KURDISKA RÖDA HALVMÅNENS VERKSAMHETS BERÄTTELSE FÖR 2005

Vi tackar våra medlemmar för deras stöd till det kurdiska folket via Kurdiska Röda Halvmånen. Kurdiska folket i de olika delarna av Kurdistan är i behov av ert fortsatta stöd.

Hjälp som har sänts till det kurdiska folket av Kurdiska Röda Halvmånen under 2005:

1.Ekonomiska stöd till 300 kurdiska krigsdrabbade familjer boende i de turkiska städerna och Kurdistan.

2. Materiellt stöd har sänts till 25 familjer boende i Syrien och sydvästra Kurdistan.

3. Ekonomiska stöd har sänts till 25 familjer boende i södra Kurdistan.

4.Ekonomiska stöd har sänts till ”fredsmödrarna” i norra Kurdistan.

5.Ekonomiska  stöd har sänts till hälsokommittén i flyktinglägret Maxmur.

6.Ekonomiska stöd har sänts till flyktinglägret i Altas i östra Kurdistan.

7.Ekonomiska stöd har sänts till sjuka och skadade kurder boende i                       Libanon.

8.X-Ray verktyget har sänts till sjukhuset i flyktinglägret Maxmur.

9.Medicin hälsotillbehör har sänts till folket i Amed (Diyarbakir).

10.Ekonomiska stöd har sänts till de kurdiska fångarna på turkiska fängelser.

11.Ekonomiska stöd har sänts till sjuka kurder boende i de fyra delarna av Kurdistan.

12.Materiellt stöd har sänts till Tsunami-drabbade.

13.Materiellt stöd har sänts till jordbävningsdrabbade i Pakistan.

Kurdiska Röda Halvmånen hoppas att ni fortsätter med er hjälp till flyktingar, fångar och martyrers familjer och önskar er ett lyckat år.

Kurdiska Röda Halvmånen i Sverige

Kurdiska Röda Halvmånens rättsliga seger

Kurdiska Röda Halvmånen, HSK (Heyva Sor a Kurdistanê), vann den rättsliga kampen som har pågått i flera år i Tyskland. En federal appellationsdomstol frikände HSK som hade ställts inför rätta för att ha överträtt lagen om föreningar. Rättsprocessen varade i fem år och staten tilldömdes att betala rättegångskostnaderna.  

Rättsprocessen, som började redan år 2003, resulterade i frikännande i appellationsdomstolen som resultat av den rättsliga kampen. Åtalet hade väckts av åklagarmyndigheten i Koblenz Rheinland-Pfalz med anklagelsen att man hade ’brutit mot lagen om föreningar’.

Den federala appellationsdomstolen, 3: e senatsbyrån, som tog upp fallet och kom med en friande dom fann att man inte hade brutit mot den 20: e paragrafen i föreningslagen. Man beslutade att staten ska betala rättegångskostnaderna.

I domstolsbeslutet som gällde HSK kunde man läsa följande: ” Domstolen i Rheinland Pfalz Koblenz Regionen tilldömde den svarande att betala 40 dagsböter á 20 euro. Den svarande överklagade beslutet vid en högre instans. Beslutet att döma till dagsböter är tänkvärt på många sätt. Som den federala åklagarmyndigheten också anser är åtalspunkterna inte tillräckliga och konkreta.

Regionsdomstolen har framhållit att svaranden har varit Röda Halvmånens representant under perioden juli 1997 till januari 1999, men har som enda bevis för detta visat bilder tagna med HSK:s symboler. Utöver det har det inte varit tal om att man har brutit mot lagen om föreningar, paragraf 20 punkt 1:4. För övrigt har vår senat inte kunnat fastställa några konkreta uppgifter och bevis att HSK:s biståndspengar överförts till PKK.

Därför har vår senat tagit den federala åklagarmyndighetens yttrande i beaktande och beslutat att fria svaranden. Man har även beslutat att det inte behövs invända mot detta beslut. För övrigt har man beslutat att man inte har utrymme för att fortsätta med fallet”.

HSKs ordförande, Fahrettin Gülşen, påpekade att målet är politiskt och att man från början har trott att rättvisan skulle segra. Beträffande fallet sa Gülşen följande: ”Med påhittade utsagor och grundlösa skäl ville man stänga vår förening. Men rättvisan segrade. HSK är en humanitär hjälporganisation som främst vill nå och hjälpa de krigsdrabbade i Kurdistan och även andra människor runt om i världen som har drabbats av katastrofer. Den federala appellationsdomstolens definitiva beslut har visat att vi har rätt”.

ANF NEWS AGENCY

DÜSSELDORF (2006.07.20)-

HPG TRÄFFAR AVTAL MOT PERSONMINOR

En överenskommelse har träffats mellan den internationella humanitära organisationen Genève Uppropet (Geneva Call) och HPG (Folkets försvarsstyrkor). Efter undertecknandet berättade represanterna från organisationen om sina intryck från de kurdiska bergen. Medlemmar ur delegationen som deltog i undertecknandet med HPG, programmets direktör Paskal Bongart och rapportören Anki Sjöberg påpekade att de kommer att fortsätta att jobba för en minröjning i området.

Delegationens ordförande framhöll vikten av avtalet och berättade att de ska uppmana internationella organisationer och samfund att engagera sig i minröjningen i de minerade områdena. Bongart och Sjöberg sa att HPG behöver öka sina insatser för att man ska kunna lyckas med arbetet och att kurdiska gerillans organisationssätt gjort intryck på dem. Efter ceremonin för undertecknandet samtalade vi med Bongart och Sjöberg om deras intryck och upplevelser i de kurdiska bergen.

Hade ni tidigare varit i Kurdistan?

Paskal Bongart: Ja, jag var i södra Kurdistan år 2002. Jag besökte partierna KDP, YNK och Iran-KDP. Dessutom arbetade jag med de regionala organisationer som jobbade mot minor. Jag träffade medlemmar från de organisationer jag nämnde. För övrigt träffar vi många organisationer i världen.

Hade ni tidigare träffat HPG -gerillan? Vilka andra platser besökte ni?

Anki Sjöberg: Vi besöker många olika länder i världen. Detta har nästan blivit något som vi har börjat tycka om. Dessförinnan hade vi träffat Kongra-Gels medarbetare i Europa. Dock är det första gången vi träffar kurdiska kämpar och kommendanter i uniform.

Nå, vad tyckte ni om dem? Kunde ni diskutera med gerillan och kommendanterna? T. ex hade ni tillfälle att fråga dem om deras syn på kriget?

Anki Sjöberg: Gerillans disciplin och organisation är utmärkt. Vi hade också tillfälle att diskutera med gerillan och kommendanterna. Jag fann att de var öppna för diskussioner. Deras syn på kriget, deras inställning till de mänskliga rättigheterna påverkade mig mycket. I synnerhet blev jag mycket berörd när det gäller deras syn på krigets mål.

Vad hade Ni förväntat Er innan ni kom hit? T ex hur trodde ni att gerillan skulle vara?

Paskal Bongart: Jag nämnde tidigare att vi träffade Kongra-Gel:s medlemmar i Europa. Jag hade lite vetskap om kurdiska gerillan. Speciellt så förväntade vi oss att antalet kvinnliga gerillamedlemmar skulle vara fler och att gerillan skulle leva under svårare förhållanden. Trots att man befinner sig i bergen har man skapat en mycket bra organisation. Ärligt talat så förväntade vi oss inte detta.

Anki Sjöberg, som kvinna vad påverkade er mest här?

Anki Sjöberg: Som kvinna förväntade jag mig också fler kvinnliga gerillamedlemmar. Men jämfört med andra organisationer fann jag att kvinnorna här är mer inflytelserika och aktiva. Att kvinnor hade en sådan aktiv roll i organisationen imponerade på mig. Jag förväntade mig en rörelse med många organisationer, som jag också fann. I 3-4 år har jag varit engagerad i frågan. Jag har alltså lärt mig en del under den tiden. Men det mottagande vi fick, deras sätt att uppträda och våra givande samtal gjorde mig verkligen imponerad. Vi hade givetvis fått särskild information innan vi reste till Kurdistan, men mycket av det vi såg var annorlunda. Jag förväntade mig inte det.

