Kurdiska Röda Halvmånen ser som sin plikt att informera sina medlemmar om 2007 års verksamhet. Bakgrund och mål för de bidrag och den hjälp vi har fått från våra medlemmar redovisas här nedan:
1- Varannan månad har bidrag skickats till Mexmurs hälsokommitté.
2- Inom ramen för projektet som syftar till att stödja barn i norra Kurdistan så har fler än 100 familjer fått ekonomiskt stöd var tredje månad. Bidraget har varit på 150 Euro/familj. Beträffande det här projektet så har vi fortfarande problem och hinder med den turkiska staten.
3- 30 krigsdrabbade familjer och föräldralösa barn i södra Kurdistan får varje månad 50 Euro/familj i stöd.
4- 30 familjer bosatta i västra Kurdistan får varje månad 30 Euro/familj i bidrag.
5- Fredmammorna får varje månad ekonomiskt stöd.
6- Med hjälp av Frihetsbyrån (Buroya Azadiyê) får också fångar som drabbats av kriget stöd.
7- Krigsskadade fångar i turkiska fängelser hjälps också varje månad. Vi upplever också hinder från den turkiska staten beträffande den här hjälpen.
8- Insamlingsbidrag till förmån för de drabbade av översvämningskatastrofen i norra Kurdistan skickas via en kommitté och hjälpen har nått de drabbade.
9- Insamlingen till förmån för de drabbade av översvämningen i västra Kurdistan har också nått de drabbade.
10- Yezidiförbundet och organisationen Kurdistans Islamska Samhälle startade en insamlingskampanj till förmån för offren och de drabbade av massakern i Sengal. Kampanjen fick även bidrag från oss och det skickades ner till plats med hjälp av en grupp. I den här gruppen ingick även en representant från Kurdiska Röda Halvmånen och pengarna har nu nått de drabbade på plats.
Kära medlemmar:
Den här organisationen har grundats med er hjälp och hållits vid liv till idag. För att vi ska kunna utvecklas ytterligare och ta fler steg framåt behöver vi fortfarande er, kära medlemmars, och folkets stöd och hjälp för vi möter svårigheter på vägen. Den här organisationen har grundats och hållits vid liv med hårt arbete, men den möter som sagt motstånd och hinder från stater. För att vi ska kunna övervinna det här är vi alltså i behov av ytterligare stöd av er medlemmar. Utan er klarar vi det inte. Vi behöver också fler nya medlemmar, bland till exempel kurdvänner som kan stödja.
Bara genom stöd kan vi läka vårt folks sår och hjälpa krigsdrabbade; människor som har förlorat släktingar eller fått sina byar och hem nerbrända i det här smutsiga kriget. Att stödja och hjälpa föräldralösa, krigsoffer och fattiga ligger i era händer. Vi har trott på era bidrag och er hjälp från första stund och vi tror och hoppas att ert stöd kommer att bestå för det här är er organisation. Vi samordnar och medlar den här viktiga hjälpen, men det är ni som prioriterar den.
Mot den här bakgrunden, vill vi säga att ert stöd, både ekonomiskt och moraliskt, kommer att bidra till en historisk plikt och uppgift.
Hälsningar
Kurdiska Röda Halvmånens styrelse
Em bi navê Heyva Sor a Kurdistanê di derbarê kar û xebata xwe ya sala 2007 an de agahdarkirina endamên xwe wek erkek li ser milên xwe dibînin. Alîkariya ku ji endamên me gehiştiye dest me li ser çi esasî, bi çi armancî û ji ku derêre hatiye şandin li jêr hatiye destnîşankirin.
1- Du mehan carek ji komîta tendurustî ya Mexmûrê re bi rêk û pêk alîkarî hatiye şandin
2- Di çarçova alîkariya projeya zarokan de ji bakûrê kurdistanê re, zêdeyî 100 malbatî re ji 3 mehan carek 150 euro alîkarî tê şandin. Di derbarê vê projeyê de astengiyên devleta Tirkiyê hê jî berdewamin.
3- Ji 30 Malbatên mexdûrên şer û hêtîmê li Başurê Kurdistanê re her meh bi rêk û pêk 50 euro tê şandin.
4- Ji 30 malbatên li Başûr rojavayê kurdistanê re mehane 30 euro tê şandin
5- Ji dayîkên aştiyê re mehane bi rêk û pêk alîkarî tê şandin.
6- Li Ewropayê bi rêya buroya Azadiyê ji girtîyên mexdûr re alîkarî tê kirin.
7- Girtiyên gazî ku li girtîgehên Tirkiyê de ne alîkariya mehane tê kirin. Di vê alîkariyê de jî astengiyên devleta Tirk hene.
8- Ji bo karesata lehiyê ya li bakûrê Kurdistanê pêk hatibu alîkariya ku hate kom kirin bi rêya komîteyek hate şandin û bi temamî geha cîhê xwe û mexdûran.
9- Alîkariya ku ji bo karesata lehiyê ya Başûr rojavayê kurdistanê kombûbû geha mexdûran.
10- Ji bo mexdûrên Komkujiya Sengalê kampanya ku bi rêya Yekitiya Êzidiyan, Civaka Îslamiya Kurdistan û Heyva sor a kurdistanê ve hatibû meşandin û di vê çarçovê de alîkariya ku hatibû komkirin bi heyetek, heta şandin û giha cîhe xwe. Di nav heyeta çuyîde nûnerên saziya me jî hebûn.
Endamên Hêja:
Ev sazî bi alîkariya we hate damezrandin û heta roja îro hat. Ji bo hê zêdetir pêşde biçe pêwîstî dîsa bi alîkariya we endamên heja û gelê me heye. Hûn dizanin ku em bi gelek astengî û zehmetiyan re jî rû bi rû ne. Ev sazî û xebata ku bi kedên we hatiye avakirin ji aliyê gelek derdor û devletan ve bi hêrîş û astengiyên dijwar re rû bi rûye. Ji bo ku ev herîş û astengî vala bên derxistin hê zêde alîkarî û destega we endamên hêja heye. Her çiqas em di nav hewildanek de bin jî, bê we ev hewildanên me bi sernakevin, kêm dimînin. Ji ber vê jî tenê endametiya saziyê têrê nake. Gereke endamên me hê zêdetirbin, endametiya dostên gelê me bê çêkirin û bi awayek çalak xwedî li saziyê bê derketin. Tenê bi vê awahiyê em dikarin birînên gelê xwe hinek be jî bipêçin, ji mexdûrên şerê qirêj re û kesên ku di vî şerê qirêj de zar û xizmên xwe winda kirine, kesên ku gund û malên wan hatiye şewitandin re hinek bibin alîkar û eşên wan parve bikin.
Bi vê awahiyê, hinek be jî alîkariya hêtîm, mexdûrên şer û xizanên vê şerê qirêj re alîkarî kirin di dest we de ye. Baweriya me ji alîkariya we ya ji roja destpêkê heta niha hebû û ji vir û pê de jî wê hebe.
Ji ber kû ev saziya we ye, ev alîkarî jî tercîha we ye. Em tenê alîkar û xizmetkarên vê alîkariya pîrozin.
Li ser van esasan alîkariya we ya xizmetê, maddî û menevî wê li ser milên me erk û wezîfeyek dîrokî be.
Bi silav û rêzên xwe
Rêveberiya Heyva Sor a Kurdistanê
|
Kurdiska Röda halvmånen påbörjar en insamling för offren Kurdiska Röda halvmånen (Heyva sor a Kurdistanê) har påbörjat en insamling för offren av den turkiska armén gränsöverskridande flyganfall mot civilbefolkningen i södra Kurdistan samt fördömer attackerna. Kurdiska Röda halvmånen anser den turiska arméns anfall mot civilbefolkningen i Försvarsområdet Medya* vara hänsynslösa och barbariska samt fördömer det med förakt. ”Vi sänder våra kondoleanser till det kurdiska folket för de människor som mist livet och önskar välmående för dem som skadats till följd av den turkiska arméns bestialiska anfall. Vi hoppas att vårt folk stärker sin sammanhållning med sin tro på frihet inför sådana illdåd. Flertalet byar och dess civila invånare har blivit måltavlor för militära angrepp vilket lett till att människor dödats och stora ekonomiska tillgångar förstörts. Utöver detta har vårt lands vackra natur utsatts för en grym förstörelse. ” Därför påbörjar Kurdiska röda halv månen en hjälp insamling för dem som fallit offer för den turiska statens bombanfall. ”Vi välkomnar det kurdiska folket och människor världen över som är mot förintelse samt står för sitt mänskliga värde till solidaritet med offren.” Bidrag kan skickas via bankgiro som följer nedan eller genom att kontakta närmaste ideella funktionär: |
|
Almanya İsveç Ankdammsgatan 24 171 43
Solna /Sweden |
Turkiska armén bombarderar civil kurdisk bebyggelse, i Qandil vid gränsen mellan Irak och Turkiet
Sedan 16 januari har Turkiet utfört fyra luftangrepp och en stor markoffensiv mot kurder utanför Turkiets gränser. Dessa angrepp har sanktionerats i förväg av den turkiska riksdagen.
