myndigheterna i södra Kurdistan, men vi har inte fått något övertygande svar på om förebyggande åtgärder kommer att insättas. Detta är för att de vårdinstitutioner som står under södra Kurdistans kontroll ej är tillräckliga. Vi anser att de i dagsläget är långt ifrån svaret på ovanstående hälsoproblem. De privata vårdinstitutioner som finns är alltför dyra för att de fattiga ens skulle kunna överväga att besöka dem. Det är bara de rika som kan vårdas där.

När vi fick tid över besökte vi minnesplatsen i Halabja för de 5000 offren som dödades den 16 mars 1988. Vad vi såg där fick oss att skämmas över vår mänsklighet. Vi såg på varandra och sade att de som gjort detta, kan inte vara människor. Det räcker inte med en fiendes hat som drivkraft till ett sådant här dåd, vi kunde inte ge namn till det.

Genom hälsokontrollen har vi kommit fram till några punkter som är viktiga att vara medveten om, eftersom de här punkterna beskriver hälsofaran för vår befolkning.
Enligt dem:

1. Medicinerna som sänds hit av de medicinska sektorerna har inte kunnat användas pågrund av sina starka biverkningar.

2. I operationssalarna behandlas patienterna som kadaver. Patienterna är överlämnade till oerfaren vårdpersonal vilket ger allvarliga resultat.

3. De sjukhus som vår befolkning besöker saknar specialistläkare och läkare som finns är mestadels nyexaminerade. De här läkarna har svårare att diagnostisera och ge rätt behandlig, vilket leder till att man förlorar fler patienter än vad man borde.

4. Vid sidan av de svåra livsförhållandena är befolkningen även utsatt för naturens krafter (tex. vid sidan av fattigdom och arbetslöshet finns sandstormar och stark hetta). Detta gör att många områden blir svåra att leva i, i synnerhet flyktingläger. Det är svårt att beskriva maktlösheten man känner när en person blir sjuk och inte kan ges tillräcklig vård.

5. Vi inser klart den akuta nödvändigheten av att vår befolkning som lever under de här levnadsförhållandena ges medicin och vårdmaterial.

Jag har försökt beskriva vad jag sett och upplevt.

Jag har försökt att beskriva det jag har levt och det jag har sett.

Dr. Fahrettin Gülsen

Tyskland Kurdiska röda halvmånen

Kvinnan – en historisk uppläxare

Genom tiden vet vi att flickaktighet är något fördärvligt, såväl från äldre språkbruk till dagens skällsord, har flickaktighet definierats som antingen svaghet och undergivenhet, eller som galenskap och opålitlighet.

För att ni läsare inte ska tro att undertecknade slentrianmässigt förväxlar begreppen kvinna och flicka, så har jag gjort en definition. Det kan förklara under vilka omständigheter jag byter mellan orden flicka och kvinna ibland. En flicka blir en kvinna, då hon tar det moderliga ansvaret, då hon träder från rollen som betraktare till rollen som ansvarstagare, då hon blir självaste källan för livet.

I gammal kristen symbol brukar man alltid gestalta kvinnan bredvid ormen. Varför?

I det sumeriska Gilgamesheposet, där man berättar om hur tronföljaren Gilgamesh i sitt försök att bli odödlig, fick ett stycke sjögräs som skulle ge honom denna eviga lycka. Då han lade undan sjögräset för att ta sig en klunk vatten från sjön, slank ormen fram, svalde denna magiska snärjväxt och blev odödlig. I äldre babylonisk och sumerisk mytologi ondgjorde man sig inte på ormen, utan accepterade livet som det var, dödligt.

Det var också från Gilgamesheposet som Gamla Testamentet tagit översvämningstemat (Noahs ark). Detta symboliska bildspråk förmedlar livets essens: att den lever på annat liv. Ormen, ska representera den som har visdomen om livet, varje gång ormen ömsar skinn så föds den på nytt, och på det här viset är det ormen som äger kunskapen om odödlighet.

I Gamla Testamentet är sagan väldigt ödesdiger, den är grym mot ormen och kvinnan, som blir anledningen till att människan portas från Edens lustgård, påfallande nog norra Kurdistans hemtrakter, Van.
Hur löd myten om Edens lustgård? Var det inte kvinnan som på ormens befallning tog en tugga av kunskapsäpplet? I Gamla testamentet blir kvinnan och ormen två skurkar som gör slut på paradisets fröjder, dessa två bovar ger upphov till liv och död (tidsbegreppet), mannen och kvinnan tudelas i olika kön och börjar para sig.

Om vi nu ska förstå den beska smaken i detta, blir kvinnan syndaren, i evigheter ska hon straffas för denna synd. Vad var då synden enligt Gamla testamentet? Kvinnans synd är den verklighet hon frammanat, den som smakar på kunskapsäpplet, hon som träder ur Lustgårdens eviga dvala och istället blir självmedveten.

I Nya testamentet, blir Marias jungfrufödelse en riktig paradox, ett självmotsägande ideal om kvinnans natur. Utifrån olika religiösa inriktningar finns det varierande utsagor om Jungfru Maria, men ett helgon som blivit ett kvinnligt ideal sedan dess. Med denna fromma och obefläckade omskrivning av den gravida processen, måtte Jesus avsikter bakom reformerna kring kvinnan vara god, han försökte ge den ursprungliga ”syndaren”, kvinnan, en ny roll i samhället.

Dagens Nord, de ekonomiskt dominerande Västländerna, spred denna antika paradox om kvinnan genom det kapitalistiska världssystemet. En kvinna, en äkta kvinna, ska alltid vara den moderliga, på något sätt också den jungfruliga ansvarstagerskan som ska uppfylla alla krav om ljuvhet och mildhet, omsorg, hon ska vara lika mycket skygg inför sexualiteten och samtidigt sexuellt attraktiv och öppen inför smekningar. Det kapitalistiska världssystemet har inte bara lyckats splittra kvinnan i ett moraliskt dilemma, kapitalismen har fastställt normer som förtärt henne.

Från att tidigare behandlats som livets källa, den auktoritet från vilken man kan lära om livets mäktiga mysterium, har kvinnan i moderna sammanhang blivit till en ahistorisk varelse, ett djur utan värde för större reflektioner.

Om man slår upp en gammal svensk ordbok betyder ordet slampa en flicka som i dagens sammanhang tolkas som en hora. Detta är bara ett litet exempel från det blyga svenska samhället, ett exempel som påvisar hur den moderna kapitalistiska ekonomin tänjt alla moraliska barriärer och degenererat kvinnan. Det globala handelsnätverket (kapitalism) har spridit sexistiska - och rasistiska - normer i starkare universell omfattning än FN-konventionerna om de mänskliga rättigheterna.

Återigen är det kvinnan som får – och måste – bära samhällets tyngsta börda.

Öcalan skriver om hur kvinnans roll som en stor förtryckt grupp, måste fungera som katalysator för det alternativa samhällsskicket. Demokratiska Samhällspartiets (DTP) valseger vittnar om områdets kvinnliga auktoritet och hur PKK:s nya paradigm slagit rötter i norra Kurdistan i rekordfart. Denna valseger är historisk, ett första steg till ett matriarkalt samhälle. DTP kom först med 17 valda kvinnliga borgmästare. Denna historiska maktförskjutning skedde trots de turkiska myndigheternas sabotage av valprocessen, där det rapporterats om tydligt valfusk i form av brända valsedlar och fråntagandet av tre tusen valberättigades rösträtt.