När ni besöker någon organisation, brukar ni utvärdera enligt den information ni har fått eller föredrar ni att göra en utvärdering efter att ha träffat dem?

Paskal Bongart: Vi närmar oss inte någon organisation med några fördomar. Vi finner det mer realistiskt att göra en utvärdering efter att ha sett dem på plats. Endast efter det kan man komma fram till en positiv eller negativ uppfattning. Vi träffade den kurdiska gerillan på plats pga. ceremonin för undertecknandet av avtalet mot minor. Vi diskuterade med dem och kom fram till en överenskommelse i specifika frågor. Av denna anledning fick vi också chansen att se era fascinerande och överväldigande berg.

Om det inte fanns krig och minor i dessa berg, skulle ni kunna tänka er att leva här?

Anki Sjöberg: Dessa berg har en fascinerande skönhet. Självklart om inte krig och minor fanns så är dessa berg platser man kan bo på. Jag tycker att dessa berg är mycket vackra varje vår och varje årstid.

 
Hur mottogs det av er att HPG undertecknade ett sådant avtal för ett minfritt Kurdistan?

Paskal Bongart: Att PKK stödjer en sådan verksamhet och aktivt främjar sina egna organisationer att utveckla humanitära normer för detta arbete är nödvändigt för det kurdiska folkets befrielse. Jag tycker att detta behöver utvecklas ännu mer.

Ni besökte och fick information om organisationen Haw Par som är mot minor och som är verksam i gerillaområden. Vad tycker ni att man behöver göra för att sådana organisationer ska utvecklas?

 

Anki Sjöberg: Vi observerade att Haw Par har uträttat ett stort arbete med knappa resurser. Trots att de jobbar under mycket svåra omständigheter imponerade deras beslutsamhet och vilja väldigt mycket. Speciellt så påverkades vi mycket av de omständigheter och svårigheter människorna hade mött minor. Vi såg människor som hade skadats, blivit handikappade och inte fått vård under 7 år. Trots dessa svåra förhållanden påverkade människors livsglädje och humanitära känslor oss mycket. I och med detta avtal kommer vi att stödja och bistå Haw Par för att de ytterligare ska förstärka sin verksamhet. Dessutom för att de minerade områden vi har besökt ska minröjas ska vi vädja om hjälp av internationella organisationer och samfund. Jag hoppas att med era insatser kommer detta arbete att lyckas ännu bättre.

DELİL BAGER –ANF

ZAGROS (2006.07.20)

FARQIN - EN STAD I KURDISTAN

Kurdistans geografiska yta börjar i norra Mesopotamien och sträcker sig ut till nuvarande norra Iran och Irak; landet genomkorsas av två floder som bidragit med blomstrande tidig civilisation i Kurdistan; Eufrat (Ceme Frad) och Tigris (Dicle) och detta medförde en tidig kultur och rik historia.

Kurdernas ättlingar är mederna, som dominerade landet för ungefär 5000 år sedan. Därefter behärskades Kurdistan av olika små prinsdynastier och islamistiska ockupanter, I slutet av 1300-talet spreds sig mongolerna runt hela Mellanöstern, främst i västra Asien och Mesopotamien. Idag är landet uppdelat mellan fyra nationer, som med hjälp av alla världens stormakter assimilerat - iallafall försökt - kurdernas språk och Kurdistans kultur. De har begränsat folket och förhindrat varje önskan om frihet och självständighet.

De som blev värst drabbade av assimilationen är folket i norra Kurdistan, där man även idag inte blir erkänd ens som en folkgrupp trots alla påtryckningar från övriga världen. I detta land finns det ett facit för civilisationens uppkomst och tillväxt, och i just detta land har man valt att assimilera, förtrycka och tysta ner folket vars kulturella arv är en av världens mest värdefulla informationskällor som avser människans historia.

Om man åker 80 km utanför Kurdistans huvudstad Amed så kommer man till ett område vid namn Farqin. Det anses tillhöra Ameds län, men har också historiskt klassificerats som egen  stad. Från motorvägen på 20 km distans kan man se olika byar med små bondgårdar, avstånden är ganska långa mellan byarna; den vidöppna marken verkar vara oändlig, Det är så för att den turkiska staten försöker begränsa de kurdiska böndernas självständiga jordbruk. Vädret är mycket varmt på sommaren. Då kan temperaturen nå upp till 55 grader C. På natten varierar den mellan 15 och 30 grader C. Farqin är inte det enda landsbygdsområde som tillhör Amed, förutom det finns Lice, Piran, Pasar, Hezro och Bismil. Alla byarna har något unikt i sig men nu koncentrerar vi intresset till Farqin.

Det finns två olika namn på kurdiska till Farqin. Det första namnet är Meyya Farqin när Farqin var Mervanidynastins centrala område, dvs, huvudstad, ca. år 900, och därefter ändrades namnet till endast Farqin, vilket kom till efter 1923 när  Turkiet blev en republik. Då tvingade den turkiska staten kurdiska byar och städer att anta turkiska namn. Farqin förvandlades då till Silvan.

Farqin är ungefär tretusen år gammal. Dess historiska bakgrund är mycket intressant, den har en gång varit Mervani-dynastins huvudstad i ett av de gamla kurdiska furstendömena. Landsbygden har en sådan fantastiskt historia, men - som mycket annat i den kurdiska kulturen – saknas oftast skriftliga källor bl.a till följd av påtvingad assimilation. De källor som finns är ofta muntliga berättelser som traderats men tyvärr har mycket förblivit en hemlig gåta.

Information angående Farqin fortfarande finns kvar hos gamla upprorsmakare, som har försökt utforska sin historia. Likaledes så finns information om Farqin i turkiska militärens arkiv – om inte de är förstörd– där gamla fragment om Kurdistan förvaras. Det finns få som har besökt arkiven, eftersom militären kan bli misstänksam att man är medlem i någon kurdisk organisation eller något liknande, och kommer att straffa de som begär fakta, men auktoritära politiker eller tjänstemän kan be om information, utan att väcka misstankar eller få straff.

Faktamaterialet i denna studie är kvantitativt begränsat men av god kvalitet. I sinom tid kommer kanske forskare och experter att ge en mer utförlig beskrivning av Farqins långa och rika historia.

Farqin är en unik landsbygd och har en mycket innehållsrik historia. Området ligger 80 km nordöst om Amed, Kurdistans huvudstad. I staden finns det ojämna bergsslätter som kantar vägen i norr.

Där finns massor av vinplantor och utsökta mandelträd.

Idag räknas Farqin tillhöra Ameds län men är ändå en egen kommun och brukar ibland (vid historiska tillfällen) namnges som egen stad.. Farqin har spelat en viktig roll i historien och har alltid varit eftertraktad när det gällde makterövringar, dynastikrig osv. Anledningen till detta är Farqins geografiska läge. Om man kollar lite ordentligare på kartan kan man märka att Farqin ligger precis vid den stora motorvägen som går från Amed - norra Kurdistan - till öst (vägen som går till Siirt, Van, Bedlis, Colemerg), et betyder att Farqins har haft stor strategisk betydelse.

Förr i tiden var transporterna lika viktiga som idag, men eftersom det inte fanns elektriska och teletekniska kommunikationssystem så var det extremt viktigt att kunna behärska platser av strategisk karaktär som broar, kanaler, vägar etc.för att just upprätthålla den rätta kommunikationen. Därför har Farqin behärskats av många betydelsefulla dynastier och kungafamiljer, men det är också här många upprorsmakare och revolutionära kommer från.

Ciyaye Elbat

Norr om Farqin finns ett bergsområde, där finns det många bergarter, nya såväl som gamla, Ett känt berg är Ciyaye Elbat som är 2000 meter högt. Den har inte utforskats än, men har många egenheter.Enligt en f.d.revolutionär och en av Farqins mest eminenta naturkännare, så har Ciyaye Elbat en fastare bergsgrund och bättre stabilitet i jämförelse med de andra bergen i området. Det betyder att det är mycket äldre än de andra bergen.

