Förord
Kära läsare
Efter lång väntan får du nu ett nytt nummer av Kurdistans Sol, som vi hoppas du kommer att få glädje och nytta av. Först hittar du Kurdiska röda halvmånens verksamhetsberättelse för 2004 som redogör för de mest betydelsefulla aktiviteterna under året i Europa och Kurdistan. Vi ägnar liksom tidigare stort utrymme åt situationen för våra landsmän i Maxmurlägret. I flera artiklar behandlar vi särskilt barnens och kvinnornas situation liksom hälsoläget som vi också dokumenterar i flera tabeller.
Vi presenterar också flera artiklar om de mänskliga rättigheterna i Turkiet som de analyseras av Föreningen för mänskliga rättigheter i Turkiet (Insan Haklari Dernegi) och Mazlum- Der. Dels belyser vi utvecklingen under 2004 och de första månaderna 2005, dels tar vi upp kraven på en rättfärdig behandling av Abdullah Öcalan. En mycket intressant artikel handlar om viktiga avslöjanden i fallet Murat Aslan.
Har du synpunkter på tidningen? Eller förslag till förbättringar? Vi välkomnar gärna era förslag därför att vi vet att tillsammans med er blir vi bättre och starkare.
KURDISKA RÖDA HALVMÅNENS VERKSAMHETSBERÄTTELSE FÖR 2004
I början av 2004 besökte en delegation från Kurdiska Röda Halvmånen flyktinglägret Maxmur. Delegationen samtalade med lägrets demokratiskt valda representanter och med företrädare för skolan och vårdcentralen. Förut hade vi levererat hjälp i form av kläder, skor etc. samt läkemedel till Maxmurlägret. Närmare information om denna hjälp finns i tidigare nummer av Kurdistans Sol. Den här gången uppmärksammade vi särskilt vårdcentralen och skolan. Vi konstaterade att det var brist på läkemedel. Personer som måste få vård på sjukhus kan inte betala räkningen från sjukhuset. Sedan delegationen återvänt startades en kampanj för insamling av läkemedel och annan sjukvårdsmateriel. Denna insamling genomfördes framgångsrikt men byråkratiska hinder uppstod vid leveransen. Vid besöket i Irak talade delegationen med chefen för UNHCR i staden Hewler (Erbil) som lovade att hjälpa till att få importlicens för de insamlade produkterna. Den irakiska regeringen utfärdade inte något sådant importtillstånd. Det var dock viktigt att ge akt på läkemedlens bäst före datum. Till följd av förseningen, och med givarnas tillstånd, omdirigerades leveransen istället till Diyarbakir. Lasten vägde nästan 1.5 ton och kostade ca 200.000 Euro och bestod bl.a. av 90 rullstolar, 18 sjukhussängar och ett stort antal kryckor förutom en stor mängd läkemedel. Alla dessa varor delades ut till människor i Diyarbakir. Kurdiska Röda Halvmånen har beslutat att, om problemet med importtillstånd kan lösas, kommer en ny insamling till Maxmur att startas.
Vi vill framföra ett stort tack till hjälporganisationen AGAPE i Sverige och till Österrikes Röda Kors för deras stöd. Vår delegation till Maxmur besökte dessutom städerna Mosul, Kirkuk, Hewler (Erbil) och Bagdad. Den konstaterade, att de sjuka från Maxmur som besöker sjukhus i de nämnda städerna åsamkas kostnader som uppgår till ca 15.000 dollar månatligen. Det har därför beslutats att bilda en särskild kommission underställd Heyva Sor, vars uppgift är att rättvist fördela utomlands insamlade penningmedel till denna kategori av hjälpbehövande. Kommissionens rapport har studerats noggrant av Heyva Sors styrelse och dess medlemmar. På medlemmarnas begäran har Heyva Sors styrelse beslutat att ge ekonomiskt bistånd till sjuka människor i Maxmur med 10.000 euro under år 2005.
I Irak finns ett annat asylläger, det i Altash. Vi har lämnat bistånd till människorna i detta läger med 5.000 euro under år 2005. Hjälp i form av läkemedel har också getts till behövande personer i Turkiet som saknar pengar att köpa sådana läkemedel. Fyra svårt sjuka personer har fått 500 euro vardera.
Kurdiska Röda Halvmånen framför ett stort tack till sina medlemmar och till övriga personer och föreningar, organisationer och institutioner som stöder oss.
Heyva Sor a Kurdistan ser gärna att åtminstone en medlem av varje kurdisk familj blir medlem i vår organisation. När du stödjer Heyva Sor stödjer du samtidigt våra behövande medmänniskor i Kurdistan.
NYHETER I KORTHET
300 kurdiska barn från Irak och Syrien på festival i Suleymania.
Utbildnings- och kulturministeriet i Kurdistans självstyrande region har i staden Suleymania arrangerat en festival för 300 barn från staden och från städerna Qamishlo och Afrin i Syrien. Vid sidan av de olika aktiviteterna för barnen i form av spel och lekar arrangerades seminarier om barns kulturella utveckling och utbildning. Fastän barnen kom från två stater kunde de göra sig väl förstådda genom det kurdiska språket. För många av barnen från sydvästra Kurdistan (Syrien) som aldrig rest utanför sin hemstad var det mycket spännande och lite nervöst att se en annan del av Kurdistan. Men de fann sig snabbt till rätta och hade jättekul på festivalen. Målet med festivalen var att barn från olika delar av Kurdistan skulle träffas och umgås och att låta dem ta del av tekniska nyheter och social utveckling i världen.