Turkiska militären har lidit stora förluster efter sin gränsöverskridande operation in i södra Kurdistan. Högt uppsatta källor inom peshmerga-ministeriet i södra Kurdistan och Folkets försvarsstyrkor (HPG) rapporterar samma uppgifter, nämligen att Turkiet lidit ett förkrossande nederlag i kriget mot gerillaorganisationen HPG.
Enligt HPG har fler än 100 turkiska soldater mist sina liv som ett resultat av stridigheterna. Många av de turkiska soldaterna frös ihjäl efter att specialiserade vinterförband ur gerillastyrkorna tvingat dem att göra icke planlagda förflyttningar. Turkiska militären hade underskattat gerillans krigsmöjligheter i vintermiljö såväl som gerillans positionering på snöbeklädda strategiskt viktiga höjder. Turkiska spaningsstyrkor placerades på dessa höjder i tron att det skulle ge dem ett övertag i kriget mot gerillan.
Dock slog denna planering fel eftersom specialförband ur gerillan med vinterutrustning redan hade stationerats vid dessa platser. Tungt beväpnade turkiska soldater som flögs in och lämnades på dessa höjder blev enkla mål för gerillans vinterenheter. Av videoupptagningar från krigsområdet ser man tydligt att gerillan följde minsta turkiska förflyttning. Detta tyder på att gerillan hade den överraskningsfördel som krävdes för att tillfoga turkiska militären stora förluster med minimala förluster på den egna sidan. Enligt HPG förlorade endast fem gerillasoldater sina liv samtidigt som sju gerillasoldater sårats och förts till säkra områden. Deras identitet har offentliggjorts.
Turkiska
militären tvingades att lämna efter sig dödade turkiska soldaters kroppar på
slagfältet med anledning av att dessa stupat i områden som fortfarande
kontrolleras av gerillan. Enligt den kurdiska nyhetsbyrån Peyamner News Agency (PNA)
som varit i kontakt med högt uppsatta personer inom peshmergastyrkorna, bad
turkiska militären peshmergan om hjälp att bärga dessa kroppar ifrån slagfältet.
Enligt PNA:s källor har sammanlagt
81 turkiska soldaters kroppar förts med deras hjälp till Turkiet de senaste tre
dagarna. Dessa källor rapporterar även att intensiva strider fortsätter efter
att turkiska militären flugit in omkring 300 kommandosoldater i krigsområdet.
”På områden där
turkiska soldater placerats, har intensiva strider uppstått mellan turkiska
kommandosoldater och kurdiska gerillastyrkor, en del av dessa kommandostyrkor
har dödads och deras kroppar finns fortfarande kvar på slagfältet samtidigt som
en del av dessa förlorat
kontakt med huvudstyrkan.” sa källan till PNA.
Folkets Försvarsstyrkor rapporterade under de senaste dagarna att turkiska militären påbörjat tillbakadragningar ifrån området. Gerillaorganisationen har påbörjat omfattande attacker mot dessa styrkor.
Turkiska armén bombarderar, byarna evakueras
Med ursäkten att kurdisk gerilla finns baserade i området, har den turkiska armén redan i december 2007 och även i januari 2008 bombat bergsområdet Qandil i södra Kurdistan (norra Irak). Turkiska armen bombarderar nästan varje månad Qandil området. Anfallen har skett med hundratals bomber via stridsflyg samt artillerield. Bombanfallen har resulterat i 10-tals civila kurders död varav de flesta är oskyldiga barn, kvinnor och äldre. 100-tals har skadats och en del fått men för livet. På grund av detta har civilbefolkningen fått fly från sina hem, naturen har hänsynslöst förstörts och 100-tals hektar skog brunnit ned.
Turkiska armén hade bombarderat 10 byar från Sidekan regionen den 10 januari 2008. 2 av de utsatta byarma evakuerades på nytt på grund av oron för ytterligare bombardering.
Enligt representant från Sidekankommitténs redogörelse till YNK:s pressbyrå PUK Media; ” Från byarna Dera och Berkine evakuerades 9 hus och byborna blev placerade i Sidekan regionen. Vi från den ansvariga kommittén har hälsat dem välkomna och lovat att vi ska ställa upp för dem. De evakuerade byborna klagar på att ingen frågar eller hjälper dem”. De påpekar att även de myndigheter som har ansvar för de behövande, inte har brytt sig om dem.
Stridsflygplan som lyfte från Diyarbakir den 15 januari har bombarderat södra Kurdistan en gång till. Framförallt civila bosätttningsområden i Sidekanregionen blev utsatta för bombardemang. Många bybor blev tvungna att lämna sina byar.
Turkiska arméns pågående flyganfall utanför landets gränser från 16 januari tills nu har lett till att många byar evakuerats. Någon offentlig redogörelse har ännu inte skett. Byborna kritiserar den egna regeringens tystnad inför dessa angrepp och förklarar att de lämnades kvar åt sitt öde.
PJAK har redogjort för flyganfallen
Partiet för ett fritt liv i Kurdistan. PJAK redovisade förlusterna av den turkiska arméns anfall mot Qandil den 15-16 januari 2008. I bombningar deltog 52 stridsflyg som släppte ner 100 ton bomber. I anfallet dog två civila, däribland en kvinna vid namn Ayse Ali Ibrahim född 1955. 5 andra skadades varav 3 barn. PJAK uppger att 4 byar var direkta mål för bombanfallen.
Under anfallen totalförstördes 10 hem samt ett platåtält. Man beräknar att cirka 800 boskapsdjur dödades. En fiskodlingsanläggning bestående av 18 pooler skadades vilket ledde till att cirka tiotusen fiskar dog.
Förödande förluster för civilbefolkningen
Bybor har förlorat viktiga tillgångar för sin överlevnad. 16 lastar halm, 6 ton diesel samt en familj som blev av med 3 ton korn. Fruktträd som befolkningen livnärs av förstördes också. I redogörelsen tillägger man att 10 odetonerade bombraketer hittats.
”Eftersom det inte går att klargöra när dessa kan detonera innebär det en stor risk för civilbefolkningen. Efter det turkiska flygvapnets barbariska anfall har befolkningen i Qandil som lever av jordbruk och boskapsskötsel utsatts för stora ekonomiska och känslomässiga förluster. Många familjer är hemlösa och i denna misär kämpar de för sin överlevnad.
Närmare 50 barn har påverkats psykiskt av bombanfallen och en del har fått allergiska besvär i ögonen.” PJAK uppger att 5 gerilla soldater mist livet och 3 skadats, till följd av bombanfallen.
Kemiska stridsmedel kan ha använts
Människor hemmahörande i byarna som utsattes för turkiskt flygangrepp har uppsökt sjukhus i städerna Ranya och Diana i södra Kurdistan (norra Irak) för besvär som huvudvärk, uppstötningar, hudfrätning och yrsel- och svimningsanfall. Detta har lett till att man misstänker att kemisk gas kan ha använts vid bombanfallen. Representanter för sjukhuset i Ranya uppger att 8 personer från det utsatta området har sökt vård och att man inte kunnat fastställa orsakerna till komplikationerna. Därför har man från sjukhusets sida påbörjat en undersökning av bombvrak och jord då man befarar att dessa skador kan ha orsakats av kemisk gas.
Fosforbomber användes
Bybor säger att bomberna som föll ner över dem har egenskaper likt de som användes av Saddamregimens kemiska krigföring mot kurderna. Vid bombnedfallen bildades 5-7 meter djupa samt 15-20 meter långa gropar. Man har funnit svartvitfärgade plastrester av bomberna. Vid träffpunkterna har det sipprat ut blyliknande färg kring en yta på 2 kvadratkilometer och många platser har brunnit. Eftersom förbjudna ämnen använts begär byborna att regeringen tillsätter en utredning om detta och det har även ur plastresterna undersöks om de kan vara rester av fosforbomber.
Bomber av vit fosfor
Dessa bomber kategoriseras inte som kemiska, men enligt internationell rätt anses de inte vara tillåtna som stridsmedel.