Valsegern i kommunvalet i Turkiet och Kurdistan visar ett nytt paradigm, ett nytt tänkande i den kurdiska mentaliteten och den kurdiska befolkningen. Man kan inte längre anklaga PKK:s ideologi och Öcalans förslag om alternativ systemstruktur som rent teoretisk spörsmål och sinekur i akademisk anda (obs: PKK är en akademi). Som svar på dessa tankebryderier kom Öcalans senaste mötesprotokoll med advokaterna. I sin analys av situationen efter DTP:s valseger och den kvinnliga dominansen vävde han in sina tidigare utläggningar om ett nytt samhällssystem. Öcalan förbryllas inte av resultatet, utan säger att segern var väntad. Han framhäver paralleller med myterna, i en tredje dimension, och även om det symboliska språket inte är historiskt korrekt, menar han att myterna var elitens skapelse, sålunda maktens verktyg.

Besöket på fängelsefästningen Imrali som ägde rum förra veckan, är under europeisk jurisdiktion. Öcalan drog upp paralleller med den sumeriska mytologin, nämnde även Islam som stor förlorare i försöken att lyfta fram kvinnan i Mellanöstern. Efter DTP:s valseger, med kvinnliga borgmästare i maktposition, förmanade Öcalan med vilket stort allvar vi måste skydda denna nyvunna kvinnliga dominans i samhället. Som man väl känner till lever Öcalan under fördärvliga villkor. Man har flera gånger tillämpat särskilt isoleringsstraff mot honom för att ha kommit med liknande uttalanden.

Ett alternativt samhälle måste vara uppbyggt på en mentalitet och system som är motsatt till statens centraliserade, teologiska konstruktion, en teologisk konstruktion, menar Öcalan i sina historieskrivningar, grundad på en av mannens ytterligare myter om den svaga kvinnan. Detta vanemässiga auktoritetsmönster som folk har gentemot staten, kan kvinnorna bryta.
Staten är det manliga tänkandets seger, i sumeriska mytologin segrar vishetsguden Enki över himmelsgudinnan Inanna och hon blir en galen och utstött gudinna. Öcalan har också påpekat, i dialektiskt tankeled, att det manliga tankesättet och det kvinnliga förvisso har sina naturliga motsättningar, inte könsroller som efterkonstruerats för kvinnan på en artificiell väg för att tillfredställa maktens retorik i kapitalismens exploatering av den hysteriska vinstindrivningen-förteckning till vad Wallerstein syftar på när han beskriver Kondratiev-cykeln.

Liksom fallet med naturen, där olika årstider blir varandras motsatser, vintern, kall och slaskig, sommaren och våren en häftig vegetation, uppblomstring och torka. Likaså finns dessa motsättningars antites och syntes i det manliga och det kvinnliga tänkandet. Fast de här motsättningarna är inte av sådan särskiljning som gör upp en dikotomi, även om motsättningarna är naturliga, är de inte slutgiltiga, inte biologiska anlag som aldrig går att överbryggas. Som social varelse lär mannen och kvinnan av varandras insikter och det som traditionellt instiftats som äktenskap, skulle egentligen vara att dessa båda överbryggar varandras roller, förenas med varandra och återskapar det som genom årtusenden varit de ursprungliga enheterna (Yin och Yang, Adam och Eva).

Den sumeriska civilisationens segertåg runtom världen, statens utveckling alltså, har gjort att den patriarkala mentaliteten blivit ett vedertaget faktum liksom ett grundläggande element för samhällets ekonomi och överlevnad i det kapitalistiska systemet. Det är normen om kvinnan som antingen ödmjuk och undergiven, eller brännmärkt som ond och vildsint, om hon, liksom Inanna, försöker återta sin auktoritet. Staten livnär sig på kvinnan som bofast och hemmastadd matproducent och som tämjare, barnskötare. Som kvinna i fager ålder ska hon uppoffra sina visioner för pojken, mannen eller gubben.

Man ska inte avsäga den roll som genom naturliga vägar uppburits av kvinnan. Liksom tidigare nämnts finns det skillnader mellan manligt och kvinnligt utifrån resultat av en lång evolutionär process. Det jag syftar på, för att återigen poängtera essensen av Öcalans skrifter, är konflikten mellan manligt och kvinnligt, det som i Mesopotamiens bördiga slätter och dalgångar, under civilisationsbildningen, fungerat som främsta maktmedel för mannen: kvinnan. Hennes tempel blir deras maktcentrum, hennes keramik deras prydnad. Från olika kilskrifter kan vi urskilja maktstriden mellan gudar och gudinnor ställde emot varandra. Än idag pågår denna strid, och som PKK fastslagit vid många tillfällen är kvinnans verklighet Kurdistans verklighet.

Zilan Farqinî

Luqman Abdulqadir har blivit hotad

Luqman Abdulqadir, ordförande för föreningen Kemiska attackens offer har blivit dödshotad. Abdulqadir tvingades att sluta sin undersökning om den försvunne piloten som deltog i den kemiska gasattacken i Halabja.

Luqman Abdulqadir berättar för tidningen Hawlati att en anonym person hotat och varnat honom från att undersöka omständigheterna kring den försvunne piloten. Den anonyme personen har talat om att Luqman Abdulqadir själv kommer att bli ansvarig för det som kommer att hända om han inte slutar undersökningen. Abdulqadir berättar vidare att personen i fråga varit mycket hotfull och meddelat att samtalet var den sista varningen.

På Hawlatis fråga om han kommer att anmäla händelsen svarar Abdulqadir att han inte litar på rätten och att den enligt hans erfarenheter struntar i detta slag av anmälningar och att händelser av den anledningen inte får något resultat.

Vidare framför Abdulqadir att han är en vald representant av martyrernas familjer och att han avlagt löfte om att försvara deras rättigheter. Han meddelar därför att han kommer att fortsätta med undersökningen och kräver av myndigheterna att avslöja personens identitet.

Piloten Tariq Ramezan, som idag är spårlöst försvunnen, är en av de sex piloter som var delaktiga i den kemiska gasattacken den 16 mars 1988 mot staden Halabja i södra Kurdistan (norra Irak). I den brutala attacken, där en blandning av senapsgas och nervgas användes, miste tusentals människor livet. Enligt uppgifter släpptes Ramezan fri av PUK:s (Kurdistans patriotiska union) säkerhetstjänst.

Syrien förbjuder kurdiska färger

Syriska staten följer i turkiska statens spår och förbjuder kurdiska färger i sydvästra Kurdistan (norra Syrien). Enligt kurdiska dagstidningen Welat varnar nu syriska säkerhetsstyrkor kurder att använda färgerna grönt, gult och rött vid olika tillställningar och festligheter. Färgerna har en stark förankring inom kurdisk kultur och historia.

Förtrycket mot kurder i Syrien och sydvästra Kurdistan har ökat drastiskt under de senaste två åren. Bland annat har en rad lagar som tidigare antagits skärpts för att göra det svårt för kurder som bor vid den syrisk- turkiska gränsen att äga och köpa mark. Det är även idag väldigt svårt för personer med kurdiskt härkomst att via legala vägar erhålla bygglov, då syriska myndigheter kopplat omöjliga krav till all form av byggnation vid gränsen. Syrien bedriver även ett omfattande arabiseringspolitik i de kurdiska områdena. Araber som flyttar dit särbehandlas och ges särskilda förmåner när de exempelviss köper mark av kurder.

Föreningen för mänskliga rättigheter berörde i sin rapport om Syrien tidigare i år den situation som den kurdiska minoriteten i Syrien står inför. Enligt rapporten bedriver Syrien en systematisk arabisering av kurdiska områden.

Idag finns det enligt olika källor mellan 80-130 tusen statslösa kurder i Syrien och sydvästra Kurdistan. Statslösa kurder har varken rätt till utbildning eller sjukvård. Kurdernas antal uppgår enligt kurdiska källor till 1.9 miljoner och utgör 9 % av Syriens befolkning.