Ciyaye Elbat tillhör bergskedjan Toros som börjar i sydvästra Turkiet (Antalya) och sträcker sig till öst - Kurdistan. Från Ciyaye Elbat utvinner den turkiska staten kalk. Innan den fick nys om att det fanns kalk där, så brukade Farqins bybor bränna upp kalken så att den fick en mer kletig konsistens. Sedan så smorde de ihop denna kletiga kalk som bildade murbruk så att de kunde mura samman tegelstenarna och sedan bygga upp hus med det. Kalken gav en mer hållbar ställning till väggen och dessutom användes i dekorativa syften så att väggen skulle få ett vackert skimmer.

Eftersom den turkiska staten är mycket maktmedveten så hindrades många kurder genom århundradena att utforska sin natur på det moderna sättet, och de upptäckter som gjordes av tidigare generationer gjorde det svårt för kurderna att kunna utnyttja sina naturresurser på ett rätt och mångsidigt sätt.

Under Ciyaye Elbat (Ciya=berg) så finns källvatten som rinner ut som kaskader; den minsta vid namn Kaniye Masrit, eller Bicuk, den som är mellanstor heter Kaniye Navin (mellan), och den största heter Kaniye Mezin. Vattnet från källan brukade användas av byborna till att bevattna odlingarna och för hushållsvatten, men under 60-talet byggde militärerna en fördämning där och använder idag 73% av vattnet till militäranläggningarna, och Farqinborna får bara använda den minsta källan som knappt räcker för en by.

Sikefta Hesune (Farqins mystiska grotta....)

Fyra km öst om Farqin finns det en stor grotta vid namn Sekefta Hesune. Grottan är väldigt bred och ganska stor, och har en öppning vid andra sidan. Sikefta Hesune ligger i Elbat-berget och sträcker sig ungefär 4 km in i grottan. Det är ganska svalt och mörkt i grottan, men det påstås att grottan kan ha fungerat som ett skyddsrum för kurdernas farfäder, för att bl.a. skydda sig för översvämningar, storm, blåst och kalla vintrar. Eftersom grottan är outforskad och gammal kan det finnas urgamla grottmålningar, från kanske homo sapiens eller våra mediska ättlingar. Sedan så vet man ej vilka mikrober, eller mikroorganismer som finns där. En undersökning skulle kanske kunna bidra till att ge nya fakta angående människans utveckling, jordens utformning eller historiska händelser...

Förutom Farqins grotta Sikefta Hesune och Ciyaye Elbat, så finns det en bro 20 km utanför Amed vid namn Malabade. Bron är döpt efter en kungafamilj vid namn Bad, som byggde upp bron för ungefär 2000 år sedan. Vid bron på den tiden fanns det också ett slott där familjen Bad bodde i ungefär sju generationer, men som nu förstörts. Under bron rinner floden Ceme Malabade som sträcker sig ner till sydvästra Kurdistan, där den möter Dicle (Tigris.) Vid bron har den turkiska militären byggt en militärbas så att framtida forskningar och undersökningar av bron kan förhindras. År 1925 inträffade det en sammandrabbning mellan turkiska soldater och den krigiska stammen Esire Xelikan, där minst 5000 turkiska soldater dödades, Bland de dödade soldaterna fanns det gamla fascistpartiets ledare för MHP, Turkes Alparslans far.

Farqins natur är lika innehållsrik och mystisk som dess historia; liksom i andra städer i Kurdistan har Farqin många slags djur, frukter och grönsaker.

Eftersom vädret är ovanligt varmt där på sommaren och att det finns en stor flod som genomkorsar den så har dessa två exogena krafter skapat en unik kombination, där frukter och grönsaker, gräs och blommor växer rikligt.

Hettan i Kurdistan har gjort att många farliga djur har utvecklats och andra arter dött ut. Det finns många giftiga ormar och dödliga skorpioner som dödar 3-5 människor varje år. I Farqin finns det många vindruvsplantor och mandelträd, men deras specialitet är ändå vindruvsodling, Det finns stora gårdar med vindruvsplantor, mest nedanför bergsslätterna. Vindruvorna är en bra inkomstkälla för Farqin – men pengarna går till byägarna eller stora företag.

De fruktsorter, djurarter och grönsaker som fanns för cirka femtio år sedan har dött ut nu eller försvunnit, delvis på grund av klimatförändringen men också för att den turkiska staten försökt att minska på agrarkunskaperna och underhållet av kurdisk mark, så att kurderna inte kan lära sig känna igen sitt egen ekologiska system .Den turkiska militären har, särskilt under det femton år långa kriget mot PKK,  förgiftat böndernas odlingar, släppt ut giftiga gaser eller orsakat skogsbrand. 

Men fortfarande är Kurdistans och Farqins, natur mycket motståndskraftig och har klarat av en hel del som man kunna sig tro vara borta för länge sedan. Det finns inga exakta uppskattningar av hur många djurarter som har dött ut, men kvantiteten och kvalitén som är försvunnen omtalas ofta av äldre bybor eller Kurdistans naturkännare som levt med landets natur i åratal. 

Agrikulturen i Farqin är ganska omfattande. Sedan årtionden har kurder dominerat i jordbruksteknik, speciellt i forna tider då kurderna var fria från kolonisering och översitteri från andra länder. Det var i Kurdistan jordbruket uppkom tack vare de två stora floderna som genomkorsar landet (Frad, Dicle). Utvecklingen av jordbruket medförde civilisation och kulturell blomstring. Farqin har absorberat genom århundraden allt som behövs för att få de många olika slag av frukter, grönsaker och djur, men det utmärkande draget är inte bara variationen av dessa frukter och grönsaker, utan också deras kvalité.

Farqins agrikultur består till största delen av vindruvsplantor, bomullsodling och tobaksodling, Dessa jordbruksprodukter utgör merparten av Farqins inkomster och de går för det mesta till privata jordägare eller turkiska staten, folket i Farqin får i princip ingenting. Förutom dessa jordbruksplantor som jag har nämnt ovan så finns det andra, mindre kvantiteter av andra jordbruksprodukter, som t.ex. squashodling, tomatplantor, persika, gurka, nötter osv. Farqins jord innehåller mycket mineraler och får stora mängder näring från solen, detta i sin tur leder till att Farqins växter och grönsaker får en rikare smak och flera varianter av fruktsorter. Därför odlas alla sorters orientaliska grönsaker och frukter där, t.ex. så har de två olika sorters vattenmelon och honungsmelon, dels den sorten av vattenmelon som blir mogen under hösten och den andra som blir mogen under sommaren. Samma är det med honungsmelon, men av dessa frukter finns det också vissa som odlas utan vatten (awi) och den som brukas utan vatten (Beji). Ris, sesam, nötter och majs brukar också odlas i stora kvantiteter.

Det finns stora mängder av vindruvsodlingar i Farqin, de brukar oftast odlas nedanför bergslätterna, där växterna trivs bäst. Av vindruvsplantorna gör de många olika sötsaker, men vinodling finns det inte i Farqin eftersom vin är okänt för den kurdiska kulturen. De olika sötsakerna som man gör av vindruvorna är mest av dess saft. Man mosar vindruvorna och lägger sylten på ett tyg och sedan läggs ett annat tyg ovanpå, man lägger alltså lager av tyg och sylten från vindruvorna på varandra och trycker ihop dem. Sedan lagras de kanske hela sommaren och torkas, när detta är klart så förvandlas -torkas – det till en lite mer hårdare och löddrigare konsistens, den typen utav godis kallas för Batseq.

En annan sort av sötsak som är tillverkad av vindruvorna i Farqin är den eftertraktade Meslur (eller Beni). Det är en sötsak som är lik en avlång pinne med ett genomskinligt plastliknande skydd ovanför, inuti den finns det hasselnötter som man vid tillverkningen av Meslur för in hasselnötter i en tråd så att de står en rad efter varandra och sedan doppas det i en deg som är gjord av mjöl och saften av vindruvorna. Sedan så ställer de den framför solen och låter den torka.