Militären använder dem i stor omfattning som ett brandvapen. Inandning av röken orsakar sårbildningar i kroppsorganen och man kan dö av syrebrist.
I andra skedet fräts kroppen inifrån och sedan ut mot huden. Det kan även märkas på kläderna hos människor som skadats av det. Bilder som tidigare tagit på offer för fosfor-bomber har visat att man fräts ända in till skelettet, även om kläder inte påverkats. Det är omöjligt att stoppa reaktionen som fosforbomben orsakar och kan ge värre skador än napalm.
PJAK: Partiet för ett fritt liv i Kurdistan. Politiskt parti i Iran, PJAK har gerillastyrkor baserade i Qandil.
Försvarsområdena Medya: Områden kring Qandil som KCK (Kurdistans Samhällsunion) där bl.a. PKK och PJAK ingår, utropat som försvarszon.
Förenta Nationernas Flyktingråd (UNHCR) deklarerar att 2000 människor fått lämna sina hem till följd av turkiska flyganfall
Representanter för rådet säger att de är oroliga för de drabbades situation pga. det rådande hårda vinter -klimatet men att man observerat att den kurdiska regionala regeringen bistått med mat och kläder.
Den brittiska tv-stationen BBC erfar från UNHCR att flyktingarna befinner sig i Silêmanî - och Hewlêr provinserna i södra Kurdistan.
Astrid Van Genderen Stort, talesman för UNHCR, uppger att det hårda vinter klimatet försvårat flyktingarnas situation och säger att organet bistått flyktingarna i Silêmanî och Hewlêr med förnödenheter som täcken, sängar, spisar och belysning.
FN bistår miljontals människor bara i Irak som drivits på flykt, ibland till grannländer, med förnödenheter.
Turkiska armén bränner ned kurdisk skog
Den senaste tiden bränns kurdisk skog ned av turkiska soldater med svepskälet att det pågår militära operationer. I trakterna kring Semzinan tillhörande Colemerg brinner ett stort skogsområde och på grund av att området inte får beträdas kan släckning av branden inte ske.
Semzinan har de senaste åren blivit känd för ett stort antal militära operationer och bombningar och nu har trakten drabbats av ett stort antal anlagda skogsbränder utförda av den turkiska armén. Invånarna i Semzinan har på grund av bränderna i området visat stort missnöje.
Skogen bränns ned inför våra ögon
Semzinans kommunfullmäktige Hursit Tekin meddelar att de inte kan göra något åt bränderna som pågår i Gire Goman och har gjort följande uttalande: ” Gire Goman är förbjudet område och på grund av detta får vi inte ingripa. Släckning av skogsbränderna kan endast göras från luften, vi kan bara hoppas att släckning sker snarast. Vi har vant oss vid skogsbränder. På samma sätt som vi har vant oss vid dödandet, vi är maktlösa när det gäller släckning av bränderna och kan därför bara titta på. Vår skog bränns ned inför våra ögon. Jag är nyfiken på dem som förespråkar demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, vad de har att säga om bränderna i Semzinan.”
Bränderna är AKP:s ”belöning”
Kommunfullmäktigeledamoten i Semzinan, Emin Sari, säger att det är beklagligt att skogen bränns ned. Sari säger också, att målet för turkiska armén är en total förstörelse av skogen i området. Detta är ”belöningen” som AKP-partiet ger till kurderna.
Om tillåtelse ges släcker vi bränderna
Människorna i de drabbade områdena säger, att om tillåtelse ges, är de redo att släcka bränderna. Muzaffer Akbas, en bybo, säger att om de drabbade områdena inte var förbjudna att beträda hade de varit redo att släcka bränderna.
Vi vill att alla är vaksamma
En talesman i föreningen för miljön i Cilo tillhörande Gever,Sahabettin Sirma, uttalar sig såhär:”Operationerna är ett svepskäl för att tömma området på skog. Detta är ett brott mot mänskligheten. Vi har ingen makt att sätta stopp för bränderna. Vi föreningen för miljön uppmanar vårt folk att vara vaksamma när det gäller bränderna av vår skog.”
Att tiga är att samtycka
Representanten för mänskliga rättigheters förening i Semzinan, Kadri Ozcaner,tycker också att bränderna är ett brott mot mänskligheten och säger så här: ”Att bränna ned skogen är som att bränna människan. På olika platser i detta land dödas människor. På olika platser i detta land bränns skog ned. De som blundar för detta brott är medbrottslingar till brott mot mänskligheten.”
Från Bihêr till Maxmûr
Den största utvandringen av den kurdiska befolkningen från norra Kurdistan (sydöstra Turkiet) till södra Kurdistan (norra Irak) och flyktingarnas tragedier kan sammanfattas i 21 olika berättelser.
Approximativt 20 000 personer från norra Kurdistan har blivit vittnrn till en hel del massakrer, blivit hotade och genomgått andra tragedier. Allt detta har sammanställts i en bok. Firat Maxmûr har talat med 21 familjer och sanningen om lägren Bihêr och Maxmûr presenteras i den.
Firat Maxmûr kom till lägret Maxmûr år 2003. Han trampade på en landmina och förlorade sitt ben. Han började skriva en bok i juli 2006 och blev klar med den samma år. Boken kommer att tryckas i Europa, Turkiet och Mellanöstern om cirka ett och ett halvt år. Firat Maxmûr berättade för oss om dagens och gårdagens aituation i Maxmûr.
De 21 familjernas egna berättelser
Maxmûr började sitt arbete med att välja ut 21 familjer från olika kvarter i lägret Maxmûr. I lägret finns det personer som är ifrån Sirnex (Sirnak), Colemêrg (Yüksekova), Wan (Van), Sêrt (Siirt) etc.
Maxmûr talar om hungerstrejken, som ägde rum i staden Zaxo i
södra Kurdistan. År 1994 hungerstrejkade en grupp på 12-20 personer utanför FN:s
kontor i Zaxo för att uppmärksamma deras situation. Strejken blev lyckad.
Flyktingarna krävde bland annat att de skulle erkännas som flyktingar och
behandlas i enlighet därmed, att risken för epidemier skulle förebyggas osv.
Ropet på hjälp till FN slutade med följande konstaterande:
"Antingen tas våra krav på allvar, annars kommer våra vita kläder att användas
till liksvepning".
I början begav de sig till lägret Bihêr och stannade där i tre månader. Mellan Bihêr och Maxmûr finns det sju andra läger, som de besökte. Därefter begav de sig till lägren Seranîç, Bersîv och slutligen var flyktingarna i Etrûs.
I boken berättas om de 21 familjernas tragedier och andra skakande händelser. Familjernas berättelser är olika och i varje berättelse tas olika saker upp. Det finns många barn i familjerna, som är sjuka och gärna vill få medicinsk hjälp. Men KDP (Kurdistans Demokratisk Parti) förhindrar detta och barnen dör. Familjerna förtränger inte dessa händelser och KDP:s agerande mot barnen kommer aldrig att glömmas.
Boken består av fyra kapitel
Boken, som Firat Maxmûr har skrivit, består av fyra kapitel. Enligt honom innehåller det första kapitlet rubrikerna (i kronologisk ordning); ’Historien om lägren’. ’Utvandringen från norra Kurdistan (sydöstra Turkiet)’. ’Hungerstrejken i Zaxo’. ’Från lägret Bihêr till Maxmûr’. Under dessa rubriker har olika händelser skildrats i boken.
I det andra kapitlet finns minnen beskrivna; ’Jag besökte 21 familjer’. I boken är detta kapitel det mest omfattande. Vi uppmärksammade särskilt detta kapitel.
Det tredje kapitlet innehåller statistik. Vi valde ut 21 familjer av 12 000 invånare och gjorde grafisk framställning av dem.
I det fjärde kapitlet har vi redovisat en enkät. Enkäten bestod av 46 frågor och handlade om uppväxt, tillflyktsort, ekonomi, hälsa och utbildning. Vi har även gjort statistik på detta, säger Firat Maxmûr.
En sång man sjunger på vägarna
Firat berättar vidare att de hade tänkt att bokens titel skulle vara ”Maxmûr, en sång som man sjunger på vägarna”. Men pga. att det är en faktabok, blev titeln ”Från lägret Bihêr till Maxmûr” mer adekvat. Man började samla information i juli 1996 och blev klar med boken i slutet av 2006. Ännu har man inte börjat trycka upp den.
Firat Maxmûr säger att denna bok är lik en källa. Vidare säger han att många människor blev glada och att det är första gången en sådan bok kommer att tryckas upp. De tänker trycka boken i Europa, Turkiet och Mellanöstern.