Syrisk polis grep demonstrerande kurdiska barn
Vid demonstrationen i staden Haseke greps många av barnen. De misshandlades och blev torterade. Den kurdiska minoriteten protesterar mot den syriska statens förtryck av dem. Mesopotamiska Nyhetsbyrån har meddelat namn och ålder på de gripna barnen. Situationen för kurderna i Syrien förvärras för varje dag. De utsätts för ett brutalt förtryck. De vädjar om internationell hjälp.
Regimen i Syrien och landets kurdiska befolkning
I Syrien tog militären makten genom en statskupp 1963. Sedan dess råder undantagstillstånd i landet. Det finns inga som helst möjligheter för demokratiska krafter att verka och utvecklas. Varje sådant försök undertrycks med brutala metoder. Den som talar för demokratiska rättigheter kastas i fängelse, torteras och till och med avrättas. De politiska fångarna glöms bort. De existerar inte. Läget för kurderna i Syrien är än värre. Fler än 300.000 kurder erkänns inte som syriska medborgare och saknar därför identitetspapper. Personer av kurdisk etnicitet grips dagligen, utsätts för tortyr och avrättas. Politiska aktivister råkar särskilt illa ut. De politiska fångarna (ofta även vanliga kurder) placeras i underjordiska celler med endast en liten fönsterglugg. Genom gluggen serveras maten dvs. den oaptitliga sörja som betecknas som ”mat”. Det är svårt att andas och cellen kan liknas vid en kista. Den som hamnar där kan vänta på döden utan hopp. Omvärlden får inget veta eftersom det inte existerar några regimkritiska medier.
Byvakterna i Turkiet kvar i strid mot FN:s krav
Efter ett besök i Turkiet sade Jonathan Sugden, FN:s människorättskommittés representant i Turkiet, att Turkiet ännu inte uppfyllt kravet från FN att byvaktssystemet skall upphöra. Det har gått 2,5 år sedan kravet restes. FN har också begärt av Turkiet att frågan om de fördrivna flyktingarnas återvändande till sina byar får en tillfredställande lösning. Sedan denna begäran ställdes i november 2002 har hittills ingenting åstadkommits. Nu har FN arbetat fram ett förslag till lösning av denna fråga. Det har presenterats och godkänts av den turkiska regeringen och FN förväntar sig att det omsätts i handling snarast.
SPLITTRAD BILD AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I TURKIET 2004
Föreningen för Mänskliga Rättigheter i Turkiet (Insan Haklari Dernegi – IHD) publicerar var tredje månad en rapport om kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Dessa rapporter ställs sedan samman i en årsrapport. 2004 års rapport omfattar 486 sidor. Varje fundamental rättskategori har sitt eget kapitel i rapporten och dessa är i sin tur indelade i underavdelningar. Vi följer därmed de internationella normerna för rapportering. Till följd av denna ändrade statistiska indelning är siffrorna i många. Fall inte direkt jämförbara med tidigare år. Därför har vi, förutom den ordinarie årsrapporten, sammanställt en särskild tabell enligt den nya statistiska indelningen för åren 1999-2004. Vi kommenterar också den betydelsefulla utvecklingen under de första 2,5 månaderna 2005 som inte återfinns i årsrapporten.
2004 års rapport
Vår rapport kan bedömas på två olika sätt. Först bedömer vi läget för de mänskliga rättigheterna i Turkiet i enlighet med de internationella kriterierna utan jämförelse med föregående år. Då blir bedömningen mycket negativ. Turkiet är långt ifrån EU:s standard. Den viktigaste rättigheten, rätten till liv, är hotad i Turkiet. År 2004 avrättades extralegalt 42 personer och skadades 36 personer. 32 personer dog i landets fängelser. I väpnade strider dödades 240 personer. Under året utsattes 843 personer för tortyr och kränkande behandling. 6391 personer fängslades på godtyckliga grunder. I ett demokratiskt samhälle är yttrande- och åsiktsfriheten omistlig. I strid mot dessa normer förbjöds under förra året 31 sammankomster, likaså nio böcker, tidningar och tidskrifter och polisrazzior genomfördes på 20 tidningsredaktioner och bokförlag. Övervakningsorganet för radio och TV (RTÜK) utfärdade sändningsförbud för 12 kanaler och 24 program. Under året inlämnades 78 åtal mot 467 personer med krav på sammanlagt 1557 år och 2 månaders fängelse och YTL 350.000 i böter. 72 åtal avgjordes av domstol; 104 personer frikändes, fyra åtal lades ner och 693 personer dömdes till sammanlagt 30 år och nio månaders fängelse och 784.757 YLT i böter.
Inom området församlingsfrihet och demonstrationsfrihet angreps 124 demonstrationer av polis. Åtta demonstrationer förbjöds. 36 åtal utfärdades för 146 medlemmar i lärarnas fackförbund (Egitim-Sen), 12 medlemmar i Offentliganställdas förbund (KESK), sju läkare och 52 politiska partier och föreningar. Under 2004 avgjordes 25 åtal inom detta rättighetsområde och 135 personer frikändes medan 134 personer bestraffades med 159 år, 8 månader och 2 dagars fängelse samt 8.840 YTL i böter.