Rojev

Öcalan: Turkiet måste demokratisera sin grundlag

Efter att försvarsadvokater till den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan nekats att få träffa sin klient, fick de under onsdagen träffa sin klient. Öcalan varnade för att konflikten mellan den kurdiska frihetskampen och turkiska staten, kan urarta i ett icke-kontrollbart tillstånd.

Under mötet med sina advokater menade Öcalan att dagens kurder inte är samma kurder som förut och att Turkiet måste inse och acceptera detta. Turkiet står enligt Öcalan inför två utvecklingsriktningar, antingen en långdragen och för både turkar och kurder smärtsam konflikt med hundratusental döda, eller att Turkiet demokratiseras och ändrar inställning till den kurdiska identiteten. Båda vägvalen kommer ofrånkomligt att slutligen leda till kurdisk frihet, menar Öcalan.

Den kurdiske folkledaren påpekade att den kurdiska motståndsrörelsen även idag är redo att lösa konflikten fredligt och politiskt vid förhandlingsbordet, men att Turkiet ignorerat detta för att samtidigt försöka tillintetgöra den kurdiska motparten med militära medel.

Enligt Öcalan måste Turkiet, för att undvika att konflikten fördjupas ytterligare, utforma en demokratisk författning. Innan detta är möjligt måste Turkiska staten först;

- Sänka 10 % spärren till parlamentet.

- Avskaffa landets terrorlagar och lösa frågan om de tusentals kurdiska barn och minderåriga som idag befinner sig i turkiska fängelser.

- Frisläppa alla de människorätts-, förenings- och de 1700 politiska företrädarna för BDP-partiet som fängslats under KCK- operationerna.

Barns rättigheter i Turkiet

FN:s konvention om barnets rättigheter och Europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter måste även gälla barnen i Turkiet. Enligt bl.a. Amnesty International sitter tusentals barn och ungdomar under 18 år i fängelse i Turkiet, åtskilliga av dessa har kurdisk bakgrund. Det de har gjort sig ”skyldiga” till är deltagande i lagliga demonstrationer. Det skriver Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet.

Trots att Turkiet förbundit sig att följa FN:s och EU:s konventioner gällande mänskliga rättigheter, och där ibland de internationella konventionerna som skyddar barnens rättigheter, pågår dagligen tortyr, diskriminering och förtryck mot olika folkgrupper i landet. Särskilt gäller detta för det kurdiska folket och deras barn i Turkiet. Minderåriga åtalas för brott mot landets antiterroristlagar i den kurdiska delen av Turkiet. Barn i åldersgruppen 12-18 år arresteras och utsätts för våld och kränkningar av polisen. Barnen sitter häktade under lång tid utan att få träffa anhöriga eller få tillgång till advokat.

Enligt internationella konventioner som skyddar barnens rättigheter ska barn i åldersgruppen 12-18 år bli förhörda av en speciell åklagare som tar hand om just barn. Barnen i Turkiet har i stället hanterats av åklagare som arbetar med s.k. terrorlagar-brott. Åklagaren och Högsta Domstolen har dömt flera tusen barn och ungdomar mellan 15-18 år till långa fängelsestraff – allt enligt landets antiterroristlagar, paragraferna 7/2, samt 220/6, 7, 8 och 314/3.

Mot bakgrund av ovan nämnda vill jag ställa denna fråga till utrikesministern Carl Bildt: Vilka åtgärder kommer ministern vidta för att få Turkiet att följa FN:s Barnkonvention, som man ju redan ratificerat och därmed släppa barnen på fri fot?

Amineh Kakabaveh (v)

Kurd.se

37 kurdiska barn är fängslade i Turkiet. Anledningen; kastade stenar mot turkisk polis och militär

37 kurdiska barn är fängslade i staden Amed (Diyarbakir), och anledningen är att deras vänner inte har fått den sjukvårdsbehandlingen som de behövde och att situationen i fängelserna inte förbättrades, så därför har de 37 kurdiska barnen gjort uppror mot turkiska poliser och militärer genom att ha kastat stenar och till följd av detta så har de fått fängelse. De har blivit förbjudna att gå ut för att få luft och får inte heller umgås med andra i fängelset.

Anledningen till detta är att den 4:e maj 2010 kastade dessa barn stenar mot turkiska poliser för att deras sjuka vänner i fängelse inte har fått sjukvårdsbehandling då de har varit väldigt sjuka. Så har dessa barn bränt upp sina lakan för att göra uppror mot turkiska poliser. Vad gör de turkiska poliserna? De sätter alla 37 barnen i fängelse.

Språkrören för barnens rättigheter i staden Amed, Arif Akaya, berättade för den kurdiska nyhetsbyrån ANF att det som har hänt är inte klokt. Dessa barn är mellan 7-12 år gamla och sitter för närvarande i fängelse på grund av att de har gjort uppror mot turkiska poliser för att deras vänner sitter i fängelse och har inte fått sjukvård då samtliga barn är sjuka och behöver vård. Han berättade vidare att: ”På grund av att detta uppror har barnen fått straff som är följande: tre dagar i ensamcell, tre dagar får de inte gå ut och få luft och tre dagar utan att få sporta och träna. Akkaya sade att straffet i ensamcell hade upphävts. Vi får se hur det blir med de andra straffen”, säger Akkaya.

Akkaya poängterade att barnen som sitter i fängelset kan försöka begå självmord med tanke på missförhållandena i fängelset och de straff de har fått. Dessa barn mår inte psykiskt bra, säger Akkaya. Han säger att detta inte är klokt att göra så mot 7 åriga barn, både fysiskt och psykiskt.

Den turkiska staten dödade kurdiska barn.

Trettoåriga Ceylan Önkol sprängdes i bitar av en turkisk missil

Den 13 åriga flickan Ceylan Önkol är ännu ett offer för den turkiska statens brutalitet.
Ceylan Önkol var ute med sin boskap och vandrade när hon plötsligt träffades av en turkisk missil som slet sönder hennes kropp i bitar.

- Hon var och samlade löv till fåren som hon bevakade men träffades plötsligt av en missil som tydligen kom från en högre plats. Det enda stället som ligger på högre höjd än byn är en militärutpost med utsikt över hela området, sade hennes bror Rifat Önkol.

Rıfat Önkol sade att de fann bitar av Ceylans kropp på trädgrenar och att de väntade i sex timmar på en läkare, men ingen dök upp.

Det är inte första gången som turkiska militären dödar barn, det tycks finnas ett systematiskt mönster. Varje år dödas tiotals kurdiska barn i samband med militärens beskjutning på olika håll. Tidigare under året när ”barnens dag” firades i Turkiet misshandlades en 12 årig kurdisk pojke så brutalt att han senare dog av sina skador.

Föreningen för mänskliga rättigheter i Turkiet - IHD har tidigare rapporterat om att minst 351 kurdiska barn dödats av den turkiska militären och polisen sedan 1989

Den turkiska staten sörjer palestinierna å ena sidan och å andra sidan dödar den kurdiska barn

I staden Sirnex (norra Kurdistan) dödades ett barn vid namnet Diren Basan, 10 år gammal, av en pansarvagn vilket helt klart orsakades av den turkiska staten. Efter händelsen blev folket i staden så ursinnigt att det brände upp en polisbil i närheten.

Händelsen inträffade i centrala Sirnex. Efter att pansarvagnen körde över och dödade 10-åringen så fördes hans kropp till sjukhuset i Sirnex, där läkarna undersökte orsaken till pojkens död. Det framkom att 10-åringens kropp hade krossats.

Efter att hans familj hämtat kroppen på sjukhuset vid midnatt kl 02.00 så begravdes Diren samma natt. Efter att folket i Sirnex fick reda på att den turkiska staten har kört över ett barn så blev det många oroligheter i staden. Bilar brändes, sten kastades mot poliser och vissa byggnader såsom banker förstördes.