Det finns så många fantastiska saker i Farqin, historiska lämningar och rik agrikultur, men tyvärr så har det skett en hel del tragiska saker i Farqin vars spår finns kvar som ett ärr i hela staden. Under militärjuntan på början av 80-talet så införde turkiska staten ett mer kontrollerande och tyranniserande system över Kurdistans städer i norr, de försökte på det mest effektiva sättet att inskränka det kurdiska folkets frihetskänsla. Deras byväktssystem som gick ut på att varenda by skulle ha en eller flera vakter som spionerade eller mördade bönderna om de märkte minsta lilla tecken på uppror eller protest. Detta i sin tur ledde till att byväktarna utförde sabotage och mördade många människor. Men turkiska statens bästa förtrycksapparat var Hizbollah och MHP, som fungerade som Turkiets legosoldater. Särskilt Hizbollah mördade tusentals människor mellan Botan och Farqin-området. Många i Farqin och andra kurdiska städer har blivit torterade, skjutna mitt på gatan, eller bortrövade. Det 15-åriga kriget mellan frihetsgerillan PKK och den turkiska staten har påverkat Farqins bybor såväl som natur väldigt negativt. Den turkiska militären har gått attack mot kurdiska gerillan med kemiska vapen som skadat naturens ekosystem och rubbat ämnesomsättningen hos djuren, deras bomber har förstört infrastrukturen i Kurdistan och deras soldater har örintat många byar. Den barbariska krigsföringen, som strider helt mot Genèvekonventionen, har satt djupa spår i det kurdiska samhället och inte bara i Farqin…

Lehi

Till pressen och allmänheten

Vår region, Mellanöstern, genomgår en väsentlig förändring. Dag efter dag visar det oss en nationalism och anti-demokratisk uppfattning hos aktörerna i de konfrontationerna som lämnar oss i ett dödläge utan något hopp för en lösning till problemet. De enda korrekta uppfattningen är den som följer principerna för dialog och demokrati med respekt för alla religioner och de nationella skillnaderna, som bildar en del av den moderna demokratin.

Vi anser att det huvudsakliga problemet som finns i regionen är det kurdiska problemet. I andra länder, där det kurdiska problemet finns, förstärker det politiska förtrycket av den kurdiska befolkningen markant de demokratiska krafterna i regionen. I annat fall kan lösningen av det kurdiska problemet fungera som en katalysator för den demokratiseringen av regionen.

Som rörelse har vi gjort många väsentliga försök och uppnått oerhört mycket i sökandet efter en demokratisk lösning av det kurdiska problemet. För att uppnå detta mål har vår ledare lämnat förslag till lösning vid flera tillfällen. Trots detta har våra försök aldrig mottagit ett adekvat svar, var de inte förgäves. Tvärtom skapade våra försök viktiga framsteg för en lösning av det kurdiska problemet och dess betydelse inom regionen. Efter motståndet av den kurdiska befolkningen mot attackerna av den turkiska regeringen år 2003 i synnerhet har Vår rörelse för frihet (Movement for freedom) gjort betydande framsteg när det gäller att demokratisera förhållandena inom organisationerna och gerillastyrkorna. 

Rörelsen har uppnått en punkt där vi kraftfullt kunnat motstå Turkiets politik av förnekande och förtryck. Därutöver, har kampen för frihet mot regimerna i Iran och Syrien blivit starkare. Denna utveckling i de fyra delarna av Kurdistan har placerat kurderna i en stark position för att kunna få ett betydande inflytande på den regionala stabiliteten och den internationella politiken. Inom denna ram blev förhållandet mellan kurderna och turkarna ett huvudämne Som ett resultat därav kommer lösningen av det kurdiska problemet att påverka den internationella situationen.

Det är inom detta sammanhang som olika aktörer utfärdade deklarationer och vädjanden om vapenvila. Bland dessa återfinns den nya skriftliga deklarationen av USA den 15:e Augusti, den federala republiken av Irak och den regionala regeringen i södra Kurdistan. I Turkiet har flera vädjanden gjorts av olika organisationer, främst av DPT, intellektuella, författare, mödrar för fred, religiösa ledare i Kurdistan och även musiker. Några av dessa appeller har skett genom pressen, andra genom olika diplomatiska kanaler..

Vår ledare har bidragit med en deklaration angående vår rörelse och den politiska utvecklingen den 23 augusti med förslag till en process för en demokratisk lösning.. Efter dessa förklaringar har flera möten ägt rum och appeller gjorts med samma syfte; de skyndade på möjligheten att gå in i en ny lyckad period av fred.

För att stödja denna utveckling har vår ledare deklarerat vapenvila från vår rörelses sida.Det offentliggjordes först den 7 september 2006. Efter upphörandet av militära stridshandlingar från HPG:s sida (Rörelsen för folkets försvar) den 15 September 2006 och i överensstämmelse med Koma Komalens exekutivkommittés direktiv ägde den andra församlingens första möte rum den 24-25 september. Vid detta möte samlades presidenten av Kongra Gel, de permanenta kommissionerna och även HPG.

Under detta möte diskuterades ledaren Abdullah Öcalans förslag och därefter togs följande beslut:

1.Vapenvilan skall börja den 1 Oktober 2006. Om den skall kunna fortsättas beror av utvecklingen.

2. Det skall inte förekomm något bruk av vapen så länge som våra styrkor inte attackera men i fall turkarna attackerar våra styrkor, skall de kunna försvara sig med det medel som finns.

3. Under hela den perioden, skall det inte förekomma någon militär verksamhet med undantag för våra logistiska behov och behov av säkerhet.

4. HPG:s ledningskommando, våra styrkors utplacering, deras rörelse och program skall omorganiseras i enlighet med de krav som vapenvilan ställer.

5. Alla representanter för rörelsen, organisationer och institutioner inom rörelsen för demokrati och frihet i Kurdistan ska på varje nivå (ideologiskt, politiskt, och praktiskt) bidra till framgången för denna vapenvila. Därtill skall alla uppgifter och program organiseras om i överensstämmelse med beslutet i denna deklaration.

6. Detta beslut gäller alla styrkor i Koma Komalen Kurdistan. Ingen skall motsätta sig detta beslut; alla skall sträva efter att åtminstone försöka bidra till en framgångsrik vapenvila.

Den 28 september 2006, efter besluten av enheten, har ledaren av Koma Komalen Kurdistan, Abdullah Öcalan (Apo), ytterligare förklarat till allmänheten att rörelsen beslutat en vapenvila. ”Jag är förberedd att göra allt som är nödvändigt och vädjar till HPG att utlysa en vapenvila. Denna period av vapenvila är oändligt viktig. När detta steg är taget har vi mycket att göra, 

Beslutet av vår ledare Abdullah Öcalan och rörelsen är ett beslut av alla våra demokratiska organisationer, dvs. beslutet angår alla dem. Det innebär att de som inte tillhör vår rörelse men som påstår att de handlar i det kurdiska folkets namn och särskilt de som hävdar att de har förbindelser med Abdullah Öcalan skall handla i enlighet med detta besluts innehåll. Samma sak gäller militära styrkor som står utanför vår organisation. De som inte hörsammar vår vapenvila och skadar vårt folks frihet skall veta att vår rörelse tar beslut på nationell nivå. Vårt folk har bedömt vår frihetskamp som framgångsrik har gjort stora uppoffringar och åstadkommit mycket och har agerat med beslutsamhet för vapenvila. . 

De måste göra vad som måste göras för att åstadkomma en demokratisk lösning och en fri union. Arbetet för en demokratisk lösning måste ske med kraft; vårt folk måste beslutsamt visa sin vilja till fred. Vi skall utföra vårt arbete med syftet att nå ett positivt resultat i skapandet av möjligheter att leva i en demokratisk och fri union och att lösa problemet inom Turkiets gränser. Vårt folk kommer i fortsättningen aldrig att böja sig för förnekelsens och våldets politik. Om det är nödvändigt kommer det att försvara sig. De steg mot vapenvila som vi tagit är av historisk betydelse för unionen och dess fortsättning mellan de båda nationerna. Nu när det finns en chans till fred skall vi fullt ut ta den chansen Men de som vill provocera fiendskap mellan våra nationer, som står på krigets sida, dvs nationalister och chauvinister, kan orsaka en farlig situation.