Inom området organisationsfrihet drabbades 15 organisationer av polisrazzior. Sammanlagt 41 personer åtalades i åtta separata fall. 23 politiska partier och andra organisationer hotades av förbud (stängning). På det ekonomiska och sociala rättighetsområdet avskedades 13.931 personer av politiska och ekonomiska skäl. 580 personer förvisades till andra städer på grund av deras politiska åsikter eller andra skäl. 181 personer dödades och 771 personer skadades vid arbetsplatsolyckor. Som framgår är situationen inte alls bra. Varken premiärminister Erdogans löfte om ”nolltolerans mot tortyr” eller utrikesminister Güls uttalande att ”Turkiet har uppfyllt sina uppgifter” infriades. Tortyr används fortfarande flitigt, fortfarande är människor hotade till livet, fortfarande begränsas yttrandefriheten på ett sätt som inte är acceptabelt och människor åtalas för sina åsikter. Ännu utgör väpnade strider ett hinder för fred. Fortfarande har förbudsivrare och frihetsinskränkare övertaget och makten. Sammanfattningsvis kan man konstatera att inga verkningsfulla åtgärder har vidtagits under 2004 för att lösa problemen inom området för mänskliga rättigheter.
Jämförelse mellan åren 2003 och 2004
En andra måttstock är att jämföra utvecklingen under 2004 i förhållande till 2003. Den visar att en viss förbättring har ägt rum. Så har t.ex. antalet torterade personer som år 2003 uppgick till 1202 personer under år 2004 minskat till 1040.(Siffrorna för 2003 innehöll också gripanden och hotelser mot medarbetare).
Föregående år (2003) uppgick antalet godtyckligt fängslade personer till 12.406, i år var motsvarande tal 9.711. Antalet stängda eller förbjudna institutioner, folkrörelseorganisationer och tidningar förlag etc. var 47 förra året mot 13 i år. Det samlade antalet förbjudna publikationer och böcker sjönk från 285 till 9. Antalet åtalade yttrandefrihetsfall drabbade 1706 personer år 2003 medan talet stannade vid 467 följande år. Tyvärr har antalet människor som dödats i väpnade strider mer än fördubblats från 104 till 240. En liten ökning noteras också vad beträffar utomrättsliga avrättningar, mord eller dråp av byvakter och dödsfall i polishäkten och fängelser, från 44 till 47.
Vi kan sammanfatta resultatet enligt följande: En relativt positiv utveckling har inträffat under 2004, men bilden förmörkas av hotet att fredsprocessen omintetgörs. Läget visar att vi hade goda skäl att med en större intensitet rikta allmänhetens uppmärksamhet mot fredsprocessens betydelse, särskilt från och med juni 2004. Om den kurdiska frågan inte kan lösas med fredliga medel är det inte realistiskt att räkna med en förbättring inom området mänskliga rättigheter.
Utvecklingen under de första 2,5 månaderna 2005
Fram till den 17 december 2004 kännetecknades den allmänna debatten i Turkiet av en positiv och välvillig inställning till de mänskliga fri- och rättigheterna. Den användes särskilt av regeringen. Genom lagstiftning och på andra vägar förbättrades de mänskliga rättigheterna. Det fanns ett starkt samband mellan dessa förbättringar och den turkiska regeringens mål att få till stånd ett startdatum för förhandlingar om medlemskap i Europeiska Unionen. Men efter den 17 december 2004 förändrades denna process helt. Den tidigare utsagan om de mänskliga fri- och rättigheterna övergavs och ersattes av en nationalistisk diskurs. Man började kritisera de nya lagarna. Man genomförde dem inte i praktiken.
Turkisk militär och polis följer denna nya diskurs; de påstår att de nya lagarna hindrar deras kamp mot kriminalitet och terrorism. De kräver att de nya lagarna inte skall tillämpas och de kräver införande av andra lagar som skulle ge dem fria händer. De påverkar regeringen och en del av befolkningen. Antalet kränkningar av mänskliga rättigheter har ökat sedan denna nationalistiska offensiv drogs igång. En av generalerna i generalstaben hävdar att det nu finns fler beväpnade rebeller än 1999 och att kampen mot dem motverkas av de nya lagarna. Men hur skulle de vara ett hinder om de ännu inte genomförts i praktiken? Man talar om att brottsligheten öket i Istanbul. Men borgmästaren och polischefen som är ansvariga för säkerheten sitter kvar på sina poster. Kritiken riktas mot lagarna, inte mot dem. Författningsdomstolen (Anayasa mahkemesi) har förbjudit försäljning av fast egendom till utlänningar. Revisionsdomstolen har svängt 180 grader i tolkningen av strafflagens § 312. Domarnas uttalanden påverkar åsiktsfriheten negativt. Vad gäller den armeniska frågan är debatten obefintlig. En av våra världsberömda författare, Orhan Pamuk, fick ta emot hot efter sitt uttalande i denna fråga Han har t.o.m. blivit åtalad. Under denna tidsperiod utsattes Arbetarpartiet (Emegin Partisi) för en väpnad attack. Medan den nationalistiska retoriken breder ut sig överallt hävdar regeringen att den har stärkt och förbättrat de mänskliga rättigheterna. Samtidigt pågår en kampanj under ledning av Miljö- och Skogsministeriet vars syfte är ge nya namn åt djur och växter. Polisens våldsamma angrepp mot demonstrationerna på den internationella kvinnodagen den 8 mars ger en skrämmande dimension åt den pågående nationalistiska propagandan. Allt detta visar, att de som fruktar friheten, demokratin och de mänskliga rättigheterna har tagit över initiativet och är på offensiven. Den visar också att regeringen och de statliga myndigheterna tar intryck av denna propagandaoffensiv.