Chefen för det kurdiska partiet BDP i Sirnex, Ramazan Uysal, deltog vid begravningsceremonin och även tusentals människor deltog.

Den kurdiska parlamentarikern Gulten Kisanak åkte till Sirnex på grund av händelsen. Hon pratade om hur den turkiska staten dödat 64 barn mellan åren 1999-2009 med gasbomber, minor , handeldvapen, pansarvagnar, osv. Hon fortsatte och sade att detta är massakrer av kurdiska barn. De gråter över palestinska barn i Gaza. Barn i Sirnex, Gever och Amed som dödas av den turkiska staten, är de inte heller människor och barn eller?

Efter att Diren dödats började folket i Sirnex gå ut på gatorna för att ta reda på vem som hade dödat honom.

I staden Silopi anordnade man en demonstration som man kallade ”Frihetsdemonstration” där parlamentarikerna för det kurdiska partiet BDP (Freds- och demokratipartiet) deltog, dvs. Sevahir Bayindir, Hasip Kaplan och Hamit Geylani. Vid demonstrationen började polisen attackera demonstranterna och vid samband med attacken skadades Sevahir Bayindir. Det framkom att Sevahir hade brutit benet och skadat armen så därför fick hon flygas till sjukhuset i Ankara omedelbart.

En militär bomb sprängdes: ett barn dödades och fyra barn skadades

I närheten av ett område i staden Wan (Van) sprängdes en bomb vid en militärbas, varvid ett barn dog och tre av fyra barn skadades allvarligt. Enligt uppgift inträffade händelsen vid utbildningsmilitärbasen Orgeneral Mustafa Muglali. Barnen befann sig där och hade hittat en bomb som de lekte med och plötsligt exploderade bomben. Ett barn dog och fyra barn skadades allvarligt. De fyra barnen som skadades allvarligt togs omedelbart till sjukhus i staden Wan, där de undersöktes och behandlades. Borgmästaren i staden Qerqeli påpekade att explosionen inträffade några meter ifrån en militärbas och att efter att bomben sprängdes så synliggjordes det på himlen med olika färger. Durmaz berättade att de befann sig vid området och hylsorna efter att bomben hade sprängts inte plockats upp.

Ett av de skadade barnen sade: Militären kastade bomb mot oss

Den 13 åriga pojken Yunus Yeman var ett av de fyra barnen som skadades allvarligt när bomben sprängdes. Han berättade att det var en militär som kastade bomben mot dem med avsikt. Han är på bättringsvägen och blir bättre för varje dag som går. Yeman berättade det han hade erfarit dagen då bomben sprängdes: ”Jag var med mina kompisar den dagen. Jag såg då en militär så stod vid basen och tittade åt vårt håll, och sedan kastade han något mot oss”. Borgmästaren i staden Qerqeli Murat Durmaz berättade för den kurdiska nyhetsbyrån ANF (Firat News Agency) följande ”att det finns ett vittne för händelsen. Han berättar vidare att en man i 29 årsåldern såg vad som hände den dagen, då han själv befann sig där. Han säger att en militär närmade sig barnen och kastade en bomb mot dem och sedan sprang han därifrån. Detta vittne är väldigt viktigt för det som hände”, säger han. Släktingarna till Ridvan Cosar som var ett av de barnen som skadades allvarligt berättade att de turkiska poliserna hotade honom när han låg på sjukhuset. Ridvans släktingar säger att de turkiska poliserna har sagt till honom följande: ”Lyssna, militären ville att ni skulle gå förbi. Men ni bara satt kvar och lekte och det är anledningen till att en bomb sprängdes, förstår du Ridvan?”, och de hotade honom att säga detta ifall någon journalist frågade vad som hände den dagen.

Ett av de andra barnen som skadades allvarligt var Oguzcan Akyurek. I början trodde man att han var död och därför lämnades han kvar på platsen och man hade även lagt en filt över honom. Men efter 10 minuter åkte en ambulans till området igen och upptäckte att Oguzcan levde, så de åkte omedelbart till sjukhuset i Qerqeli och sedan flögs han till sjukhuset i Wan med helikopter. Men väl framme vid sjukhuset dog han. Folket i Qerqeli säger att deras husväggar är spruckna på grund av att turkarna skjuter i luften två gånger i veckan. De berättar vidare att de inte kan sova på nätterna pga. den turkiska militärens oväsen med skjutningar. Folket vill även att de flyttar militärbasen.

År 2004 grundades denna militärbas till minne av den turkiska generalen Mustafa Muglali som ledde en operation år 1928 som innebar en massaker på 33 kurdiska bybor i närheten. Denna bas upptar ett mycket stort markområde. Många av de bybor som bor i närheten av denna bas vågar inte gå i närheten av den. De tar hellre en omväg. Det är nämligen så att militären för mycket oväsen genom att skjuta i luften, vilket stör folket som bor i närheten.

Turkisk militär avlossade dödliga skott mot kurdiska familjer

Under onsdagen den 21 juli blev ett flertal kurdiska familjer beskjutna av den turkiska militären när de var på picknick. Familjerna blev beskjutna från en militärbas som ligger vid byn Karubas, som ligger nära den kurdiska staden Wan (Van) i norra Kurdistan. En 16 årig flicka träffades av ett skott i huvudet och avled direkt på plats.

En kurdisk familj hade besökt sina släktingar i byn Karubas för att tillsammans åka på en gemensam picknick. Under tiden som familjen njöt av det fina vädret och naturen hör de ett knastrande skottljud från en garnison i närheten av Hacibekir. Utan att förstå vad som hände ligger plötsligt familjens 16 åriga dotter, Canan Saldik, blodigt och livlös på marken. Familjen kör omedelbar sin dotter till sjukhuset i Wan utan att kunna rädda livet på henne.

Resningar i staden Wan

Enligt nyhetsbyrån ANF fick befolkningen i Wan kännedom om mordet på den 16 åriga flicka mycket snabbt och visade omgående sin reaktion mot händelsen genom demonstration med tiotusentals människor.

Under de senaste åren har flertal kurdiska barn dödats i norra Kurdistan i närheten av turkiska militärbaser där det funnits civila bosättningar. År 2009 dödades Ceylan Örnköl av en explosion. Olcan Akyurek dödades av en annan explosion i närheten av en garnison. För bara några veckor sedan dödades en 11 årig pojke av en explosion när han vallade sina får.

Kurd.se

Protestaktion utanför fängelset typ F i Amed

Efter att barnens familjer har fått reda på att deras barn sitter i fängelset började de protestera mot den turkiska staten genom att samlas utanför fängelset i staden Amed. Familjerna berättade att för att deras barn skall blir frisläppta så kommer de att sitta utanför fängelset i tre dagar.

Utan att upplysa barnens föräldrar så placerar generaldirektorn ut barnen på åtta anstalter, där sju barn placerades i ett fängelse i Malatya, fyra barn i Bitlis, fyra barn i Sert, fyra barn i Merdin och två barn i Midyat. Barnens familjer protesterade mot detta och för att deras barn ska blir frisläppta så genomförde de en politisk demonstration genom att sitta utanför fängelset i tre dagar. Efter att föräldrarna fick reda på att deras barn har blivit utplacerade på olika ställen i landet, blev de ännu mer ilskna och arga. Många av barnens mammor började gråta pga. utplaceringen av barnen på olika anstalt i landet. Journalister var också på plats för att få familjernas uttalanden om det som har inträffat.