Därför bör alla demokratiska organisationer, pressen, intellektuella, artister, ja alla som önskar fred, välja den väg som vi valt. Ingen bör stå vid sidan om; alla har sin uppgift att utföra. Det är tydligt, att den turkiska regeringen och dess armé inte kan lösa problemen med det våld som den använt så många gånger. ”Utplåning eller kapitulation” har bara tillfogat vårt folk skada och destabiliserat regionen. En demokratisk lösning via dialog kommer däremot att bereda väg för en demokratisk utveckling som bara kan vara till fördel för Turkiet, om bara Turkiet ger ett positivt svar på vapenvilan. Den kommer att gynna vårt folk i alla fyra delar av Kurdistan Det står klart, att så länge den kurdiska frågan i Turkiet inte löses, kommer det inte att finnas någon lösning i de andra delarna heller och de vunna fördelarna kan inte bibehållas. Därför bör PUK och KDP, ja alla kurdiska styrkor bidra till denna period av vapenvila och göra de nödvändiga ansträngningarna. Regionens regeringar, såsom Irans och Syriens, måste överge sin nuvarande ståndpunkt och inse att en demokratisk lösning inte är möjlig så länge det inte råder fred med kurderna. Det bör stå klart att processen med vapenvila kommer att gynna också dessa länder. Det kommer att positivt påverka hela regionen.

Det bör erkännas, att fred och stabilitet i Mellersta Östern är den bästa garantin för fred och stabilitet i hela världen. Varken USA eller andra internationella krafter bör använda våld för att lösa den kurdiska frågan. De måste verka för en demokratisk lösning. Det skapar förutsättningar för fred i regionen och i världen. De positiva indikationer vi fått och den process av vapenvila som vi startade kommer att utveckla en demokratisk process och stabilitet i regionen. Trots att vi arbetar efter demokratiska principer och vill föra en dialog om problemen, är det helt enkelt djupt orättvist att den turkiska regeringen betraktar vår rörelse som terroristisk och insisterar på att bruka våld mot oss. Denna våldspolitik som tillämpats av flera turkiska regeringar har under årtionden resulterat i massakrer och en massiv utvandring av vårt folk. Detta våld har varit resultatlöst utan bara lämnat regionen i ett tillstånd av olöst konflikt.

Det är därför som de regeringar som bildade en ”trepartsallians” mot PKK inte bör betrakta vår rörelse som en terroristorganisation och bör överge alla planer på dess likvidering. Problemet kan inte lösas med våld, som visats så många gånger. De ledande makterna måste ompröva sin inställning till problemet. Vårt projekt för en demokratisk lösning är den bästa vägen framåt. USA och enkannerligen Iraks regering som verkligen känner den kurdiska frågan bör spela en konstruktiv roll i den av oss initierade fredsprocessen.

Från vår sida är vi beredda att göra allt som är nödvändigt för att få en fungerande vapenvila. Vi vädjar till alla berörda regeringar att ta sitt ansvar i alla folks intresse, inklusive det kurdiska folket, inom ramen för detta demokratiska projekt.

30.09.2006

Koma Komalen Kurdistan (Democratic Confederation of Kurdistan)

Presidental Board

Många döda och skadade när upplopp i Kurdistan brutalt slogs ner

I norra Kurdistan utspelades en av de våldsammaste sammandrabbningarna landet har upplevt på flera år. Minst 15 oskyldiga människor dödades av turkiska militärstyrkor. Den direkta bakgrunden var att 14 PKK-medlemmar stupade i strid den 24 mars 2006, Striderna mellan PKK-rebellerna och de turkiska militärstyrkorna började emellertid flera dagar tidigare.

Den 24 mars 2006 dödades sammanlagt 14 PKK-rebeller av turkiska militärstyrkor då de drabbade samman i strid i Muşregionen. Enligt vissa källor sägs det att de turkiska trupperna använde kemiska gaser, som i detta fall är förbjudet. Men det verkar som om Turkiet struntar fullkomligt i det. Bara de dödar kurder så är det mer med den saken. Det är ganska trist att säga det, men jag anser att Turkiet inte är på rätt väg när det gäller medlemskap i EU, för de agerar på ett sätt som inte har med demokrati att göra. I detta fall har Turkiet inte den blekaste aning om vad innebörden av demokrati är. I så fall skulle de turkiska militärerna inte döda en massa oskyldiga barn..

Den bakomliggande orsaken till upploppen var en begravning då 4 PKK-rebeller skulle begravas i den kurddominerade staden Amed (Diyarbakir)

Oroligheterna började tisdagen den 28 mars 2006 i samband med en begravning då de 4 PKK-rebellerna skulle begravas i sina hemtrakter. Tusentals människor hade samlats på torget i Amed, för att anordna en minnesceremoni för de 4 PKK-rebellerna. Innan manifestationerna skulle inledas hade turkiska militärstyrkor just kommit till platsen och öppnade eld mot folkmassorna. Flera hundra människor, främst ungdomar, skadades. Oroligheterna varade ungefär i en vecka, men det värsta var att dessa protester spreds sig runt om i landet och det blev oroligheter i Turkiet och norra Kurdistan. I städerna Batman, Sêrt, Istanbul, Yüksekova, Mêrdin, Kiziltepe, Riha, Erxeni anordnades protester mot de turkiska trupperna som hade tagit livet av barn. Flera byggnader, däribland banker, attackerades och skadades.  De turkiska trupperna sprutade iskallt vatten mot demonstranterna, öppnade eld mot folkmassorna, slog folk med batonger och de kurdiska demonstranterna svarade med stenar och hemmagjorda bensinbomber.    

De kurdiska PKK-rebellerna som dog under striderna den 24 mars 2006 hette:

1- Bulent Tanisik (Eris Amed) 1977 Amed

2- Abdullah Rukun (berxwedan garzan) 1982 Batman

3- Idris Sinet (Cekdar Diyar) 1982 Adana

4 – Hamet Guli(Hamza Kobani) 1979 Kobani

5- Kawa Ibrahim (Karker Ciwanro) 1979 Suleymaniye

6- Huseyin Kizil( Kawa Adiyaman) 1978 Adiyaman

7- Resit Ahmet (Mazlum Afrin) 1980 Afrin

8- Kenan Demir (Merwan) 14.07.1985 Siirt

9- Adnan Mahmut( Merxas Haki) 1977Kobani

10- Arman Katurani(Rebin Ronahi) 21.4.1982 Sine

11- Mahmut Guler( Rojhat Amed) 1982 Amed-Qulp

12- Fatih Cetin( Xemgin Amed) 1982 Amed- Cinar

13- Muzaffer Pehlivan( Zafer) 1981 Amed –Lice

14- Kemal Tahazade(Aso Sablax) 1978 Mahabat-Koxan

De människor som dödades vid upploppen var:

I Amed: Enes Ata (6 år), Abdullah Duran (10 år), Tarik Atakaya (23 år), Ismail Erkek (8 år), Mehmet Iskici (19 år), Mehmet Akbulut (18 år), Mustafa Eryilmaz (26 år), Halit Sogut (78 år) och Emre Fidan (19 år).

I Batman: Fatih Tekin (3 år)

I Mêrdin (Kiziltepe) dödades M. Siddik Özer (22 år) och Ahmet Arac (27 år).

I Sêrt: Muhlis Ete (16 år)                 

Borgmästaren Osman Baydemir i Amed sade i ett uttalande för drygt en vecka sedan att premiärministern Recep Tayyip Erdogan bör dra tillbaka de militära styrkorna från staden Amed. Recep Tayyip Erdogan sade att de turkiska militärerna skulle fortsätta sina attacker mot kurder, för att de är terrorister. Det spelar ingen roll om det är barn eller äldre människor; de ska dö ändå, för att de är PKK-sympatisörer och PKK är terrorister. Att döda ett oskyldigt barn som man betraktar som terrorist är något som de europeiska länderna inte ska acceptera och främst syftar jag på Turkiets medlemskap i EU. Sammanlagt har 13 människor dödats. Dessutom har cirka 500 personer skadats, 520 har gripits av polisen, därav är 310 kvar i häkte i väntan på rättegång.               