Vårt land behöver idag, mer än någonsin, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi vill att regeringen och statens institutioner tar verkligt ansvar och genomför dessa mål. Som medborgare måste vi försvara friheterna och demokratin. Motståndarna till frihet, demokrati och mänskliga rättigheter får inte monopolisera debatten. Vi som försvarar dessa värden måste göra våra röster hörda. Så kommer vi i IHD att göra.
MURAT ASLANS MÖRDARE – NU KAN DE RANNSAKAS
Pressmeddelande från Advokat Reyhan Yalcindag, vice ordförande i Diyarbakirs människorättsförening.
Den 10 juni 1994 befann sig 25-årige Murat Aslan i sällskap med två vänner i stadsdelen Yenisehir i Diyarbakir. Han överfölls av beväpnade män och fördes bort i en vit Renault. Inte förrän 10 år senare, den 19 april 2004, återfanns hans kvarlevor i en grund grav. Kroppen var bränd och med ett skotthål i huvudet.
Hans far, Izettin Aslan, sökte efter honom överallt, men ingen visste något. Murats försvinnande förblev en mörk hemlighet ända till den 11 mars 2004. Då publicerades i tidningen Yeniden Özgür Gündem en intervju med en ”avhoppare” *, Abdulkadir Aygan. Han berättade att en särskild enhet inom Gendarmeriets Centrala Underrättelsetjänst (JITEM) ** under befäl av kommendant Abdulkarim Kirca hade kidnappat Murat Aslan. Han hade förts till JITEM:s garnison i staden Silopi där han hade förhörts och torterats. Senare hade han förts till byn Körtük där han skjutits och kroppen dränkts i bensin och antänts.
Fadern Izzettin Aslan reste nu till Körtük för att ta reda på vad som hänt. Han frågade byborna och folk i omgivningen. De mindes händelsen för tio år sedan. En herde hade varit vittne till Murat Aslans avrättning. Några dagar senare hade han återvänt till platsen för brottet, begravt liket och märkt ut graven med vita stenar. Ingen visste vem offret var, men byborna betraktade graven nästan som en helig plats. Izettin Aslan tog nu kontakt med Människorättsföreningen i Diyarbakir och berättade vad han fått reda på. På hans begäran tillsattes en undersökningskommission bestående av representanter för föreningen och av advokater. Även stadsåklagaren i Silopi och berörda militära myndigheter har deltagit i utredningen. Graven öppnades och 15 cm under markytan påträffades ett människoskelett. Izettin Aslan identifierade sin son med hjälp av munnen och tänderna. Kvarlevorna skickades till Rättmedicinska Institutet i Istanbul som utförde ett DNA-test. I rättsintyget nr 46375/1761 daterad 9/9 2004 bekräftas att det är Murat Aslans stoft.
Murat Aslans föräldrar, Izzettin och Güllü, har utsatts för stort lidande. De har hoppats att deras son en dag skulle återvända levande. Efter 10 års oviss väntan har de fått tillbaka stoftet efter sonen. Men de har nu en grav som de kan smycka med blommor och där de kan bedja. På sätt och vis känner sig Izzettin och Güllü lyckligt lottade, ty i Turkiet finns tusentals fäder och mödrar som svävar i ovisshet om deras försvunna barns öden och som inget hellre önskar än att få dem hem, levande eller döda.
Pressmeddelande från Advokat M. Sezgin Tanrikul, ordförande i Diyarbakirs advokatsamfund och Advokat Selahattin Demirtas, Ordförande i Diyarbakirs människorättsförening.
Under de senaste 25 åren har vi alla observerat hur de mänskliga fri- och rättigheterna förtrampats, hur rättsstaten har lidit allvarlig skada och hur, under täckmantel av ”kamp mot terrorism”, brott mot mänskligheten har begåtts. Även om vi andra skulle blunda för eller förneka dessa tragiska händelser kommer inte offrens anhöriga att göra det. De lider varje dag, varje sekund. Det trauma som Izettin och Güllü Aslan och andra i deras situation drabbats av kan inte beskrivas. Denna historia får inte upprepas, därför måste vi göra upp med dessa händelser i det förgångna.
Att förverkliga demokratin i ett samhälle som vårt, där så många brott mot de mänskliga rättigheterna har utförts, utan att göra upp med denna mörka historia, skulle bara vara en vacker dröm. För att åstadkomma en verklig demokrati och rättsstat måste de kriminella gäng och personer, organiserade inom eller utanför statsapparaten, ställas till ansvar och dömas för sina ogärningar. Vi förväntar oss att åklagarna utför sina arbetsuppgifter sedan de tagit del av Abdulkadir Aygans vittnesmål. ***
Som representanter för våra båda organisationer kommer vi att inlämna stämningsansökan till Republikens riksåklagare mot de personer som pekats ut som förövare av mordet på Murat Aslan av vittnet Abdulkadir Aygan. Vi kommer att hos domstolen begära att åtalet sker enligt de principer avseende extralegala avrättningar som föreskrivs i FN:s Ekonomiska och sociala råds resolution 1989/65.
Vi kommer att göra allt för att Abdulkadir Aygans vittnesmål kan bidra till att tusentals ouppklarade mord och försvinnanden sätts i strålkastarljus och klaras upp. Media, de intellektuella, författare och allmänheten kan också hjälpa till i detta viktiga arbete.
* Tidigare aktivister eller medlemmar av PKK gerillan, som gripits av militären eller frivilligt gått över till andra sidan och använts av militären som informatörer.