Styrelsemedlemmen för det kurdiska partiet BDP, Burhan Karakoc, gjorde även ett uttalande och påpekade att pga. att barnen hade aktiviteter vid Newroz- firandet så har de redan blivit straffade. Han berättade vidare att de har fått straff genom att sitta tre dagar i en cell, samt att de kurdiska barnen i de turkiska fängelserna lider av undernäring. Det finns befogade misstankar att barnen tillfogas skador av psykisk och kroppslig art som kommer att innebära men framtida men. Dessutom får barnen inte sol och frisk luft dagligen trots att det är varje fånges rätt. Karakoc påpekade att efter justitieminister Cemil Cicek’s uttalande om att detta inte är barn, så har hoten mot kurdiska barn ökat avsevärt. De hamnar i fängelser utan någon saklig anledning osv. Han berättade vidare att detta uttalande som Cemil Cicek gjorde är väldigt gripande när det gäller kurdiska barn och deras framtid, vilket får en att tänka väldigt mycket. Ända tills barnens hälsotillstånd inte förbättras och lagarna inte ändras så kommer vi fortsätta att protestera mot den turkiska staten. Dessa ingripanden som förekommer mot kurdiska barn är förtryck och trakasserier. Karacok menade i detta sammanhang om de barn som har dödats av den turkiska staten, bland andra Ceylan Onkol, Ugur Kaymaz, Enes Ata och i slutet av sitt uttalande sade han: ”Det vi menar är att all smärta är likadan. På TV kan man se all smärta medan andra TV-kanaler inte sänder denna smärta. Vi vill ha rättvisa och jämlikhet i landet och vill inte bli behandlade olika pga. annan etnicitet”, säger Karakoc.

Arif Akaya hade också ett uttalande och sade: “Om inte lagarna ändras så kommer vi att fortsätta med våra protestaktioner. Istället för att skicka våra barn till skolan så skickar de våra barn till fängelser. Detta förekommer aldrig i andra länder och är förbjudet. Det är omänskligt och respektlöst”, avslutar Akaya.

Familjerna till alla barnen sade att om inte lagarna ändras och deras barn släpps ur fängelse, så kommer de att fortsätta med sina protestaktioner mot den turkiska staten.

Översättning: Zelal Kevci

Europarådet: Anklagelserna mot barnen för terrorism är emot FN:s principer

Europarådet sade i ett uttalande att Turkiet, som anklagar barn som deltar i lagliga demonstrationer mot den turkiska regeringen för terrorism och fängslar dem, är emot FN:s principer för mänskliga rättigheter.

Thomas Hammarberg, som är Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, offentliggjorde resultatet för utredningarna som pågick i tre dagar i Turkiet. Hammarberg sade följande; ”Kommissionen oroar sig för barnen i norra Kurdistan (sydöstra Turkiet) som deltar i fredliga och lagliga demonstrationerna, men blir arresterade”.

Hammarberg leder en delegation som består av 47 personer. Hammarberg meddelade att de inom utredningens ram träffade 18 barn mellan 15-18 år och dessa barn har varit fängslade mellan 6-9 månader i Ameds (Diyarbakirs) fängelse.

Han meddelade: ”Man skall upphöra med arresteringen av barn. Fängslandet av barn sker systematiskt och ibland döms de till mer än 10 års fängelse och detta är emot FN:s barnkonvention”.

Enligt rapporterna från organisationer för barnens rättigheter, finns det 100-tals barn i fängelserna i Turkiet. Dessa barn blir enligt Turkiets s.k. antiterrorlagar dömda för att de har kastat stenar.

AKP-regeringen anser att de banar väg för en lösning, men tar samtidigt avstånd från en ändring av antiterrorlagen, som tillåter att kurdiska barn arresteras och får flera års fängelse. AKP stiftade denna lag år 2005. Organisationer för mänskliga rättigheter fokuserar först och främst på att se till att regeringen upphör med att barnen blir straffade.

Amnesty International: Den turkiska polisen och människohandeln

Amnesty International, som har gjort en utredning av den turkiska polisen, kom fram till att de ingår i kriminella grupper som begår våldtäkt och dödar de individer som inte är likasinnade. Dessutom ägnar de sig åt illegal handel med opium, vapen och människor. Enligt den europeiska polisbyrån Europol har turkarna hand om kvinnohandeln i Europa. Amnesty International meddelade i sin rapport att den turkiska polisen har hand om människohandeln.

Det meddelades att Turkiet har på den senaste tiden blivit en station för passage och transit för kvinnohandel, vapen, opium och människohandel. Amnesty International påvisade att den turkiska maffian, som med hjälp av delar av den turkiska polisen utför kriminella handlingar, först och främst skuldsätter kvinnorna som därefter är tvungna att prostituera sig. De som vägrar blir dödade.

Enligt International Organisation for Migration (IOM) kommer 1,5 miljoner människor från Azerbajdzjan, Moldavien, Ryssland, Rumänien, Ukraina och Georgien till Turkiet. Ca 90 % av dessa blir kvar i Turkiet och prostituerar sig. Enligt Amnesty International tar den turkiska polisen pengar från olika gäng och erbjuder dem skydd. En del poliser arbetar tillsammans med ligorna och smugglar människor.

Statistik, som USA:s utrikesdepartement offentliggjorde år 1997, visar att mer än 100 000 kvinnor har förts bort från gamla Sovjet.

I Amed stängdes Göç-Der (flyktingföreningen)

Föreningen för flyktingar (Göç-Der) i Amed (Diyarbakir), som arbetar för immigranter, stängdes pga. att ”organisationens arbete och aktiviteter inte görs lagenligt”. Det var rättsdomstolen i Amed som beslutade att Göç-Der skulle stängas. Den 13 mars år 2006 attackerade den turkiska polisen föreningen och stängde den pga. att de hade sett petitionen ”Jag erkänner herr Öcalan som min politiska vilja”. Denna petition var anledningen till att åtal väcktes i den 4:e rättsdomstolen i Amed. I åtalet blev alla förutom huvudmannen för Göç-Der, Huseyin Das, frikända.

AKP- regeringen tycker å den ena sidan att de banar väg för att lösa konflikten, å andra sidan fortsätter de att stänga föreningar och tillfångatar folkvalda representanter. Diyar Göç-Der har under flera år arbetat med flyktingfrågor och har av 1:a civilrättsdomstolen i Amed blivit stängd pga. ”illegalt arbete” och tillståndet har dragits tillbaks. Den 13 mars 2006 ringde en person till polismyndighetens chef i Amed och sade: ”det sker en insamling av namn för erkännandet av PKK-ledaren Abdullah Öcalan som sin politiska vilja. Det är föreningens huvudman Huseyin Das som samlar in underskrifterna i Diyar Göç-Der”. På grund av detta blev den turkiska polisen beordrad av 4:e straffdomstolen i Amed att stänga föreningen.

Anledningen till varför föreningen stängdes var pga. att nära 2000 underskrifter hittades. Dessa personer hade signerat petitionen ”Jag som kurd, i Kurdistan, ser herr Öcalan som min politiska vilja”. I och med detta tillfångatogs Huseyin Das och många andra av föreningens representanter. Föreningens representanter som togs tillfånga förhördes i 4:e straffdomstolen i Amed. Representanterna sade att de inte har någonting med underskrifterna att göra. Huseyin Das sade att han personligen deltog i detta uppdrag och har samlat ihop underskrifter. Das nämnde att föreningen och de andra representanterna inte har någonting med namninsamlingen att göra. Efter att representanterna hade blivit förhörda blev de frisläppta pga. ”brist på bevis” och för Huseyin Das hävdades det att han ”helhjärtat och med vetskap har hjälpt organisationen” och arresterades. Men efter att domstolen hade tagit beslut och då namnunderskrifterna hade hittats i föreningens lokal, påstod domstolen att arbetet inte är en mans verk, utan att det var en hel organisations verk”. Därefter sade Das att informationen som har samlats in finns i flash-minnen och är inspelade, som därefter har sparats på föreningens datorer. Domstolen sade då: ”föreningens stadgar har använts för organisationsarbete”.