Det är en mycket viktig bok, som innehåller mycket reell information. Det är en källa som är tillförlitlig. Många personer som skriver om Maxmûr har oftast felaktiga bedömningar.” Det har tagit mig sex år att sammanställa denna bok. I ett och ett halvt år jobbade jag både dag och natt. I Maxmûr gick elektriciteten ganska ofta. Ibland kunde elektriciteten komma klockan 02:00 efter midnatt. Då brukade jag stiga upp och fortsätta med skrivandet. Generatorn var då ganska ny i lägret och jag brukade skriva i cirka två timmar varje natt”, berättar Firat Maxmûr.
Tragedierna i lägret Etrûs
I lägret Etrûs har många människor gått igenom många svårigheter. Etrûs har blivit uppdelad i två läger. Då Etrûs grundades fanns även lägret Geliyê Kiyamet. Detta läger ligger nära området Garê, som i sin tur ligger nära ett område, som kurdiska gerillamedlemmar befinner sig i. Etrûs ligger lite längre bort från det området.
De läger som har genomgått många svårigheter är Etrûs och Geliyê Kiyamet. Mellan år 1995 och 1997 attackerade både KDP och den turkiska militären lägren Etrûs och Geliyê Kiyamet.
En lärarkader, vid namn Jiyan, blev mördad. Hon var ganska omtyckt av det kurdiska folket och en skola i lägret fick namnet Jiyan. Många människor blev mördade. Dessa attacker var inte lägrets enda problem. Hunger, fattigdom och blockader har påverkat många människor i Etrûs. Firat Maxmûr berättar vidare att 66 barn har dött av hunger inom loppet av tre månader.
Sîrwe Muhammedî, en i Iran levande förkämpe för kvinnors
Den kurdiska aktivisten Sîrwe Muhammedî, en i Iran levande förkämpe för kvinnors rättigheter, är sedan förra veckan försvunnen, till synes spårlöst. Men enligt vissa källor har hon innan försvinnandet utsatts för hot från den iranska militära närvaron i Mahabad, hennes hemstad.
Ronak Safazade, Zeyneb Bayezîdî och Hana Abdî är personer som länge levt under svåra omständigheter och nu har blivit fängslade av de iranska militärstyrkorna.
Enligt den information som släppts ut har aktivisten Sîrwe Muhammedî, samt Xefur Muhammedî, lämnat sina hem utan att meddela varken släktingar eller vänner, utan att lämna spår efter sig. Försvunna, som i tomma intet.
Deras familjer tog kontakt med en institution som skulle hjälpa till med att hitta de försvunna personerna, men ännu har inga åtgärder vidtagits.
Fem månader innan Sîrwe Muhammedî uppges ha blivit hotad av de iranska militärstyrkorna flydde hennes far till Sverige. Orsaken? Hat och förtryck.
Det förtryck som fortgår mot de kurdiska aktivisterna förvärras dagligen. De två, tidigare nämnda, kvinnorna Zeyneb Bayezîdî och Hana Abdî kan komma att avrättas inom en nära förestående framtid.
Hebîbulla Letîfî, 26 år gammal, arresterades vid samma tillslag som Zeyneb Bayezîdî och Hana Abdî och har blivit torterad av de iranska militärstyrkorna. Hebîbulla Letîfî ställdes inför domstol och dömdes till döden.
Det påstås att Hana Abdî har gett stöd till och hjälpt PJAK, vilket är anledningen till att hon fängslades av de iranska myndigheterna. Det sägs även att tre andra personer vid namn Yasîr Gulî, Ferdîm Muradî och Ronak Safazade också hjälpt PJAK och arresterats samtidigt som Hana Abdî.
Anledningen till varför Zeynep Bayezîdî arresterades av de iranska militärstyrkorna är att hon har deltagit i en ceremoni arrangerad av PJAK.
FN (Förenta Nationerna) säger att Iran bör slopa dödstraff et och att de 3 personer som de iranska militärstyrkorna tagit tillfånga omedelbart bör friges.
Hittills i år har antalet avrättningar uppgått till 203, enligt den kurdiska nyhetsbyrån ANF. I januari månad var antalet avrättningar 35. I februari avrättades19 personer, i
mars månad fyra, i april 24 avrättningar, maj 29 avrättningar i juni månad 18, i juli 58 avrättningar och augusti månad 15 avrättningar.
Iran hamnar på andra plats bland de länder som tillämpar dödsstraff och på förstaplats finner vi Kina. Enligt en rapport från Amnesty International för 2007 avrättades 317 personer i Iran och 470 personer avrättades i Kina.
Namnen på listan över personer som
avrättats i Iran under augusti månad
1. Adnan Hasanpur (journalist)
2. Abdulvahid Hiwa Botimar (journalist)
3.Ferzad Kemanger (lärare)
4.Enwer Huseynpenahi (lärare)
5. Ferhad Wekili (lärare)
6.Eli Heyderiyan (lärare)
7.Erselan Ewliyayi (lärare)
8.Hebibulla Letifi (student)
9. Emir Marufi
General Veli
Kücük och Ergenekon-gänget greps
En av den militära underrättelsetjänstens grundare, den nu pensionerade
generalen Veli Kücük, greps tillsammans med andra medlemmar av sammanslutningen
som kallar sig "Ergenekon". Bland de 60 gripna finns journalister, officerare
och advokater.
Förutom Kücük finns bland annat advokat Kemal Kerincsiz och den turkiska
tidningen Aksams krönikor Güler Komurcu.
Ergenekon misstänks ligga bakom flera mord på kurder och andra oppositionella
och har varit aktivt under många år.
Namn på gripna:
Veli Küçük : Pensionerad General
Kemal Kerînçsîz : Ordförande för de äldre juristerna
Güler Komurcu: Krönikor på tidningen Aksam
Sevgî Erenerol: Presstalesman för turkiska ortodoxa kyrkan
Fîkret Karadag: Ordförande för en nationalistisk förening
Alî Yasak: Mer känd som "Direj Ali" (Långa Ali)
Samî Hostan: Mer känd som Samiye Arnawut (Alban-Samiye)
Tanju Okan: Styrelsemedlem i samma högerextrema organisation som Karadag är
ordförande för.
Huseyin Gurun: Styrelsemedlem i samma högerextrema organisation som
Karadag är ordförande för.
Zekeriya Ozturk: Pensionerad officer
Fuat Turgut: Yasin Hayals advokat (Hayal har utfört ett bombattentat mot en
McDonalds-restaurang och är för närvarande åtalad för medhjälp till mordet på
Hrant Dink)
De gripna misstänks för delaktighet i mordet på Hrant Dink, attack mot en
domstol och bombattentatet mot en kemalistisk vänstertidning
(Cumhuriyet)
Vi blev hotade
Nuri Yaman riksdagsman från DTP för staden Mus förklarade att; ”Riksdagsmän från DTP blev hotade av medlemmar av organisationen Ergenekon (rasistisk) via telefonmeddelande. De hotade kamraterna har informerat de ansvariga myndigheterna angående detta.
Nuri Yaman har gjort intressanta avslöjande angående Ergenekon via ROJ TV`s kurdiska Rojev programmet. Han förklarade att DTP:s riksdagsmän är under hot men de har vidtagit nödvändiga åtgärder. Han förklarade att de blev utsatta för deras hot sedan de blev invalda i det turkiska parlamentet och tillade: ”Vi var informerade om allt och de gick hemifrån till Riksdagshuset och därifrån hem. Vi har vidtagit åtgärder. Om det blir rättegång för de gripna och regeringen vågar undersöka vidare kan de avslöja viktiga saker, men jag har inget hopp” Frigivningen av de anklagade för händelserna i Semdinli uppmuntrade rasistiska ligor och extrema grupper med anknytning till vissa politiska partier som har DTP som måltavla för sina attacker.
Kriminella grupper blir uppmuntrade
Yaman påpekar att riksdagspartier som är missnöjda av DTP`s närvaro i riksdagen utpekar oss som mål i varje gruppmöte. De kriminella blir uppmuntrade av riksdagspartier. Han fortsatte med att förklara att politiska partier i riksdagen inte vill att DTP engagerar sig i Turkiets aktuella frågor och att de jobbar tillsammans med STK och samarbetar med dagsverkare, kvinnoorganisationer och de störs av det. De vill att vi begränsar oss till endast kurdiska frågor och inte engagera oss i Turkiets frågor.