** En kontragerillaenhet som ägnar sig åt att avrätta motståndare utan laga dom. En av militären organiserad styrka, men vars existens inte öppet erkänns av regeringen och militären. Trots detta återfinns beteckningen JITEM i många officiella rapporten. Denna organisation har utfört hundratals mord och torterat ett stort antal människor.
*** Aygan har i tidningen ”Yeniden Özgür Gündem” berättat om kidnappningar och mord som utförts av JITEM. De finns även i boken ”Bir itirafcinin itiraflari” (En informatörs bekännelser). Boken finns utgiven endast på turkiska.
BEHANDLINGEN AV ABDULLAH ÖCALAN STRIDER MOT FUNDAMENTALA RÄTTIGHETER
Vår undersökningsrapport daterad 7 februari, 2003 angående situationen för Abdullah Öcalan på fängelseön Imrali är tyvärr fortfarande i högsta grad aktuell. Läget idag är i stort sett oförändrat.
1. Föreningen för Mänskliga Rättigheter i Turkiet (IHD, Insan Haklari Dernegi) försvarar överallt och ovillkorligen rätten till hälsa och förbudet mot omänsklig behandling. Samma rätt gäller för Abdullah Öcalan och den måste garanteras. Öcalans familjemedlemmar och försvarsadvokaters oro måste undanröjas.
2. Öcalans isoleringsstraff saknar motsvarighet i Turkiet eller i världen. Den innebär dygnet runt tortyr och omänsklig behandling av honom. Därför måste fängelset på Imrali stängas och Öcalan överföras till ett annat fängelse som härbärgerar fångar som dömts för liknande brott.
3. IHD försvarar försvarsadvokaters självständighet och oberoende. Öcalans försvarsadvokater måste kunna få träffa sin klient. Där för kräver vi att Öcalan överförs till ett annat fängelse.
3a. Om dåligt väder inte tillåter besök av Öcalans familj eller försvarsadvokater, måste en annan lämplig ersättningsdag fastställas.
3b. Båten nr 9 som går i trafik mellan Imrali och fastlandet är inte sjövärdig. Den bör ersättas med en säkrare båt, nämligen Tuzla, som köptes av Justitieministeriet för att trafikera Imrali.
4. IHD tar avstånd från all diskriminering av människor. Diskrimineringen av Abdullah Öcalan bör genast upphöra. Som alla andra fångar skall han ha tillgång till TV / radio, tidningar och tidskrifter, böcker, telefon, få besök osv.
5. IHD kräver att de ansvariga myndigheterna genast offentliggör en deklaration i vilken Abdullah Öcalans lagliga rättigheter erkänns.
IHD kräver också att Öcalan får genomgå en noggrann läkarundersökning av oberoende läkare.
Långvarigt isoleringsstraff är en skam för mänskligheten oavsett mot vem det används. Grundläggande mänskliga rättigheter gäller även för fängslade personer. Vi anmodar de rättsvårdande myndigheterna i Turkiet att anta de minimiregler för behandling av personer i häkten och fängelser som FN utfärdat. Vår organisation arbetar vidare för att främja de mänskliga rättigheterna, både nationellt och internationellt. Vi kommer att ta hjälp av internationella organisationer som t.ex. EU:s kommission mot tortyr (CPT) för att värna de rättigheter som till- kommer Abdullah Öcalan.
Insan Haklari Dernegi (IHD)
RESUMÉ ÖVER KRÄNKNINGAR AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I TURKIET UNDER JANUARI OCH FEBRUARI 2005 SAMMANSTÄLLD AV MR-ORGANISATIONEN MAZLUM-DER
Typ av brott Januari Februari
Mord av okänd gärningsman 17 17
Utomrättsliga avrättningar 6 1
Väpnade stridshandlingar Dödade 10 2
Skadade 6 2
Angrepp mot civilpersoner Antal fall 2 3
Dödade 5 1
Skadade - 3
Bomb- och minexplosioner Antal 3 2
Skadade 6 3
Brott mot personers frihet
Bortföranden ,”Försvinnanden” 3 5
Sexuellt ofredande och våldtäkt Antal fall 2 4
Personer 2 8
Tortyr/Misshandel i polisarrest Antal fall 2 7
Arresterade 445 410
Häktade 23 83
Döda i polisarrest - 1
Fördrivning/brända byar Antal fall 1 -
Personer 5 -
Utrymda bosättningar - 2
Tortyr/Misshandel i fängelse 3 2
Döda i fängelse 2 1
Brott mot åsiktsfrihet Antal fall 3 2
Brott mot pressfrihet
Stängning/Förbud av publikationer
Tidningar, radio/Tv-program Antal fall 5 3
Brott mott religionsfrihet 1 -
Brott mot den akademiska friheten
Hindrande av undervisning Antal fall 12 2
Åtal mot studenter och lärare 115 34
Brott mot organisationsfrihet 6 11
Razzior mot icke-vinstdrivande organisationer 3 2
Brott mot asylrätt Antal fall 2 -
2 dödade, 1 försvunnen
Människohandel 73 -
Kränkningar i arbetslivet Antal fall 7 7
Arbetsplatsolyckor Dödade 1
Skadade 5 9
Avskedande Personer 1155 360
Rätt till hälsa Antal fall 5 7
Kvinnors rättigheter Antal fall 14 7
Barns rättigheter Antal fall 9 12
Etniska minoriteters rättigheter Antal fall 6 4
Funktionshindrades rätigheter Antal fall 1 4
Avgjorda mål i Europadomstolen för
Mänskliga Rättigheter
Mot Turkiet utdömda böter Euro 100.000 183.000
1 avgörande genom förlikning
MAXMUR UR MEDICINSK SYNPUNKT
Att leva i flyktinglägret Maxmur innebär att vara utsatt för många hälsofarliga risker. Lägrets 11,370 invånare bor i trånga och mörka rum där det är lågt i tak. Det är en mycket gynnsam miljö för uppkomsten av tuberkulos. Så finns här också inte så få fall av tuberkulos. Lägret saknar ett fungerande avloppssystem. Avloppsvattnet samlas i öppna, stillastående kanaler, som avger en vidrig odör och är källa för alla slags bakterier. Avfall som kastas i öppna sopbehållare ger också dålig lukt. Då barnen leker i kanalerna och sopbehållarna och även djuren bökar där, sprids soporna runt behållarna och vidare genom lägret av vinden. På grund av barnens lek i dessa miljöer fortplantas hud-, ögon- och andra infektionssjukdomar.