Den 2 december 2010 tog straffdomstolen i Amed det slutliga beslutet och sade att Das har använt sig av ”fysiska ting” och på det sättet gjort någonting olagligt. Rättegången tog sitt beslut enligt punkt 89 i turkisk civilrättslagen och beslutade att föreningen skulle läggas ner. Det meddelades att föreningens advokater skulle överklaga beslutet och skicka dossier till Högsta Domstolen. Föreningens ordförande Dursun Özdogan, som även är advokat, visade sitt missnöje med beslutet och klargjorde att domstolen först frikände en del av dem, men sedan stängde föreningen. Özdogan berättade vidare: ”Sedan tidigare har en rättegång ägt rum angående detta. Resultatet blev att domen skulle upphävas. Dock blev åklagaren deprimerad över beslutet och motsatte sig beslutet. Högsta Domstolen försökte med nöje att acceptera åklagarens anförande. Det slutgiltiga beslutet blev att vår förening stängdes ner.”

Översättning: Rûken Kevci

Den syriska staten berövade 150 kurder deras medborgarskap

Det civila registreringskontoret i Syrien tog ifrån 150 kurder deras medborgarskap. En 50-årig kurd, som var sjuk i cancer, lämnades att dö efter att sjukhuset inte accepterade hans legitimation. I Syrien har över 300 000 kurdiska individer blivit berövade sitt medborgarskap sedan år 1962, som en följd av arabiseringspolitiken.

Det är inte enbart de turkiska och iranska regeringarna som attackerar det kurdiska folket. Även den syriska regimen har den senaste tiden ökat attackerna och förtrycket mot det kurdiska folket. Många gamla rasistiska lagar återinförs och bryter mot Syriens president Beşar Al-assads vallöften, där han skulle återge 100 000-tals kurders deras medborgarskap Så skedde dock inte. Kurderna, som vill ha kulturella, språkliga och politiska rättigheter, har blivit utsatta för våld och förtryck.

Enligt Syriens civila registreringskontor har man nyligen tagit ett nytt beslut i relation till det kurdiska folket. I beslutet stod det; ”för 500 syriska familjer där barnen befinner sig utanför Syriens gränser, är alla dokument och dossierer ogiltiga”. Det stod också att medborgarskap tillhörande de 150 personerna, som befinner utanför Syriens gränser har tagits ifrån dem. De flesta av dem är kurdiska familjer från staden Hesîça (Al-Hasakah), som ligger i sydvästra Kurdistan (nordöstra Syrien). År 1962 tog man ifrån 150 000 kurder deras medborgarskap. Idag finns det 300 000 kurder utan medborgarskap i Syrien.

Å ena sidan blir 100 000-tals kurdiska familjers situation svår då de rasistiska lagarna i Syrien gäller, å andra sidan får de inte den hjälp de behöver om de vill ha vård och förhindrar dem att från att få fördelar i vården. I staden Dirbesi (Darbasiya) var 50-årige Zeyn El Din Mihemed Emin sjuk i cancer och hade inget medborgarskap. Han blev skickad till sjukhuset Beyruni i Damaskus, men sjukhusets ansvariga sade till Zeyn El Din Mihemed Emin att han inte får komma in i sjukhuset då han inte har någon legitimation. Personalen förklarade att Syriens premiärminister Muhammed Naci El Itri hade sagt; ”inga sjukhus i Syrien accepterar individer som inte har legitimation”. Emins familj skrev ett brev till premiärministern och presidenten, men utan resultat. Den 50-årige kurdiske mannen kunde inte bli behandlad på något sjukhus och lämnades att dö. Det rapporterades även att varje injektion skulle kosta 100 dollar.

Den syriska regimen har ökat förtrycket gentemot kurderna, speciellt efter att nya lagar trädde ikraft år 2008. Det är inte bara de turkiska och iranska staterna som förtrycker det kurdiska folket, utan även i Syrien finns förtryck och rasistiska lagar har trätt ikraft. Alla dessa tre länder för en likadan politik gentemot kurderna och lidandet är mycket svårt i Iran, Syrien och Turkiet.

Syrien har en population på 17 miljoner invånare varav kurder är den andra största etniska minoriteten med sina 2 miljoner. Dock förvägras kurderna rätten till sitt modersmål, sin kultur och sina ekonomiska och sociala rättigheter och situationen förvärras i sydvästra Kurdistan (nordöstra Syrien) för varje dag. Efter år 1962 blev mer än 300 000 kurder av med sitt medborgarskap. Av dessa blev 225 000 utan medborgarrättigheter. Ungefär 75 000 personer benämndes som ”invandrare utan rötter”. De kurder, som inte hade något medborgarskap, blev särskilt klassificerade. De individer som blev av med sitt medborgarskap fick orangea legitimationer och de som benämndes som ”invandrare” blev utan medborgarskap. De kurder som blev utan medborgarskap blev också år 1962 av med sina tillgångar och ägodelar.

År 2005 efter att kurderna visade sitt missnöje lovade Syriens nuvarande president Beşar Al-assad att han skulle återge kurderna deras medborgarskap. Än idag har inte någonting skett och Beşar bröt sitt vallöfte. Det som har skett är att flera rasistiska lagar har trätt ikraft och försvårar för kurderna. År 2008 trädde en ny lag ikraft gentemot kurderna. Enligt dekret 49 blev det svårare för kurderna att köpa, sälja och hyra mark, anläggningar och fastigheter i en del gränsområden, som omfattade de kurdiska områdena. Denna lag gäller främst de kurdiska områdena som Cizîr, Efrîn, Qamîslo och Dêrik. Syftet med denna lag är att ta kurdernas tillgångar och stämpla dem som invandrare. Denna lag tillåter inte kurderna att köpa, sälja och hyra sina egna tillgångar i sina egna områden. Men de som kommer utanför de kurdiska områdena, framförallt araber, får köpa mark, hus och fastigheter. Detta görs utan lagfart och obligationer. Dock är inte detta tillåtet för kurderna.

Enligt artikel 59 ska alla byggnader som har byggts olagligt förstöras. Denna lag är riktad mot kurder i Damaskus och Helep (Aleppo), som har byggt hus i dessa områden. Internationella organisationer för mänskliga rättigheter kritiserar alltid den syriska regimen för deras ageranden mot kurderna. Kurderna i Syrien blir med jämna mellanrum anklagade ”för att dela Syrien och bilda ett självständigt och fritt Kurdistan” och blir därmed hårt straffade.

Kurdish Human Rights Project (KHRP), som har sitt säte i London, beskrev i sin senaste rapport kurdernas svåra situation i Syrien. Förhållande för kurderna i Syrien har förvärrats och misären breder ut sig. Kurderna i sydvästra Kurdistan har sedan länge blivit utsatta för godtyckliga gripanden, utomrättsliga avrättningar, tortyr, försvinnanden etc. Antal dödade kurdiska mä som gör militärtjänst i Syrien, har ökat på sistone. Enbart under 2010 har tre kurdiska män blivit dödade av den syriska militären. Bara under år 2009 blev 20 kurder dödade av syriska soldater. Sedan år 2004 har 37 kurdiska män blivit dödade under sin militärtjänstgöring av syriska soldater.

Kortnyheter från Kurdistan

Iranska armén fortsätter att bomba byar

Förra veckan bombarderade iranska armén kurdiska byar med granatkastare. Byarna som är belägna vid gränsen till Kurdistans regionala regering i norra Irak tömdes och lämnade uppemot 800 kurdiska bybor hemlösa, uppger lokala källor.

ANF uppger att byborna är upprörda över den lokala regeringens ignorans och apati. Dock har Kandils kommun försökt tillfredsställa de fördrivna bybornas grundläggande behov. Men stödet är långt ifrån tillräckligt. Vice borgmästaren i Kandil, Osman Mam Xidir, besökte de hemlösa och en läkare från kurdiska gerillan vid namn Medya gjorde detsamma och undersökte deras tillstånd.