Han påpekar vikten av att bilda ”Akil” mänskliga rättighetsjommittén för att lösa den kurdiska frågan och att de har börjat arbete med det. Yaman förklarar att de arbetar för en dialog med riksdagsmän från samma region för att dessa ska engagera sig för kurdiska frågan. Han säger att regionriksdagsmännen skulle kunna spela en roll för att lösa den kurdiska frågan men när han har frågat AKP riksdagsmän svarar de att; ” Regeringschefen har lyft över den kurdiska bördan till er, varför är ni tysta. Deras svar är att man ska ha tålamod. Tålamod, tålamod hur länge till” . Med de orden visar de sin likgiltighet.
Det måste bildas kommission för lösning
En av programgästerna från från den federala tyska delstaten Berlin, parlamentsledamoten Giyasettin Sayan, har också sagt att den kurdiska frågan måste komma fram och aktualiseras ständigt i alla internationella fora och ansvaret måste läggas över på Europa. Han säger att Europa måste förstå vad ett dödläge i kurdfrågan skulle kunna leda till. Kommissioner som har bildats för att lösa Israel-Palestinakonflikten skulle kunna skapas även för den kurdiska frågan. Han kommenterar även AKP:s förslag till lösning av den kurdiska frågan. Han fastställer att AKP vill representera kurder som i Sevres 1920. Turkiet har fortfarande inte ändrat sin uppfattning. AKP säger att de representerar alla kurder. Alltså räknas inte kurderna. Kurdiska frågan osynliggörs av dem. DTP:s riksdagsman från Mus, Nuri Yaman, påpekar att han har blivit stämd för att han innan valet hade deltagit i ett program på ROJ TV (Kurdiska TV kanalen) men han skulle fortsätta att delta i TV program.
AKP straffade 18 familjer som röstade på DTP.
AKP kommunstyrelseledamot Aziz Yeniay har rivit ner 900 st. nybyggarhyddor i Ayezma-kvarteret. Trots skriftlig överenskommelse lämnades 18 familjer utan bostad. I vinterkylan bodde 18 fattiga kurdiska familjer i baracker och de förklarar att de har blivit straffade för att de röstade på DTP:s oberoende riksdagskandidater.
Ayazmakvarteret befolkas av stor majoritet kurder som har utvandrat från Van, Mus, Agri och Erzurum. 900 hus hade rivits i år. Strax innan rivningen hade borgmästaren i Kucukcekmece ordnat ett möte med de boende i kvarteret och lovat att de inte skulle överges och de skulle (inklusive de som var hyresgäster) få bättre levnadsvillkor och hälsosam miljö. Efter rivningen byggdes 2640 hus av TOKI och 882 familjer, som fått sina bostäder rivna, har placerats i dessa hus men 18 hyresgästfamiljer lämnades utan bostad.
Det skrevs avtal med familjerna
De 18 familjer som lämnades utan bostad säger att de hade skrivit avtal om att de skulle omhändertas, har vänt sig till bostadsbolaget TOKI och till AKP´s borgmästare angående avtalet. Familjerna har prövat alla vägar utan resultat. De ordnar ofta demonstrationer på Taksimtorget, utanför Istanbuls kommunalhus, TOKI och Kucukcekmece kommunalbyggnad för att protestera. Förorättade familjer, som har blivit placerade i baracker efter att deras hus rivits, har fått ordnat skolskjuts till deras barn av Istanbuls utbildningsförvaltning.
Turkiska polisen har kastad ut sovande barn från baracker.
18 familjer som levde i baracker i vinterkylan blev utsatta för en razzia av 2500 elitsoldater tidigt på morgonen. Elitsoldater väckte små barn ur sömnen och körde ut familjerna från barackerna och påstod att de hade illegala böcker, tidsskrifter och personer hos dem. Men de kunde inte bevisa något av dessa anklagelser.
Taceddin Acar som är far till 8 barn säger att de blev anfallna av 1500 poliser och att deras baracker förstördes av dem. De kastade till och med ut deras sovande barn. Hans barn blev förlamade av rädsla och kunde inte prata och kunde inte gå till skolan under 27 dagar. Fortfarande mår barnen psykiskt dåligt. Hur har man samvete att göra något sådant frågade han.
Det kan inte sägas att vi lever ett humant liv
Ömer Akbaranli som är far till 6 barn och har levt ett år i baracker berättar att de lever utan vatten och elektricitet i huset och i smuts. Man kan inte påstå att de lever ett humant liv. Det går inte beskriva hur de har lidit den här vintern. Deras barn blir ofta sjuka.
En annan fyrabarns far, M. Selam Aktas, säger också att de har levt ett eländigt liv. Den ohygieniska miljön har orsakat sjukdomar för deras barn. Aktas säger att ” de har levt 8 år i Ayazma och att de vill ha en varm bostad och de vill att ansvariga lyssnar på dem och gör något åt saken.”
De blir straffade för att de röstade på DTP
Familjer som lämnats åt sitt öde säger att det går rykten om att de blir straffade för att de röstade på DTP på valet i den 22.7.2007 och påpekar att det är omoraliskt att bli straffade för att de väljer ett visst parti framför andra. Det är bara deras samvete vet vilka de röstade på. I Turkiet röstar man inte öppet inför alla. Det kan inte stå i deras pannor vem de har röstat på.
Join our campaign-Human health is precious, lefts join hands in its protection-initiated by the health committee of Kurdistan red crescent
On 07-05-2008 a delegation of fıve consisting of physicians, biologists and technicians conducted one month research in South Kurdistan (Iraqi Kurdistan). The areas visited included Mexmûr, Şaqlawa, Silêmani, Halepçe, Hewler, Dihok, Laleş, Akrê, Zaxo, Çemcemal and Kandil. Majority of the people living in these areas, especially women and children in camps, have been diagnosed with contagious diseases such as Typhoid bacillus, Typhus (Rickettsia prowazeki ),Tuberculosis, Hepatitis ( b,c ) and Amoebikdysenterynin. In some cases Cholera has also been encountered and it has been reported that there is a serious increase in digestive, circulation and nervous system diseases.
Our experts’ team has also examined the health infrastructure of the above mentioned residential areas in detail and has concluded their inadequacy. Considering that the people of the region are below the poverty line and are not protected, we need to take urgent action in order to prevent human tragedies in the near future.
With these sentiments and considerations we call on all the benevolent people; to join the campaign called ‘human health is precious, let's join hands in its protection’ initiated by the Health Committee of the Kurdistan Red Crescent on 15-06-2008. We call upon all charitable organizations and institutions, physicians, nurses, midwifes, pharmacists, biologists and those who want to take part, to join this humanitarian campaign. Let us not forget that these people who are helpless and cannot fight alone against those diseases are waiting for an urgent help from us.
We thank you all for your actions in the name of the people of the region despairing against these diseases.