Kläderna är mestadels inte anpassade till vädret. Under vintern blir marken lerig och befolkningen saknar lämpliga skor. Många barn går barfota i leran till skolan. I vintras när det var bitande kallt fungerade inte försörjningen med bränsle. Det är inte förvånande att lägrets invånare, som under elva år utspisats med ensidig kost och därför har ett svagt immunförsvar, blir sjuka under vintern. Då saknas ofta värmande kappor, rockar, jackor och tröjor. På sommaren kan temperaturen gå upp till 48-50 grader. Om det blir riktigt varmt inträffar ofta strömavbrott. Då fungerar varken luftkonditionering eller kylskåp. Maten blir otjänlig och kan orsaka förgiftning. Det inträffar dagligen att folk drabbas av värmeslag under sommaren. Färskvatten levereras från floden och delvis från brunnar. Den rening som sker är inte tillräcklig för att eliminera mikrober som ger upphov till tyfus, dysenteri och diarré. Dessutom filtreras inte sand eller kemikalier bort, vilket innebär att när det regnar är vattnet förorenat. Det orsakar cystor, njursten, parasitsjukdomar och allergier. En annan parasitkälla är de djur (boskap) som inte vaccinerats och som finns i lägret. Återkommande fall av brucellos (Maltafeber) inträffar. Smittkällan är mjölk från djur som inte vaccinerats. Folket i lägret har mycket begränsade kunskaper när det gäller hälsovård och sjukdomar. De feodala strukturerna är ännu starka och tillåter barnäktenskap.
De första stegen på familjeplaneringen väg har tagits, men här är bara ”tremånaderssprutorna” tillgängliga. De medför dock mycket allvarliga biverkningar. Kondomer delas också ut, men tyvärr vill de flesta män inte använda dem. Därför finns fortfarande tillräckligt med många utmärglade kvinnokroppar. Kvinnor som har många barn och därför arbetar utan att förtröttas och som bär tunga bördor drabbas ofta av missfall och sjukdom.
Det saknas kvinnoläkare i lägret och tekniska möjligheter till diagnos. Mödravård under graviditet existerar inte; t.ex. finns det ingen ultraljudsapparat. Ortopediska skador kan inte behandlas i lägret (t.ex. benbrott) därför att röntgenutrustning saknas. Slaganfall eller hjärtinfarkt är oftast dödlig då närmaste adekvata sjukhus finns på en timmes reseavstånd. Möjligheten till ”första hjälpen” finns dock i lägret. Läget plågas också av skorpioner och då inget serum finns tillgängligt har dödsfall inträffat. Många äldre och sjuka människor är helt enkelt inte i stånd att tillfredställa sina dagliga behov. Deras anhöriga drabbas också, då de inte vet hur de bör handskas med dem och vilket slags vård de behöver. Barnen föds hemma även om detta av hygieniska skäl inte är lämpligt. Det saknas utbildade barnmorskor.
Som Ni förstår är det inte lätt att överleva i lägret under dessa omständigheter. Vi som bor i Maxmur sätter stort värde på hjälp till självhjälp, ty på lång sikt är det inte bra att vara utlämnad till andras hjälp. Men vi är tacksamma för all hjälp vi får.
Vilken slags hjälp är nödvändig?
Det behövs en vårdcentral för lägrets äldre och sjuka. Ett projekt som omfattar byggandet av en vårdcentral och dessutom kvalificerad utbildning av vårdpersonal eftersträvas. Det behövs finansiella medel till ett sådant bygge och till personalutbildare. Eftersom vi startat bygget av ett barnbördshus (BB) är ett annat viktigt projekt eftersträvansvärt, nämligen kvalificerad utbildning av barnmorskor.
Det är absolut nödvändigt att installera en vattenrenings - och filtreringsanläggning i lägret. Vi har många gånger vänt oss till Världshälsoorganisationen (WHO) i detta ärende. Men vi talar till döva öron, i alla fall har inga åtgärder vidtagits. Det skulle vara till stor hjälp att sätta tryck på UNHCR för att få dem att genomföra sina uppgifter att skydda flyktingarnas hälsa. Ett annat alternativ är att samla in pengar för att genomföra detta oerhört viktiga projekt.
För familjeplaneringsändamål är inte bara upplysning viktig även om den delvis skulle bedrivas torftigt, utan det behövs också preventivmedel såsom p-piller, spiraler etc. Om något läkemedelsföretag, apotek, frivilligorganisation eller enskilda människor kunde ställa upp med pengar eller skicka preventivmedel till oss skulle det vara till stor nytta. Regelbundna besök av specialistläkare, som t.ex. barnläkare och kvinnoläkare är absolut nödvändigt. Det kan lika gärna vara utländska läkare och vårdpersonal. Vi skulle bli mycket glada om vi kunde få hjälp av läkare från Europa. Det vore också ett tillfälle för oss att kunna ta del av utvecklingen på hälsovårdsområdet. Det skulle även vara ett bidrag till förståelsen mellan folken. Det finns tolkar i lägret.