Enligt Medya var även en grupp läkare från PUK, ledd av nuvarande presidenten i Irak, Jalal Talabani, på besök men lämnade platsen utan att någon hjälp gavs.

Resning i kurdiska Gever

Efter oroligheterna i kurdiska städerna Cizîrê (Cizre) och Şirnex (Şirnak) blev det under gårdagen och idag även oroligt i kurdiska Gever (Yuksekova). Tusentals kurdiska demonstranter kom i konflikt med turkiska säkerhetsstyrkor.

Oroligheterna började när turkiska soldater och poliser försökte skingra en stor folkmassa som samlats för att protestera mot turkiska statens smutsiga krig mot den kurdiska befolkningen. Turkiska myndigheter har på många håll även vägrat att överlämna fallna gerillakämpars kroppar till deras familjer, i rädsla för resningar bland kurder.

I Gever rapporterar kurdiska medier om fortsatta oroligheter sedan igår. Enligt uppgifter har turkiska säkerhetsstyrkor nu förlorat kontrollen på många ställen i staden och därför tillkallat förstärkningar från annat håll.

Efter att minst 15 kurdiska gerillasoldater förlorat sina liv under veckans stridigheter med turkiska militären, fruktar turkiska staten kurdiska resningar runt om i hela norra Kurdistan (sydöstra Turkiet). Turkiska militären vägrar därför att överlämna fallna gerillakämpars kroppar till deras familjer och anhöriga.

I kurdiska Elkê tvångsbegravde turkiska säkerhetsstyrkor två fallna gerillasoldater samma dag som de stupat, utan att deras familjer underättades. Kurdiska politiker från BDP-partiet tillsammans med omkring 300 Elkê-bor protesterade på plats, samtidigt som tvångsbegravningarna genomfördes.

Anhöriga till stupade gerillasoldater har tillsammans med kurdiska människorättsaktivister och politiker samlats utanför myndighetsbyggnader, för att kräva att de stupade gerillasoldaternas kroppar överlämnas till berörde familjer.

Politiska fångar inleder en landsomfattande hungerstrejk i Turkiet och norra Kurdistan

I ett pressmeddelande till den pro-kurdiska nyhetsbyrån ANF meddelade företrädare för politiska fångar i turkiska fängelser, att man med start den 30 juni skulle inleda två dagars landsomfattande hungerstrejk i samtliga fängelser i Turkiet och norra Kurdistan.

Idag sitter förutom uppemot 1700 kurdiska politiker och föreningsföreträdare, fler än 3000 minderåriga kurder och, enligt kurdiska bedömare, uppemot 7000 PKK- och PJAK-medlemmar i turkiska fängelser.

Enligt uttalandet är den korta hungerstrejken en varning till Turkiet om att genast upphöra med isoleringen av den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan, arresteringar av kurdiska politiker och föreningsföreträdare samt att alla minderåriga kurder i turkiska fängelser måste friges. Om inte Turkiet hörsammar de kurdiska fångarnas krav, kommer en längre landsomfattande hungerstrejk att inledas menar företrädare för de politiska fångarna i Turkiet och norra Kurdistan.

Två kurdiska byar nedbrända av turkiska militären idag

Turkiska soldater stormade kurdiska byarna Bizinka och Xerbekar tidigt på morgonen idag. Många hus i byarna som ligger i Heskîf- (Hasankeyf) området sattes i brand, rapporterar nyhetsbyrån ANF som varit i kontakt med källor ifrån trakten.

Enligt ANF hindrades bybor som försökte släcka bränderna av samma militärer som startat bränderna.
Enligt de källor som varit i kontakt med ANF, pågår bränderna i byarna ännu.
ANF rapporterar också att representanter för människorättsorganisationen IHD rest till byarna för att genomföra undersökningar.

Den turkiska militären sätter kurdiska skogar i brand

Under de senaste 3 veckorna har den turkiska militären startat 20 skogsbränder i Kurdistan.

I sina försök att tömma den kurdiska landsbygden på civila kurder och förstöra naturen i Kurdistan, startar den turkiska militären skogsbränder. Enligt uppgifter från nyhetsbyrån ANF, har militären startat 20 bränder under de senaste 3 veckorna. De flesta skogsbränderna startas i norra Kurdistan, men även i södra Kurdistan har det startats bränder till följd av artilleribeskjutningar och flygbombningar. Militären som inte ingriper för att släcka dem, hindrar även civilbefolkningen från att ingripa.

Turkiska armén bränner ned kurdiska byar

I samband med att turkiska regeringstjänstemän alltmer använder sig av militaristiska tongångar, återvänder nu den turkiska armén tillbaka till 1990-talet och börjar åter bränna ned kurdiska byar.

Nyhetsbyrån ANF uppger att den turkiska armén åter har börjat bränna ned kurdiska byar likt de gjorde under 1990-talet. Under torsdag morgon skall byarna Bizinka (Keceli) och Xerbekûr (Palamutlu) vid Heskîf (Hasankeyf)-området i Êlih (Batman)-provinsen jämnats med marken.

Representanter för människorättsorganisationen IHD uppger till ANF att de är chockerade över att händelser likt denna även upplevs under 2010-talets Turkiet. IHD framför att de besökt området efter inträffandet och uppger att byarna jämnats ned med marken totalt. Människorättsorganisationen uppger även att tomtmark, där byborna skördar pistaschmandlar, mandlar och druvor blivit stoft.

”Vad grundar de detta handlande på? Hur vågar de göra något sådant här? Detta kan varken ha ett lagligt eller humanitärt grund”, hette det i uttalandet.

Enligt lokala källor skall människorna i byarna försökt att släcka elden omgående, men hindrats att göra detta av militären.

Kurd.se

Oroligt i Iran och Kurdistan efter avrättningarna

Avrättningarna av de fem politiska aktivisterna, varav fyra av dessa var kurder, har nu lett till oroligheter mellan den iranska regimen och den kurdiska civilbefolkningen. Familjerna till offren nekas nu rätten att begrava sina familjemedlemmar. I ett uttalande uppger PJAK att detta närmande mot kurderna inte kommer att gå obemärkt.

Den 9 maj hängde den iranska regimen fem politiska aktivister varav fyra av dessa var kurder och medlemmar i det kurdiska partiet PJAK (Partiet för ett fritt liv i Kurdistan). Dessa var Ferzad Kemanger, Eli Heyderiyan, Ferhad Wekili och Şirin Elem Hulu. Enligt uppgifter från nyhetsbyrån ANF hindras nu familjerna till offren att begrava sina familjemedlemmar. Ismail Necar, guvenör i staden Sine (Sanandaj), framför i ett uttalande att om kropparna till offren ges till familjerna kan det bli uppror i landet och han uppmanar således regimen att inte ge kropparna till familjerna under några omständigheter. Necars uttalande har bemötts negativt av kurderna i bland annat Mehabad- (Mahabad), Sine- (Sanandaj), Mako- (Maku), Serdeşt- (Sardasht) och Bokan- (Boukan) regionerna. Folkmassorna visar nu sitt missnöje genom att bland annat inte öppna sina butiker eller gå ut på gatorna under torsdagen.

Necars uttalande har även bemötts negativt av kurdiska studenter runt om i landet. Studenterna bojkottar nu sina lektioner på universiteten i bland annat Teheran, Tabriz, Sine (Sanandaj), Urmiyê (Urmia), Kirmaşan (Kermanshah), Îlam (Ilam) och Mehabad (Mahabad). Enligt uppgifter ANF erhållit hotas nu studenterna av skolledningarna i respektive universitet och underrättelseofficerare.