Best Regards
05.06.2008 DÜSSELDORF
Health Committee of Kurdistan Red Crescent
Lista över mediciner som folket i Qandilområdet behöver
Zellwandsynthesehemmer
(β-Lactam-Antibiotika):
Carbapeneme: Imipenem, Meropenem, Ertapenem
Cephalosporine
Monobactame: Aztreonam
Penicilline: Penicillin G (Benzylpenicillin), Penicillin V (Phenoxymethylpenicillin)
Acylaminopenicilline: Piperacillin, Mezlocillin
Aminopenicilline: Ampicillin, Amoxicillin
Isoxazolylpenicilline: Flucloxacillin, Methicillin, Oxacillin
β-Lactamase-Hemmer: Clavulansäure, Sulbactam, Tazobactam
Sultamicillin
Fosfomycin
Glycopeptide:
Teicoplanin, Vancomycin
Polypeptide:
Bacitracin, Colistin, Gramicidin, Polymyxin B, Tyrothricin
Hemmer der Proteinbiosynthese am Ribosom:
Aminoglykoside:
Amikacin, Gentamicin, Kanamycin, Neomycin, Netilmicin, Streptomycin, Tobramycin
Chloramphenicol
Fusidinsäure
Ketolide:
Cethromycin
Narbomycin
Telithromycin
Lincosamide:
Clindamycin, Lincomycin
Lipopeptide:
Daptomycin
Streptogramine:
Dalfopristin, Quinupristin
Makrolide:
Azithromycin, Clarithromycin, Erythromycin, Roxithromycin
Oxazolidinone:
Linezolid
Tetracycline:
Doxycyclin, Minocyclin, Tetracyclin, Oxytetracyclin
Gyrase-Hemmer (Hemmer der DNA-Replikation):
Fluorchinolone:
Generation 1: Norfloxacin
Generation 2: Ciprofloxacin, Enoxacin, Ofloxacin
Generation 3: Levofloxacin
Generation 4: Moxifloxacin
Nitroimidazole:
Metronidazol, Tinidazol
Aminocumarine
Folsäureantagonisten:
Sulfonamide:
Sulfadiazin, Sulfadoxin, Sulfamethoxazol, Sulfasalazin
Diaminopyrimidine:
Pyrimethamin, Trimethoprim
Ansamycine (Hemmer der bakteriellen RNA-Polymerase):
Rifampicin - İzoniajid - Pirazinamid
Stoffwechselweghemmer
Fosmidomycin
HEPATITIS
Hepatitis B 500 iu 1 flakon
Hepatitis B 300 iu 180 gr
Sulfonilüre grubu ilaçları
a. minidiam 2.5 10 mg
b. Glucotral Xl 5-10 mg
c. Glutril 7,5-12,5 mg
d. Amaly 1-6 mg
e. Gliben 2,5-15 mg
f. Diamicron 40-240 mg
g. Biguanigigruben madikamente, metrofarmin 1000-3000 mg
Medel mot högt blodtryck
a. B-bloker
b. Diüretiker
c. Calsium antigonist
Diverse
Nitrolingual pumpsray und tabletten
Bepanthem (Wund und heilsalbe), Voltaren
Flammazine (creme)
Xylocain %2 (creme)
Octenisept
Asprin Protect 100 mg
Ass 100 - 1A pharma
Betaisodona Salbe
Betaisodona LSG
Analgetica / Antirhumatica Anestetika
Asthma
Formoterol
Budesonid
sprutor
Hepatit
Tetanoz
Tüberküloz
Difteri
Tifo / tifus
Kurdiska kvinnors stiftelse i Maxmûr
År 2002 grundades en stiftelse för kurdiska kvinnor av kurdiska kvinnor i Maxmûr. Denna stiftelse har accepterats av FN som har gett sitt stöd till organisationen. Kriget i Kurdistan pågår fortfarande, tusentals byar har förstörts och folk har flytt från sina hemorter. Det kurdiska folket har varit tvunget att fly från sina byar bl a på grund av att de ej längre kunnat försörja sig.
År 1994 i kriget i områdena Botan och Gever, i sydöstra Turkiet, var människorna tvungna att lämna sina hem och marker. Orsaken var den förödelse konflikten orsakade. De som lämnade sina byar och nu befinner sig tusentals kilometer hemifrån har varit tvungna att drastiskt ändra sin livsstil, något som kan vara komplicerat. Speciellt svår var omställningen från landsbygd till större städer. Att vara flykting i större städer är svårt för både kvinnor och barn från landet då de har svårt att anpassa sig till det urbana samhället. Kvinnorna måste ta hand om hemmet och familjen samt även försvara sina barn. Därför är det oerhört viktigt för en kvinna att hon är medveten om hur samhället fungerar.
Av denna anledning, att anpassa kurdiska kvinnor uppväxta på landsbygden till en mer metropolisk livsstil, har denna stiftelse för kurdiska kvinnor i Maxmûr grundats. För att vi ska bli införstådda i hur organisationens arbete går till och hur de försöker hjälpa kvinnorna har dess grundare, Esma Amed Koçer, gett oss lite information.
Många svårigheter har gåtts igenom
Esma Amed Koçer sade att det är många kvinnor och barn som finns här. En flyktingkvinnas många plikter tillåter inte att hon har tid och möjlighet att studera. För att kvinnor skall bli kunniga och undervisade så måste man göra mycket för att hjälpa dessa kvinnor. Syftet med att vi grundade denna stiftelse var för att kvinnor skulle kunna komma hit och diskutera sina problem med varandra. I början av projektet var det inte lätt. Det har stött på många svårigheter och det fanns många kvinnor som inte ville stödja rörelsen. Denna stiftelse för kurdiska kvinnor i Maxmûr blev dock efter ett tag godkänd av FN vilket var mycket positivt för de aktivas moral. Allt större projekt har med tiden blivit genomförbara.
Vårt syfte är inte politiskt
Det finns en lokal för kurdiska kvinnor dit de kan komma för att få hjälp. Dock är detta arbete för kvinnor mycket svårt att utföra. För att stiftelsen skall bli internationellt känd, så måste organisationen uppfylla en mängd internationella kriterier. Därför måste denna stiftelse för kurdiska kvinnor i Maxmûr fungera som ett bra exempel för verksamheten i Irak. Chefen för stiftelsen, Koçer, sade att de måste arbeta hårt för att kunna hjälpa kvinnorna på det mest effektiva sättet i de olika problemområden som finns. Hon fortsatte och sade att det i början, då denna stiftelse grundades, uppkom en hel del svårigheter i arbetet. Anledningen var att inte visste hur man arbetade på ett optimalt sätts för att uppfylla målet att hjälpa kvinnor med deras behov. Det vill säga vilket system vi skulle använda för att komma igång med denna stiftelse. I början användes ett irakiskt system. I dagsläget är många stiftelser och organisationer knutna till politiska partier. På detta sätt ville denna rörelse inte fungera, de ville vara politiskt oberoende och tjäna till att hjälpa kvinnor och barn.. Men när stiftelsen arbetar med flyktingar är det svårt att undvika politiken helt. Därför finns det en hel del politiska arbeten i organisationen. Dessa försöker ge kvinnor och barn rättigheter de inte tillmättes i sina hemländer.
Kvinnor kan också utföra hårda arbeten
Koçer påpekade även att det inom verksamheten förbereds stora projekt med syftet att få till en betydande förbättring. Hon fortsatte med att förklara att denna stiftelse är knuten till en församling samt att dess verksamhet går genom denna församlings dialog. De personer som har hand om denna stiftelse är 11 till antalet. Verksamheten består av syslöjd, målning av bilder med mera. Det finns även tre skolor för kurdiska kvinnor och ett sjukhus. Just inom dessa arbetsområden är det många kvinnor som arbetar. Men på grund av att många av dessa kvinnor är fattiga, har de inte råd att engagera sig i dessa arbeten. Däremot är det många kurdiska flickor som engagerar sig i kurdisk kultur och musik. De lär sig om sin egen kultur samt att spela olika instrument.
Undervisning
Varje år undervisas de kurdiska kvinnorna i gynekologi och pedagogik. Koçer sade att syftet med denna stiftelse är att hjälpa kvinnor i Maxmûr bland annat genom att undervisa dem i dessa ämnen. Dock är det endast ett fåtal kvinnor som deltar i dessa sessioner, enligt Koçer för att de inte känner sig själva och har en snedvriden bild av vad som är normalt. Men för att kunna hjälpa dem på bästa möjliga sätt anordnas även möten, så att de kan komma dit och diskutera med varandra. Dessa möten är mycket välbesökta och kvinnor får möjligheten att diskutera sina problem, samt mycket annat, med varandra.
För kvinnornas problem blir vi en hjälp
I 8 år har Stiftelsen för kurdiska kvinnor i Maxmûr hjälpt kvinnor med deras problem och behov på bästa möjliga sätt. Under alla dessa år har andra hjälporganisationer och stiftelser runt om i världen kommit och hälsat på vårt läger och sett hur vår verksamhet fungerar. Många av dessa organisationer blir häpna över hur vi arbetar för att hjälpa både barn och kvinnor. Eftersom vi hjälper dem på det bästa möjliga sättet, med hänsyn till en flyktingkvinnas tunga arbetsbörda, är detta den bästa hjälpen man kan få. Koçer sade att syftet med att starta en sådan stiftelse var inte för att hjälpa flyktingar, utan för att kvinnor ska lära känna sig själva, för att de inte längre ska utsättas av våld från sina mäns sida, för att de skall veta vilka rättigheter de har i samhället. De kvinnor som är utsatta för våld är samhällets mest utsatta grupp. De kan inte representera sig på ett värdigt sätt eller uttrycka sina tankar och känslor varken i familjen eller i samhället.