Vissa källor uppger att den förbjudna separatistorganisationen PKK påstås ligga bakom alla våldsupploppen som har inträffat i norra Kurdistan den senaste veckan, men enligt nyhetsbyrån AFP påstås det att allt våld som har ägt rum i Kurdistan har först och främst med fattigdom och arbetslöshet att göra.

Vice ordförande i det största kurdiska partiet, DTP, (Demokratiska Samhällspartiet), Ahmet Türk har i själva verket uppmanat till ett slut på all våld i Kurdistan. Han beskrev upploppen som ett plötsligt utbrott orsakade av sociala, politiska och ekonomiska problem. Han berättade vidare att kurderna bör få de rättigheter som alla människor i denna värld har. Vidare sade Ahmet Türk att ett möte borde ske med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan med anledning av upploppen i Kurdistan och Turkiet. Recep Tayyip Erdogan svarade:

Ni måste först betrakta PKK som attentatatsmän/terrorister, annars blir det inget sammanträde med mig. Vi arrangerar inte möten och resonerar inte med terrorister. Ifall ni som ett kurdiskt parti, DTP (Partiya Civaka Demokrati), betraktar PKK som terrorister, så debatterar vi gärna med er. Det var premiärministerns kommentar vid en konferens i Ankara.

Den turkiska premiärminister Recep Tayyib Erdogan ger tillstånd till att mörda kurdiska barn och kvinnor!

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan sade i ett uttalande till en

turkisk tidskrift att dess militärstyrkor ska fortsätta sina strider mot

kurder i de kurddominerade städerna så som Amed, Wan, Sirnex osv. Därefter

sade han att det spelar ingen roll om barn eller äldre människor dör, därför

att de är terrorister

Skriven av: Zelal Kevci

2006-04-12

LÅT FN KLASSA STADEN HASANKEYF SOM HISTORISKT MINNESMÄRKE

Hasankeyf är en av världens äldsta städer och har en historia som
sträcker sig så långt tillbaka som 7500 f.kr. En gång i tiden var staden
ett religiöst, vetenskapligt och kulturellt centrum. Idag bebos
staden av kurder, men många andra folkslag har bott i staden genom
tiderna.

Hasankeyf ligger i närheten av staden Batman, cirka 100 kilometer
från Amed (Diyarbakir). Floden Tigris rinner genom staden. Vid staden
finns det även klippor med tusentals grottor. De flesta grottorna är
naturliga och varierar i storlek. Medan invånarna idag bor i vanliga
i hus så användes grottorna förr i tiden som bostäder. Vid staden
ligger även en mängd ruiner från gamla borgar, moskéer, kyrkor, och
palats.

Nu riskerar denna historiska stad och dess fornlämningar att hamna
under vatten då Turkiet återigen inlett arbetet med att skapa en av
världens största dammar. Senast Turkiet inledde förberedelser för att
bygga dammen så började protester lokalt och internationellt. Detta
ledde till att internationella bolag som hade kontrakt på att bygga
dammen drog sig tillbaka. Det svenska byggföretaget Skanska var ett
av alla företag som beslutade att dra sig tillbaka från det
internationella konsortium som förhandlade med Turkiets regering om
ett kontrakt för att bygga dammen.

Men nu har Turkiet återigen inlett dammprojektet. I början av augusti
deltog Turkiets premiärminister Tayip Erdogan i en ”första spadtaget”
ceremoni för dammprojektet som kallas för ”Ilisu”.

Kurdiska partier och andra organisationer har med stöd av internationella
miljögrupper och politiker höjt sina röster mot byggandet av
dammen. Anledningen är att om dammen byggs kommer tiotusentals kurder
tvångsförflyttas och historiska lämningar kommer att hamna under
vatten. Världens äldsta bro är en av dessa lämningar som kommer att
hamna under vatten.

MORDBRÄNNARE I UNIFORM

Skogsbränder fortsätter i Kurdistan

Enligt vissa källor inträffade en våldsam brand i skogsområdet nära Hezro och Licê. Enligt källorna har ingenting gjorts för att stoppa den våldsamma branden och den har spridits över hela skogsområdet. Branden har förorsakat samhället och grannskapet mycket stora skador. Elden fortsätter oförhindrat och hotar att drabba byarna Bilexa, Şêlma, Xenobê, Hindêsa, Reşanê, Melêgir och Şao.

Turkiska militärstyrkor bränner ner skogsområden

Turkiska militärstyrkor fortsätter med sina operationer eller så kallade anfall mot den kurdiska gerillan i Kurdistan. De turkiska militärstyrkorna har även bränt skogsområden i Şirnex och Mêrdîn. Turkiska soldater som tillhör kommandon i Îkîzce har likaså börjat bränna ner skogområden i närheten av bergen Cûdî, norra Irak. Eldsvådan fortsatte i flera dygn och folk som bor i trakten försökte att hindra elden att sprida sig, men de turkiska trupperna hindrade människorna att göra det genom att hota dem med pistoler etc. De turkiska militärstyrkorna brände dessutom ned ett annat skogsområde i närheten av staden Mêrdîn och byborna försökte förhindra att elden spred sig, men blev hotade av de turkiska militärstyrkorna.

Det finns en lag som stadgar att mordbrand av skog kan straffas med livstids fängelse men tydligen åtnjuter den turkiska militären immunitet för sådana brott i Kurdistan!

Skriven av: Zelal Kevci 2006-08-26

Den turkiska premiärministern Recep Tayyib

Erdogan sanktionerar mord på

kurdiska barn och kvinnor!

Den 28.03.2006 har våldsamma sammandrabbningar mellan kurdiska medborgare och turkiska armén och polisen, brutit ut i många kurdiska och turkiska städer, inklusive Kurdistans huvudstad Diyarbakir (Amed), Batman, Siirt, Mardin, Kiziltepe, Istanbul och Yuksekova. Den turkiska polisen och militären har attackerat kurdiska civila med tårgas, batonger, skjutvapen och stridsvagnar. Konsekvenserna av dessa angrepp från den turkiska armén och polisen har fått skrämmande och oroväckande resultat: sju civila har dödats, hundratals har blivit allvarligt skadade och ytterligare hundratals människor har arresterats. Majoriteten av dem är barn och tonåringar..

Namnen på de kurder som sköts till döds av turkisk polis och militär är följande: Fatih Tekin (tre år), Enes Ata (sex år), Abdullah Duru (nio år), Mehmet Akbulut (18 år), Mehmet Isikci (19 år), Tarik Atakaya (22 år) och Mustafa Eryilmaz (26 år).

Dessa mord på kurdiska demonstranter kom i samband med det som var början på ett fredligt begravnings- och sorgetåg för medlemmarna av det Kurdiska Folkets Försvarsstyrka (HPG), som dödades av giftgas från den turkiska armén under en av deras nyligen utförda militära operationer i regionen Mus/Bingöl. Bara några dagar innan dessa attacker, utlyste den kurdiska gerillastyrkan ännu en ensidig vapenvila för att kunna försäkra det kurdiska folket ett fredligt firande av det kurdiska nyåret Newroz.

Förutom dessa konsekvenser är det oroväckande att se här på vilket sätt den turkiska staten besvarar legitima krav och demokratiska aktioner från det kurdiska folket. För det första har antalet specialiserade stridsenheter från den turkiska armén utökats i de kurdiska regionerna för att kunna krossa folkets protester och uppror. För det andra så har attacker mot kurdiska institutioner, organisationer och politiker ökat. De turkiska politiska och militära myndigheterna beskyller tv-stationen Roj-Tv för de aktuella upploppen. Därigenom försöker de uppnå sitt sedan länge eftersträvade mål att försöka stoppa den populära kurdiska tv-stationen. Våldet mot kurdiska politiska representanter har ökat i än högre grad, då Turkiet hotar med att vidta rättsliga åtgärder såväl som användande av våld mot kurdiska borgmästare och partier, som till exempel Partiet för ett Demokratiskt Samhälle (DTP).