Den iranska regimen uppges ha skickat tusentals soldater till den kurdiska regionen i landet och kurdiska ungdomar har sökt sig till gatorna för att visa sitt missnöje mot regimen. Sammandrabbningarna mellan regimen och kurderna visar sig inte enbart på gatorna i landet utan har nu även börjat visa sig i bergen. Den iranska militären har börjat bombardera Qandil-regionen med framförallt artilleripjäser. Några uppgifter om nya sammandrabbningar mellan iranska revolutionsgardet och den kurdiska HRK-gerillan har ännu inte erhållits.

Kurd.se

Turkiska armén bränner ned kurdiska byar

”Vad grundar de detta handlande på? Hur vågar de göra något sådant här? Detta kan varken ha ett lagligt eller humanitärt grund”, hette det i uttalandet.

Enligt lokala källor skall människorna i byarna försökt att släcka elden omgående, men hindrats att göra detta av militären.

Kurd.se

Nationell konferens för kurdiska kvinnor genomförd i Amed

Under gårdagen genomförde kvinnorörelsen för demokrati och frihet, DÖKH, en nationell konferens för kurdiska kvinnor. Framträdande kurdiska kvinnor från alla delar av Kurdistan och diasporan var närvarande i konferensen som hölls i Amed (Diyarbakir).

Under lördagen genomfördes en konferens som är det första av sitt slag. Konferensen som genomfördes under namnet "Nationell konferens för kurdiska kvinnor" syftar till att stärka det nationella medvetandet och diskutera kring kvinnans roll i det kurdiska samhället.

Bland deltagarna fanns bland annat BDP:s kvinnliga språkrör Gülten Kisanak och partiets kvinnliga parlamentsledamöter, Leyla Zana, Prof. Kajal Rahmani, Qazi Muhammeds dotter Süheyla Qazi, PUK parlamentsledamoten Ala Talabani, Barham Salihs juridiska rådgivare Amire Hasan, Sabriye Bahmany från iranska kommunist partiet, Kirkuk kvinnofederationens ordförande Ronak Ali Hüseyin, Shirin Amedi från KDP, fredsgruppmedlemmen Gülbahar Çiçekçi, Goran parlamentsledamoten Kwestan Mohammad Abdulla, Şikofe Reshid Muhammed representant för Centret för fria kvinnor, Sugan Xala Shap ordförande för PUK:s kvinnogrupp, KDP ledamoten Emine Zikri, PUK ledamoten Emel Celal och före detta EU parlamentsledamoten Feleknas Uca.

I konferensen framförde bland annat Zana att konferensen utgör en historisk dag för den kurdiska kvinnan och kallade den för "den kurdiska kvinnans renässans". Zana uppmanade i slutet av sitt uttalande alla kurdiska aktörer att verka för en nationell enighet.

Kurd.se

Kurdiska Civilsamhället tar historiskt beslut om kurdisk självständighet

Demokratiska Samhällets Kongressen (KCD) höll den 7 och 8:e augusti fjärde årliga kongressen i den inofficiella kurdiska huvudstaden Amed (Diyarbakir). Under kongressen röstade 821 delegater ifrån kurdiska kommuner, föreningar, organisationer och rörelser för att utropa ett självständigt demokratiskt system för kurder i norra Kurdistan och Turkiet.

Under kongressen framgick det att kurder inte tillåts organisera sig fritt i det turkiska systemet, samtidigt som turkiska myndigheter systematiskt motarbetar och fängslar kurdiska folkvalda, föreningsföreträdare och aktiva personligheter ur det civila samhället. Delegaterna röstade därför enhälligt för bildandet av ett kurdiskt system i norra Kurdistan.

Kongressen krävde även att turkiska militären, regeringen och PKK tystar sina vapen för att möjliggöra en fredlig lösning av den drygt 30- åriga väpnande konflikten. Kongressen uppmanade således turkiska staten till dialog med den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan. Kongressen valde slutligen tidigare DTP ledarna Ahmet Turk och Aysel Tugluk som språkrör.

KCK offentliggör det demokratiska autonomiprojektet nästa vecka

I samtal med Firat News Agency meddelade KCK:s ordförande Murat Karayilan att de skall offentliggöra detaljerna i autonomiprojektet nästa vecka. Han sade vidare att medan de stöder bojkotten och att de jämställer AKP:s förslag till konstitution med Lausanne- avtalet I vilket kurdernas existens än en gång förnekas. ”Vi bör ignorera en konstitution som ignorerar kurder. De bestämmelser som säger att envar är turk kvarstår. Därför bör denna konstitution som är frukten av militärkuppen den 12 september 1980 bojkottas över hela Kurdistan. Men vi kommer inte att delta aktivt”, tillade Karayilan.

Angående uttalanden om autonomi i Kurdistan av Diyarbakirs borgmästare, Osman Baydemir, sade Karayilan ”Demokratisk Autonomi är enda vägen att lösa problemet. Det finns många andra kulturer över hela världen som lever tillsammans i fred. Det är baserat på principen om ömsesidig respekt. Och borgmästaren i Diyarbakir var mycket klar med vad de önskar. Men svaret från minister Cemil Cicek var omoraliskt. Han inte bara förolämpade borgmästaren utan hela Diyarbakir, hela det kurdiska folket och autonomiprojektet som sådant. Ministern är en person klagar över att den turkiska staten har misslyckats att assimilera kurder och att detta är ett sätt att förkasta kraven på autonomi från kurdernas sida”.

Karayilan sade också att vi kommer att stödja de förslag som framfördes av den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan i förra veckan och att om staten förkastar dem och insisterar på krig kommer vi att använda vår egen dynamik och makt att förverkliga autonomin.

Karayilan påminde också om att autonomi var en av osmanernas ledande principer och att kurderna alltid åtnjutit autonomi under osmanskt styre. Han hävdade att autonomi är ett decentraliserat administrativt system som ger större rättigheter till lokalbefolkningen och att det står i strid med systemet med en stat, två nationer, ett språk som är den turkiska statens linje, en stat som dock erkände kurdernas rätt till autonomi redan i början av 1920-talet.

Karayilan sade vidare att autonomin bör stödjas av de intellektuella också, därför att om dessa idag kan kritisera armén i Turkiet är det som ett resultat av kampen som förs av PKK och den kurdiska gerillan.

KCK: Bollen är nu på Turkiets planhalva

Kurdiska frihetsrörelsen utlyste igår ensidig vapenvila till och med 20 september 2010. Enligt PKK kommer gerillan nu att återgå till sina försvarsställningar och endast besvara turkiska attacker. Tidigare, 1 juni 2010, avbröt gerillan den ensidiga vapenvila som hade praktiserats sedan 2007. Slutet på den vapenvilan innebar en ny period och förnyelse av gerillans strategiska förhållningssätt i kriget mot den turkiska säkerhetsapparaten.

Under en presskonferens i kurdiska bergen meddelade höga representanter för den kurdiska frihetsrörelsen att man tillfälligt tystar sina vapen till och med den 20 september. Därmed menar man att Turkiet får en chans att bemöta den fredliga gesten. Fyra uppmaningar för en möjlig fred till Turkiet, samt en uppmaning till Förenade Nationerna (FN) framfördes av Bozan Tekin, representant för KCK på presskonferensen.

Uppmaningar

Turkiska staten måste stoppa alla sina militära operationer mot kurdiska gerillan.

Turkiska staten måste frige samtliga av de 1700 kurdiska politiker och föreningsföreträdare ur det civila samhället som fängslats.

Turkiska staten måste skapa möjligheter för den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan att medverka i en eventuell fredsprocess.

Turkiska staten måste sänka valspärren till turkiska parlamentet. (Den höga valspärren på 10 % syftar främst till att hindra kurdiska partier från att komma in i Parlamentet.)

FN måste inta en konstruktiv roll i en eventuell fredsprocess.