När det gäller kvinnornas hälsa är de mycket svaga och uppfostrar sina barn på detta sätt. Kvinnorna kan inte göra något när det gäller att ta ”makten” över familjen. De lever alltid i mannens skugga och gör det de blir tillsagda att göra. Vårt arbete är att förhindra detta så att kvinnorna kan leva ett liv utan att bli trakasserade och förtryckta. Vi hoppas att vi kan hjälpa dessa utsatta kvinnor och göra deras liv litet lättare och litet bättre.
|
|
|
Kvinnan och hennes spaning efter en identitet Kvinnofrågan är idag den viktigaste frågan av alla frågor På 2000-talet är kvinnofrågan den enda frågan som trycker på för en lösning. Kvinnofrågan är inte bara en samhällsfråga utan den är även en historisk, kulturell, ekologisk och politisk fråga. När vi undersöker vilka frågor och problem som vi har, kan vi förstå att kvinnofrågan är grunden till alla frågor och att vi låtit denna fråga förbli olöst. Det är just därför kvinnofrågan måste bli löst annars kan vi inte lösa alla andra samhälls- och politiska frågor. Som sagt det är viktigt att understryka att kvinnofrågan är mycket viktig precis som en nyckel till en dörr. I vår nutid har vi sådana frågor som leder till att hjärnan stelnar pga svårighetsgraden hos de problem som vi står ut med. Svårighetsgraden är sådan att problemen har blivit orsak att halva samhället och befolkningen har stelnat och utfryst på grund av den svåra situationen. Den andra hälften av samhället kan inte påverka och den individuella människan har ingen roll eller står hjälp- och kraftlös, utan att kunna vara med i beslutsmekanismen. Trots att situationen är känd och kvinnofrågan väntar på en lösning så låter man bli att ens nämna det och låter det att svälla upp mer. Men hur kommer det sig att hela samhället kom att regeras av ett enda kön, hur kom det sig att hela systemet blev patriarkaliskt? Hur blev det så egentligen? Det patriarkaliska samhället grundades i och med att olika samhällsklasser tillkom och genom tiden så har den blivit stark med hjälp av grundande av klassiska stater och stöd för den här typen av stater. Samhället som stöder just den klassiska staten kan förklaras med andra ord: Den här typen av stater tillåter ett kön, en färg och en typ eller kort sagt ett samhälle för män. Den här typen av samhälle är ett samhälle som är långt ifrån ett rättvist och bra samhälle med alla sina demokratiska färger. Den här sanningen som vi lever med, ser till att mänskligheten slocknar ut och därför utgör en stor och seriös fara. Man kan tillägga att den hotar mänskligheten varje sekund, varje minut. Många anser att 2000-talet tillhör kvinnorna och därför ett århundrade som visar vägen till lösningen av problematiken mellan könen och bråket dem emellan. I vår tid har vi i många avseende utvecklats och även kvinnornas väg har öppnats och därmed har kvinnorna kunna utveckla och grunda sina egna rörelser och föreningar. Kvinnorörelsen har kunnat grunda och utveckla sig med en ideologi långt ifrån det patriarkaliska systemet och mannens mentalitet. Kvinnor kan bara med en sådan kamp bli fri och bestämma över sig själv. Hennes situation medför att hon måste grunda sina egna institutioner och rörelser. Förutom detta så måste hon understryka sina mål och avsikter. Kvinnornas revolutioner och aktioner under 2000-talet visar oss att hon kan bara hon vill och hennes försök att nå sina rättigheter i alla avseenden förstärker detta. Men detta räcker inte. Trots att hon kan få många erfarenheter så är hennes chanser att lyckas inte så höga. Just därför behöver hon erfarenheter för att lyckas. Alltså hon behöver en sådan erfarenhet att den ska kunna bli den enda stora som kan ändra hennes situation och bli en historisk händelse. Därför måste hon lära sig läxorna från den gångna tidens revolutioner och därmed leta fram sin rätta väg. När jag pratar om bra erfarenheter som har lyckats så menar jag precis som meningen ovan. Trots att kvinnofrågan har varit en av de viktigaste frågorna eller rättare sagt nyckelfrågan så har man aldrig haft en strategisk och politisk lösning på dagordningen. Under många revolutioner sade man att kvinnofrågan kan vänta till efter revolutionen. På grund av detta så kunde revolutionen inte helt och hållet lyckas. De avgränsade sig, d.v.s. de arbetade eller kämpade bara inom den militära och politiska arenan. Ett exempel på detta är den realsocialismen. Realsocialismen kunde inte frigöra sig från den gamla seden att närma sig kvinnan på ett fel sätt. Relationen med kvinnan var inte med en sådan tanke att leva i frihet samt relationerna uppstod inte utifrån socialismens norm och kriterier. Just därför så dog realsocialismen. Utifrån historiska erfarenheter så kan man lära sig läxan att om man inte betraktar och närmar sig kvinnofrågan på rätt sätt så kan inte revolutionen äga rum på ett helt och hållet rätt sätt. Revolutionen kan uppnås men det behöver inte betyda att den är långlivad. Om jag ska kortfattat säga vad jag menar så kan man verkligen med enkelhet säga att varje revolutions öde och resultat avgörs av hur de ser på kvinnofrågan och deras avsikter med denna. Kurdistans Frihetsrörelse med ledaren Abdullah Öcalan i spetsen har gjort kvinnofrågan till en av sina viktigaste mål att lösa enligt paradigmet om det demokratiska samhället som tar hänsyn till ekologin och normerna för könens frihet. Rörelsen har tagit på sig en stor mission och gett människorna moral och motivation så att de kan frigöra sig från föreställningen att istället för att leva för döden leva för livet. Öcalan förstod att kurden har en mycket nära relation till familjen och är knuten till denna. Ledaren insåg att denna verklighet måste ändras och den individuella människan måste frigöra sig och uppleva ett friare liv. Enligt dessa tankar så påbörjades en kamp med avsikten att leva ett fritt liv mellan kvinna och man och svaret på frågan om hur man bör leva besvarades. Kvinnan som äntligen såg sin verklighet, hittade lyktan som hade tänts under ledarens ljus och grundade en kvinnorörelse för hennes frihet. Kvinnorörelsens största mål blev att representera denna ideologi för kvinnan. I dagens läge har vår kvinnorörelse kommit så långt att den kan bli ledare för andra kvinnorörelser runtom i världen. Vår kvinnorörelse har kunnat agera med gott samvete och med bra ledarskap. Kvinnokampen med gjorda erfarenheter från 2000-talet. Rörelsen har visat att den kan fungera bra med det rätta ledarskapet. Men rörelsen får inte glömma sin sanna essens och den kurdiska kvinnans och samhällets verklighet. Kvinnorörelsen för kvinnans frihet, anser denna fråga inte som enbart en kvinnofråga utan också som en samhälls- och mansfråga, eftersom hennes avsikt är att kämpa för mänskligheten. Rörelsens framgång är inte enbart på den nationella grunden utan även på den internationella arenan, eftersom hennes kamp för könens frihet gäller även för alla kvinnor i världen. Den Kurdiska kvinnorörelsens mål är att lösa könsfrågan, realisera kvinnans frihet och sätta stopp för ett patriarkaliskt samhälle. Den Kurdiska Kvinnorörelsen har en sådan mission att hon kan leda kampen även för alla kvinnor i Mellanöstern och leda kvinnan till hennes bortglömda historia. När kvinnan når sin identitet så kan även historien vinna den också. Detta betyder inte att ena könet kommer att hamna ett steg lägre på stegen och det andra kommer över den men det som kommer att ske är att mannens mentalitet kommer att förändras. Den kurdiska kvinnorörelsen har ett sådant ansikte att den kan med sin verklighet bli ett svar på alla frågor. Kvinnorörelsen kämpar enligt paradigmet för ett demokratiskt-ekologiskt samhälle och för båda könens frihet och denna är den enda vägen för att bli fri från det patriarkaliska samhället. Därför säger jag att alla kvinnor i Mellanöstern, särskilt den kurdiska kvinnan måste kämpa för Kvinnorörelsen. |
KCK vill lösa den kurdiska frågan med fredliga medel
I en gemensam deklaration förklarade KCK(Kurdistans samhällsunion) och Kongra-Gel(Kurdistans Folkkongress) att de är beredda att ta initiativ och ansvar för att utveckla en fredlig lösning av konflikten. Det skrevs vidare i deklarationen:
År 2006 uppmanade vissa krafter (länder, grupper, organisationer m.fl.) att om vi går med på en vapenvila så skulle de bidra till en fredlig lösning. Men sedan dess har de turkiska attackerna mot oss fortsatt medan dessa ”krafter” inte visade vilja och hade inga lösningar.
Dessa samma krafter vill fortfarande att vi ska gå med på en vapenvila. Vi har all respekt för alla uppmaningar till en fredlig, demokratisk lösning. Vi vill påpeka att vi tar vårt ansvar och är beslutna att arbeta för fredsprocessen om det blir vapenvila.
Den vapenvilan som vi lyste fr.o.m. den 1 oktober 2006 har inte upphört från oss under denna tid. Det var den turkiska arméns och den turkiska statens anfallskrig som omöjliggjorde vapenvilan. Om turkiska staten slutar med sina anfall och attacker mot våra värderingar, vår ledare, vårt folk och våra demokratiska verk så skulle sammanstötningarna tar slut och i praktiken vapenvilan verkställas.