Alla dessa händelser åskådliggör mycket klart och tydligt i vilken utsträckning den turkiska staten förstår (uppfattar) kurdiska folket. Med andra ord så är kurder fortfarande stämplade och behandlade som ’terrorister, problemskapare och förrädare’. Likadant blev det med det kurdiska folkets rättigheter, alltså de lingvistiska (språkliga), kulturella och politiska reformerna, som blev introducerade med stor tveksamhet från den turkiska statens sida. I praktiken har dessa reformer inte alls genomfört. Återigen demonstrerar den turkiska regeringen genom premiärministern Erdogan, att dessa s.k. reformer och uttalanden om demokrati endast är en ren maskerad.

I Erdogans uttalande angående de senaste upploppen, nämndes det ingenting om de mördade barnen och ungdomarna. Polismännen och militärstyrkorna som ansvarar för dessa mord behöver inte frukta lagliga eller disciplinära återgärder. Tvärtom sade den turkiska premiärminister Recep Tayyib Erdogan: ’Våra säkerhetsstyrkor kommer att använda allt nödvändigt våld även mot kvinnor och barn och det är mammorna som är ansvariga för detta. Det ska uppfattas tydligt.’ Detta uttalande innebär tillstånd till att mörda; det ger grönt ljus för fler massakrer av den kurdiska civilbefolkningen. Enligt det resonemang som Erdogan använder sig av, så är mördandet av barn en del av ett nödvändigt ingripande av staten i samtycke med turkiska politiska myndigheter. Med sina ord och handlingar gör Erdogan sig personligen och politiskt skyldig till stämpling till mord på kurdiska civila medborgare. 

De senaste händelserna ger en tydlig indikation på att Turkiet är långt ifrån att uppnå demokrati och mänskliga rättigheter. Det kan ifrågasättas om dessa rådande konflikter i Turkiet stå i överensstämmelse med dess förhoppningar om ett EU-medlemskap. Alla EU:s medlemsländer  är skyldiga att ingripa mot denna form av statlig terrorism som utövas av Turkiet. Om inte Turkiet ändrar på sin policy och attityd mot det kurdiska folket i Kurdistan, kommer dess utsikter till ett framtida EU-medlemskap att vara obefintliga.

Kurdiska Röda Halvmånen

2006.04.08

ATT VARA BARN I CIZRE !

Händelserna som pågick under 1990-talet i staden Cizre tog en stor plats i våra sinnen. Det var en tid då döden lurade överallt, en tid då man inte visste vem som skulle skjutas och var. Minnena av tiden då döden var konkret verklighet har börjat tyna bort. Ungdomar, äldre och kvinnor som å ena sidan kämpade för sin identitet, har samtidigt förtrampats, dött och mördats för att få leva i frihet. Barnen i Cizre har inte glömt inte bort hur staden på 90-talet var en krigszon, och hur de kastade sten på pansarvagnarna i gränderna. De är långt från det vi vet är det naturliga barnasinnet, för de är barn som vuxit upp i ett våldsamt samhälle. Åren gick, och dessa barn blev äldre, men smärtan sitter djupt i dem. Tiden då Döden upplevdes väldigt starkt.

Då Abdullah Öcalan rövades bort på grund av en internationell komplott den 15 februari 1999 och överlämnades till Turkiet, reste sig hela det kurdiska folket. Jag var i Cizre den 15 februari 2006, på 7-årsdagen av kidnappningen, I gryningen var de flesta platser försänkta i tystnad, butikerna var stängda och alla väntade på Öcalans veckomöte med hans advokater. På eftermiddagen spreds nyheten att båten som brukar föra Öcalans advokater till ön Imrali ånyo nekats tillstånd att avgå. Människorna i staden fylldes av harm, de drog genom gatorna och barnen skrek slagord som ”Vi har inte glömt, vi finns och vi kommer att fortsatta kämpa.” Med stenar i händerna gjorde de motstånd mot säkerhetsstyrkorna.

Scenariot från 1990-talet spelas upp på nytt, måttet är rågat, ”Nu det räcker”. Barnen går före de övriga demonstranterna och skriker slagord allt vad de kan. Slagorden kommer från hjärtat, barnen vill ha sin framtid i frihet och trygghet. De vill bilda familj. För dessa barn föddes i Cizre på 90-talet under det smutsiga kriget. Sammandrabbningarna mellan demonstranterna och polisstyrkorna, som började i gryningen och fortsatte hela dagen, blev allt häftigare. Barnen som gick före folket försökte ta sig in i centrum. Barnen som stötte samman med polisen, frågade samtidigt reportrarna på plats om hur läget i Amed var och om folket i Amed stod på sig. ”Amed sov inte, vakna och börja kämpa för din ledare!” skrek de rasande barnen. Ilska lyste i de små ansiktena och vemodet i ögonen. Cizres små kämpar frågade efter våra identitetskort, då vi ville prata med dem. Efter den korta kontrollen, frågade vi dem varför de var så fyllda av vrede.

”Vi är ilskna, för att vi inte längre vill dö eller döda. Då man rör vår ledare, kommer vi alltid att protestera. Vi föddes i Cizre. Vi bär på Cizres själ. Våra släktingar har misshandlats och torterats framför våra ögon. Hur ska vi kunna glömma bort detta? Andra barn får lyssna på sagor, medan vi fått växa upp med att lyssna på minnen av våra döda. Cizre är på fötter, men vi är sura på Diyarbakir.”

Cudi-och Nurkvarteren var på fötter, folk var ute på gatorna. Vi befann oss plötsligt, bokstavligt talat, mitt i en krigszon. Polisen attackerade husen, sparkade in dörrarna, krossade fönstren och tillfångatog alla. Förvånade stod vi inför alla nyheter som dök upp om olika aktioner. Men vi blev mest förvånade då nyheten kom om att den stora folkmassan som bestod mestadels av barn och ungdomar, marscherade mot pansarfordonen. Demonstranterna som åter igen hade samlats vid solens nedgång, vände sig den här gången mot den större militärtruppen och återigen befann sig de upproriska barnen i Cizre i fronten. När vi frågade barnen, som gick i täten av demonstrationen, varför de gick emot soldaterna, svarade barnen ”Vi vill inte ha någon militärtrupp. Det är de som har orsakat blodspillan i staden. Och vi tänker inte låta dem göra om det idag.”

Barnen brydde sig inte om de slag de fick under demonstrationerna. Ju längre tiden gick desto större blev ilskan. Scenariot från 90-talet återupprepades. Till sist tog demonstrationerna slut och barnen återvände hem. Den svarta dagen i kurdernas liv, den 15 februari, slutade på detta sätt i staden Cizre. Hur barnens tankar kommer att formas efter detta tydliggjordes på både gott och ont framför allas ögon. Bilderna ifrån händelserna kommer återigen att finnas kvar i medvetandet under lång tid. De skador barnen fick av polisens batonger och stridsvagnar kanske kommer att läka relativt snabbt, men slagen kommer alltid att finnas kvar djupt i deras själar. För de är barn från Cizre och är inte främmande för våld. De förtjänar, som alla andra barn, att växa upp i fred och trygghet och långt bort från all våld. Men de växer tyvärr upp med våld och förlorar barnasinnet i tidig ålder. Borde inte alla ge en hjälpande hand för fred och trygghet för de upproriska barnen i Cizre, där de konfronteras med våld och ond bråd död?

Att skapa en värld för glada barn, långt bort från allt våld, ligger i våra händer. Det enda sättet är att lösa kurdfrågan omgående. Människorna i Kurdistan är fyllda av vrede, redo att explodera, redo att gå i sönder. Låt oss tillsammans, för barnens skull, vara ett röst för fred!

Birgül Özbaris, Journalist

Bombdåd i staden Amed - 11 personer döda

Det var den 12 september 2006 då en bomb exploderade i Amed (Diyarbakir) och ett flertal människor dog medan ett antal människor blev svårt skadade. Enligt vissa källor meddelades det att fem barn var bland de 10 döda och 17 skadade och de resterande var förmodligen ungdomar etc. Bombdådet inträffade vid en busshållsplats i närheten av förorten Baglar.

Bomben exploderade ungefär vid 21:30 tiden och sju personer dog omedelbart på platsen medan ett flertal människor blev allvarligt skadade och senare på sjukhus. Det meddelades även att ett barn vid 7-8 årsåldern är allvarligt skadat och befinner sig på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset Dicle.