Vaccin till djuren i lägret skulle skydda människorna från parasiter, brucellos och rabies.
Om det någonstans finns människor som vill skänka läkemedel, sjukvårdsmateriel och utrustning för diagnostik kommer de här att finna mycket tacksamma mottagare av den hjälpen. Vi i lägrets hälsovårdsenhet tackar hjärtligt för ert intresse och sänder vänliga hälsningar.
Maxmur i augusti 2005
BARNENS SITUATION I MAXMURLÄGRET
Maxmurlägret ligger i norra Irak (södra Kurdistan) i närheten av den lilla staden Maxmur. Det ligger ca 90 km söder om Iraks tredje största stad, Mosul. Lägrets invånare är flyktingar i sitt eget hemland. Levnadsförhållandena i lägret kan bara jämföras med de mest fattiga länderna i världen. Den kaotiska situationen i Irak gör deras levnadsförhållanden ännu svårare. Det är ett hårt straff för människorna att tvingas leva i Maxmurlägret.
På sommaren är det oerhört varmt. Förhållandena kan liknas vid en öken. Många människor blir sjuka till följd av hettan och de knappa och kvalitetsmässigt dåliga vattenresurserna. Dålig hygien och undernäring och vitaminbrist drabbar många, särskilt barnen. Om sommaren inträffar sandstormar. Barnen är utsatta för giftiga skorpioner och ormar. En gång såg jag två systrar, nio och elva år. Nioåringen blev stucken av en skorpion och när den äldre systern försökte undsätta henne blev hon i sin tur stucken i foten. Då det inte fanns något motgift på sjukhuset i Maxmur, måste systrarna transporteras 50 km till staden Erbil där de låg i koma under två dygn.
Vintrarna är mycket kalla i Maxmur. Då uppträder influensa och lunginflammation, som absolut inte bör underskattas. Bostäderna är inte vinterbonade. Fattigdom råder i lägret. Många barn är halvnakna och barfota. De har få klädesplagg och saknar skor. De äter litet kokt ris och ett stycke bröd som är bakat av mjöl med dålig kvalitet. De kan mycket sällan äta frukt och grönsaker.
Hälsoläget är katastrofalt. Det finns ingen barnläkare. En läkare och två outbildade vårdpersonal finns för fler än 11.000 personer. Maxmurs barn är hotade till livet. De är handikappade. De dör. Ingen hör deras nödrop. De drömmer som alla andra barn men deras drömmar och förhoppningar uppfylls aldrig. Mänskligheten och internationella organisationer måste lyssna till dessa barns röster.
KVINNORNAS SITUATION I MAXMURLÄGRET
Hälften av alla invånare i Maxmurlägret är kvinnor. De utsätts för det största lidandet. Dels har de fördrivits från sitt land under det tioåriga krig, som också för en del innebar förlusten av sin make, dels bär de bördan och ansvaret för familjens överlevnad. De kämpar inte bara mot ekonomiska svårigheter, de plågas även av feodala strukturer som råder i lägret. På grund av de annorlunda förhållandena i lägret är de feodala strukturerna mycket motståndskraftiga och ändras mycket långsamt. Deras eget land, Nordkurdistan, genomgår nu en förändringsprocess på många områden. Det innebär bland annat större inflytande för kvinnor och möjligheter för dem att kunna ta självständiga beslut. Men flyktingarna i Maxmur lever avskilda från denna utveckling. Deras hembygd, Cizre-Botan, räknas på grund av de geografiska betingelserna till ett av de minst utvecklade områdena i Turkiet. Bara ett fåtal av kvinnorna fick möjlighet att gå i skolan som barn och det hindrar dem nu från att delta i samhällslivet. Än värre är att de överför dessa inskränkta och konserverande värderingar på sina egna döttrar. Eftersom kvinnorna själv inte gått i skolan, kan de inte förmedla till sina barn hur viktig utbildning - och allmänbildning - är.
Här ligger faran. Innebörden är att en generation går miste om kontakten med sin egen framtid. För närvarande går alla flickor i någon av lägrets tre grundskolor. Nu består hälften av klasserna av flickor men därefter minskar detta antal drastiskt. Förra året var bara var tionde elev som avlade gymnasieexamen en flicka.
Man träffar nästan ingen flicka i lägret vars tankar sträcker sig längre än till giftermål och familj. När hade de tid att drömma? De flesta är redan gifta vid 15 års ålder och är mammor när de är 16. Beslut om giftermål fattas som regel av de berörda familjerna. Antingen sker ett brudköp med överenskommet belopp eller ett byte. Detta byte äger i de flesta fall rum mellan nära släktingar.