Det är möjligt att alla vapen tystnar
Det är viktigt att lösa kurdfrågan på ett fredligt sätt och att ”krafterna” som uppmanade oss till vapenvila som vi utlyste 2006 trycker på Turkiet att gå med på och följa vapenvilan. Det kommer att bli möjligt att vapnen tystnar och i stället ett politiskt projekt skapas. Enligt oss kan detta politiska projekt vara det projekt som DTP tidigare försökte förklara som ett demokratisk t ”självstyre”. Det nyskapade Demokratiska Kurdiska Självstyret inom den Demokratiska Turkiska Republiken kommer att skapa lösningen för en gemensam vilja.
Lösningen är möjlig utan att ändra på gränserna
I deklarationen sägs ”Det är möjligt att lösa kurdfrågan utan att ändra på de aktuella gränserna”. Detta budskap gavs för att det är viktigt också för det kurdiska folket att skapa och leva i ett demokratiskt självstyre.
”Detta projekt kommer att bli grunden för en permanent lösning för båda sidornas intressen. Kurdiska folkets existens och frihet är inget hot för andra folkgruppers och staters intressen. Vårt folk kräver enbart sina naturliga rättigheter. Kurdiska folket vill leva med sina nationella och samhälliga rättigheter i verkligheten. Detta kan bli en realitet om de staterna som har makt över Kurdistan blir demokratiska stater.
Lösningens nyckel
I deklarationen finns sju punkter, som utgör lösningen på kurdfrågan
1-I hägnet av den nya identiteten ”folk från Turkiet” erkänns både den kurdiska identiteten och de andra etniska identiteterna med fulla och skyddade rättigheter.
2-Ta bort alla förbud mot kurdiska språket och kulturen samt ge möjligheter för undervisning i hemspråket. I den kurdiska delen av landet görs kurdiskan till det andre officiella språket. Acceptera och respektera även de andra minoriteternas kulturella rättigheter.
3-I grundlagen och i lagstiftningen tas alla olikheter bort som finns i samhället, huvudsakligen könsdiskrimineringen. På den fria politiska organiseringens grund frigörs tros-, tanke- och yttrandefriheten.
4-I en gemensam överenskommelse kan parterna förlåta varandra genom att utlysa amnesti för PKK- ledaren och de andra politiska fångarna. Som fria människor återvänder de till samhället där kan de leva tillsammans.
5-Turkiet skall dra tillbaka sina militära styrkor från Kurdistan. Byvaktssystemet avvecklas. Skapa nya sociala och ekonomiska projekt för de bybor som återvänder till sina byar.
6-Rätta till och gör om de gamla regionalstyrelselagarna samt inför och förstärk en ny lagstiftning för ”regionalstyrelsen”.
7-Om dessa punkter förverkligas kommer båda parterna överens om ett datum för gerillan att överlämna sina vapen. Alla medborgare i samhället, turkar såväl som kurder och andra minoriteter, får sina rättigheter erkända i en ny demokratisk konstitution.
En kvinnas jobb som skoputsare i staden Dêrsim
Dêrsim är både en historisk och vacker stad med sitt vackra landskap av berg som omger staden. Seyid Riza, som var en ledare för en rörelse på 30-talet, lät sig, i dessa bergsområden, inte besegras av turkarna. Floden Mûnzûr rinner genom den historiska staden, omgiven av stadens fagra blomsterängar. Men å andra sidan är jämlikheten mellan de både könen en alltid närvarande fråga. Många frågar sig om det är männen eller kvinnorna som gör de hårdaste eller tyngsta arbetena. Svaret är att både könen gör dessa arbeten. Ett exempel är en kvinna vid namnet Güler, men som kallas för Gulî, som i sitt dagliga liv arbetar med att putsa skor.
I en av Dêrsim’s förorter finns en kvinna som heter Gulî och hennes arbete består av att putsa skor. Det är något som folk höjer ögonbrynen åt eftersom det är ovanligt att kvinnor i västvärlden håller på med sådana arbeten. Men för henne, som skoputsare, är det ett jobb och hon tjänar pengar på det. Gulî tycker inte att det pinsamt att göra detta, hon säger att det inte är en skillnad om det är en man eller kvinna som är skoputsare. De båda könen gör jobbet lika bra. På en dag kan hon putsa 10 par skor.
Hon har ingen aning varför folk tar bild på henne
En dag då hon var sysslolös kom en av hennes lärare och sade till henne att hon kan ta ett jobb som skoputsare, vilket Gulî tyckte var ett oerhört bra ide, för att tjäna pengar. I början tvivlade hon på att arbeta som skoputsare, eftersom hon tyckte att det var mer av ett mansjobb. Men till slut gav hon sig och började jobba som skoputsare. I dagsläget är det många människor, särskilt i Kurdistan, som är fattiga och inte kan få mat för dagen. Hon säger att det är många turister som kommer till staden, för att ta kort på henne. De blir verkligen imponerade av henne och hennes jobb. Guli säger att hon inte vet varför de tar kort på henne, dock blir hon inte upprörd utan vill veta varför de gör så. Kanske är det för att hon håller på med ett jobb som tycks vara ett mansjobb. Men hon är nöjd med sitt arbete och tycker det är roligt att hålla på med att putsa folks skor. Anledningen till att hon arbetar som skoputsare är för att försörja sin familj.
Hennes dag börjar med att hon vaknar tidigt på morgonen och tar sin skolåda, för att sedan bege sig till arbetet. Senare, på kvällen, beger hon sig hemåt. Hon stör ingen utan tar på sig sin keps och gör det hon skall göra. Varje gång hon får kunder så börjar hon med att välkomna dem och därefter gör hon sitt jobb samtidigt som hon, med ett leende på läpparna, pratar med kunden. Samtal får, enligt henne, tiden att gå fortare och arbetet att bli roligare. Det är många turister som kommer till henne för att få sina sko putsade.
Kurdiska kvinnorådet i Staden Şirnex (2008).
I staden Şirnex hade kurdiska kvinnor sin första konferens där kurdiska kvinnorådet skapades. Även den kurdiska DTP parlamentarikern, Sevahîr Bayindir, deltog i konferensen. Kurdiska kvinnor deltog i konferensen iklädda sina lokala folkdräkter. Konferensens öppningstal hölls av Fatma Kaşan, styrelsemedlem av DTP:s kvinnoråd. I sitt öppningstal klargjorde hon att även kvinnor bör bli delaktiga i det politiska livet. Fatma Kaşan påpekade bl.a. följande angående Ergenekon-sammansvärjningen: Ergenekon består inte enbart av människor som skjuter, det finns även en politisk kraft bakom Ergenekon. – Fatma Kaşan konstaterade vidare att rättvisan inte är så billig. För att rättvisan ska bli verklig är lösningen av den kurdiska frågan nödvändig.
DTP parlamentarikern, Sevahîr Bayindir uppmärksammade i sitt tal att kvinnor måste organisera sig. Sevahîr Bayindir förklarade att hon, som kvinna, i första hand arbetar med nationella frågor men klargjorde också att problematisering kring kvinnofrågan kommer att kvarstå så länge samhället inte är demokratiserat, detta oberoende av en lösning på den kurdiska frågan. Sevahîr Bayindir betonade även problematiken som finns i Botan- provinsen (en provins i norra Kurdistan) beträffande giftermål vid mycket ung ålder och att flickor nekas skolgång. Hon förklarade att en aktiv kamp bör bedrivas för att motarbeta dessa problem som finns i samhället.
Sevahîr Bayindir uppmärksammade dessutom systematiska komplotter som skapas mot det kurdiska folket och anförde bl.a. följande: Komplotterna mot det kurdiska folket fortsätter. Turkiets premiärminister, Recep Erdogan, och Syriens president Beşar Esad träffades i Turkiet. Alla vet att deras överenskommelse berör kurderna och är till för att skada kurder. Sevahîr Bayindir förklarade att kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan har levt under inhumana förhållande i 9 år och att hans situation förvärras för var dag. Hon påminde om den turkiska statens motiv bakom att raka håret på den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan. Den turkiska staten vill genom denna avskyvärda handling förnedra det kurdiska folket och sänka deras moral. Hon uppmanade kvinnorna till att höja sina röster mot denna avskyvärda handling och sa att lösningen till den kurdiska frågan är endast möjlig genom erkännande av den kurdiska folkledaren Abdullah Öcalan, som idag sitter i Imrali-fängelset i Turkiet samt ett erkännande av det kurdiska folket.