De personer som är allvarligt skadade heter: Erkan Bir, Mubin Cicekli, Ali Haydar Kaplan, Sahin Songun, Murat Akbaz, Hasan Cakar A, Samet Ilhan, Selahettin Altinoglu, Mehmet Simsek, Neytullah Dag, Seyfettin Can, Vehbi Tanriverdi, Suleyam Yuksel, Emine Yetisecek, Ezgi Yetisecek och Nadihe Cetinkaya. Vilka personer som dog i bombdådet är ännu oklart. 

Borgmästaren Osman Baydemir sade i ett uttalande att han protesterar mot bombdådet som inträffades i Amed och det gör även kurderna i Amed . ”Det här bombdådet utfördes av någon/några och vi tillåter inte att det händer igen. Vi protesterar mot detta illdåd och säger till Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan att sätta stopp för dessa hemskheter.

Enligt vissa källor har en grupp som kallar sig Turkiska Hämndbrigaderna (Tugayen Tolhidane Tirk-TIT) tagit på sig ansvaret för detta bombdåd och på deras hemsida står till och med att de har utfört detta bombdåd som skapade oro i Amed och krävde 11 liv och ett antal skadade människor.

På deras hemsida står det att:

Varje dag dödas turkiska soldater och poliser av PKK. Vi som en turkiska grupp har lovat att döda 10 kurder i Amed för varje dödad turkisk soldat eller polis för att ta hämnas och ge tillbaka för allt blod PKK orsakat. TIT har även visat hur bomben såg ut innan den exploderades (bilden längst till höger).

Skriven av: Zelal Kevci N2A

2006-09-19

Bang

Li Kurdistanê, hefta dawîya meha oktober ê de baranekî xidar dest pêkir û barî. Ev barana xidar hefteyekî domkir. Ji ber vê barana xidar newal û çemê Kurdistanê tije av bûn, lehî rabûn, gelek xaniyê gundan û xaniyên di nav bajaran de bin avê de man. Barana ku hefteyekî berdewam kir, ji bert lehîyê avê, tevayê gund û bajarê Kurdistanê de  xesaretekî mezin ya madî çêbû û gelek kesan jî jiyana xwi wenda kir.

Barana xidar roja ewil ji bajarê Riha yê dest pêkir û gundê Heranê ket bin lehîyê avê de. Gelek mal û xanîyê gundiyan ketin bin avê de. Gundiyê Herananê gelek xesareta madî dîtin û kesekî jîyana xwe wenda kir. Gelek terş û heywanên gundiyan di bin ava lehî de man û xenikînin. Dûre ev barana xidar dest pê kir di paytexta Kurdistanê Amed ê de û di qezayê Amedê de barî û bi tay betî keza Bismilê, Çinar û bajarê Batmanê  xesareta mezin dîtin.

Bajarê Batman, Bismil û Çinarê di bin lehî avê de man. Sikak û kolanên van bajaran ji ber ava lehîyê bin av bûn. Gelek xanîyê van bajara ketin bin ava lehîyê, ji van xaniyan gelekê wan xira bûn. Di van bajaran de gelek kesan jiyana xwi ji dest dan û gelek kesan xesareta mezin ya madî dîtin. Gelek runiştvanê van bajaran û gundan bê xanî man. Di vê tofana baranê ya ku zêdeyê deh rojan berdewam kir tevayê gund û bajarên Kurdistanê de kesan jîyana xwi wendakir. Di bajarê Amedê de 19,  di Batmanê de 12,  di Rihaê de 6, di Şirnaxê de  4, di Vanê de 1, di  Kilisê de 1 û di Mardinê de 1, tevayê  44 kesan jiyana xwe wenda kirine. Kesên ku ji ber barana xidar û di lehî avê de xeniqîne û jiyana xwi wenda kirine piraniya wan kesan extîyar û zarok bûn.

Heyva sor a Kurdistanê Kampanya komkirina alîkariya madî daye dest pêkirin. Heyva Sor a Kurdistanê, kesên ku ji ber barana xidar û di lehî avê de jîyna xwe wenda kirin re sersaxî daxwaz dike û kesên ku xesareta madî a mezin dîtin re jî dibêje derbasî be.

Heyva Sor a Kurdistanê bi taybetî banga kurdên me yên ku di awrûpa de dijîn û tevayê însanên xêrxwaz û sazîyên humanîter yê ê awrupa dike ku destê xwe yê alîkarîyê dirêjê gelê Kurdistanê yên ku mexdûrê tofana baranê bûne bikin û alîkarîya xwe ya madî ji kesên maxdûr re bişînin.

Kesên humanîter û saziyê humanîter yê awrupa dikarin alîkarîya xwe ji bona kesên ku ji ber baran û di lehîyê avê de xesareta mezin dîtin re bi rêya  Heyva sor a Kurdistanê bişînin.

Heyva Sor a Kurdistanê, alîkarîya ku ji kesên humanîter û ji saziyên humanîter ê awrûpe digre cîh de vê alîkarî dişîne ji bo kesên ku Kurdistanê de di ber baran û lehîyê ave de mexdûr bunin re.

Hûn dikarin alîkariya xwi bişînin di vê postgiroyê . Kurdiska Röda Halvmånen:

Postgiro: 22 86 76 -4

 
KATASTROFOMRÅDEN I KURDISTAN VÄNTAR PÅ ER HJÄLP

Under den sista veckan i oktober 2006 började det regna mycket kraftig i norra Kurdistan, där floder har svämmat över efter skyfall. På grund av det kraftiga regnet har det blivit stora översvämningar, där byar har lagts under vatten och många byggnader i städerna och på landsbygden har förstörts. Översvämningarna har påverkat hela norra Kurdistan. Hittills har 44 personer omkommit och de materiella skadorna är omfattande.

Den första staden som drabbades av det kraftiga regnet var staden Riha i norra Kurdistan, där en by som heter Heranê lades under vetten efter översvämning. Byn har drabbats av stora skador och stora delar av byn har förstörts och byborna har förlorat en stor del av sin boskap. I byn omkom en person. Därpå drabbades Kurdistans huvudstad Amed av det kraftiga regnet..

Bismil, Cinar, Bitlis, Cinar och staden Batman drabbades svårt av översvämningar, gatorna och flertalet byggnader har lagts under vatten, varav många har förstörts. I dessa områden omkom flera personer och många människor har drabbats mycket hård ekonomiskt.

Det kraftiga regnet som varade under en hel vecka har orsakat flera människors död. I staden Amed omkom 19 personer, i staden Batman 12 personer, i staden Riha 6 personer, i staden Şirnax 4 personer, i staden Van 1 person, i staden Kilisê 1 person och i staden Mardin 1 person, sammanlagt har 44 personer omkommit. De flesta av dem som har omkommit är barn och äldre människor.

Den Kurdiska röda halvmånen startar nu en kampanj för att hjälpa de drabbade. Kurdiska röda halvmåne uppmanar alla hjälporganisationer och enskilda personer att bistå med hjälp till de drabbade i Kurdistan. Många av dessa människor är hemlösa för närvarande och har drabbats av stora ekonomiska förluster. Alla som vill hjälpa de drabbade (inklusive Hjälporganisationer) kan göra det via Kurdiska röda halvmånen. All hjälp som kommer in till Kurdiska röda halvmånen kommer att omedelbart skickas till de drabbade i Kurdistan.

Var med och bistå till de drabbade i Kurdistan, biståndet skickas till Kurdiska Röda Halvmånen Postgiro: 22 86 76 -4

(En undersökning av IHD – Föreningen för mänskligrättigheter i Turkiet)

KRÄNKNINGAR MOT MÄNSKLIGRÄTTIGHETER UNDER ÅR 2006, MÅNADERNA, JANUARI, FEBRUARI OCH MARS.

MÄNSKLIGARÄTTIGHETER

HEDERSRELATERADE VÅLD

KRÄNKNING AV KVINORNAS MÄNSKLIGARÄTTIGHETER

KRÄNKNING AV BARNET MÄNSKLIGARÄTTIGHETER

MINOR OCH FRIA SPRÄNGNINGAR