Kvinnornas liv präglas av många graviditeter. Trots att det finns flera familjeplanerings projekt har de flesta familjerna sju eller flera barn. Hela familjen bor i ett rum och därför existerar inget privatliv. Inom familjen råder en arbetsdelning som är helt könsuppdelad. Männen arbetar i liten utsträckning. De har nästan obegränsad fritid. Medan männen är sysslolösa arbetar kvinnorna och de vuxna flickorna från soluppgången till solnedgången. Till de dagliga uppgifterna räknas att hämta vatten, matlagning, tvätt, städning, att baka bröd och att ta hand om mannen, barnen och husdjuren. Detta är en del av det arbete som måste utföras av hushållets kvinnliga medlemmar. Det förklarar varför kvinnorna varken har tid eller ork att besöka lägrets kvinnocentrum och utnyttja de möjligheter som erbjuds där. Om en kvinna ibland är ledig betyder det att någon annan kvinna har tagit över hennes arbetsuppgifter. Många kvinnor måste också arbeta utanför hushållet. I allmänhet deltar de i skördearbete. Då stiger de upp kl. 4 på morgonen under sommaren och hösten för att bege sig till arbetet på avsides belägna åkrar. Där sliter de i 8-10 timmar om dagen och tjänar 1/3 av vad männen förtjänar. När de återvänder hem väntar resterande hushållsarbete. De äldre flickorna måste ta över hela arbetet i hushållet när mamman är borta. Under sådana omständigheter kan de givetvis inte gå i skolan. Detta dubbla - eller trefaldiga - arbete medför att kvinnorna åldras i förtid och lider av kroniska sjukdomar. De har inget eget liv. De lever för andra.
När flickan gifter sig hamnar hon ur askan i elden. Tvånget hemma byts mot tvånget i svärföräldrarnas hus. Där väntar samma arbetsuppgifter. I en kultur som präglas av en strängt patriarkalisk ordning anses kvinnan som mannens ägodel. Den feodala logiken föreskriver att sedan brudköpet fullbordats och betalningen skett har mannen full nyttjanderätt över kvinnan. Om mannen skulle misshandla sin fru känner hon skuld. Ingen skyddar henne, inte ens hennes egen familj. Om en kvinna skulle få för sig att lämna sin man, slår hon snabbt ifrån sig sådana tankar sedan hon konstaterat hur den samhälleliga verkligheten är beskaffad. I Turkiet kan en kvinna arbeta och leva ensam för att försörja sin familj. Men en kvinna från Maxmur som är skild har ingen plats i samhället.
Det är omöjligt för en kvinna att leva utanför lägret i avsaknad av juridisk status. Under alla omständigheter måste en kvinna i Maxmur utföra dubbelarbete utan att få något i gengäld.
Trots alla svårigheter har kvinnorna i Maxmur börjat organisera sig. Sedan två år tillbaka väljer de sin egen församling och denna församling arbetar för att förbättra kvinnornas och barnens situation. En särskild kvinnokommission arbetar fram en rättighetskatalog som skall stärka kvinnornas rättsskydd.
Det finns ingen patentlösning för kvinnorna i Maxmurlägret . Men det finns hos dem en medvetenhet och beredskap för förändringar som har att göra med utbildning och justa arbetsvillkor och som, steg för steg, leder till deras befrielse och emancipation. Det är en lång och hård väg och de kommer att behöva allt stöd.
Tabell 1:
FLYKTINGLÄGRET MAXMUR - BEFOLKNINGSSTATISTIK PER I AUGUSTI 2005
Åldersgrupp Kvinnor / flickor Men / Pojkar Summa
Totalt 5. 819 5. 551 11.370
varav
Under 1 år 337 308 645
1- 6 år 548 637 1.185
7-12 år 912 905 1.817
13 – 17 år 1.103 1. 081 2.184
18-30 år 1.664 1. 557 3.221
31-60 år 772 667 1.439
Över 60 år 483 396 879
Antal hushåll (familjer) 1.579
Antal döda barn 2004 61
Antal missfall 2004 108
Församlingsrådet i augusti 2005
Tabell 2:
FÖRTECKNING ÖVER PERSONER MED OLIKA FUNKTIONSHINDER OCH SVÅRA SJUKDOMAR
Hinder/sjukdom antal Hinder/sjukdom antal
Blindhet 12 Mental efterblivenhet 32
Förlust av ett öga 18 Rörelsehinder p.g.a. gamla brännskador 11
Ögonskada (skelning etc.) 51 Epilepsi 17
Synstörningar 46 Diabetes 26
Dövhet 12 Gamla revbensskador med deformation 9
Talsvårigheter + stumhet 14 Partiell hörselförlust 31
Dvärgväxt 4 Kronisk bronkit 104
Ryggbesvär (Disk prolapsus) 73 Astma 32
Nackbesvär 48 Parkinsons sjukdom 3
Axelskador (gamla fall) 7 Skelettförtvining 2
Deformation av hand och arm
(medfödd) 18 Halvsidig förlamning 53
Felläkta handledsbrott
(armbrott) 17 Undernäring 79
Amputation av arm, hand
eller fingrar 14 Schizofreni 4
Förlamad arm och hand 13 Depression 184
För många fingrar eller
tår (medfödd) 4 Carzinom 12
Deformation av ben
och fot (medfödd) 58
Fel läkta benbrott (fot) 43
Amputation av ben, fot
eller tår 76
Förlamat ben och fot 18
Multipel skleros 4
Utsliten höftled 9
Gamla huvudskador 39
Hål i hjärtskiljeväggen 7
Andra hjärtsjukdomar 89
Rakitis 11
Mahmurs hälsovårdsenhet augusti 2005
Tabell 3:
BEHANDLADE SJUKDOMSFALL I JULI 2005
Sjukdom <1 år 1-6 år 7-12 år Vuxna
Hudsjukdomar 5 13 2 9
Ögonbesvär 0 6 4 8
Luftvägssjukdomar 13 8 6 21
Urinvägssjukdomar 3 4 5 33
Anemi 2 8 11 21
Tyfus 0 2 1